Ridhuset

Engla red Molle hemma på banan i 3 dm snö i söndags. De joggade runt och fick göra mycket övergångar, starta traven ur lite tramp m.m. Helt enkelt anpassat efter underlaget. Engla var jättenöjd och Molle var lite finurlig, han är inte helt lätt att rida! Älskar Pether Marknes bok där han beskriver de duktigaste ryttarna: de rider och ger hjälper i varje steg, men hjälperna syns inte. Det är ofta man kan tro att det bara är att sitta upp och hålla i tygeln och sitta i sadeln så dansar hästen fram själv för att den är utbildad. Men hästen som är välutbildad väntar hela tiden på signaler från ryttaren, kommer inte signalerna kan den som i Molles fall bli "otrygg" och avvaktar. Såklart pratar vi nu ridning-ridning, att bara hoppa upp och motionera är en annan sak.

Iallafall så har jag hållt igång Molle under veckan med longering och igår körde jag honom till ridhuset där Engla red igen, på bra underlag. Och jag älskar att jag får styra skutan från marken, igår var han riktigt fin. När Engla hittar samspelet mellan skänkel och hand så är Molle bara så fantastisk. Blir helt kär i honom. Men det går inte att "få" det utan att rida, man kan inte släppa iväg yttersidan, inte bli passiv i fel ögonblick, absolut inte låta väggarna styra hästen. De var riktigt fina i både trav och galopp så alla var vi nöjda. Nu rids han ut av Filippa på söndag så får vi se hur nästa vecka blir. Det känns riktigt bra om det kan fungera såhär! Då kommer det vara jag som mest är ur gängorna när det väl är dags för mig att rida igen.