Mjuk och avslappnad

Igår red jag andra passet, även detta på åkern men med broddar. Lite halt med nyslagen stubbåker! Då vet jag att han känner sig trygg att våga ta i och slappnar av. Gårdagens pass började jag med att trava fram, tog tidigt galopp och lät han kuta lite som han ville, han kom precis ihåg hur man gjorde så tänkte att han får springa av sig värsta energin innan jag börjar försöka kommunicera. Efter ett tag kändes det riktigt bra, med min sits tempoväxlade jag och hade fokus att få lika mycket kontakt i båda tyglarna. Traven fick bubbla fram av sig själv, jag har en annan approach i min ridning, jag tror att jag blivit ännu mer "ödmjuk". Gjorde några övergångar skritt-trav, viktigast att vi är i balans innan jag ber om mer. När vi är överens om ramen så gör jag växlingarna, han får välja sin form själv, han tar den som kommer naturligt för honom och där är han oftast fin i kontakten. När han sedan fått jobba lite där börjar jag lägga mig i och kanske (oftast) vill rida honom lägre. Det är ju jobbigt för honom att fortsätta jobba genom kroppen i en form som inte kommer helt naturligt, men också nödvändigt att träna i för det är där vi måste bygga muskler och styrka.

Riktigt fin känsla. Idag blev det ett till pass med bara galopp. Molle var farbror åt Emmas fyraåring, så han lade kanske lite väl mycket fokus på var dem tog vägen emellanåt. Nu blir det lugnare träning imorgon då musklerna antagligen känns lite sura efter att ha tagit det lugnare en vecka innan.



 
Lade upp en film på Molle på instagram där jag skrev att vi genomfört första joggen på fältet. Man ser tydligt på filmen att Molle själv får välja både form och tempo, han sniglar sig fram och njuter av att få vara ute och röra på sig. Så kommenterar en 12åring från något europeiskt land att det faktiskt inte är en ren galopptakt. Alltså att man orkar, får man inte jogga utan att göra allt 100% korrekt?! Hur många hästar går korrekt jämt.

Överlag tycker jag att många är väldigt dömande både på facebook, bloggar och instagram. Man har hört si och man har hört så, man talar gärna om hur fel alla andra gör och får klapp på ryggen av dem som gillar och delar. Är dessa människor själva felfria? Ofta är dem som skrålar högst glada amatörer, precis som jag. Dessa som har oturen att hela tiden få samma återkommande problem med sina hästar, fastän dem gör alla rätt som dem alltid har gjort, för det är så man SKA göra. Man kan säga som så att läsa om ridning i en ridhandbok låter väldigt lustigt, för känslan dem beskriver där är när man kommit fram: när grunden är på plats. Men vägen dit, den får man hitta på olika sätt, beroende på den individ man jobbar med. :)