Tävling 25/8 Falu RS

Nu har vi varit iväg igen! Var osäker om jag skulle åka då Lillan lämnade oss i söndags och Molle har faktiskt varit väldigt nere och låg sen dess. Försöker sällan förmänskliga djur men jag tror att han sörjer henne lite. Har man haft en häst i 7 år så känner man av deras känslor och beteenden väldigt väl. Men i fredags valde vi att åka till vårt närmaste ridhus och rida lite och jag tyckte han svarade upp bra och verkade glad att jobba lite mer ordentligt, så vi efteranmälde och startade igen en MVS B5. Uu jag gillar inte detta program men vi måste starta några gånger tills vi blivit varm i kläderna och sen kan rida MSVA igen som är ett mycket mer passande program för oss.

Idag var det lite annat utgångsläge än sist. Molle släppte inte riktigt på framridningen utan jag hade den där känslan av att han håller andan. Men denna gång hade jag bestämt att jag skulle hålla i tyglarna och rida på banan, och det gjorde jag! Men när han blir så blyg och inte svarar upp så finns det inte så mycket att göra. Jag får bara rida på vägarna och vänta ut honom, det går liksom inte att göra så mycket när han släpper. Men, han backar inte av och är stoppig som han var förut, utan han bara kryper ihop liksom. Men idag red jag mycket lugnare och med mer kontroll. Malin som hjälpte mig tror att han kanske luras lite och väntar på att jag ska göra som vanligt och bara släppa på allting, men idag när jag fortsatte rida honom så blev han lite ställd. 

En bit in i galoppen släppte det iaf och i slutet går det att återigen rida på honom. Vi har såå mycket mer att visa och ge så det river i mig att behöva stå ut med detta. Men jag vet att när han släpper det här, så kommer vi få dansa fram tillsammans. Så just nu är det faktiskt bara att ta sig iväg hemifrån som gäller. Hur många gånger har ni hört det här på bloggen? 

Jag är hursomhelst väldigt stolt över honom, och mig själv. Jag fick inte panik inne på banan utan valde att vänta ut honom, det spelar ingen roll vad jag gör riktigt utan får vänta tills han släpper till. Att sparka och dra skulle bara göra honom mer osäker. Får i dagsläget vara nöjd med hur det flyter hemma och hoppas att lite regelbundna starter ger oss mer självförtroende.

Procenten blev återigen blygsamma 62%. Jag ville så gärna sätta traven stabilt då skolorna har varit fantastiska sista tiden men det blev pannkaka då jag som sagt inte hade något med mig utan bara fick styra på linjerna. Bytena var helt OK och serien var fin. På nästa tävling ska jag nog rida runt innan start och bara byta och lattja så kanske han slappnar av direkt?