Bra träning

I fredags tömkörde jag Molle med sadeln under för att helt enkelt jobba ihop honom utan mig på innan jag satt upp. Det gav effekt och efter jag ridit lite så trampade vi med hjälp av Emma att göra honom kvick. Efterhand red jag trav, sen tänkte jag mot skrittövergång och då hjälpte Emma mig genom att vifta med spö så att han blev kvick och trampade under sig, istället för att "vagga" i övergången. Det hjälpte otroligt mycket och jag kunde sedan lägga på skänkeln för att han skulle ta den och bli kvick, inte "stor och lång".

Dagen efter red jag i skogen och joggade bara med symaskinstyglar, alltså lätt lätt kontakt där jag bara vill att han följer med och inte tar i för kung och fosterland. Dagen efter red jag med kandaret för första gången på länge (han är så fin på träns haha!) och vågade korta honom och göra honom kvick med kortare kropp. När jag rider honom så vill jag reglera formen precis som jag önskar, kunna göra honom riktigt låg och längre, för att sedan bara ta halvhalt med sätet och korta tygeln för att han ska följa med upp och komma ihop sig. Växlade lite mellan formerna för att träna på "av & på", som Kittel brukar säga. När jag växlar form gör jag det inte för tätt, så det blir lite hipp som happ. 

Och igår var vi i ridhuset och jag red på träns igen, hehe, och han var jättefin! Blev lite introvert när vi kom in i 20x40 ridhuset och det var fullt av små ponnysar, men vi kom igång efter några varv och han blev riktigt fin. Jobbade trav-galoppövergångar och styrde med rak häst på stora volter. Det brukar göra susen, en jättefin kontakt där jag bara kunde finnas och träna liten hjälpgivning. 

 

Ta skänkeln

Jag har tömkört Molle 2 dagar med lite extra jobb mot piaffen. Det blir en kombination av ett lättare jobb men ändå får han fundera när han ska lära sig tekniken att sätta ner fötterna på rätt sätt. Igår blev det (tyvärr) vilodag då det var så himla kallt och träningarna blev inställda, så idag när det bara var -13 åkte vi till ridhuset, och det kändes att Molle inte hade haft skänkel på sig senaste dagarna. Det är som att han reagerar stort för att jag skänklade, men han tog det inte på rätt sätt eller hur man ska säga. Så det blev ett pass där jag fick "ta igenom" lite. Galoppen var helt OK men traven kändes bara lång och stor, inte kvick och ihop som jag vill. Så imorgon ska jag faktiskt ta tömgjorden utanpå sadeln och trampa honom sedan hoppa upp och rida ur det. Nu är det dags att träna lite hårdare, jag har verkligen skräddarsytt träningen för att hålla honom på bra humör och nu tycker jag det är dags att tänja på gränsen lite och låta han ställa upp på lite mer krav.

Imorgon ska jag också rida Eyecatcher, Emmas underbara nyblivna 4åring efter Sezuan. Han är verkligen en häst jag hade kunnat äga. Tålig, men mekanik och gångarter för att gå långt!

 

Bombersbett

Anna kommenterade: Kan inte du berätta mer om bombers bett? :)

Självklart ska jag göra det! Jag upptäckte Bombers i samma veva som Molle blev tillfixad av kiropraktor. I vissa lägen blev han "trutig" i mun istället för att ta i med bakbenen som jag ville. Ofta när man har problem med munnen/bettet så kommer det såklart från något annat! Det är ett sekundärt problem men ändå så tycker jag att man ska få prata om det och inte skämmas att man har problem med kontakten, för det har alla på något sätt. För mig är det viktigt att man är medveten om detta innan man börjar trixa med bett, men i vissa lägen är det av högsta vikt att man byter så att man kan bryta t ex en ond cirkel som satts igång. I vårt fall hade Molle börjat trycka emot tungan på bettet när jag tog halvhalten, istället för att vinkla sig bak, som han inte kunde pga snett kors.

Även fast han var "frisk" så satt det lite kvar i huvudet, att det skulle ta emot så jag valde att prova ett Happy Tounge bett som jobbar med en framåtvinklad tungfrihet, så bettet inte ska trycka på tungan men heller inte slå i gommen som på Molle är ganska låg. Jag kände skillnaden redan första ridpasset. Kontakten vi får på detta bett slår allt annat!


Då detta fungerade så bra så valde jag att beställa en kandarstång med samma effekt. Då det inte fanns någon på lager så fick jag vänta 9 veckor, dem görs för hand i Sydafrika och det är därför man får vänta såpass länge. Nu har jag varit i kontakt med Claire som är rådgivare på Bombers och vi har tillsammans diskuterat fram vilken bridong jag ska använda, då jag vill ha samma effekt på kandaret.

Mer allmän information är att det finns ett bett för alla "problem", dem är handgjorda, dem görs i blåmetall som hästarna älskar. Det är inga tunga bett utan smidiga och fint smidda så hästarna får plats med dem i munnen. Min ponnyelev Engla har också ett till sin nya ponny, jag såg skillnad direkt när hon red fram med det. Hästen sökte stöd självmant längre fram och formen blev mer stadig.

Nu gör inte ett bett underverk om man inte vet vad man har för problem i grunden med sin häst. Jag blev såklart otroligt glad efter tandläkarbesöket när jag hade upplevt att han trutat ett tag med vanliga bettet, och så har vi ridit med Bombers så kort tid men munnen var så fin, inga rispor ens. Det säger för mig att han trivs och har förtroende för bett och hand.

Vanliga problem man kan ha med kontakten:

Häst som är tom / för lätt
Denna häst måste våga sig fram till bettet och erbjudas ett stöd, att rida med lös tygel för att hästen är så "lätt" i kontakten kommer inte hjälpa. En häst som inte kommer fram på bettet är ofta het och springig, upplevs som att den inte går att skänkla för den är så "känslig". I själva verket springer den ifrån jobb och accepterar inte drivning på rätt sätt. Denna häst måste man lära gå i kontakt och bjuda framåt för skänkeln, ofta när detta ska tränas in blir hästen plötsligt seg och okänslig.

Häst som hänger i handen
Antingen så håller ryttaren hästen på tygeln, eller så har ryttaren för lite drivning bakifrån. Ofta en kombination att man vill ha kontroll, och inte har upptäckt samspelet mellan skänkel och hand. När drivningen kommer måste den mötas upp av en halvhalt, men den får inte bli kvar i handen, då får man momentet där hästen hänger kvar i tygeln.

Häst som tuggar / är orolig i mun
Många gånger kanske pga vargtand, vassa kanter m.m, fel storlek på bett, fel utrustning. Men också för höga krav på samling när hästen inte är redo. När man uteslutit utrustningsfel så skulle denna häst kanske behöva ridas mer fram med en stilla stilla hand som möter upp, och kanske hjälpas med böjda spår så den får ha lite lite ställning att "luta" sig mot för att förstå kontaktens syfte.

Har man tagit reda lite på vad ens problem kommer från, och kan arbeta med det på fler sätt än bara byta utrustning, då tycker jag man är redo att faktiskt prova sig fram! :) Det finns som sagt bett för alla lösningar, så ma kan fråga Bombers egna rådgivare eller en fackhandel där man kan få hjälp av någon som pluggat mundering och som gärna rider själv och kan förklara så man förstår varför man ska använda en viss sak.

Hoppas det dög som svar, Anna!