Bultande fot

Det har gått lite upp och ner med foten under veckan, några dagar red jag i gummistövel och någon dag tvingade jag på mig stövlar men sedan har jag fått gå tillbaka till skor igen. Har en jättefin ny jodphur från Jacson med dragkedja bak, den har fungerat, bara jag låtit bli att dra upp dragkedjan. ;)

Så hästarna har fått kämpa på. Nu rider jag Neo utan att longera innan, det har jag aldrig gjort vilket visar hur trygga dem är. Dem ligger ner båda två ibland och sover i hagarna, det värmer mattehjärtat. Hästarna blir verkligen det man gör dem till. Neo skoddes på gräsmattan häromdagen och det trodde jag väl inte när jag hämtade honom, men han är så väldigt snäll och välvillig. Men visst längtar vi till att ha en stallgång och riktiga boxar, det kommer kännas som att dem flyttar in på lyxhotell även om jag tror dem trivs ute i sina stora halmade boxar i lösdriften. Det är väl mest jag som längtar till att ha sadelkammare och uppbindningsplats egentligen.




Neo har växt på både bredd och höjd sedan han kom! Igår var han riktigt fin att rida och jag tror det finns lite i denna häst att utveckla. Han ska få tid att stärka sig, är inte så mycket tränad/belastad tidigare och då finns en risk att man går för snabbt framåt. Jag tror på tidigare belastning, alltså att man börjar "utsätta" dem för träning redan som yngre, men i små mängder. Då växer hästarna, dem börjar tidigt att bygga dem små musklerna vid ligament och leder, det är inte dem stora muskelgrupperna som är svåra att bygga. Det är dem små, stabiliserande och de som håller ihop allting som måste stärkas. Därför blir det faktiskt mycket skogsridning för denna kille i sommar. Upp och ner, över stockar och sten.


Mina grabbar




Tvingade ner foten i ridstövel för att ta några fina bilder innan ridpasset idag men sen hoppade jag i vintergummistöveln igen där den svullna foten får plats utan problem hehe.

Har firat vår Nationaldag med två fina pass med grabbarna! Jag och Molle red ut och lämnade återigen Neo ensam som inte brydde sig alls idag. Så skönt att kunna göra hur man vill utan att stressa den andra hästen! Vi upptäckte lite vägar och det blev ett pass i alla gångarter i vår underbara, alldeles egna skog! Ja vi äger 5 hektar skog haha! Så där blir det väl lite terränghinder så småningom.

Molle glänser, har gått upp de där sista kilona i kroppen av att gå på gräshage och han mår så bra! Det syns på allt, ögonen, beteendet och pälsen. Han har fått gnistan tillbaka! Jag bara känner det. Tror att vi kommer få ännu mer connection när jag gör allting med honom, han blir introvert av stress och att det är olika människor som gör på olika vis. Såklart ska dem bli flexibla hästarna men vissa klarar det bättre än andra helt enkelt.

Neo var mycket bättre idag från start och jag red honom idag, i skritt och trav. Så skönt att få den debuten gjord. Han känns väldigt fräsch i kroppen, långa dagar i hagen är bra för hans kropp och huvud. Han ska helst bära ryttare varje dag för att vara som bäst, och nu har jag all tid att lägga på honom och hans utveckling. Har börjat med skänkelvikningarna som han förstår och känns att han älskar att göra rätt. Ska inte göra om dem misstag jag gjorde med Molle så nu får jag en ny chans att utbilda Neo bättre. Jag är rätt glad att jag kan ta över efter en så skicklig ryttare som Johan Svensson på Hannell Dressage Stable och hittat hur han ridit Neo och börjat forma honom efter hur jag vill rida.

Mina grabbar gör mina dagar! Nu är dem helt coola med att vi tar ut den ene och pysslar/rider så det är så skönt. Längtar ändå dock tills stallet står klart och det kan flytta hit fler hästar. Idag har vi reglat klart allting så nu ska jag skruva upp planken och skivorna så gör vi golvet så fort vi kan! Sen kan boxarna komma! Wow!

 
Idag köpte jag krukor och blommor till ingången på banan!

Mitt hjärta är helt

Ikväll har båda hästarna äntligen gått ordentligt sedan dem flyttade hit! Nu känns det som att livet börjar igen, när träningen av hästarna kan startas upp. Neo fick ett ordenligt longeringspass, då han har lite sadeltvång så hade han såklart lite känningar efter så många dagar utan sadel/ryttare. Longerade länge och väl innan jag bara hängde på honom, man får backa 100 steg efter en sån här lång period utan ridning. Molle hjälpte ju till så bra genom att rusa som en galning i hagen medan jag var på banan...

Molle var uppvärmd och klar för vårat ridpass där jag bestämt att han skulle ridas så trött det bara gick för att coola ner huvudet. Men han överraskade med att vara jättefin och gjorde det så himla bra för att vara så dåligt tränad på slutet att jag avslutade när jag kände mig "klar". Det var en härlig känsla att rida finhästen på vår egna bana, på vår egna gård. Och tamejtusan så var banan riktigt härlig! Mammas sladdande har gjort susen, och den var nog inte så djup som jag trodde. Det här kan bli bra!






Så lycklig kommer jag att somna inatt!