Ny kombination


Ser ni vad jag ser?
Molle är tillbaka på kandaret! :) Är så glad att jag hittade Bombersbetten när vi hade fått fnurr på munnen. Molle ville inte ha något bett liggandes på tungan, men behöver ändå få något att vilja suga tag i då han tar bättre stöd på "mer" bett. Så efter att han inte sökt stöd alls på vanlig stång och bridong lade jag ner, då han ändå gick att rida såpass bra med tränsbetten. Men ni som tränat på kandar vet att man får det lilla extra på ett kandar, speciellt när man gör lite mer samlande arbete. Så efter att ha haft tålamod och is i magen och låtit munnen nollställas provade jag nu med kandaret igen, med en vippstång med samma mundel som hans normala tränsbett, kan nästan inte bli något tryck med denna stång och så en bridong med anatomiskt form samt lock-up-effekt på delningen så slöt han munnen och skummade så fint. 

Nu tänkte jag rida lite lugnt ett par dagar med denna kombination för att sedan åka till ridhuset och testa.

Bombersbett

Anna kommenterade: Kan inte du berätta mer om bombers bett? :)

Självklart ska jag göra det! Jag upptäckte Bombers i samma veva som Molle blev tillfixad av kiropraktor. I vissa lägen blev han "trutig" i mun istället för att ta i med bakbenen som jag ville. Ofta när man har problem med munnen/bettet så kommer det såklart från något annat! Det är ett sekundärt problem men ändå så tycker jag att man ska få prata om det och inte skämmas att man har problem med kontakten, för det har alla på något sätt. För mig är det viktigt att man är medveten om detta innan man börjar trixa med bett, men i vissa lägen är det av högsta vikt att man byter så att man kan bryta t ex en ond cirkel som satts igång. I vårt fall hade Molle börjat trycka emot tungan på bettet när jag tog halvhalten, istället för att vinkla sig bak, som han inte kunde pga snett kors.

Även fast han var "frisk" så satt det lite kvar i huvudet, att det skulle ta emot så jag valde att prova ett Happy Tounge bett som jobbar med en framåtvinklad tungfrihet, så bettet inte ska trycka på tungan men heller inte slå i gommen som på Molle är ganska låg. Jag kände skillnaden redan första ridpasset. Kontakten vi får på detta bett slår allt annat!


Då detta fungerade så bra så valde jag att beställa en kandarstång med samma effekt. Då det inte fanns någon på lager så fick jag vänta 9 veckor, dem görs för hand i Sydafrika och det är därför man får vänta såpass länge. Nu har jag varit i kontakt med Claire som är rådgivare på Bombers och vi har tillsammans diskuterat fram vilken bridong jag ska använda, då jag vill ha samma effekt på kandaret.

Mer allmän information är att det finns ett bett för alla "problem", dem är handgjorda, dem görs i blåmetall som hästarna älskar. Det är inga tunga bett utan smidiga och fint smidda så hästarna får plats med dem i munnen. Min ponnyelev Engla har också ett till sin nya ponny, jag såg skillnad direkt när hon red fram med det. Hästen sökte stöd självmant längre fram och formen blev mer stadig.

Nu gör inte ett bett underverk om man inte vet vad man har för problem i grunden med sin häst. Jag blev såklart otroligt glad efter tandläkarbesöket när jag hade upplevt att han trutat ett tag med vanliga bettet, och så har vi ridit med Bombers så kort tid men munnen var så fin, inga rispor ens. Det säger för mig att han trivs och har förtroende för bett och hand.

Vanliga problem man kan ha med kontakten:

Häst som är tom / för lätt
Denna häst måste våga sig fram till bettet och erbjudas ett stöd, att rida med lös tygel för att hästen är så "lätt" i kontakten kommer inte hjälpa. En häst som inte kommer fram på bettet är ofta het och springig, upplevs som att den inte går att skänkla för den är så "känslig". I själva verket springer den ifrån jobb och accepterar inte drivning på rätt sätt. Denna häst måste man lära gå i kontakt och bjuda framåt för skänkeln, ofta när detta ska tränas in blir hästen plötsligt seg och okänslig.

Häst som hänger i handen
Antingen så håller ryttaren hästen på tygeln, eller så har ryttaren för lite drivning bakifrån. Ofta en kombination att man vill ha kontroll, och inte har upptäckt samspelet mellan skänkel och hand. När drivningen kommer måste den mötas upp av en halvhalt, men den får inte bli kvar i handen, då får man momentet där hästen hänger kvar i tygeln.

Häst som tuggar / är orolig i mun
Många gånger kanske pga vargtand, vassa kanter m.m, fel storlek på bett, fel utrustning. Men också för höga krav på samling när hästen inte är redo. När man uteslutit utrustningsfel så skulle denna häst kanske behöva ridas mer fram med en stilla stilla hand som möter upp, och kanske hjälpas med böjda spår så den får ha lite lite ställning att "luta" sig mot för att förstå kontaktens syfte.

Har man tagit reda lite på vad ens problem kommer från, och kan arbeta med det på fler sätt än bara byta utrustning, då tycker jag man är redo att faktiskt prova sig fram! :) Det finns som sagt bett för alla lösningar, så ma kan fråga Bombers egna rådgivare eller en fackhandel där man kan få hjälp av någon som pluggat mundering och som gärna rider själv och kan förklara så man förstår varför man ska använda en viss sak.

Hoppas det dög som svar, Anna!



 

Marie-träning

Igår tränade vi för Marie igen. Det gick jättebra! Vi började med galoppen där vi idag fokuserade på piruettgaloppen. Jobbar med att få honom kvickare i piruettgalopp men utan att vända, för att få honom mer reaktiv och energisk. Så mitt jobb blev att forma honom som om jag red en piruett, men bestämma hur stor volt jag skulle rida på och verkligen hålla det. Så att galoppen inför piruetten blir kvick, istället för att hästen bara ska samla sig och böjas när det är dags att vända en piruett, då kommer redan förberedelsen att bli långsam för hästen "gissar" vad som kommer härnäst. 

Från 15m volt till 6 meters volt, till att sedan göra bakdelsvändning och fatta galopp ur det och fortsätta vända redan i fattningen, inte låta han galoppera rakt ett enda språng utan sätta i vändning direkt. Styrka och lite mjölksyra, fick bra tips på hur jag ska tänka i piruetten med hjälper och min sits.

I traven började han med att trava enormt, för stort så jag hamnade liksom efter i allt! Men efter två varv med ett fånigt leende började jag rida och kvickade till honom. Han ska ta kvickare steg, inte större. Men han hoppas hela tiden få trava större och större. Nästa steg är att få honom så kvick i skolorna, det går jättebra rakt fram, men med mera böjning kommer vi ur den kvicka takten men jag har lite ideer om hur jag ska få honom att förstå. Det är bara att vänta ut och få mer styrka, det är när han ska korsa över som det blir jobbigt för honom, men han förstår ju inte att det blir jobbigare när han ska ta stora långsamma kliv! 


Idag tömkörde jag för att se hur han såg ut från marken, och jisses! Han var fantastisk! Trodde han skulle vara lite mör men nu börjar det bli dags att höja ribban. Nu har trampet landat hos honom från marken, idag klickade jag igång och trodde inte mina ögon. Jag har ju sagt att lär han sig trampa så ska vi åtminstone försöka kvala till en sån klass. Men Molle, det tar nog lite längre tid innan han piaffar med mig på, men gör han det såhär bra i tömkörningsgjorden så kan jag väl tänka mig att han snart kan det med mig på. Ska visa Emma en vacker dag, hon kommer trilla baklänges. :D Hela meningen med att jag trampar honom är för att höja kvickheten i hans trav. Det är alltså ingen vits med att träna "långsam" tramp, han ska inte bli hävig han ska snarare vara som en trumvirvel i fötterna. Det är inte för att rida piaff, gör vi det någon dag är det bara ren och skär bonus. Kvickheten han utvecklar ökar bärigheten och elasticiteten som gör att han kan samla och länga utan svårigheter, allt blir enklare att styra helt enkelt.


Märks det att jag och Emma är lika, och tränar lika? Haha vi har fått nya favoritbett, och vi har precis likadana bett till våra hästar numera.. Haha!







Tydligen gillar Curry också samma saker som oss. :)