Sprängfylld vecka

Vi tränar på! Molle fick gå ett kort kort pass i söndags när Annika trimmade oss! Var väldigt roligt och gav oss lite ny energi. Jag fastnar gärna i mina problem och ibland måste man bara rida och inte stanna för länge på sina svagheter. Vilade helt en dag där jag testade mitt näst senaste stora inköp: Horsewares massagetäcke. Bara för att hästarna ska få ha det bra och härligt helt enkelt. Det kommer ge ökad blodcirkulation och vara en bra förberedelse speciellt kalla dagar eller bara som lyx. Molle gav täcket tummen upp! Har inte hunnit prova alla funktioner ännu men det hinns med. 

Igår tränade vi för Emma där vi tittade bara lite på galoppen som var väldigt fin, sedan traven där jag fick runda formen och rida skolorna längs långsidorna, Molle blev lite seg och långsam så vi växlade mellan öppna-förv sluta-sluta och lite fram emellan varje omställning. Jag ska traggla vidare på det, för han kan alla saker, han ska bara vara lite snabbare att följa med dit jag styr. Känslan ska ju vara att jag bara rattar omkring i princip, ni har ju sett hur Isabelle gör när hon rider? Ser ut som hon är ute och söndagsåker en sportbil.

Idag började jag från marken och jobbade lite med sidorna på Molle, sedan lite piaffträning för hand och sedan hoppade jag upp och testade lösgjordheten efter min markträning och visst tog han både skänkel och rundade sig. Varje dag kan inte vara samling samling samling. Jag vet det nu haha!
Och påtal om stora inköp, köpte idag också en ny hoppsadel. Gaah jag vet, men har inte haft någon som jag trivts i och nu äntligen. Jättenöjd och Molle med! 

Ibiza har åkt på sommarbete. Hon har utvecklats så otroligt fort och i lördags red vi på banan för Annika (ägare) och wow, vad fin hon är. Riktigt ridbar och talangfull, så självklart ska man avsluta på topp. Nu går hon och 5 andra hästar, bla Emmas 3åring, på bete i gigantisk kuperad hage och mår bra och vilar ut kropp och knopp, växer ikapp lite framtill och förhoppningsvis längtar hon tillbaka lite till mig också under tiden. Men nu är det full fokus på Molle och helgens tävlingar! 





 

Ibiza on top

Ibiza har verkligen gjort en utveckling senaste veckorna! Gått från inriden till att lära sig både kontakten med handen, börjat kunna forma in henne i systemet där man kan påverka henne och lösgjöra kroppen under ryttare. Nu har vi varit i ridhuset 2 ggr och ridit och hon är fantastisk. Redan nu kan jag hjälpa henne komma igenom, lära henne sätta fötterna rätt så att lösgjordheten och liksidigheten kan påverkas. En fantastisk känsla när hon trampar inunder sig, vill inte sluta rida.

När hon är påverkbar, så fungerar det som ska fungera, alltså övergångar, styrning, lite ställning. Det svåraste i framtiden kommer alltid att vara att hitta vägar till att hon ska vara på ett mentalt bra plan, så att det går att arbeta och kommunicera. Men vi är ett sånt jäkla bra team kring Ibiza så vi kommer lösa det, är helt säker. Jag nyper mig i armen att hon är hos mig. 



 

Långsiktigt samarbete med hästen

Nu har det smält lite hos mig, helgens äventyr, och jag har fått så många glada hejjarrop från människor runtom oss som unnar oss vår framgång och som vet varifrån vi började för några år sedan. I höstas började jag prata lite mer öppet om känslan som jag så många gånger känt, att jag inte är godkänd nog att kalla mig för dressyrryttare, för jag gör inte på samma sätt som alla andra. Jag har inte passat in i den mallen som finns inpräntat hos oss sedan många år. Genom att prata om mina känslor och min egen värdering så kan jag jobba med dem tankarna när dem smyger sig på. Men ibland tänker jag också att folk unnar mig vår framgång för att jag just inte har en "fin" dressyrhäst som går att vara avundsjuk på. Ingen ville ha en häst som Molle för 3 år sen. Han var inte en tillräckligt fin häst, så det går bra att unna oss vår framgång för det är ändå ingen "fin" häst. Men ni hör, så kan jag inte gå runt och tänka! För vem är det nyttigt? Kanske lite för att hålla mig med båda fötterna på jorden.

Alla kanske har tänkt samma, "det var väl inget särskilt med det här?" Jag hör fortfarande dem små tankarna att jag inte får känna att jag är duktig bara för att jag tagit min häst till denna nivån, att vilken apa som helst kan ta hästen till MSVA... Jag försöker njuta och tillåta mig själv att känna stolthet och vara nöjd, även om det just är den egenskapen att alltid vilja utvecklas som är skillnaden som gör skillnaden... Det är det som tar oss framåt. Men jag måste slå bort dem onda tankarna för TÄNK hur orättvist det är att tänka så när det finns ryttare som alltid kommer tävla på en nivå för att man inte kommer upp på nästa, helt enkelt för att det ÄR så jäkla svårt att lära sig rida och det är såklart olika svårt för olika människor. Och då är jag SJUKT orättvis om jag inte tycker det ÄR STORT att rida MSVA. Så mina tankar slåss i huvudet och som tur är så vinner alltid mina positiva tankar. Det är klart jag ska UNNA mig att få vara glad och stolt! Det ger mig självförtroende som ryttare och det krävs för att kunna komma ur svackor som kommer och går. Jag förminskar INGEN annan som inte har samma ambitioner som jag, för man måste ha perspektiv på saker och ting. En sak som jag tar för givet, kanske är en livsdröm för någon annan och jag är lika glad för den människan när den uppfyller sina mål! :) 
 

Däremot blir jag förvånad när ryttare tror att det ska räcka att träna med ögon på sig varannan vecka, sedan inte ha en noga uttänkt plan för varenda ridpass, men ändå tror att man ska utvecklas i raketfart framåt. Går det bra, då går det fort! Men det är faktiskt ett jäkla jobb, även om man har en häst med kvaliteer och lätt för sig så måste man jobba så hårt, och inte fastna i sina olater. Blir ledsen när man sen blir arg på hästen som inte tar halvhalten fast det egentligen är du som gett otydliga signaler.

Nu börjar jag förstå, vad som skiljer ryttare åt. Det sitter oftast i huvudet. Jag har senaste åren mer och mer börjat förstå hur ödmjuk man måste vara, hur mycket man måste lyssna till hästen och hur man måste våga lämna en del man trodde man "trodde på", och kliva ur sin comfortzone och känna sig som en loser om och om igen, för sen när man har jobbat sig igenom det så kliver man upp en nivå! Och det går inte på en dag, eller ens en vecka. Om man inte har tålamodet att ärligt talat låta det ta år, så tycker jag att man är oförskämd mot sin häst och sin hjälp att kräva framgång. För ett år sedan red jag MSVB på 57% och grät i bilen till mamma att jag nog nått min högsta nivå, att vi kommer vara kvar på MSVC för resten av livet. I helgen förvånades jag av att det kändes enkelt och trevligt att styra runt i seriebyten och piruetter. Man kommer möta svackor som man ska ta sig ur, och jag har fått kämpa men många gånger också klarat att tänka mig ur dem på rätt sätt. Det är få gånger jag är sjukt missnöjd med ett helt pass, jag hittar alltid något som var bra eller som jag kan vara nöjd med, och då skapar jag en positiv känsla istället för att mata mina negativa. Och det måste man för att behålla något slags ryttarkänsla eller självförtroende, som jag skrev tidigare.

Tack till min stora idol, Emma, som alltid trott på oss, som lärt oss att inte vara nöjd med för lite men som också varit ärlig och hållt oss på jorden. Men vi har nog förvånat även dig Emma, om du tänker tillbaka på när vi började resan med Molle. Tack för allt du gör och lär oss, framgången går upp och ner också framöver, du finns där i både och och tar emot oss!


Hästarna

Ibiza har gått 3 dagar i rad, i förrgår en kortis på banan, igår ut i skogen och travade längre sträckor och hon är så duktig. Idag gick hon lite på banan men hade lite vingel i galoppen, jag tror nämligen att hon börjat växa! Hon är en sån arbetsmyra så hon försöker ändå men det gäller att ha is i magen och låta det ta tid. Kontakten var underbar idag! Är så glad att jag får lära mig rida så sjukt olika hästar, och kommer få göra "allt" på nya sätt. Molle tar det lite lugnt efter tävlingshelgen och får nog börja jogga igång sig imorgon. Idag var han med ut som farbror åt Frisbee i skogen, vi både travade och galopperade i bredd och hästarna njöt och fick busa ur sig. 

 
Molles nya träns från SD Design, De Luxe heter det. Det var så enkelt och snyggt på honom! Båda mina hästar kommer passa i vitfodrad nosgrimma.

Jag skriver på ett inlägg om tankar och förhållning till träning och tävling med hästen, men det är svårt att formulera så det kommer fram så man förstår mig rätt. Men håll utkik så kommer förhoppningsvis ett lite längre inlägg med några bra tankeställare så småningom.. :)



Grymma hästar

Igår tränades båda hästarna! Först ut var Molle där jag lade fokus direkt i galoppen, bakbenen in under kroppen, bära upp sig fram till tygeln. Några steg där och där får vi verkligen upp fronten, jag måste få in alla delar i rätt ordning: framåtbjudning, lösgjordhet, rakriktning, samling. Ibland måste jag överböja honom lite (inte halsen alltså) för att få fatt i de där bakbenet som saknas, och sedan kan jag rakrikta honom och tänka upp på ytter rund för inner. Man kan inte stirra sig blind på att bara rida på ett sätt, utan blanda lite. Blir han för rak så smyger han sig uppåt i nacken och släpper baken, blir han förböjd så tappar jag ut sidorna och bogarna i synnerhet. Konsten att ställa och runda åt ena hållet utan att tappa andra sidan. ;)

Oh la la!
Riktigt nöjd i alla fall!

Ibiza min lilla raket. Hon är så underbar! Jag började där jag slutade dagen innan med ett riktigt stöd, och idag var det såklart lite jobbigare att vara inramad. Lite träningsvärk, hon gav mer detta pass och då faller hon lite mer isär i balansen istället. Men det gäller att redan nu känna hur mycket jag ska kräva. Det många gör fel är att dem ställer inte ett enda krav på hästen tills den ska fylla 5 och helt plötsligt ska den hoppa banor, rida skolor, sätta gångarter m.m. och då undrar hästen vad tusan du gör när du låtit den rulta fram som 3 och 4 åring. Och missförstå mig rätt, jag menar inte att man ska kräva saker dem inte kan, men man ska aktivt be dem komma in i systemet, i vårt fall att vara mellan hjälperna. Det spelar ingen roll om det är 3 meter eller 3 varv, jag är lika glad och berömmande på Ibiza när hon söker rätt lösning. Det ska vara väldigt roligt att vara på plats, där ska man få klapp och beröm! Och vi avslutade med att skritta av ute, själva! Och travade på grusvägen. Stolt! Vi red förövrigt samtidigt som 2 andra hästar på banan, bara det är en omställning som hon inte viker ett öra åt.


Fina tjejen

Igår fick Ibiza joggas lätt på banan och Molle fick gå ut i skogen. Biza var helt fantastisk! Nu har vi ett riktigt bra sug på tygeln och kontakt mellan mig och henne. Härifrån kan jag börja rida på riktigt. När kontakten finns, hade vi helt plötsligt kontroll på oss båda. Kunde tempoväxla ner inför hörnpassering utan att störa henne, bara tänka det. Vända på henne, rida bågar, lägga om ben. Hon kändes dubbelt så stor att rida, och fick helt plötsligt en häst framför mig. Och då bara joggade vi, alltså inget tryck eller maning på framåt. Tänk när vi ska sätta samling och energi ifrån detta?! Nyper mig i armen, vad har jag gjort för att förtjäna det här! 

Nu framöver är det dags att börja tempoväxla, börja med övergångar och rida ut i skogen, varvat med löshoppning och galoppera lös i ridhuset. Eftersom Ibiza har så mycket talang och har enkelt för sig så är det viktigt att vi varvar hennes träning, för om jag höll mig bara på ridbanan under den tiden hon ska sätta styrka så skulle hon tröttna ur på mig, det är en sån här häst som man skulle kunna lära alla grejer väldigt tidigt, men det är för tidigt att göra det innan hon är musklad/stärkt för det, och hon skulle tröttna om jag bara red runt runt för hon har för mycket huvud för det. Så att kunna rida ut och åka och släppa henne i ridhus är viktiga delar ur en plan för hennes framtida hållbarhet och arbetshuvud.




Update

Tredje veckan med Ibiza och igår imorse hade vi vårat bästa pass. Hon var på tygeln och jag kunde påverka henne utan att hon försvarade sig med att öka farten eller släppa stödet. Känns som att vi härifrån kommer kunna utveckla ridbarheten och börja bygga styrka, är så glad för det! Det finns så mycket gångart i henne, så det behöver bara rätas ut var hon ska sätta sina ben och helt enkelt vidareutbilda henne. Idag kunde jag rida henne framåt och tillbaka, och vända hur som helst. Jättehärlig känsla och hon bara driver och driver, hjulet slutar aldrig snurra om ni förstår hur jag menar.

Molle fick gå ut i skogen igårkväll, och förlåt att jag tjatar, han är faktiskt så fin just nu! Jag kan börja använda mina tricks och skolor för att verkligen verkligen lösgjöra honom och hjälpa honom att använda sin kropp rätt, så det är inte svårt för honom att vara så fin som han är. Det är en häftig känsla och jag är så ödmjuk inför den resan vi gjort. Nu känns det som att jag börjar i rätt ände, och jag missar inte dem där små sakerna som jag kanske tidigare släppt förbi, som varit den stora skillnaden egentligen. Det sitter bara hos mig! :)

 

Mina stjärnor

Alltså mina stjärnor. Nyper mig i armen! 
Molle joggade ju superlätt dagen innan för jag kände han var lite trött efter vår uteritt. Men igår var planen att jobba på och jag red så jäkla bra! Äntligen har det som Emma tjatat om i två år sjunkit in och igår hade vi en otrolig kontakt med varandra. Han var i ramen, ihop från bägge sidor och så reaktiv för skänkeln. Jag upptäckte vad jag gjort fel tidigare för igår var allt så "självklart". Såg från filmerna som mamma filmade hur jag ska gå vidare med detaljer ur det här också, t ex ur en sluta över diagonalen måste jag bli supernoga att rakrikta och rida in bakbenen rakt under honom 2 steg innan jag vänder eller rider vidare. Så jag inte skyndar mig igenom något. Men jag hade koll på allt för jag hade sån bra kontakt bakifrån och fram, så jag kände vad jag behövde göra och var jag behövde skola eller bara mjukna och åka med. Är grymt stolt över oss som ekipage. Det är såhär han ska vara! Han kommer inte utveckla sin gång så mycket mer utan det är bara mer styrka som kommer öka, så att vi kan trava sådär smashing genom skolorna också. Jag höll ihop honom mycket mer och han blir ju het, inte alls lat och långsam. Det sitter bara i vad jag som ryttare gör. Tack till min bästa Emma som har lärt mig den hårda vägen, genom att låta mig begå misstag och kämpa mig igenom det svåra. Efter det är känslan som att det bara är att tuta å köra. För nu iaf. :)



 
Lilltjejen fick prova tömköras. Har verkligen känt att jag litar till 100% på henne nu och vet hur hon reagerar på olika saker, så jag kände att jag kunde introducera detta. Började såklart nära men backade av längre och längre när hon förstod och hennes fokus alltså, det är total fokus på mig och vad jag ber av henne. Hur härlig häst att jobba med?! Blev sjukt ridsugen då jag tyckte kontakten blev jättefin, tömkörningen kan bli ett väldigt bra komplement till henne tror jag. Ikväll ska jag rida efter jobbet, hoppas på samma kontakt!



Underbar tjej som bara står, lugn och väntandes när jag flyttar tömmar och ändrar. 

Kan ni påminna mig om det här inlägget nästa gång hela gänget är ur form?! Haha.. :)

Långfredag

Ibiza gick ett pass på banan i förrgår och det blåste snö i sidled och var iskallt! Ändå sköter hon sig och uppför sig som en prinsessa. Kontakten var lite av och på så jag red på lätt lätt tygel och bara väntade ut henne lite. Igår var det bra igen från start, gäller att hitta var vi kan mötas! Hon är en häst som av naturen är "ihop" så jag måste bara hitta var jag balansera henne bäst. Just nu jobbar vi med att hitta en lugn trav där kontakten är bra, för att därifrån kunna göra tempoväxlingar som inte rubbar balansen utan sakta men säkert sätter vikten på bakbenen utan att på nåt sätt stressa henne framåt. Hon kommer röra sig hur stort som helst, just nu ska vi ha kontroll på våra kroppar tillsammans. Är så roligt, hon är helt olik många andra unghästar jag ridit. Helt sjukt olik Molle, men jag lär mig mycket på detta. 

Molle gick en jättebra träning för Emma, skolor med riktigt bra böjning, lydig galoppdel och när jag sen ska åka ut på kvällen för att tvätta honom har han gjort ett broddtramp så illa så han markerar när han travar, i boxen. Tävlingen idag blev inställd, blev mest ledsen för Molles skull såklart men också för att vi missade en rolig tävling. Men dem kommer det fler av, det viktigaste är att det förhoppningsvis inte är något allvarligt med broddtrampet, och att han är hel i övrigt. Idag fick bli en slö långfredag istället, usch slödagar är inte roliga! Blir trött och rastlös på samma gång.

 
 

Guldstjärna

Molle fick gå en långtur ute i söndagskväll, mycket galopp och rund form och mjuk i sidorna. Känns larvigt men han är ju typ min bästa vän, känns som man har riktig kvalitetstid med varandra och vi följer varandras kroppspråk. Lite skutt över stockar och lite backträning blandat med finfin trav. Älskar att kunna rida precis var jag vill med honom, på blandade underlag, upp å ner, jag tycker det är som crossfit för en häst. 

Igår fick han jogga på banan, bara för att inte stelna till inför tävling, hellre rida lite varje dag. Slutade efter typ 15 minuter, han var så fin. Lite längre och lägre i formen, inte någon samling utan bara lösgjörande och med framåttänk. Tänk att för några veckor sedan kunde jag inte korta tyglarna eller komma fram i trav utan att vi var "osams". Thank god för att man lämnar svackor och glömmer dem igen!

Ibiza var så fin igår! Hon tog jobbet med sig sen söndagen och igår kunde jag ta kontakt i tygeln och driva henne fram till det, hon har så lätt för sig och det ska jag vara rädd om. Men känslan när hon liksom hamnar mellan skänkel och hand, där är alla dörrar öppna liksom! Dessutom i full storm + att vi red med en av Emmas elever samtidigt inne på banan, en guldstjärna bara för det. 


Molle efter vår uteritt.

Att utvecklas är vinsten

Varit så lycklig hela veckan. Molle gjorde ett underbart pass i torsdags helt efter min plan, tävlingstrav med lite tryck och jämn i bägge sidorna. Avslutade snabbt när han var så duktig. I fredags red vi galoppintervaller ute i skogen och Molle växlade upp rejält, bra för dressyrarbetet att växla om och ladda ur lite. I lördags bestämde vi att Emma skulle hoppa upp och känna nu efter dessa 3 veckors arbete med våra svagheter, och hon kände sån skillnad och nu är det dags att ta vid på mer böjning igen. Underbart att få bra betyg av Emma och Molle dansade såklart fram, jag är så lycklig för den hästen! Alla gånger man är ledsen för att man gör misstag och gör fel, så kommer vi igenom dem tillsammans och vidare på nästa nivå! Att utvecklas är den stora vinsten, den resan är värd alla pengar i världen. Känner mig så stark just nu.

Och Ibiza har fått skrota i hagen, sovit och rullat sig. Efter några dagars vila tog vi ett pass med Emma idag, där fokus var att vara lite mer hos mig, en början till att kunna tempoväxla och helt enkelt träna sin balans på bakbenen. Jag vet att hon kommer bli så välriden av detta jobb, för denna tjej har en otrolig energi och nästan för mycket gång så den kommer aldrig vara ett problem att ta fram. Jag är så kär!

Finaste Ibiza! 

Kvällspass

Igår red jag Ibiza först. Började med att rykta bort ännu lite vinterpäls och halva hagen hehe, hon rullar nog för att få lyxbehandling på stallgången efteråt. Hon uppskattar verkligen att bli ompysslad. Hon var redan idag bättre när jag longerade med inspänningen, den sätter jag löst än så länge men syntes att hon letade lite mer kontakt med dem. Ridningen stämde mycket bättre från start då jag rätade upp mig och red hennes form lite mer med sätet och mötte upp med stöd när hon sökte det, när hon kommer mellan hjälperna är kontakten jättefin och spontana reaktionen blir att gå fram med handen och hon följer med, underbar känsla. Några veckor till så kommer hon arbeta rätt från start till avsittning, och det är ju önskvärt att bara behöva rida ett par minuter åt gången. Galoppen satt mer på hjälpen och hon är en riktig arbetsmyra.

Molle fick gå ett joggingpass då han också vilade igår. Jag hade gärna ridit igår men det fanns helt enkelt inte utrymme för det, om så än bara för 5 minuter. Började med att trava fram och med Kristians ord i huvudet började jag på en kontakt på ettan i bägge tyglarna. Märkte att det här tänket fungerade väldigt bra för jag reagerade sedan när jag skulle rida skänkelvikning att helt plötsligt hade jag 3 i vänster och 1 i höger, då bara "tog" jag 3 i höger också och det var så självklart. I galoppen jobbade jag mycket förvänd där jag böjde sidorna lite på honom, i höger galopp böjde jag vänster och red lite vä-öppna och i vänster galopp tvärtom. Avslutade med en avslappnad framåt trav med tänket att ha 3 i höger och 2 i vänster, nu börjar det komma. Idag ska jag utveckla därifrån och börja med lite framåt trav med jämn kontakt sedan tänkte jag trampa honom lite för att kvicka till bakbenen och genom dessa övergångar få ihop kroppen på honom, ur det tänkte jag trava skolor och jobba med jämnheten i tävlingstraven. Måste komma ihåg att backa ett steg och rida framåt om vi tappar kontakten eller jämnheten.
Laddad!

 

Måndagsridning

Idag fick Molle gå ut i skogen som planerat, han var riktigt fin och framme, galopperade uppför backen ett par gånger och travade nerför. Han är hetare nu när jag fått ihop honom ett snäpp till, han orkar såklart inte gå så hela passen ännu men märks att han får så mycket mer styrka när han använder bägge sina bakben! Är så glad för att jag har jobbat mig igenom detta och lärt mig att rida med bägge sidorna mycket mer. Ger mig så mycket mer verktyg för framtidens hästar.

Ibiza fick göra sitt första pass hos mig redan idag, jag tycker det är bra att hästarna när dem kommer till nytt ställe får använda sin kropp och hjärna och bli lite trött, så dem inte har samlat på sig 2 veckors överskottsenergi innan man ber dem om lite jobb. Och vilken pärla! Stod på gången som om hon inte gjort annat, ryktade bort en halv häst i vinterpäls tror jag. Hon njöt, stod helt still vid sadling och tränsning. Hon har varit hos proffsiga och fantastiskt duktiga Evelina Johannisson för inridning och vilken bra grundskola hon har fått. Jag började med att gå ett varv runt ridbanan och sedan longering följt av uppsittning själv där hon står still och väntar på mig. Kan man få en bättre start?

Jag behöver väl inte förklara i andra ord än att jag är kär. När vi blir "en" så är allting bara på plats. Får nypa mig i armen och hålla fötterna på jorden. Att bygga styrka tar lång tid, men när man rider en häst som får en att känna "vad som komma skall", så kommer det både ett pirr och ett lugn i magen. Vår tid kommer, den ligger där framför oss. Första dagen med 2 hästar och jag kommer somna så gott. 

 
 

Nya hästen

Igår anlände den nya hästen till gården, ett fyraårigt sto e: Apache u: Topic ue: Goodtimes. Topic är ett sto, som jag förstått det, har alla utmärkelser ett sto kan få, både som presterat själv och som har presterande avkommor. En toppen stolinje! Hästen heter Ibiza och är än så länge bara inriden, jag kommer fokusera först och främst på att lära känna henne, i ridningen behöver vi fokusera på att hitta en kontakt med varandra innan vi går vidare med utbildningen. Hon kommer från Holland och har mycket nerv, men målet är att ha en häst som är stensäker från marken och den där mixen av energi och avspänning när jag rider! Hoppas ni vill följa vår resa tillsammans. 

 

Molle fick gå ett till pass på banan igår, vi kom över vår tröskel äntligen, nu känns det nära innan det klickar i ordentligt igen. Fick honom att gå genom kroppen men vara kvar hos mig, ni vet när hela halsen blir dubbelt så bred och han håller ihop sig själv. Då fungerar ju allt annat, som ni vet. Idag ska han få klättra lite i skogen och inte ha så höga krav, så han orkar köra på nytt imorgon. 

 

Jag tog hjälp av en graman på Molle, för att kunna renodla skänkeln utan att han gav sig iväg och jag blir hängandes i tygeln istället.


Lycklig

Vi har haft en kämpig period som har tagit mycket mer energi än jag trodde, men nu börjar vi jobba oss ur svackan ordentligt och snart kommer finstämmigheten att komma tillbaka. Vi ändrar min ridning igen, och det tar först tid att förstå, sedan tid att programmera om musklerna och sen ska det bara "sitta i ryggmärgen" vilket tar ännu längre tid. Det har varit några pass där jag bara kunnat skritta rakt ut i skogen, så ni förstår att man måste backa bandet emellanåt för att kunna smälta något nytt. Jag är väldigt förskonad från såna här svackor, vi kan ha skitpass men inte som det här när jag tappar bort min ridning. Men som sagt, nu börjar det kännas som vi plockar ihop allt igen och när det stämmer så är vi bättre än vi var i vintras. Ni som rider förstår känslorna som överfaller en när man lägger hela sitt liv i hästarna! Då rasar hela ens värld när man tränar dåligt, men jag måste släppa det och se på det utifrån, smart.

Till något roligare... I helgen kommer en ny häst till mig. Jag kan inte säga så mycket mer i dagsläget men jag längtar till att få göra om hela resan med en till unghäst, som har kvalitéer och som är "gjord" för dressyrsporten. Jag är så taggad så jag spricker nästan! Molle blir storebror kan man säga, jag känner mig så lycklig att kunna ha en häst på hans utbildningsnivå samtidigt som en liten bäbis. Då tappar man ingen ridning och det kommer bara gynna dem dagar det känns kasst, för då har man kanske en som går bra. 

Igår på träningen jobbade vi med att komma till ridning snabbare, jag måste komma "fram" dit jag vill på 25 minuter, inte åka runt och slita på honom i 45. Så vi testar lite olika saker, övningar m.m. som ger det utslag vi söker. Är glad att jag har en tränare som hela tiden vill ta mig vidare, som lär mig saker som ingen annan kanske hade grävt efter. För i slutändan lär jag mig så mycket, med så mycket respekt och ödmjukhet mot hästen. Pet the horse, kick yourself är det ungefär. Tajming, känsla, det är mig det hänger på i varje steg.

 

Filmvisning

Här kommer en träningsfilm från nu i december. Jag förstår inte hur han utvecklas, men poletterna trillar ju ner en efter en och då är allt vi tränat på så "självklart", vi har byggt upp grunden men bara väntat på den där "aha" från Molles sida och nu ramlar dem in, så vi kan visa vad vi har väntat på. Många tycker jag har ridit "på" Molle mycket eller ridit fort eller så, men så kul att få visa att vi letade efter det här. Han är en riktig fröjd att rida på, jag är så stolt och varm i hjärtat över oss och våran resa.


Bra huvud

Foto: Mira Lindgren

Molle gjorde en jättebra träning igår, där vi började med galoppen och tittade lite mer på piruetterna. Kontroll på steglängd, höjd, vändning. Det ska inte bli ett trick, det ska gå att bestämma antal språng och hur kvicka, och komma i och ur precis som du vill. Vi tränar mer på det än att faktiskt vända, det tror jag gör skillnaden i att vi inte får så många efterkommande problem. Ett steg i taget, bygger vi ihop en rörelse. Precis som vi brukar.

I traven var han jättefin, så vi började med att trampa. Och nu har vi hittat rätt sätt. Han var jätteduktig. Efter några i rätt riktning så tog vi traven och nu må ni tro att han växte. Hittade verkligen sina bakben och välvde över ryggen och det var "bara" att styra. Med full fokus haha! Det är så underbart att jag lärt mig rida såhär. Vi gjorde väldigt fina slutor med ännu mer bakben, men då blir det lite jobbigt så jag får ställa om till skänkelvikning innan han hinner komma på att det var drygt. Svårt och utmanande, nu ska denna nivå befästas och stärkas så kommer han dansa fram i allt vi gör. Min älskade prins, så bra huvud och så mycket vilja! Det kan slå en flashig gång, det bevisar sig om och om igen. 



Fina tramp, om nåt år kan vi nog börja träna på det, på riktigt.

Vinterträning

Igår gick Molle ett lättare pass på banan. Nu har vi satt ännu lite mer samling i honom med mer böjning i piruettgalopp och helt enkelt en form där han bär sig i en mer ihop form. Han är så härlig att rida! Så vuxen. Idag vilodag, sedan blir det lite lätta pass måndag och tisdag då jag sen ska jobba på Friends och Molle får ta det lugnare ett par dagar. 



Variera mera :)

Grundridning

Jag har alltid sagt att man måste ha en bra grund för att ha något att stå på. Något som man bygger på och utvecklar ifrån, och faller tillbaka på om det gått på tok längs vägen. Grundridning för mig är det som man gör varje dag. Jag har hela pass där det bara är grundridning och pass där det är fokus på tävlingsdelar och programrörelser efter uppvärmningen.

För mig är grundridning att ha renodlad kommunikation med hästen, och vardaglig problemlösning. När jag skriver problemlösning, så handlar det inte om problem som är otäcka eller att hästen faktiskt har "problem" utan det handlar om att få svar på varje hjälp, och att göra något åt det annars. Att ägna pass åt att faktiskt träna sakligt på våra problem, utan att göra massa teknikaliteter. T ex. Om någon rider 10 skänkelvikningar med ungefär samma problem varje gång så skulle jag inte rida 10 till och hoppas att det löser sig av att jag upprepat samma sak. Jag bryter ned rörelsen, analyserar varför det inte går bra. Tar hästen sidförande skänkeln? Ramlar den bara åt sidan? Vill den böja halsen istället för att ställa i nacken. När jag ser på det så istället så tränar jag därefter specifikt på det som inte fungerar, sedan när jag har det på plats så provar jag skänkelvikningen igen. 

Det är precis likadant med oliksidiga hästar och galoppfattningar. Gör inte fattningen 100 gånger och tro att det fungerar nästa gång. Sätt hästen i position för att klara av uppgiften. Om den inte är undan innerskänkeln eller kastar ut bogen, eller går emot hjälpen precis vid fel tillfälle så kommer den inte klara fattningen. Återigen, bryt ned problemet och lös grunden, att lära hästen att kasta sig in i galopp trots att den inte är på plats eller knuffas ur balans för att ta galopp är bara en lösning på symptomet. 

Det finns ju tusentals situationer som jag skulle vilja ta upp specifikt, men det kan jag inte göra. Grundridningen ska genomsyra all träning, och man måste våga skilja på uppvisningsridning och träningsridning. I träningen så måste vi bryta ned rörelser till att göra alla små detaljer bra, på en tävling kanske man får uppvisningsrida och låta problemlösningen vara klar på hemmaplan, man är ju där för att rida program.

Grundridning till vardags måste vara baserat på hästens förutsättningar för arbete. En häst som är framtung kanske ska ridas en större del av passet på bakdelen än i låg form för det vardagliga jobbet, en häst som vill släppa ryggen och höja huvudet ska ridas mer lång och låg. HUR man rider vardagsjobbet skiljer sig från ryttare till ryttare. Man måste ha acceptans och förståelse nog för att respektera att alla gör på olika vis. Men i grund och botten handlar det om att hästens ridbarhet ska öka. Den ska svänga för dina hjälper, gasa, bromsa och gör den det så kan man följa den utbildningsskalan man följer. 

Går det sen på tok när man lär in nya rörelser, såsom byten t ex. Backa bandet, gå till din grund. Varför gick det på tok? Hade hästen alla förutsättningar för att träna på detta idag? Hade jag reaktion för skänkeln? Var den rak o.s.v. Det här kan man prata om i oändlighet men det var iaf ett skrap på ytan. Kram på er! :)

 
 
 

Är så lycklig

Nu börjar allt komma ihop. Jag var i ridhuset igår och red min f a n t a s t i s k a häst. Nyp mig, är han min?!


Han har efter år av teknik och styrkearbete hittat ihop sig, och blommat ut till en riktigt fin häst. Jag ska sluta tänka att han inte är lika bra som andras hästar, han är så otroligt välriden och nu börjar det svinga överallt i hans kropp och ben vilket ger bra kvalite i det han gör, inte bara gör rörelserna utan gör dem med kvalite.

Jag jobbade lite på en volt med ställning i insidan, tempoväxlingar på det. Tempoväxlingarna satt bara i min sits, jag fick koncentrera mig på att bara sitta rakt upp och ner, inte gunga på eller jobba med höften. Då var det egentligen mitt överliv som bestämde vilken takt vi skulle ha, om vi skulle trava på stället eller ta långa steg. Känslan av att ryggraden fjädrar ner i Molles rygg, vi satt ihop. Jag behövde inte röra handen eller bettet. Jag hade allt i mitt huvud och kropp.

I traven lekte vi bara, nu kan jag rida traven långsammare, och han använder alla sina fyra ben ändå! Som ni trogna läsare vet har han släppt sina bakben och paddlat eller tassat, nu sitter han på sina bakben även om jag rider långsamt. Känslan av att kraft skapas, mot tidigare där han har velat lagt av. Styrkan är på gång! Men vad är det man säger, en dag om året får man känna på sin Grand Prix häst... Men dem smakprover han bjuder på gör att allt är värt det. Fryst jävla vatten i hagen, packa höpåsar, meka med trasiga transporter och svära över annat som ska jävlas med en. Fick rysningar av min egen häst igår, jag önskar att vi ska få visa er andra någon dag. Var bara att styra, öppnor, volter, slutor, passage... 

I galoppen började jag med att rida skänkelvikningar och slutor, på våran hat-övning som nu är favoritövningen, men det kan jag inte erkänna för Emma förstår ni ju. Eftersom han börjat göra den riktigt bra så gör jag det svårare och kontraställer i skänkelvikningen för att verkligen lösgjöra honom, samt lägga den tvärare. Jag gjorde sedan sluta - skänkelvikning in till medellinjen från spåret, och satte ihop det till slutan - bytet - slutan - bytet som i PSG. Det gjorde VI riktigt bra! Gulp! :)

 
Idag blev det jogging och lösgjörande med att hitta ställning genom lite öppna rakt fram på grusvägarna. Joggade en lägre form där vikten ligger på att få underhalsen att komma upp i halsmuskeln, det ska inte finnas några motstånd någonstans utan han ska följa bägge tyglar och fortsätta gå fast man böjer lite extra. Det är inte optimalt efter ett pass som igår, helst hade jag velat galoppera på ordentligt på lite böjt spår men nu var det detta som erbjöds. Imorgon blir det förhoppningsvis ridhuset en sväng igen. Nu blir det ännu viktigare med schema och hur man trappar upp träningen, mer om det i ett nytt inlägg.


Tidigare inlägg
RSS 2.0