Bultande fot

Det har gått lite upp och ner med foten under veckan, några dagar red jag i gummistövel och någon dag tvingade jag på mig stövlar men sedan har jag fått gå tillbaka till skor igen. Har en jättefin ny jodphur från Jacson med dragkedja bak, den har fungerat, bara jag låtit bli att dra upp dragkedjan. ;)

Så hästarna har fått kämpa på. Nu rider jag Neo utan att longera innan, det har jag aldrig gjort vilket visar hur trygga dem är. Dem ligger ner båda två ibland och sover i hagarna, det värmer mattehjärtat. Hästarna blir verkligen det man gör dem till. Neo skoddes på gräsmattan häromdagen och det trodde jag väl inte när jag hämtade honom, men han är så väldigt snäll och välvillig. Men visst längtar vi till att ha en stallgång och riktiga boxar, det kommer kännas som att dem flyttar in på lyxhotell även om jag tror dem trivs ute i sina stora halmade boxar i lösdriften. Det är väl mest jag som längtar till att ha sadelkammare och uppbindningsplats egentligen.




Neo har växt på både bredd och höjd sedan han kom! Igår var han riktigt fin att rida och jag tror det finns lite i denna häst att utveckla. Han ska få tid att stärka sig, är inte så mycket tränad/belastad tidigare och då finns en risk att man går för snabbt framåt. Jag tror på tidigare belastning, alltså att man börjar "utsätta" dem för träning redan som yngre, men i små mängder. Då växer hästarna, dem börjar tidigt att bygga dem små musklerna vid ligament och leder, det är inte dem stora muskelgrupperna som är svåra att bygga. Det är dem små, stabiliserande och de som håller ihop allting som måste stärkas. Därför blir det faktiskt mycket skogsridning för denna kille i sommar. Upp och ner, över stockar och sten.


Mitt hjärta är helt

Ikväll har båda hästarna äntligen gått ordentligt sedan dem flyttade hit! Nu känns det som att livet börjar igen, när träningen av hästarna kan startas upp. Neo fick ett ordenligt longeringspass, då han har lite sadeltvång så hade han såklart lite känningar efter så många dagar utan sadel/ryttare. Longerade länge och väl innan jag bara hängde på honom, man får backa 100 steg efter en sån här lång period utan ridning. Molle hjälpte ju till så bra genom att rusa som en galning i hagen medan jag var på banan...

Molle var uppvärmd och klar för vårat ridpass där jag bestämt att han skulle ridas så trött det bara gick för att coola ner huvudet. Men han överraskade med att vara jättefin och gjorde det så himla bra för att vara så dåligt tränad på slutet att jag avslutade när jag kände mig "klar". Det var en härlig känsla att rida finhästen på vår egna bana, på vår egna gård. Och tamejtusan så var banan riktigt härlig! Mammas sladdande har gjort susen, och den var nog inte så djup som jag trodde. Det här kan bli bra!






Så lycklig kommer jag att somna inatt!
 

Mordillo

Molle har verkligen varit jättefin. På banan i lördags gjorde jag en Birgitta Kjellin-övning i början, för att verkligen låta övningen göra jobbet, jag får lätt fokus på allt som inte fungerar från början och det är inte ett sunt sätt att starta ridpassen på haha! Så jag rider i trav, rider öppna mellan första och andra bokstaven, sedan styr jag in på diagonalen och mitt på medellinjen fattar jag galoppen så jag kommer ut i rättvänd galopp i nästa varv, direkt styr jag in framdelen på en öppna mellan dem 2 sista bokstäverna på andra sidans långsida, och på mitten av kortsidan "gasar" jag ner i trav. Det får inte vara broms ner i trav utan bara skumpa i trav. Så fortsätter övningen likadant men åt andra hållet såklart, fram och tillbaka. Det är en superövning som ger bjudning, trygghet och man får en chans att upprepa samma hjälper på samma ställen och förfina dem. Hästen blir lyhörd, kvick och trygg. 

Efter det fortsatte jag med sluta till kvartslinjen, ut i skänkelvikning. På det byggde jag vidare med sluta till kvartslinjen, räta ut byte, sluta ut till väggen, räta ut byte, sluta in. Han kändes fantastisk och framme för benen, till en stilla mjuk hand som jag verkligen kämpade med, stilla lite längre fram med lillfingrarna ihop.

Sedan tog vi trav igen, där jag växlade trav och passage genom att rida traven med vartannat steg höger vartannat steg vänster, då fick jag mer energi och reaktion i passagen så den inte blir långsam och hävig. Så gjorde jag bara korta repetitioner för att hålla honom framför mig. Fortsatte med lite trav och öppna med volter. Så gav jag mig sedan, när han gjort ett så fint pass.

Igår var vi ut i skogen, och till en början var han lite eftertänksam, eftersom jag inte kan göra övningarna som på ridbanan för att väcka intresset hos honom får man vara påhittig. Låter honom värma upp sig lite platt och tråkig sedan gör jag små tysta övergångar för att be honom vara uppmärksam. Jag försöker med så små hjälper jag kan att göra halt - skritt - halt t ex. Men han måste också lyssna. Om jag får ge kraftigare hjälp en gång går jag direkt tillbaka till att viska. Snart börjar öronen spela och han vill göra sin uppgift så snabbt han bara kan. Efter uppvärmningen med övergångar mellan alla gångarter började vi göra byten, uppförsbacke, energi och Molle var så uppspelt! Han gick bara och väntade på min antydan. Så då gör jag kanske 2 ettor, sedan vartannat, sedan skritt-övergång m.m. Wow vad fin han var!

Tog lite trav och det kändes som ett plan som skulle lämna backen. Bara gjorde tempoväxlingar med sätet och kunde liksom knipa stjärten för att ändra steget, kunde inte annat än klappa och berömma honom och avsluta direkt, han ska veta att där, där är han helt rätt!





Titta vad nöjd han är, prinsen.