Halsrem

Har ridit med halsrem sista passen. Många som skrivit och frågat på Instagram, det är så roligt när ni svarar på mina händelser och frågar saker eller bara vill skriva lite. Jättemysigt att ha en dialog med så många härliga människor.

Jo, halsremmen har jag knutit på för att jobba bort lite olater. Molle är en häst som är ganska svår i kontakten, jag ser många av ryttarna som har hela hästen i handen och ibland är jag avundsjuk, tänk om det bara var att hålla i sig i bettet på det sättet. Ser mycket av det på Instagram bland annat, ryttarna spjärnar med hela ryggen för att sitta still och hålla i bettet, måste göra så ont i axlar och ländrygg. :( Tillbaka till Molle, han är lite av och på i kontakten och det är alltså MINA olater som jag försöker träna bort. När han släpper stödet så vill automatiskt min hand ta ett nytt stöd, genom att ta i tygeln. När jag har halsremmen på så har jag stöd av den hela tiden, så när ögonblicken kommer när han släpper så går jag istället på med skänkeln som fattas, och i början accepterade han den faktiskt inte. Jag fick gnessa som en ponnyryttare först! Men när han accepterade att gå för insidans ben till yttertygeln utan att jag var där och tog ett tygeltag i fel ögonblick, då bara trillade mer saker på plats. 

Det gäller att ha kritiska ögon på sig själv, och gå ett steg tillbaka när man behöver. Jag tycker Molle fick en annan form och halsen kom upp mellan bogbladen till manken av sig självt. Plus att jag inte lägger i någon handbroms på det här sättet. Ska fortsätta såhär och jobba vidare med att han måste komma till tygeln för skänkeln, inte för handen. Så roligt!


 
Haha vilken skitdålig bild!
 

Bultande fot

Det har gått lite upp och ner med foten under veckan, några dagar red jag i gummistövel och någon dag tvingade jag på mig stövlar men sedan har jag fått gå tillbaka till skor igen. Har en jättefin ny jodphur från Jacson med dragkedja bak, den har fungerat, bara jag låtit bli att dra upp dragkedjan. ;)

Så hästarna har fått kämpa på. Nu rider jag Neo utan att longera innan, det har jag aldrig gjort vilket visar hur trygga dem är. Dem ligger ner båda två ibland och sover i hagarna, det värmer mattehjärtat. Hästarna blir verkligen det man gör dem till. Neo skoddes på gräsmattan häromdagen och det trodde jag väl inte när jag hämtade honom, men han är så väldigt snäll och välvillig. Men visst längtar vi till att ha en stallgång och riktiga boxar, det kommer kännas som att dem flyttar in på lyxhotell även om jag tror dem trivs ute i sina stora halmade boxar i lösdriften. Det är väl mest jag som längtar till att ha sadelkammare och uppbindningsplats egentligen.




Neo har växt på både bredd och höjd sedan han kom! Igår var han riktigt fin att rida och jag tror det finns lite i denna häst att utveckla. Han ska få tid att stärka sig, är inte så mycket tränad/belastad tidigare och då finns en risk att man går för snabbt framåt. Jag tror på tidigare belastning, alltså att man börjar "utsätta" dem för träning redan som yngre, men i små mängder. Då växer hästarna, dem börjar tidigt att bygga dem små musklerna vid ligament och leder, det är inte dem stora muskelgrupperna som är svåra att bygga. Det är dem små, stabiliserande och de som håller ihop allting som måste stärkas. Därför blir det faktiskt mycket skogsridning för denna kille i sommar. Upp och ner, över stockar och sten.


Mitt hjärta är helt

Ikväll har båda hästarna äntligen gått ordentligt sedan dem flyttade hit! Nu känns det som att livet börjar igen, när träningen av hästarna kan startas upp. Neo fick ett ordenligt longeringspass, då han har lite sadeltvång så hade han såklart lite känningar efter så många dagar utan sadel/ryttare. Longerade länge och väl innan jag bara hängde på honom, man får backa 100 steg efter en sån här lång period utan ridning. Molle hjälpte ju till så bra genom att rusa som en galning i hagen medan jag var på banan...

Molle var uppvärmd och klar för vårat ridpass där jag bestämt att han skulle ridas så trött det bara gick för att coola ner huvudet. Men han överraskade med att vara jättefin och gjorde det så himla bra för att vara så dåligt tränad på slutet att jag avslutade när jag kände mig "klar". Det var en härlig känsla att rida finhästen på vår egna bana, på vår egna gård. Och tamejtusan så var banan riktigt härlig! Mammas sladdande har gjort susen, och den var nog inte så djup som jag trodde. Det här kan bli bra!






Så lycklig kommer jag att somna inatt!