Aktivera ridningen

Jag törs inte ens säga det högt. Att Molle känns fin! 
Ni vet när dem blivit starka i det man tränat på. Känslan att han är på plats utan att jag bär på honom eller puttar in han någonstans. När jag ställer till vänster så ramlar inte hästen varken ner på vä bog eller iväg åt andra hållet. Han sitter ihop fram och bak. Och den där jäkla piaffträningen... Alltså jag törs inte säga det högt heller, tänk om jag jinxar det? Jag njuter för fulla muggar. För snart är vi där i svackan igen, alla bra perioder följs ju av en svacka, liten eller stor. Men just nu är det trevligt att få vara ryttare på Mordillo.

 
Jag önskar så att han tog med sig den bjudningen han har härute till banan, han går bara på halvfart mot vad han gör på en stubbåker eller på skogsvägarna. Och just därför har jag hållt till lite extra där nu, som en motivationshöjare. Jag inbillar mig att det såklart kommer ju starkare han blir, och ju smartare jag blir. Jag kom på mig själv häromdagen när jag väl red på banan att jag rider för långa sträckor fortfarande och tror att det ska kännas lika bra som dem första 5 stegen efter övergången till trav. Så jag lade in halter, skrittsteg, ryggningar. Vips så hade jag aktivitet i hästen mer än jag brukar med egen bärighet. Då kan jag som ryttare direkt mjukna och försöka göra mitt bästa för att inte störa. I galoppen gjorde jag enkla byten mellan hö och vä istället för att rida varv på varv på varv, i letandet efter en bättre galopp. Jag får aldrig glömma dem! Hästen gick från 3 delar till 1. Fick den där touchscreen känslan, tryck fram till min hand utan att jag forcerat den eller har spänning. 

Vi tar sats

Molle har känts så fin! Igår vågade jag mig på att trampa honom igen från ryggen och som med mycket annat var det som att vila ifrån det hade installerat rätt knappar och teknik. Väldigt häftigt att sitta på måste jag säga! Han gör mig så lycklig. :) Jag har nog aldrig ridit såhär länge utan att "träna-träna". Men jag går på magkänslan och vågar backa och tänker att vi kan ju saker, vi måste växla ner på alla cylindrar ibland båda två, för att på nytt ta fart och bygga uppåt. Jag sa att som mål detta år kunna "ta kontrollen" över hur man skapar formtoppar och formsvackor, alltså lär sig se tecken och kunna agera utefter dem, och det är det jag gör just nu! Det fungerade inför Storvik och jag tror att det fungerar nu, hästen känns stark och glad, finliret och kvicka steg ska tränas upp med lite intensivare dagar framöver. Fokus just nu ligger faktiskt på mig. Jag vill som jag skrev tidigare jobba upp min sits, min styrka och min teknik. Kroppskontroll under avslappning, hur svårt kan det va!?

Efter gårdagens ridpass, nöjd kille.

Under midsommar ska jag träna för Emma, tack gud för röda dagar och lite ledigt! 

Joggar

Igårkväll lyckades vi tajma så perfekt att ridningen blev av direkt efter en störtskur, himlen öppnade sig verkligen. Efteråt kom solen, det blev riktigt härligt väder och grusvägen blir så bra efter ett regn så vi gav oss ut efter vägarna. Tog mig tid att verkligen jobba Molle i grunderna, mjuka upp sidorna och bara rida rundare och lägre. När han var eftergiven genom kroppen så jobbade jag skänkelvikningar över vägen, han gav faktiskt en riktigt fräsch och härlig känsla, en av dem bästa känslor jag haft på tränsbett faktiskt. Tycker att han tar bättre stöd i kandaret men igår kändes det lika bra på tränsbettet. Han börjar bli stark i sin kropp nu, orkar jobba i en ännu lägre form och sträcka ut sig men fortfarande bära sig själv. Underbart att känna den utvecklingen som pilot!

Avslutade med att busgaloppera en lång sträcka, härligt för oss båda att släppa loss. Idag tror jag faktiskt att jag gör något liknande, att tävla en hel helg tar på krafterna och viktigt att han får återhämtning men inte stelnar ihop. Tror att han kan kännas fin idag med. 

Nya hoppskydd! Väldigt bra andningsförmåga och lätta att torka rent. Perfekt på slaskiga vägar!


Sprängfylld vecka

Vi tränar på! Molle fick gå ett kort kort pass i söndags när Annika trimmade oss! Var väldigt roligt och gav oss lite ny energi. Jag fastnar gärna i mina problem och ibland måste man bara rida och inte stanna för länge på sina svagheter. Vilade helt en dag där jag testade mitt näst senaste stora inköp: Horsewares massagetäcke. Bara för att hästarna ska få ha det bra och härligt helt enkelt. Det kommer ge ökad blodcirkulation och vara en bra förberedelse speciellt kalla dagar eller bara som lyx. Molle gav täcket tummen upp! Har inte hunnit prova alla funktioner ännu men det hinns med. 

Igår tränade vi för Emma där vi tittade bara lite på galoppen som var väldigt fin, sedan traven där jag fick runda formen och rida skolorna längs långsidorna, Molle blev lite seg och långsam så vi växlade mellan öppna-förv sluta-sluta och lite fram emellan varje omställning. Jag ska traggla vidare på det, för han kan alla saker, han ska bara vara lite snabbare att följa med dit jag styr. Känslan ska ju vara att jag bara rattar omkring i princip, ni har ju sett hur Isabelle gör när hon rider? Ser ut som hon är ute och söndagsåker en sportbil.

Idag började jag från marken och jobbade lite med sidorna på Molle, sedan lite piaffträning för hand och sedan hoppade jag upp och testade lösgjordheten efter min markträning och visst tog han både skänkel och rundade sig. Varje dag kan inte vara samling samling samling. Jag vet det nu haha!
Och påtal om stora inköp, köpte idag också en ny hoppsadel. Gaah jag vet, men har inte haft någon som jag trivts i och nu äntligen. Jättenöjd och Molle med! 

Ibiza har åkt på sommarbete. Hon har utvecklats så otroligt fort och i lördags red vi på banan för Annika (ägare) och wow, vad fin hon är. Riktigt ridbar och talangfull, så självklart ska man avsluta på topp. Nu går hon och 5 andra hästar, bla Emmas 3åring, på bete i gigantisk kuperad hage och mår bra och vilar ut kropp och knopp, växer ikapp lite framtill och förhoppningsvis längtar hon tillbaka lite till mig också under tiden. Men nu är det full fokus på Molle och helgens tävlingar! 





 

Vi lär oss varje dag

 

Red ett likadant pass igår och det kändes jättebra igen! :) Tillochmed så att vänstergaloppen känns bättre än höger, när jag slutar klämma med min högersida. Har upptäckt så mycket med min kropp, sits och kroppskontroll så ska bli riktigt roligt att träffa min kiropraktor och diskutera med honom! Jag tänkte boka in mig med ca 12 v emellan igen, så ska jag försöka att inte rida så mycket sneda hästar emellan. Sist jag var dit hoppade jag upp dagen efter på en jättesned häst som behövde hjälp att hitta rätt, då blir man ju själv sned igen direkt... 

Idag ska vi träna med Emma igen och då ska vi sätta ihop honom lite till, det vi gör nu ska ju krympa ihop så att man kan hitta och använda alla sina ridstilar/verktyg vid rätt tillfälle under ett och samma pass! Det man kämpar med att lära dem i ett halvår kan krympa sedan till 3 minuter på ett ridpass sen, allt för att lära sig göra rätt sak vid rätt tillfälle. 
Och förhoppningsvis köper jag en ny hoppsadel idag så att vi kan börja skutta igen, det behöver vi båda två. (alla 3, Ibiza ska också få hoppa när hon är redo för det!)

Älskar honom!

Ibiza on top

Ibiza har verkligen gjort en utveckling senaste veckorna! Gått från inriden till att lära sig både kontakten med handen, börjat kunna forma in henne i systemet där man kan påverka henne och lösgjöra kroppen under ryttare. Nu har vi varit i ridhuset 2 ggr och ridit och hon är fantastisk. Redan nu kan jag hjälpa henne komma igenom, lära henne sätta fötterna rätt så att lösgjordheten och liksidigheten kan påverkas. En fantastisk känsla när hon trampar inunder sig, vill inte sluta rida.

När hon är påverkbar, så fungerar det som ska fungera, alltså övergångar, styrning, lite ställning. Det svåraste i framtiden kommer alltid att vara att hitta vägar till att hon ska vara på ett mentalt bra plan, så att det går att arbeta och kommunicera. Men vi är ett sånt jäkla bra team kring Ibiza så vi kommer lösa det, är helt säker. Jag nyper mig i armen att hon är hos mig. 



 

Ville du ha mer?


Hmm... Igår var Molle lite sån att när jag ville ha kvickare så svarade han "sa du högre, större, mera?" Haha det går ju inte att bli arg, utan bara att upprepa frågan. Jag fastnade för länge i halvhalten och helt enkelt var jag för långsam och ofokuserad på min ridning så jag fastnade i att rida för mycket med handen, kom för sällan till läget där jag bara rider med sitsen. För nu kan jag faktiskt rida honom med sitsen, jag måste bara göra det mer och mer och fler steg varje pass. Nu är det tävling med div 1 laget på torsdag, sen ska jag faktiskt gräva ner mig lite i grundjobb med att hitta en trav som är mindre, kvickare men med samma ridning från sätet. Vi måste dit, rida sidförande och skolor i den traven för att lösgjöra ett snäpp till. Samma med galoppen, han måste bli ärligare på tygeln och galoppera över ryggen i varje språng. Tänk att det bara blir mer och mer att jobba på, och roligare blir det. 

Vi jobbade iaf mest med lite ställning längst fram i ganaschen, svaga skolor, i vänsterslutan måste jag komma ner på inner sittben mera annars är det jag som skapar stoppklossen i oss. Han börjar kunna böja sig riktigt bra åt båda håll, detaljer detaljer...



Vardagsridning deluxe

Igår var jag ut på långa grusvägen med Molle, perfekt efter regnet som kommit då grusvägarna mjuknar lite. Inget långa-tyglar-pass den här gången utan lika aktivt jobb som ett dressyrpass, men älskar att rida rakt fram på inramade vägar, då får man liksom hjälp att trassla ut hästen rakt fram, förstår ni min liknelse?
Efter ett pass med lite mer samling tänker jag tvärtom, igår blev det kvicka reaktioner med framåtsug. Jag vill hitta traven när han inte lyfter upp benen, utan tar mark framåt. Jag kallar den vår kvickare skittrav haha! :)

I den traven vill jag rida skolorna och liksom ha känslan av att det är manken som är högsta punkten på hästen, han ska inte ha elevation och suspension utan ha push framåt, ta för sig framåt med bestämda kliv. Verkligen framme för benen. Det är dock lika svårt om inte svårare, och kräver små små inputs från mig verkligen varje steg, den som tror att ridning är att åka med utan att göra något tror fel, det är att ge så små signaler men hela tiden, det är det som är dansen, kommunikationen. Men hjälperna ska gå från ledande tygeltag, förhållning med handen, fram för benet till att sitta i blicken, sitsen, magmusklerna. Och först måste jag hitta in Molle mellan hjälperna, jag rider vänsteröppna för att rama in högerbak lite extra, få eftergift i vänstersidan och fånga upp det på höger bettring. Därifrån kan jag rida honom rakriktad, och börja styra honom med alla små signaler. Där är han den mest känsliga, uppmärksamma hästen nånsin. Så så fin! Älskar det! Sen har han det jobbigt med t ex slutorna där han ska ha den böjningen och korsa över, det tar mer tid. 

Tänkte lika i galoppen, hade sånt tryck så det var roligt. Då är det lätt att träna, då är alla verktyg där så självklara. Lika svettiga båda två i det fuktiga regnvädret skrittade vi hemåt igen.



Ibiza fick gå med nytt bett och träns igår, och efter att hon fått springa av sig överskottsenergin var hon väldigt fin, nu börjar det bli mer balans i henne och hon har förstått det här med att bära upp en ryttare som vill lägga sig i också hehe. Hon ger mig rysningar, första varvet i galopp susar det i magen sedan spricker det där leendet upp över hela mitt ansikte. Wow! Bara när jag samlar yttepyttelite till kortsidan så känner du kraften i henne som bara tar i mer när man samlar lite, om jag jämför med Molle och andra hästar som kanske ger känslan att dem "släpper" för det är lite jobbigare, så blir hon bara ännu finare. Tänk när vi tränar piruetter?! Behöver inte säga mer. 


Min kille


En dag i skogen på lång tygel i valfri fart så är han tillbaka på banan och trimmar lite lösgjörande. Jag är så glad för träningen ger verkligen resultat, när dem är unghästar så lär dem sig så mycket olika nya saker och det brukar gå ganska fort om man tränar bra, men när dem blir äldre och faktiskt har lärt sig alla rörelser så stannar liksom den stora utvecklingen av och man jobbar med att stärka hästarna, och såklart med förädling på detaljnivå. Men vi kommer till "rätt" jobb mycket fortare, och därifrån hittar jag rätt verktyg för dagen genom att våga prova. Igår fick jag börja med att rida speedcontrol, och inte förglömma att växla nedåt i hastighet, för att sedan kunna gasa. Bra sätt att få honom att vilja gå fram mer självmant. Då väntar han liksom på att jag ska ge honom framåtdrivande hjälp. Sedan tittade jag lite öppnor/slutor, där fokuset först ligger på ställningen i ganaschen, kommer den igenom så finns det liksom inget stopp i böjningen, men böjer jag för mycket utan att han är ställd ordentligt igenom ganaschen så kommer inte flytet heller. 

Tempoväxlade lite mot passage, sedan fram igen, också här för att ge honom viljan att själv vilja bli kvickare när han ska gå fram. När jag mötte dem andra ekipagen på banan gick jag ner i skritt, jag måste bli mycket smartare i min träning, förut ville jag att han till varje pris skulle dåna förbi utan att ändra nånting men han väljer i vissa perioder att bli "rädd" för möten och då inbjuder jag till bråk om jag tvingar honom att gå förbi nära, men efter jag hade gått ner i skritt och låtsas att det regnat istället så slapp jag ju bråket samt att han snart bara gick trots möte. Ibland är liksom den där förbenade envisheten bara ivägen! Man måste som sagt välja sina strider, missförstå mig rätt. ;)

Galoppen lät jag honom vara lite längre och isär i, för han har det jobbigt med att lyfta fronten och verkligen komma ihop. Jag rider mycket förvänd galopp, förvända skolor och bara lösgjör, eftersom det tar några pass innan det blir riktigt finlir och han kommer ihop, till helgen kommer han vara väldigt fin, träningen måste gå i nån slags vågor. Jag kan inte träna på max-samling varje gång, utan lita på att han är där när det gäller. Gick in i en kort diagonal och gjorde 3 byten i vartannat, som om vi hade övat tusen gånger. Haha ibland är jag bortskämd, jag vet någon skrev att man skulle tänka på instagram när man lägger ut filmer på t ex bytesserier att dem kanske gjort tio dåliga innan, men vi har aldrig haft "den" svackan, sen är han inte den mest luftiga eller spikraka hästen men han har aldrig ignorerat hjälper när han får byta, det är ju det roligaste han vet. 


Workhard, playhard

Dagarna springer iväg! Tidiga mornar och sena kvällar, jag älskar det! Har nog aldrig haft så mycket "jobb" men aldrig känt mig mindre stressad eller såhär lycklig. Det är skillnad att göra saker och tjänster för andras skull, än att lägga tiden på att göra saker för sin egen. Att kunna ha valet att tacka nej till att hålla lite träning/ridning m.m. är en av sakerna som gör mig mindre stressad. För jag vill ju såklart hjälpa alla jag kan! Men jag kan inte göra det på bekostnad av tiden det tar mig ifrån mina egna hästar. Och när jag nu jobbar 100% också samtidigt som jag gör en satsning på hästarna så får det stå lite på sidan av, i mån av tid som jag brukar säga. Tänk om jag kunde livnära mig på hästarna en dag? 

Molle fick gå ut i skogen i fredags, ett riktigt galoppass där jag körde intervaller mellan piruettgalopp till ökad, bytesserier från vart fjärde runt en stor åker, ner till i varje. Han fick verkligen jobba på. Dagen efter ett pass på banan, men stackarn hade träningsvärk, kunde knappt galoppera på tygeln utan fick galoppera lång och fri hehe! Men vi smög in ett skutt över plasttunna samt finfint travarbete. 

 


 
Ibiza har jag ridit några minuter men flera dagar på rad. Nu har hon lärt sig en halvhalt och igår fick vi ändra taktik igen och börja rida framåt igen. Men det är skillnad att rida framåt när man har sug i tyglarna mot om dem släpper bettet men benen fortsätter gå! Jag är van att hjälpa hästar fram till bettet, jag har inte haft tunga hästar som hänger på bettet även om det många gånger är lättare och att föredra enligt många. Men Ibiza är ju så ung och formbar, hon börjar förstå vuxenskolan och så fin som hon var igår, det har jag aldrig känt på någon innan. Och då är hon just bara så långt ifrån "klar" men ändå så självklar... Svårt att sätta ord på. Tänk om ett år! Tänk den dagen jag kan börja samla! 


Träning

Molle gjorde en jättebra träning för Emma igår, vi fokuserade på galoppen och främst lite nya tekniker för att hitta piruettgaloppen. Emma har en bild i huvudet hur hon vill att Molle galopperar i piruetterna och hon har gett sig fan på att vi ska rida dem som Cattis Hjärpe och Cerina! Så jag fick igen använda mig lite av att putta ut rumpan i vä galopp, fånga in höger sedan ställa om, allt ska ske på en sekund i princip, inga långsamma hjälpgivningar utan samverkas i ett och samma steg. Då får han bära på sitt yttre bakben och kunna galoppera runt med framdelen istället för att sätta sig som en banan och snurra runt. Han var jättefin. I höger galopp börjar det bli riktigt bra och jag kan kontrollera böjningen, höjd och längd på sprången, så där fick jag samla till den piruettgalopp jag ville men inte komma in på vändningen utan vara kvar på den förutbestämda volten. 

Vi kollade lite lite trav också och han är fantastisk, den jobbar vi en annan dag för att inte slita på honom. Nu har vi äntligen hittat till att kunna rida bara 25 minuter, det ska inte ta 45 min för att kunna börja göra saker utan vi kommer på plats snabbare och snabbare, jag är mer noggrann och låter inte detaljerna glömmas. Vissa dagar måste man absolut jogga runt med lättare kontakt och kanske mer bara ha terapi-ridning (enkelt, bara styra, mysa, berömma, utan samling) men när vi ska styrketräna måste jag få ihop Molle mellan hand och skänkel och nu har vi hittat vägen till att han ska bära sig direkt. Skritt halt. Är det så enkelt? Haha just nu är det väldigt bra för in i halten ber jag om mer bakben så att halten blir bärig och undersatt. Sedan får han inte ta ett stort kliv framåt i skritt utan ska börja med sina bakben och dem ska böjas in under magen, inte skövla på. Det här gör att jag får bakbenet in i tygeln, och kan fånga kontakt och lika snabbt lätta av, kontakten blir jättefin och jag får känslan att när jag rör höger tygel så påverkar jag höger bak, och lika i vänster. Då känner jag steget innan om vi börjar falla isär, och kan aktivera innan vi tappar det, och snart överförs hela kommunikationen till sätet, där jag som igår kände att jag tappade ut vänstersidan litegrann. Då räckte det att jag tog blicken utåt två steg, för 2 veckor sedan hade jag stämt av i tygeln t ex. Han är döhäftig att rida då!

 

Långsiktigt samarbete med hästen

Nu har det smält lite hos mig, helgens äventyr, och jag har fått så många glada hejjarrop från människor runtom oss som unnar oss vår framgång och som vet varifrån vi började för några år sedan. I höstas började jag prata lite mer öppet om känslan som jag så många gånger känt, att jag inte är godkänd nog att kalla mig för dressyrryttare, för jag gör inte på samma sätt som alla andra. Jag har inte passat in i den mallen som finns inpräntat hos oss sedan många år. Genom att prata om mina känslor och min egen värdering så kan jag jobba med dem tankarna när dem smyger sig på. Men ibland tänker jag också att folk unnar mig vår framgång för att jag just inte har en "fin" dressyrhäst som går att vara avundsjuk på. Ingen ville ha en häst som Molle för 3 år sen. Han var inte en tillräckligt fin häst, så det går bra att unna oss vår framgång för det är ändå ingen "fin" häst. Men ni hör, så kan jag inte gå runt och tänka! För vem är det nyttigt? Kanske lite för att hålla mig med båda fötterna på jorden.

Alla kanske har tänkt samma, "det var väl inget särskilt med det här?" Jag hör fortfarande dem små tankarna att jag inte får känna att jag är duktig bara för att jag tagit min häst till denna nivån, att vilken apa som helst kan ta hästen till MSVA... Jag försöker njuta och tillåta mig själv att känna stolthet och vara nöjd, även om det just är den egenskapen att alltid vilja utvecklas som är skillnaden som gör skillnaden... Det är det som tar oss framåt. Men jag måste slå bort dem onda tankarna för TÄNK hur orättvist det är att tänka så när det finns ryttare som alltid kommer tävla på en nivå för att man inte kommer upp på nästa, helt enkelt för att det ÄR så jäkla svårt att lära sig rida och det är såklart olika svårt för olika människor. Och då är jag SJUKT orättvis om jag inte tycker det ÄR STORT att rida MSVA. Så mina tankar slåss i huvudet och som tur är så vinner alltid mina positiva tankar. Det är klart jag ska UNNA mig att få vara glad och stolt! Det ger mig självförtroende som ryttare och det krävs för att kunna komma ur svackor som kommer och går. Jag förminskar INGEN annan som inte har samma ambitioner som jag, för man måste ha perspektiv på saker och ting. En sak som jag tar för givet, kanske är en livsdröm för någon annan och jag är lika glad för den människan när den uppfyller sina mål! :) 
 

Däremot blir jag förvånad när ryttare tror att det ska räcka att träna med ögon på sig varannan vecka, sedan inte ha en noga uttänkt plan för varenda ridpass, men ändå tror att man ska utvecklas i raketfart framåt. Går det bra, då går det fort! Men det är faktiskt ett jäkla jobb, även om man har en häst med kvaliteer och lätt för sig så måste man jobba så hårt, och inte fastna i sina olater. Blir ledsen när man sen blir arg på hästen som inte tar halvhalten fast det egentligen är du som gett otydliga signaler.

Nu börjar jag förstå, vad som skiljer ryttare åt. Det sitter oftast i huvudet. Jag har senaste åren mer och mer börjat förstå hur ödmjuk man måste vara, hur mycket man måste lyssna till hästen och hur man måste våga lämna en del man trodde man "trodde på", och kliva ur sin comfortzone och känna sig som en loser om och om igen, för sen när man har jobbat sig igenom det så kliver man upp en nivå! Och det går inte på en dag, eller ens en vecka. Om man inte har tålamodet att ärligt talat låta det ta år, så tycker jag att man är oförskämd mot sin häst och sin hjälp att kräva framgång. För ett år sedan red jag MSVB på 57% och grät i bilen till mamma att jag nog nått min högsta nivå, att vi kommer vara kvar på MSVC för resten av livet. I helgen förvånades jag av att det kändes enkelt och trevligt att styra runt i seriebyten och piruetter. Man kommer möta svackor som man ska ta sig ur, och jag har fått kämpa men många gånger också klarat att tänka mig ur dem på rätt sätt. Det är få gånger jag är sjukt missnöjd med ett helt pass, jag hittar alltid något som var bra eller som jag kan vara nöjd med, och då skapar jag en positiv känsla istället för att mata mina negativa. Och det måste man för att behålla något slags ryttarkänsla eller självförtroende, som jag skrev tidigare.

Tack till min stora idol, Emma, som alltid trott på oss, som lärt oss att inte vara nöjd med för lite men som också varit ärlig och hållt oss på jorden. Men vi har nog förvånat även dig Emma, om du tänker tillbaka på när vi började resan med Molle. Tack för allt du gör och lär oss, framgången går upp och ner också framöver, du finns där i både och och tar emot oss!


Hästarna

Ibiza har gått 3 dagar i rad, i förrgår en kortis på banan, igår ut i skogen och travade längre sträckor och hon är så duktig. Idag gick hon lite på banan men hade lite vingel i galoppen, jag tror nämligen att hon börjat växa! Hon är en sån arbetsmyra så hon försöker ändå men det gäller att ha is i magen och låta det ta tid. Kontakten var underbar idag! Är så glad att jag får lära mig rida så sjukt olika hästar, och kommer få göra "allt" på nya sätt. Molle tar det lite lugnt efter tävlingshelgen och får nog börja jogga igång sig imorgon. Idag var han med ut som farbror åt Frisbee i skogen, vi både travade och galopperade i bredd och hästarna njöt och fick busa ur sig. 

 
Molles nya träns från SD Design, De Luxe heter det. Det var så enkelt och snyggt på honom! Båda mina hästar kommer passa i vitfodrad nosgrimma.

Jag skriver på ett inlägg om tankar och förhållning till träning och tävling med hästen, men det är svårt att formulera så det kommer fram så man förstår mig rätt. Men håll utkik så kommer förhoppningsvis ett lite längre inlägg med några bra tankeställare så småningom.. :)



Plan för dagen

Ibiza reds ut i fredags där hon råkade kliva av sig en sko (som satt med några för få sömmar redan) och fick vänta på hovslagaren som kom ut i söndags, fantastiskt hyggligt att komma ut en söndagsförmiddag måste jag säga! Igår när vi kom hem fick hon därför jobbas lite från marken. Jag arbetar för hand med att tömköra på spåret, hitta stöd och ge signal för ytterhjälp samt ställande innertygel. Jag vill att hon rundar sig vid min skänkel och i ganaschen, inte i rumpan och halsen. Så det kan man lära dem redan nu, hon har det redan i sig så markjobbet hjälper att hon ska känna sig trygg på tygeln i vändningar och hörn. Samt hjälper det hennes hjärna att fokusera och varva ner, hon får jobba utan att springa sig trött. Ger jättemycket för hjärnkontoret! Ikväll sitter jag äntligen upp och rider igen.

Molle ska få joggas ute idag, viktigt att inte ställa av dem efter tävlingshelgen utan att varva ner dem för att sedan efter ett par dagar varva upp igen till träningsflöde. Ställer man av är det risk för skador som beror på stelhet eller ömmande muskler som inte fått genomströmning. Tur ändå att dem står i hagen och solar sig varma just nu. Jag jobbar bara tisdag och onsdag sen blir det fullt ös i veckoslutet med massor av hästar som ska tränas. Nu lägger vi i en växel till!

Min kung!

Grymma hästar

Igår tränades båda hästarna! Först ut var Molle där jag lade fokus direkt i galoppen, bakbenen in under kroppen, bära upp sig fram till tygeln. Några steg där och där får vi verkligen upp fronten, jag måste få in alla delar i rätt ordning: framåtbjudning, lösgjordhet, rakriktning, samling. Ibland måste jag överböja honom lite (inte halsen alltså) för att få fatt i de där bakbenet som saknas, och sedan kan jag rakrikta honom och tänka upp på ytter rund för inner. Man kan inte stirra sig blind på att bara rida på ett sätt, utan blanda lite. Blir han för rak så smyger han sig uppåt i nacken och släpper baken, blir han förböjd så tappar jag ut sidorna och bogarna i synnerhet. Konsten att ställa och runda åt ena hållet utan att tappa andra sidan. ;)

Oh la la!
Riktigt nöjd i alla fall!

Ibiza min lilla raket. Hon är så underbar! Jag började där jag slutade dagen innan med ett riktigt stöd, och idag var det såklart lite jobbigare att vara inramad. Lite träningsvärk, hon gav mer detta pass och då faller hon lite mer isär i balansen istället. Men det gäller att redan nu känna hur mycket jag ska kräva. Det många gör fel är att dem ställer inte ett enda krav på hästen tills den ska fylla 5 och helt plötsligt ska den hoppa banor, rida skolor, sätta gångarter m.m. och då undrar hästen vad tusan du gör när du låtit den rulta fram som 3 och 4 åring. Och missförstå mig rätt, jag menar inte att man ska kräva saker dem inte kan, men man ska aktivt be dem komma in i systemet, i vårt fall att vara mellan hjälperna. Det spelar ingen roll om det är 3 meter eller 3 varv, jag är lika glad och berömmande på Ibiza när hon söker rätt lösning. Det ska vara väldigt roligt att vara på plats, där ska man få klapp och beröm! Och vi avslutade med att skritta av ute, själva! Och travade på grusvägen. Stolt! Vi red förövrigt samtidigt som 2 andra hästar på banan, bara det är en omställning som hon inte viker ett öra åt.


Fina tjejen

Igår fick Ibiza joggas lätt på banan och Molle fick gå ut i skogen. Biza var helt fantastisk! Nu har vi ett riktigt bra sug på tygeln och kontakt mellan mig och henne. Härifrån kan jag börja rida på riktigt. När kontakten finns, hade vi helt plötsligt kontroll på oss båda. Kunde tempoväxla ner inför hörnpassering utan att störa henne, bara tänka det. Vända på henne, rida bågar, lägga om ben. Hon kändes dubbelt så stor att rida, och fick helt plötsligt en häst framför mig. Och då bara joggade vi, alltså inget tryck eller maning på framåt. Tänk när vi ska sätta samling och energi ifrån detta?! Nyper mig i armen, vad har jag gjort för att förtjäna det här! 

Nu framöver är det dags att börja tempoväxla, börja med övergångar och rida ut i skogen, varvat med löshoppning och galoppera lös i ridhuset. Eftersom Ibiza har så mycket talang och har enkelt för sig så är det viktigt att vi varvar hennes träning, för om jag höll mig bara på ridbanan under den tiden hon ska sätta styrka så skulle hon tröttna ur på mig, det är en sån här häst som man skulle kunna lära alla grejer väldigt tidigt, men det är för tidigt att göra det innan hon är musklad/stärkt för det, och hon skulle tröttna om jag bara red runt runt för hon har för mycket huvud för det. Så att kunna rida ut och åka och släppa henne i ridhus är viktiga delar ur en plan för hennes framtida hållbarhet och arbetshuvud.




Träningar

Molle har gått träning för Emma både lördag och söndag, började med en seg-kola-känsla där liksom alla hjälper kommer fram 3 steg senare, och när jag är snabbare så får jag ändå inte snabbare reaktion. Då får jag göra det han inte tror att jag ska göra. Enkla byten, snabba övergångar, ryggning, vända, några byten. Överraska honom. Jobbade mycket med slutan in till medellinjen sedan byte rakt fram, vi jobbar med att ha rundhet i kroppen men ändå fronten uppe och framför, kunna galoppera ut sprången mer i slutan. Sedan piruettjobb och kollade en serie.

I traven jobbade vi samspelet med tempoväxlingarna men det tog lite tid innan vi fick växlar istället för bara gas och broms. Så vi trampade honom lite och det hjälpte väldigt mycket. Dagen efter fortsatte vi direkt med att söka bakbenen redan i skritten, jag måste få effekten av mina framåtdrivande hjälper att han faktiskt tar i med sina bakben. Och när dem kommer så höjs ryggen och helt plötsligt har man "en" häst, i "en" enda del som man rider på. Och man känner inte ens att han är isär när han inte är riktigt på plats längre, men när han kommer dit så känner man den enorma skillnaden. Och det är underbart, då sitter liksom kontrollen av bakhovarna i tyglarna, och då är det som att ben och tyglar och bett inte behövs längre utan kontrollen sitter i den lodräta sitsen, som kommer av sig självt när hästen är "på plats"! Önskar alla fick uppleva denna underbara känsla. Följde med i galoppen där Emma säger att hon aldrig sett han lyfta fronten så, från bogarna. Jag kände det, men han orkade verkligen inte många språng. Men försökte underhålla det, genom en sluta men bensinen var sen slut. Underbara häst, nu är det från i vintras på gång igen, nu är han starkare i hela kroppen och jag hoppas kunna ha knappar för att stänga av och sätta på lite som jag vill snart! 

Idag fick han göra en repetition för att se om något satt kvar från gårdagen och idag behövde jag bara samla skritten så var han på plats, fantastisk häst. Och jag jobbade smart som bara joggade tio minuter. Det ska inte vara för jobbigt att arbeta helt korrekt såhär i början när vi kommer dit igen. Men när han är där så faller allt annat på plats, så som sagt: gäller att hitta snabbaste vägen dit för att kunna rida ekonomiskt och smart på framridningen sedan successivt rida igång bakifrån ännu mera för att ha den motorn och bärigheten som kommer. Då finns det tio växlar i hästen, inte två.

 

Update

Tredje veckan med Ibiza och igår imorse hade vi vårat bästa pass. Hon var på tygeln och jag kunde påverka henne utan att hon försvarade sig med att öka farten eller släppa stödet. Känns som att vi härifrån kommer kunna utveckla ridbarheten och börja bygga styrka, är så glad för det! Det finns så mycket gångart i henne, så det behöver bara rätas ut var hon ska sätta sina ben och helt enkelt vidareutbilda henne. Idag kunde jag rida henne framåt och tillbaka, och vända hur som helst. Jättehärlig känsla och hon bara driver och driver, hjulet slutar aldrig snurra om ni förstår hur jag menar.

Molle fick gå ut i skogen igårkväll, och förlåt att jag tjatar, han är faktiskt så fin just nu! Jag kan börja använda mina tricks och skolor för att verkligen verkligen lösgjöra honom och hjälpa honom att använda sin kropp rätt, så det är inte svårt för honom att vara så fin som han är. Det är en häftig känsla och jag är så ödmjuk inför den resan vi gjort. Nu känns det som att jag börjar i rätt ände, och jag missar inte dem där små sakerna som jag kanske tidigare släppt förbi, som varit den stora skillnaden egentligen. Det sitter bara hos mig! :)

 

Mina stjärnor

Alltså mina stjärnor. Nyper mig i armen! 
Molle joggade ju superlätt dagen innan för jag kände han var lite trött efter vår uteritt. Men igår var planen att jobba på och jag red så jäkla bra! Äntligen har det som Emma tjatat om i två år sjunkit in och igår hade vi en otrolig kontakt med varandra. Han var i ramen, ihop från bägge sidor och så reaktiv för skänkeln. Jag upptäckte vad jag gjort fel tidigare för igår var allt så "självklart". Såg från filmerna som mamma filmade hur jag ska gå vidare med detaljer ur det här också, t ex ur en sluta över diagonalen måste jag bli supernoga att rakrikta och rida in bakbenen rakt under honom 2 steg innan jag vänder eller rider vidare. Så jag inte skyndar mig igenom något. Men jag hade koll på allt för jag hade sån bra kontakt bakifrån och fram, så jag kände vad jag behövde göra och var jag behövde skola eller bara mjukna och åka med. Är grymt stolt över oss som ekipage. Det är såhär han ska vara! Han kommer inte utveckla sin gång så mycket mer utan det är bara mer styrka som kommer öka, så att vi kan trava sådär smashing genom skolorna också. Jag höll ihop honom mycket mer och han blir ju het, inte alls lat och långsam. Det sitter bara i vad jag som ryttare gör. Tack till min bästa Emma som har lärt mig den hårda vägen, genom att låta mig begå misstag och kämpa mig igenom det svåra. Efter det är känslan som att det bara är att tuta å köra. För nu iaf. :)



 
Lilltjejen fick prova tömköras. Har verkligen känt att jag litar till 100% på henne nu och vet hur hon reagerar på olika saker, så jag kände att jag kunde introducera detta. Började såklart nära men backade av längre och längre när hon förstod och hennes fokus alltså, det är total fokus på mig och vad jag ber av henne. Hur härlig häst att jobba med?! Blev sjukt ridsugen då jag tyckte kontakten blev jättefin, tömkörningen kan bli ett väldigt bra komplement till henne tror jag. Ikväll ska jag rida efter jobbet, hoppas på samma kontakt!



Underbar tjej som bara står, lugn och väntandes när jag flyttar tömmar och ändrar. 

Kan ni påminna mig om det här inlägget nästa gång hela gänget är ur form?! Haha.. :)

Lätt jogging



 
Joggade väldigt, väldigt lätt idag. Bara för att jag ville att hans muskler skulle röra lite på sig efter gårdagens långa tur på varierande underlag. Han kändes trött i bakkäran, så krävde inget än att han följde tyglarna i trav och galopp. Imorgon känner jag om vi kan jobba på igen lite lätt. Då är det lite kvickare steg som gäller. 

Ibiza fick gå ut i skogen med skydd runtom. Hon ska vänjas in med att ha allt på sig inför vintern när hon ska köras till ridhuset hela veckorna. Då måste man ha boots och skydd både fram och bak. Snart dags att börja linda henne också. Hon är en myshäst, hon njuter av att strosa med nosen i backen när vi promenerar. Inte ens änderna som flög ur ett vattenfyllt dike precis bredvid skrämde upp henne. Men jag försöker hålla hennes ramar tajta, inte släppa på våra "gränser" utan din bubbla är din, min bubbla är min. Man vill gärna ha mulen gosandes i ansiktet men om jag tillåter det en gång så förstår hon inte vad jag menar när hon inte får gå på mig nästa gång. Jag ska jobba henne lite från marken imorgon så hon får vila nån dag till från ryttare sen tränar vi på igen. Stödet kändes så bra igår på slutet, stödet där mekaniken går genom kroppen, över ryggen och fångas upp i tygeln och kan stämmas av, samt ridas. Där har man ridbarheten. Och den känns fantastisk på denna häst.





Alltså vädret?? Molle tycker inte heller om att få snö i ansiktet...

Tidigare inlägg
RSS 2.0