Utvilad

Idag hade jag en efterlängtad sovmorgon! Med hästar i två olika stall med diverse "pass" har det varit fullt upp senaste tiden. Men jag känner äntligen att jag är fylld med en energi som jag har saknat ända sedan förra sommaren. En inspiration, ett lugn och stor längtan, det känns som att livet ska börja på nytt. På något vis! 

Idag fick Neo gå igen på ridbanan för att komma till ro med miljön och för att få fortsätta jobbet från igår. Han var så fantastisk idag! Slappnade av mycket snabbare trots att vi var ensamma. Reagerade ingenting på bilarna som åkte förbi. Fick ett härligt sug framåt i bettet idag som vittnade om vad som kommer så småningom. På tisdag ska vi på "Emma-träning", hon ska titta på oss och se vad vi ska jobba på framöver. Min plan är att låta honom bli helt trygg med ryttare, hjälper och hitta mer rakriktning innan jag kräver något annat. Det är ingen ide att börja göra grejer innan han är mellan hjälperna, jag vet att när det är befäst har jag rörelserna i honom automatiskt. Jag kan bara tänka mig hur första diagonalslutan kommer kännas... Iiih!

Ni hittar en liten film på honom på Instagram @haglofelin. Jag lägger även upp små smakprov på min story-line. 
 

Premiär på utebanan

Molle och Engla gjorde en jättebra träning för Marie idag! Det var så kul att se Molle med en annan ryttare, och se hur gott han mådde av det. Att vara kung och kunna lära sin ryttare istället för tvärtom, ni förstår hur jag menar. Imorgon får jag äntligen ta en tur i skogen när vi är lediga, så fortsätter vi träna på under veckan. Jag råkade komma med på tävling till helgen, hade det inte varit för att Storvik är både min och Molles bästa, absoluta favorittävlingsplats så hade jag avanmält då vi ska städa ur gården/ladan då men nu får jag göra en avvikare och åka på tävling. Det känns så bra att göra årets första start där, speciellt när jag legat i och kört Molle till olika ridhus nu ett tag. Och damma av fracken känns bara så härligt. Det behöver vi!

Neo fick besöka utebanan, kanske för första gången i sitt liv? Efter två vilodagar då jag inte varit 100 frisk så gjorde vi ute-debut. Jag tror att dem har haft lite skyddad verkstad kring Neo då han är känslig och visar sadeltvång vid spänning, och därav hållt sig i ridhus och ensamma för att undvika ljud och störelsemoment. Min teori är att utsätta han för ännu mera, så att dem meddetsamma lär sig att tänka och komma tillbaka till mig. En häst som är spänd har ingen ursäkt att inte följa sin ledares gränser, och jag tror många är rädda och daltar med dessa hästar istället för att hålla på reglerna. Då lär man hästen att ta fram det beteendet för att få "som de vill", dem lär sig så snabbt dessa djur! Så viktigt att ha klart för sig hur man vill bemöta hästens olika beteenden innan man hanterar dem. Så jag väljer att göra honom bomb-proof, mina hästar ska klara av att ridas ut och gå i vatten, gå med andra hästar och ändå kunna uppföra sig.

Och efter några små spänningar släppte han igenom bara av att jag väntade ut honom och följde samma rutiner som vanligt, och när han slappnar av kan jag komma om med benen och få honom framför mig, wow vilken känsla han ger. Så mycket power i den där kroppen! Längtar till den dagen jag kan få full ridbarhet i honom.

Sötnos!

Bra vecka

Molle har känts jättefin hela veckan och vi avslutade med en träning för Marie som nu sett oss vid 3 träningstillfällen och vi börjar känna av varandra mera. Denna fjärde gång fick jag väldigt fin teknisk lotsning, vi jobbade med små detaljer mot mer bärighet genom kroppen, det kändes kanon verkligen och jag fick fler verktyg att lägga till lådan. Man slutar aldrig lära sig! Molle blev kalasfin, ska kämpa på med liksidigheten och styrkan att bära sig lika på bägge bakben. Och jag kunde rida med små små hjälper, kändes jättetrevligt.






Hela helgen har gått åt till att färdigställa lägenheten, nu har vi faktiskt bara småpyssel kvar. Vi ska upp med några tavlor, en sockel i köket och sen försöka få in lite blommor och grönt, mattor m.m inför hemnet-annonsen.