Min hästiga helg

I fredags hann jag med en skogstur innan mörkret föll på. Molle var riktigt fin, jag värmde upp med skritt upp och ner igen för en brant backe innan jag värmde han i trav och galopp där jag rider med ett lösare stöd, mest liksom kramar och lättar igen så att han stannar hos mig men inget stöd eller jämn kontakt. Vill att han får hitta sin egen balans och bjudning innan jag rider ihop honom mera. På det sättet har jag honom positiv när jag sedan söker kontakt, och då vill han möta mig. Gjorde lite bakdelsvändningar på grusvägen i skogen där jag är supernoga att han skrittar fram och runt för innerskänkeln, får inte börja trycka mot insidan utan ska släppa ner mig där så att yttersidan kan kliva runt. Jag har varit väldigt noggrann denna sommar när jag ridit själv att han ska komma mycket mer undan i insidan, så att jag enkelt kan växla in-utsida som jag vill. Det har utvecklats så mycket så att han nu går undan för mitt lår liksom. 

Efter bakdelsvändningar är han väldigt ihop så samlingen har kommit av sig själv. Därifrån galoppfattning där fokus är att kunna växla galoppen utan att störa formen. Han är så stark i kroppen nu så jag ska inte behöva ta så stor halvhalt utan bara sitta tillbaka galoppen och rida ur den framåt. Utmanar gränserna och stannar kvar i en samlad galopp där mitt fokus bara ligger i att slappna av i ben och armar och bara hänga med som passagerare. Några byten efter det för att se att jag har honom väl mellan hjälperna. 

Kände mig riktigt nöjd och glad med uteritten. På lördagen åkte vi till vårt nya ridhus och hoppade på utebanan med en elev till mig. Molle skötte sig som ett skolboksexempel om än lite spänd just i sprången. Men sist vi hoppade var ren katastrof då han var nyskodd och något var fel, efter det fick han sulor. Han kändes pigg, stark och väldigt lydig. Är viktigt att man kan styra och ha kontroll utan att ha hästarna i en dressyrform jämt. De måste kunna vara avslappnade i en öppen form med mulen långt fram, jag har iaf vunnit mycket på att kunna rida min häst så också.


Och idag blev det en sväng igen till ridhuset då min tränare Marie kikade förbi och vi tränade äntligen! Vi har inte lämnat gården förräns den här helgen och då 2 dagar på rad. Precis vad vi behövde! Jag var så lycklig när jag kom hem, helt slut men så pumpad med energi ändå. När jag lastat ut och gjort klart Molle stod jag länge i stallet och pysslade och plockade, bara för att jag har tid till det nu. Är en sån ynnest att ha stall hemma, jag kan inte nog understryka friheten det har gett mig. Tillbaka till träningen så fick vi visa Marie att han var mer eftergiven för benen och vi jobbade lite med samling och avspänning i det kvicka. Sedan gick vi vidare till bytena och få förbereda lite mera för att inte få ett kastbyte utan verkligen få han undan i nya innersidan och acceptera att jag ändrar på honom igen, helt enkelt gå tillbaka till när man började byta. Det gav effekt och bytena blev rakare och lugnare och med en bra rytm emellan i serierna.

Traven bara tittade vi lite på och Marie tyckte vår "skittrav" hade högre kvalitet och Molle var så fin på tygeln idag som han varit senaste tiden så jag kan bara sitta och putta igång honom, svagheten sitter lite kvar i vänstersidan som jag får jobba på i bägge varv men när han orkar hålla in vä-sidan så kan jag då be om kvickare trav och han verkligen tar sig framåt, då blir varje steg liksom en jetmotor men mjukt som olja genom kroppen. Då limmas mitt säte till sadeln och ja, allt känns lätt. Öppnorna kändes fina, lagom. Vi hittade en lagom trav som jag ska tävla i där jag har kontroll och inte ber om för mycket, utan vi båda hinner med och kan göra det lydigt.

Är så glad!

Men nu har jag lite att jobba på, var alldeles för otränad idag! Nu är jag laddad inför hösten och fortsatt arbete mot svårklass! :)

Rida med huvudet

Tack för all respons på förra inlägget, blir glad när ni skriver kommentar eller meddelande till mig. Tänkte lista några av de saker jag gjort för att Mordillo har blivit så mycket bättre att träna, starkare i sin kropp men mest lösgjord i sitt huvud (mentalt alltså). Jag har nördat ner mig så mycket i att träna hästen induviduellt och skapar gärna träningscheman åt mina elever med en skräddarsydd plan, om hästen kanske tappat sin motivation eller om ryttaren tappat den! Hör av er om ni vill veta mer. :)

- Stora hagar
Innebär att han rör sig mera om dagen, går mest och letar mat med huvudet i backen vilket är bästa hållningen för en häst.

- Längre utevistelse
Han har inga tics för sig då han får mer utlopp för energin av att gå längre dagar i hagen. Dock inte mindre energi att rida för det, helt ärligt.

- Mer återhämtning
Jag vågar vila honom mera när jag har stora hagar och långa dagar ute, då han inte behöver stå inne och samla på sig överskottsenergi. Jag tror på 48h återhämtning om man rider ett pass där man producerat mycket mjölksyra.

- Variation
Jag har trappat ned från att träna på en högre nivå till att våga lita på att han kan när det gäller, och rider inte för en "tia" varje pass utan jag rider mycket mera på lägre växel. Förut trodde jag att vi skulle tappa mycket om jag inte upprepade samlingen eller om jag inte alltid övade på en rörelse. Men nu vet jag att den går att plocka fram enklare tillochmed när han får arbeta lite mera på tvåans växel och emellanåt växla upp!

- Styrka
Vi klättrar mycket då vi bor nära ett litet berg och i skogen har vi raviner som vi skrittar upp och nedför. Första månaden här hemma märkte jag hur jobbigt han tyckte det var, nu liksom har han fått mer råstyrka och tar sig an backarna med mera pondus på något vis. Han blir fantastiskt lösgjord av att skritta upp och nedför berget igen. Utan den minsta lilla hjälpgivning. 

- Smart ridning
Jag ligger steget före honom mycket i framridningen och i arbetet. Jag galopperar fram honom i lätt sits inför dressyrpassen och hittar en egen bjudning och rider på lösa tyglar innan jag jobbar honom mera mellan hand och skänkel. På det sättet får jag huvudet med mig istället för emot mig. Verkligen jobbat med att han ska förknippa dressyrjobb med ROLIGT.
Jobbar mycket mer i tempoväxlingar i rörelserna, för att han alltid ska vara nyfiken om vad som händer. Jag har också tekniskt ändrat min ridning, och det har gett fina resultat. Har en fantastisk kontakt i handen och han accepterar och tar både mina vikthjälper och skänkel mycket mera än förut. Nu vill han ge mer hela tiden, och jag behöver inte säga till att göra mer. Han vet att jag inte kommer be honom göra något han inte har balans eller styrka för. Jag rider också med lite andra övningar, det kommer vi till en annan gång.

- Mer grovfoder
Jag gillar att fodra fri tillgång. Min häst tycker mest om att äta grovfoder, inte kraftfoder och detta använder jag. Nu har vi fått foder med rätt enorma värden, det är inget farligt för Molle men ponnyn får desto mera halm hehe. Men jag vill ge Molle mycket grovfoder för sin mage och välmående, och det kan jag göra nu när jag fodrar för hela dagen direkt på morgonen, samt har gräs i hagarna.

 

Lyckorus

Senaste tiden har jag rannsakat mig själv så mycket i ridningen. För att inte gå för djupt i tankarna så håller jag mig lite på ytan. Jag är en sån som tycker att man kan lära sig av sina misstag. För misstag gör vi, dem måste vi göra. Men att gång på gång prova samma sak men förvänta sig nya resultat är ju ingen melodi. Jag har ägnat sommaren åt att städa upp i min ridning. Konsekvent, rättvis ridning. Smart ridning. Rida med huvudet. Jag har jobbat med det mentala hos både mig och min häst. Jag har löst knutar i hans huvud, för de finns inte i hans kropp. Det har varit annorlunda och spännande, men nu har jag lärt mig viktiga läxor. 

När sinnena är öppna och glada så flödar kommunikationen. Igår upplevde jag den hittills bästa ridkänslan någonsin på min häst. Jag värmer upp på ett annat sätt, allt för hans huvuds skull. Efter värmningen kände jag redan i galoppen att något häftigt var på gång. Galoppen var uppe och mjuk, bytena var lugna. När jag tog lite trav hade hela hästen en egen ram, som jag fick åka med på. Han höll ihop sig själv, med så fantastisk mjuk kontakt, stängd lugn mun och jag kände hur han tog i och takten behölls oavsett tempo. Kunde rida lite mindre trav men lika mycket arbete bakifrån. Kände hur han lyfte mig varje steg och vi satt ihop, back to back så att säga. Det har jag upplevt förut också, men inte på detta sätt när han skötte allt själv. Jag har alltid fått hjälpa, in där, stöd där, lite skänkel där. Nu var det som att balansen och styrkan att hålla sin helt egna kropp fanns. Manken högsta punkt, när jag sänkte en häl och tittade inåt böjde han sig mjukt. Jag tittade på mamma och sa: Han är fiiin! 

Så banala saker jag har ändrat på, låter så töntigt om jag ska rada upp dem men dem har verkligen gjort skillnaden. Han vill arbeta för mig, han vill göra det jag ber om för jag väntar på rätt läge. Just nu är ridningen rolig och fantastisk varje dag, och tävlingssuget draaaar i mig.