Träningsdagar

Hos Jennie fick vi jobba vidare med att lösgjöra Molle i sidorna, att hitta böjning utan att han kommer ur ramen någon annanstans. Jag brukar få det ena eller det andra men inte allt på samma gång, senaste tiden har han känts så mjuk och fin från sadeln och framåt men då har vi glömt av bakbenen. Annars kan jag få fin aktivitet bak men då känns han inte "på tygeln". Allt ska ju plockas ihop, lättare sagt än gjort. Men man får alltid nya verktyg eller egentligen hör jag ju samma saker men dem förklara på olika vis när jag får träna för nya tränare, och då förstår jag helt plötsligt vad Emma försökt förmedla men det har inte gått fram. Så ibland är det verkligen nyttigt att rida för andra än sin hemmatränare, sålänge man följer samma koncept och system så det inte blir för vilset.

Skillnaderna från hemmaträningen är att jag och Emma bygger steg för steg, vi kanske låter Molle vara rakare i skolorna för att ta lite mer gång för gång, medan jag vet att när man tränar för någon som ser en för första gången så vill dem ju tala om vad som ska bli bättre och vi fick t ex böja igenom slutorna ordentligt fastän Molle inte orkar gå en hel diagonalsluta helt korrekt. Jag måste ju blanda att göra den mycket brant med rätt böjning och yttre bakbenet helt med men bara några steg, varierat med att rida linjen men lite svagare tvärning och böjning. Bra att blanda just det helt enkelt!

På måndag hämtar vi hem Ibiza som ska börja tränas igång, som jag längtat!

 
 

Falsterbo

Just nu befinner jag mig med min mor i Falsterbo där vi tittar på unghästarna och myser runt, träffar trevligt folk och njuter. Jag tänkte skriva om Jennie-träningarna när jag kommer hem, vi är mycket nöjda och jag är så glad att jag har en träningsperiod framför mig innan nån mer tävling. 



Dåligt pass

Molle har varit så fin senaste tiden, vi har fått åkern klippt så vi kan rida på den så vi har även intervalltränat lite. Men idag, efter 2-3 veckor på tränsbett så tänkte jag testa kandaret igen. Och jag fick en så stum känsla redan från början, när jag skulle korta tygeln. Molle har ju känts som ett gummiband från mule till bakhov ganska omgående när jag tagit tygeln, men nu var det bara stumt. Dum som jag är så tänkte jag "det är väl bara å rida igenom" men efter halva lektionen så fick jag lov att byta till tränset. Och snart var det bättre och vi avslutade då jag redan var så besviken på mig själv, då red jag ner till åkern efter en skrittvända och tog ett varv i trav och galopp och Molle var fantastisk.

Nu har jag analyserat lite och vill bara kasta bort dagens pass. Jag skulle bytt direkt jag tog tyglarna, men jag är ju lite sån att "det ska funka ändå". Iochmed att han inte kom till acceptans av bettet, kunde jag inte göra mina lösgjörande övningar utan fastnade i ridningen "gå fram - ge efter för tygeltagen". Så sätter man inte fjäder på hästen. Blir så besviken på mig själv, samtidigt är jag glad att jag analyserar och till imorgon tänker jag annorlunda. Jag måste rida mina skolor och förvända skolor och flytta bogarna, mjuka upp bakbenen i skänkelvikning innan jag rakriktar och vill få samling. Lösgjordheten kommer långt före! Och när han inte accepterar bett/hand så tar han inte benen heller. Förlåt Molle, tack för jag får nya chanser varje dag! 

Jag försöker tänka att det är mina misstag jag lär mig av. För det sitter inte fast i hästen, det sitter i mig.