Tävling 17/9 Söderhamnsortens RF

2:a i MSVB4 idag! Äntligen på rätt spår.



Känslan börjar komma tillbaka! I veckan red vi ett superkort pass på onsdagen, han kändes precis som jag vill ha honom när jag red fram, avslappnad, sökte lite kontakt på bettet med en lång hals och lång form, svarade framåt och tillbaka lugnt och ingen stress, så jag travade bara fram sen avslutade jag passet. Varför nöta när det var så avslappnat från start? På torsdagen red jag barbacka ut på honom och jobbade lite tramp-jobb, fånga lite energi ur samlingen. På fredagen var han en dröm, jag red ett pass med fokus på galoppen och avslutade med lite trav där han bara gav och gav, red dock bara lösgjörande och valde en lägre form hela passet. Bestämde mig där och då för att efteranmäla till söndagens klass då jag kände att vi hade en bra form.

Idag på framridningen var han avslappnad från start, skrittade på lång tygel tills han frustade ur sig och tog för sig framåt bestämt och marscherande. Därifrån joggade vi igång på lätt kontakt och längre form, bara få trava igång kroppen i den form han vill och komma igång i musklerna. Därifrån gick vi över till galopp där jag kollar växlarna och att han tar i bakifrån när skänkeln kommer, alltså är framme för hjälperna som jag vill ha honom. Han var redan där, kunde leka med tempot fram och tillbaka. 

Efter galoppjobbet tog jag trav och för att sätta ihop honom så gör jag övergångar mellan skritt och trav. Tryck är inte spänning, tryck är att få honom att sätta sig och bära sig mer på bakbenen så att gummibandet uppstår. Första övergångarna gör jag bara för att, men ju fler jag gör så ber jag honom för varje övergång att trampa till lite kvickt både ner och upp, för att sedan bara ta halvhalter i traven och då får jag lite mer passagekänsla i traven, det har vi tränat in på honom. Därifrån växlar jag fram och tillbaka för att få honom kvickare i steget men utan att tappa bärigheten. Riktigt där är vi inte än, han blir såklart lite långsam och det får vara OK, det är ju en styrkefråga! Blev lite lång framridning, han har varit så taggad senaste veckan så trodde jag hade behövt lite mer tid men hade kunnat kapa ca 7 minuter och det hade varit perfekt. 

Inne på banan gjorde jag några ryttarmissar, brast i min rutin och känsla där jag t ex i en sluta valde att räta ut och rätta honom framåt då jag kände den där känslan att nu provar han lägga av, såg på filmen att det inte såg så ut, men känslan går först. I ryggningen tyckte han det räckte med 2 steg men jag valde att fortsätta rygga, så blev litet missförstånd och så fick vi inte med oss baken riktigt i nåt byte. Men är så glad att vi är tillbaka! Min fina arbetsvilliga häst, nu ska vi fortsätta härifrån med vårt fantastiska samspel. Är riktigt stolt hur jag utvecklats som ryttare bara de senaste 2 månaderna, jag har ridit med huvudet och ändrat om mitt muskelminne och fått så mycket gensvar från hästarna. Dem känns nöjdare och tryggare än nånsin med mig som pilot, är så stolt över det. 





Mamma myser med vår prins efter prisutdelningen, han älskar att vara på tävling! 


Tävling 3/9 Surahammar

Åh, vilken skämsig amatörmiss jag har gjort. 
På lördagen red vi vårt bästa träningspass nånsin för Emma och hade tänkt åka på tävlingen bara för att komma ut på något efter en månads uppehåll. Redan när jag kortade tyglarna i skritten så märkte jag att något inte var som vanligt. Han ville inte komma "på bettet" utan drog emot eller liksom aktade sig, grejade med munnen nåt otroligt. Trodde det var inre spänningar som gjorde honom introvert eller något, så kom jag på att han kändes exakt såhär förut en gång när han hade fått tungan över bettet, han gick bara emot och på tvären, jag trodde den gången att hästen hade fått en blackout och glömt bort att han var inriden, ingenting gick! Och så var det nu. Men mamma tittade efter, tungan var på rätt ställe. Men lite mer jobb, bara få honom att kommunicera framåt för skänkeln så bjöd han till ett par steg här och där, men suget framåt kom aldrig och jag red på lösa tyglar.

 
Efter halva ritten som vi på nåt vis genomförde (med fina poäng dessutom, 7:or, 8:or, 6,5:or) så tackade jag för mig och gick ut. När jag hoppat av så slutade han inte greja och då såg jag: han var ju helt prickig på tungan, den hade dessutom blivit röd och svullen. Ur med stången och sen få tillåtelse att betsla av för att skölja munnen, jag hade bett om att få prata med överdomaren som kom till oss för även hon märkte ju att jag var uppgiven över något när jag ridit. Då kom jag på det... På lördagen hade jag använt min läderolja som jag använder till skor och stövlar, den sprayas på och är väldigt impregnerande, brandfarlig såklart. Jag hade sprayat ner hela tränset, med bett (dessutom med latex på) och tyglar, och sen glömt av att jag skulle gå och tvätta betten igen efteråt. Molle måste ha fått en allergisk reaktion på kemikalierna som fastnat i latexen. :(

Jag blev så ledsen på mig själv, och såklart så förfärad för hans skull. Och vi som redan har problem med att han måste tycka om betten han får för att få sug. När vi tagit ur betten så avtog rodnaden, nu är jag nästan nervös inför ikväll då jag bestämt att använda ett äppelbett för att göra den obehagliga känslan till en bättre. Men jag vet också att min häst är så fantastiskt snäll så han kommer säkert "glömma" detta och vi får jobba vidare. Men är otroligt ledsen på mig själv att jag gjort en sån dundermiss. Släpper det och kämpar vidare nu.

Tävling 29-30/7 Falu RK

Har inte haft tid att sitta vid datorn och uppdaterat er, har haft en jätteskön semester med mycket på gång precis som det brukar vara när man är ledig. Jag och Molle jobbar in ett nytt system, det kommer ta lite tid och vi börjar precis ta oss ur den förvirrade delen.

Förra helgen tävlade vi i grannkommunen, vi bestämde att istället för att stryka och fått lov att betala ändå så gick vi ner i klass och efter att Emma tvingat oss rida i det nya systemet på framridningen istället för att jag skulle falla tillbaka till mitt vanliga, så sa vi att det får gå som det går inne på banan, vi kan ju denna nivån egentligen. Så efter att ha värmt upp på fyrkantsspåret utan så mycket som en volt på framridningen går vi in och gör ett fint program på 68%. Vi slutar upp tvåa efter ett mycket fint ekipage som vunnit det mesta på denna nivån. Nöjda!




Dag 2 är vi inte riktigt lika på nivå med varandra, då jag inte hade Emma som hjälp och jag antagligen tappade konceptet litegrann från dagen innan i min iver att vilja ha det perfekt jämt. Med tårar i halsen att inte riktigt ens ha koll på något gick vi in och satte ett stadigt program, inte lika bra som dagen innan men stadigt och lydigt. 70% och vinst! Jättekul att gå in och utan att göra det fantastiskt ändå kunna gå på så höga procent båda dagarna. Mitt i kaoset av att bryta ett gammalt mönster, det känns bra. Då är man glad att få ha lite tävlingsfritt framöver och verkligen hitta våra nya verktyg och befästa det hos oss båda.