Tävling 15/9 Vansbro RK

I lördags gjorde vi en efterlängtad tävlingsstart sedan ett väldigt långt uppehåll. Nu börjar ridningen riktigt sitta bra hemma, det känns lätt och han känns stark, som att vi gör dessa saker i sömnen liksom. Väl på tävlingsplatsen blir han nervös, jag var inte nervös men han håller liksom andan. Jag travade fram på långa tyglar, lät han verkligen brumma igång av sig själv utan krav. Han blir lite backande mot andra hästar men ändock framsteg, inga kast eller tvärnitar pga möten utan bara lite backig och kryper ihop. Men när jag driver honom så får jag fel svar. Han spänner sig istället för att ta i. Och det är ett jättesvårt mönster att bryta då det inte sker på hemmaplan. Men det är såklart bara att fortsätta jobba och nu tror jag faktiskt att det bara är att komma ut mer på tävling så det känns som hemma när vi är borta.

I collectingringen var det som att driva lite på en ballong, jag fick bara en fjussig reaktion men jag hade redan bestämt att rida programmet mest genom att styra runt så han kom på att det inte var så tokigt. Började travet bra med en fin längning och både öppnan och slutan flöt fint, 8 på öppna där jag kände att han riktigt kom runt och upp för innerskänkeln. Efter ryggningen fick jag övertyga honom att gå klart travdelen, han ville krypa upp men jag valde att inte ta i honom utan bara understödja med att driva. I galoppen började han OK med sluta - byte sedan till första piruetten när jag samlade honom så bröt han av, en effekt när han inte är framme nog så det var liksom inte så mycket mer att göra än att fatta galopp och ta vid. Efter längningen gjorde han ett kanonbyte och nästa sluta-byte flöt på och jag valde att smacka lite vid vä-piruetten som han då började slappna av i och bytet efter fint och stort, serien blev lite stor och jag fick inte plats varvid sista bytet blev på 3:e språnget och såklart blir hela serien underkänd.

Så jag är faktiskt jättenöjd, han började andas inne på banan efter halva programmet och mot slutet var det ridbart. Det bådar gott inför nästa start, som vi gör redan på söndag. Och poängen blev 58% med två stora missar så jag är faktiskt nöjd, hade vi ridit utan missar hade jag varit väldigt nöjd med poängen också efter ett så långt uppehåll.

Min positiva känsla efteråt beror på att jag kände att Molle tyckte det var kul igen! Han kommer få mer självförtroende på tävling när han kan andas och slappna av, han kan ju det här så vi kommer igen!


Har tyvärr ingen film mer än från slutet då min telefon tydligen hade krånglat. Hade verkligen velat se traven men jag får lita på känslan. Nu ska vi jobba med det lösgjörande arbetet hemma och ha honom väl framme för skänkeln hela tiden så blir det spännande på söndag då vi rider en MSVB:5.

Tävling 24/9 Hofors

Igår var vi och tävlade i Hofors. Är besviken på mig själv för jag var inte mentalt "där", efteranmälde mig dit i lördags och det var inte så välplanerat. Började på framridningen där jag inte tänkte på rätt sätt, jobbade inte med mina grunder utan trodde det bara var att trycka på "on-knappen", vilket inte fungerade såklart.

Inne på banan så har jag insett att jag har fel tankegångar. Jag kan inte koppla ihop känslan jag får med en rättvis bild av hur det ser ut, ska försöka förklara. Känslan är att det känns dåligt, och då rider jag som att det är och ser skitdåligt ut. Verkligheten är att det är mer än bra nog, men jag har inte den mentala inställningen som tävlingsryttare att "åka med" för jag vill såååå gärna ha känslan som jag har hemma. Under gårdagens ritt har jag redan glömt bort våra missar, jag har analyserat för mig själv och Emma och nu är det bara att dra ett streck över och glömma bort. Vi får fina poäng däremellan men jag trasslar till det och skapar för stora missar. 

Glädjer mig åt en bra träning i lördags, jättefin på fredagen och egentligen hela veckan har han gått bra. Nu får vi träna vidare, jag ska verkligen lägga vintern på mitt mentala och hur jag ska tänka i alla situationer. Det är verkligen ALLT!

 
 

Tävling 17/9 Söderhamnsortens RF

2:a i MSVB4 idag! Äntligen på rätt spår.



Känslan börjar komma tillbaka! I veckan red vi ett superkort pass på onsdagen, han kändes precis som jag vill ha honom när jag red fram, avslappnad, sökte lite kontakt på bettet med en lång hals och lång form, svarade framåt och tillbaka lugnt och ingen stress, så jag travade bara fram sen avslutade jag passet. Varför nöta när det var så avslappnat från start? På torsdagen red jag barbacka ut på honom och jobbade lite tramp-jobb, fånga lite energi ur samlingen. På fredagen var han en dröm, jag red ett pass med fokus på galoppen och avslutade med lite trav där han bara gav och gav, red dock bara lösgjörande och valde en lägre form hela passet. Bestämde mig där och då för att efteranmäla till söndagens klass då jag kände att vi hade en bra form.

Idag på framridningen var han avslappnad från start, skrittade på lång tygel tills han frustade ur sig och tog för sig framåt bestämt och marscherande. Därifrån joggade vi igång på lätt kontakt och längre form, bara få trava igång kroppen i den form han vill och komma igång i musklerna. Därifrån gick vi över till galopp där jag kollar växlarna och att han tar i bakifrån när skänkeln kommer, alltså är framme för hjälperna som jag vill ha honom. Han var redan där, kunde leka med tempot fram och tillbaka. 

Efter galoppjobbet tog jag trav och för att sätta ihop honom så gör jag övergångar mellan skritt och trav. Tryck är inte spänning, tryck är att få honom att sätta sig och bära sig mer på bakbenen så att gummibandet uppstår. Första övergångarna gör jag bara för att, men ju fler jag gör så ber jag honom för varje övergång att trampa till lite kvickt både ner och upp, för att sedan bara ta halvhalter i traven och då får jag lite mer passagekänsla i traven, det har vi tränat in på honom. Därifrån växlar jag fram och tillbaka för att få honom kvickare i steget men utan att tappa bärigheten. Riktigt där är vi inte än, han blir såklart lite långsam och det får vara OK, det är ju en styrkefråga! Blev lite lång framridning, han har varit så taggad senaste veckan så trodde jag hade behövt lite mer tid men hade kunnat kapa ca 7 minuter och det hade varit perfekt. 

Inne på banan gjorde jag några ryttarmissar, brast i min rutin och känsla där jag t ex i en sluta valde att räta ut och rätta honom framåt då jag kände den där känslan att nu provar han lägga av, såg på filmen att det inte såg så ut, men känslan går först. I ryggningen tyckte han det räckte med 2 steg men jag valde att fortsätta rygga, så blev litet missförstånd och så fick vi inte med oss baken riktigt i nåt byte. Men är så glad att vi är tillbaka! Min fina arbetsvilliga häst, nu ska vi fortsätta härifrån med vårt fantastiska samspel. Är riktigt stolt hur jag utvecklats som ryttare bara de senaste 2 månaderna, jag har ridit med huvudet och ändrat om mitt muskelminne och fått så mycket gensvar från hästarna. Dem känns nöjdare och tryggare än nånsin med mig som pilot, är så stolt över det. 





Mamma myser med vår prins efter prisutdelningen, han älskar att vara på tävling!