Videoblogg - Tävlingshelg



Här är en film från förra tävlingen i Storvik! Om ni gillar att se snuttar såhär så kan ni väl "gilla" så jag vet om jag ska klippa ihop fler och visa eller inte. Kram!

Vägen är upp och ner


Inte överens om halvhalten där :P

Det är så skönt när man kan prata om att det inte alltid är bra. När folk jag inte känner frågar mig så brukar jag alltid bara svara att allt går bra, för jag orkar inte förklara att jag kan bli upprörd om en endaste hörnpassering inte kändes bra när jag tränade sist haha! Det var någon förut som frågade om det aldrig gick dåligt nångång, för jag låter alltid så positiv. Det är väl klart att det känns dåligt ibland, men det är ju alltid en relativ fråga. Jämför man med hur det brukar kännas eller jämför man med någon annan, så får man ju helt olika svar. 

Sen jobbar vi i ett system där vi alltid (VARJE DAG) lyfter fram våra "problem". Jag skrev ju nyss att jag ridit på rätt mycket senaste tiden, det är för att i perioden när allt bara flöt (runt jul) så passade jag på att göra så mycket roliga saker (bytesserier, piruetter, piaff/passage) så jag glömde bort grunderna igen, och vips så fick jag inte med mig högersidan och till följd började Molle sladda ut höger bak. Och så har jag koncentrerat mig massor på det i en vecka följt av 2 dagars vila, och då kanske man får ha lägre krav på att göra saker och jobba med just det, och i måndags sa Emma att han helt slutat och nu bär sig bättre jämnt bakifrån, och det kändes ju. Men att ha jobb och hemläxor, är det inte det träningen går ut på?

Molle är inte samma dag ut och dag in, utan vi måste ändra på schemat för han blir lite rastlös och tycker att han kan själv. Om vi hade samma framridningsrutin varje dag skulle han tänka ungefär: jag vet redan vad du vill så vi kan väl göra det här bara halvdant... Istället måste jag ändra, växla, hålla honom nyfiken och vaken. Ibland leker jag "westernryttare" när jag skrittar fram, haha jag säger bara så för jag vet att det retar dem som tävlingsrider riktig western men jag använder bara de ordet för när jag tränar "spins" och lite ryggningar och flytta i sidled på långa tyglar. Då blir Molle jätteuppmärksam och undrar vad som händer. Lite så får man jobba honom för att han inte ska bli uttråkad i huvudet, för då vill han inge mer! :) Som ett barn ungefär.

Och när det stämmer med allt, då känns allt bara så självklart! Men när man tappar en pusselbit på vägen, och inte riktigt vet varför det inte klickar i igen, så känns bara allt så jävla hopplöst. Och så är det för alla. Det är en väg som är allt annat än rak, men med en trygg tränare och någon som man kan ringa och ösa ur alla känslor till efter ett sånt pass så kommer man igenom det också. Känner ni igen er?


Ibland blir ABC lite omvänt

Ja ena dagen gör man byten i varje och andra dagen försöker man vara överens om att hästen bör gå på tygeln. Haha! Jag vet att min häst är sånhär, han kräver mycket grundläggande arbete och fastnar man en endaste gång i att han får "ta till" sina knep (höja nacken, släppa kontakten och vara bakom skänkeln) så faller man dit. Jag vill lära mig vara ännu mer konsekvent, men ibland är det så roligt att leka och lattja. Skärpning Elin! Fast jag vet att en dålig dag här och där kommer och gör ingenting, jag är väldigt bortskämd med bra pass på min häst så jag ska inte klaga. Idag ville han gå i sin lite höga form där han spänner underhalsen för att slippa lyfta upp sin överlinje så att säga. Men det var bara att ta tag i saken och börja från början. Följa tygeln, ta halvhalten, ta drivning. Börjar skritt-halt och därifrån jobbar vi upp oss. I slutet travade han i en låg rund form, PÅ tygeln, med halvhalterna inbyggda och i en trav som var lagom framåt. Härligt! 

Ibland måste man påminna sig om att det är resan som är rolig, för vet ni att när hästen har gått bra 4 pass i rad då börjar man fundera på vad man ska hitta på att göra nästa ridpass egentligen haha. ;)