Lite om form

Senaste träningspassen med Molle har jag fått ett riktigt bra sug på tygeln där bakbenen vinklats och han bär sig fram till en kontakt med handen. När jag då travar av så är det liksom så självklart och lätt att stretcha halsen och välja vilken form vi ska ha. Jag kan runda honom i sidorna, lägga "ner" honom med huvudet i sanden eller så kan jag växla lite, jag brukar nämligen rida skolor längs fyrkanten när jag travar av, för att bibehålla och få fler kvalitiva steg som bygger något för framtiden. För han släpper inte kontakten, vilket har varit våran stora grej sen han var liten. Han har en aktivitet som går genom hela kroppen och han travar nog sitt finaste då och där när han travar genom ett stort sving i kroppen och en rund fin gång med höga rörelser men helt utan ansträngning. Det känns fantastiskt! Det får mig att känna skillnaden på när man släpper kontakten och hästen får trava utan krav med huvudet var den vill, och att faktiskt göra ett arbete med växling av formen. Vi gör ju det förstnämnda också, men på vilodagar! :) För att bara låta hästen hålla sitt huvud på lodplanet eller framför gör inte skillnaden i kroppen på om hästen går i en bra form eller inte, det sitter ihop. Det är inte ett enda fokus som gör skillnaden. 

Utdrag från Hippson :)

5. Kontakt med motorn via tygeln

Gretzer vill ha kontakt med hästens mun via tygeln, men en lätt kontakt. Hon liknar kontakten i tygeln vid en strömkabel som går från hästens båda motorer, alltså bakbenen, via ryggen och nacken fram till handen. 
– Du känner vad bakbenen gör via den där strömkabeln, då kan den inte glappa okontrollerat.  
Däremot ska man givetvis använda sig av eftergifter som beröm. Men det ska handla om en medveten eftergift när hästen gör något bra, inte ett ”random” glappande. 
– När motorn är riktigt bra i gång kan du släppa lite mer. Men det få inte vara så att hästen släpper bettet och hamnar bakom hand, i ett sådant läge är det riktigt obehagligt att försöka styra på ett hinder. Då blir det ett helsike att hoppa.
När Maria travar av och stretchar Lizette efter arbetspasset rider hon dock medvetet med glappande tygel.
– Nu är motorn i gång, hon bär sig själv och följer skänkeln. Då kan jag låta tygeln glappa, säger Gretzer och berömmer vilken fin skolhäst Lizette är.

Strömkabel, riktigt bra ordval! :D

Utbildningsskalan: takt

Jag har förr skrivit om den tyska utbildningsskalan som ett bra instrument för all ridning. Viktiga baspelare som inte går att fuska med eller ta genvägar med. Det är väldigt många som slänger med vad som är allra viktigast och vad som ska komma först, och på den tyska skalan är det "takt" som kommer på steg 1. Självklart ska stegen kombineras för att nå målet att öka ridbarheten i hästen, men det är ändå lustigt att så många som använder sig av denna just inte har kommit till steg 1 ännu, en takt.

Att rida fort ger inte en bra takt. Att rida sakta ger inte en bra takt. Att tempoväxla däremot brukar ge balans och låter ekipaget hitta den takt som hästen kan bära sig i, och känner sig bekväm med och således kan låta sig påverkas i. Det var bara en fundering jag haft då många som pratar om lösgjordhet m.m. inte ens rider sin häst i takt ännu. Takt i comfortzone är olika från häst till häst, men när hästen har olika takt mellan fram- och bakbenen så är den ur takt. Att gångarterna ska vara rena är en förutsättning tycker jag. Många måste våga rida sina hästar lite mer friskt för att få rena gångarter, vissa måste ta tillbaka för att hästen ska kunna balansera sig. Det jag vill säga är att det finns lika många vägar som det finns hästar, och att alla system inte fungerar på alla hästar. Ofta är det vi ryttare som skapar våra problem, för hästen brukar inte ha så många problem från start, men vi måste göra fel för att lära oss något. Men det är viktigt att man analyserar sig själv och ser sina brister så att man kan jobba vidare och lära sig något av det istället! :)

Det är så roligt att nörda ner sig i sånt här, men lika viktigt är det att kunna rida utan att tänka. För mycket gör vi på känsla, och det är så det skapas magi!

 
 
 
 

Djupvågsbehandling

Molle fick djupvågsmassage i fredags och jag sände det live på instagram, var jätteroligt att testa. Han behövde hjälp med att få in sin vänsterbog, precis det som känts nu på slutet. Han fick lite träningsvärk efter behandlingen och har joggat två dagar men vilar idag, ska rida på igen imorgon kväll så jag tror han kommer kännas fantastisk då.
 
Molle kommer få massage regelbundet detta år då jag gått ihop i ett samarbete med Lotta Tellner som ger djupvågsbehandlingen. Hon gör inte bara massagen, utan hjälper mig känna igenom leder och bogar, knän. Ger mig stretchövningar, allt för att Molle ska fortsätta hålla så bra i den hårda träningen som han går nu. Inte trodde jag väl att lilla jag skulle ha en häst på den här nivån? Som faktiskt utför svåra rörelser rätt enkelt, inte med den bästa kvaliten men med styrka och korrekthet. Att stretcha och massera för att underhålla har blivit en självklarhet nu när det är muskler överallt. För nästan exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg där jag berättade att jag aldrig hållt på med varken nånting sådant eller liniment. Nu är jag noggrannare än någonsin och vill ligga steget före om han känns stel eller ojämn någonstans.

Sitter och kollar på Intermediaire 2 i Danmark. Danskarna rider så jäkla bra! Hästarna har tryck, power, energi och är ihop och väldigt lyhörda. Dem "har något att rida på" så att säga. Då ser det enkelt ut. Inte tungt eller långsamt. Verkligen min sorts inspiration! 

 

Grundridning

Jag har alltid sagt att man måste ha en bra grund för att ha något att stå på. Något som man bygger på och utvecklar ifrån, och faller tillbaka på om det gått på tok längs vägen. Grundridning för mig är det som man gör varje dag. Jag har hela pass där det bara är grundridning och pass där det är fokus på tävlingsdelar och programrörelser efter uppvärmningen.

För mig är grundridning att ha renodlad kommunikation med hästen, och vardaglig problemlösning. När jag skriver problemlösning, så handlar det inte om problem som är otäcka eller att hästen faktiskt har "problem" utan det handlar om att få svar på varje hjälp, och att göra något åt det annars. Att ägna pass åt att faktiskt träna sakligt på våra problem, utan att göra massa teknikaliteter. T ex. Om någon rider 10 skänkelvikningar med ungefär samma problem varje gång så skulle jag inte rida 10 till och hoppas att det löser sig av att jag upprepat samma sak. Jag bryter ned rörelsen, analyserar varför det inte går bra. Tar hästen sidförande skänkeln? Ramlar den bara åt sidan? Vill den böja halsen istället för att ställa i nacken. När jag ser på det så istället så tränar jag därefter specifikt på det som inte fungerar, sedan när jag har det på plats så provar jag skänkelvikningen igen. 

Det är precis likadant med oliksidiga hästar och galoppfattningar. Gör inte fattningen 100 gånger och tro att det fungerar nästa gång. Sätt hästen i position för att klara av uppgiften. Om den inte är undan innerskänkeln eller kastar ut bogen, eller går emot hjälpen precis vid fel tillfälle så kommer den inte klara fattningen. Återigen, bryt ned problemet och lös grunden, att lära hästen att kasta sig in i galopp trots att den inte är på plats eller knuffas ur balans för att ta galopp är bara en lösning på symptomet. 

Det finns ju tusentals situationer som jag skulle vilja ta upp specifikt, men det kan jag inte göra. Grundridningen ska genomsyra all träning, och man måste våga skilja på uppvisningsridning och träningsridning. I träningen så måste vi bryta ned rörelser till att göra alla små detaljer bra, på en tävling kanske man får uppvisningsrida och låta problemlösningen vara klar på hemmaplan, man är ju där för att rida program.

Grundridning till vardags måste vara baserat på hästens förutsättningar för arbete. En häst som är framtung kanske ska ridas en större del av passet på bakdelen än i låg form för det vardagliga jobbet, en häst som vill släppa ryggen och höja huvudet ska ridas mer lång och låg. HUR man rider vardagsjobbet skiljer sig från ryttare till ryttare. Man måste ha acceptans och förståelse nog för att respektera att alla gör på olika vis. Men i grund och botten handlar det om att hästens ridbarhet ska öka. Den ska svänga för dina hjälper, gasa, bromsa och gör den det så kan man följa den utbildningsskalan man följer. 

Går det sen på tok när man lär in nya rörelser, såsom byten t ex. Backa bandet, gå till din grund. Varför gick det på tok? Hade hästen alla förutsättningar för att träna på detta idag? Hade jag reaktion för skänkeln? Var den rak o.s.v. Det här kan man prata om i oändlighet men det var iaf ett skrap på ytan. Kram på er! :)

 
 
 

Testar Pro Equo

Nu ska jag testa att ge Molle en kur av Pro Equo. Orsaken är att varje år när vi går över till hösilage så brukar han bli lite rinnig i övergången, detta går oftast över inom någon vecka. Men i år har vi blötare hösilage och det går inte över, det är inte diarre men det rinner före, mellan och efter han har bajsat. Det fastar i stjärtlapparna på täckena, på bensnören, hela svansen är nergeggad och benen såklart. Jag tycker så synd om honom och bestämde mig för att sätta in en kur. 

Pro Equo är i själva verket tarmbakterier från en frisk hästs mage. Dem ska stabilisera hans tarmflora och kommer kanske inte bara lösa problemet med en rinnig mage, ofta kan hästens hela välbefinnande öka. Så jag tänkte utvärdera och delge er hur situationen fortsätter och vad jag upptäcker för effekter.
Bildresultat för pro equo

Igår fick han sin startdos med 2 påsar på samma gång. Man börjar med en större dos för att sedan ge 1 påse per dag i en underhållsdos. Varje box innehåller 15 påsar och kostar 369:-. Det är en svensk forskare som har arbetat fram denna produkt och han ligger även bakom Proviva, en fruktdryck för magproblem hos oss människor. Jag hoppas att det ska hjälpa min prins att må bättre i magen samt slippa kladda ner sig själv varje dag. 

Har ni provat? Berätta gärna om era erfarenheter.     

Första positiva reaktionen: Han åt det! Det var inga konstigheter att sörpla i sig tillsammans med mashen. Tur, för annars är han väldigt kräsen.
 


Fotad av Li Sjöstrand

Sluta skänkla - Ridtips

Ville dela med mig av ett litet tips till er som tycker ni har skänkeldöda hästar. Vi tränar i ett "system" där vi försöker ha hästarna självgående. Detta kanske låter helt självklart, vem vill inte ha det så? Ändå ser man hästar och ryttare som lägger snubbelben för sig själva. Jag pratar om att hamna i den onda cirkeln av att skänkla varje steg. 

Jag gjorde så tidigare. Molle kändes ju jättefin när jag varje steg pushade honom framför mig. Men sedan kom det en dag och det tog stopp. Det fanns inte fler växlar framför oss. Vad är det för fel? Varför lyssnar han inte? Det var pga mig som pilot, som hade varit där och skjutsat på för att inte göra så att Molle "gjorde fel". Jag räddade honom varje steg. För att till varje pris få den där fina övergången, få en fin uttrycksfull skänkelvikning. Istället för att släppa benen och se vad som hände så var jag där och klämde lite. Tillslut ville han inte göra något extra, om ni förstår vad jag menar. För mina ben betydde ju ingenting, för dem var ju alltid där och klämde. Men det är bara på Molle jag ridit på detta sätt - en undermedveten press att alltid göra allting perfekt.

Sluta skänkla! Man ser det hela tiden, i varje lättridningssteg, in med sporren. När jag var mindre så fick jag beröm för att jag aldrig var där i onödan och skänklade. Hade jag sagt trav/galopp/osv så var det så. Och man fick vara bestämd mot hästen. Men det började försvinna i takt med att sociala medier växte. Ingen vågar längre vara bestämd. I en ponnygrupp där jag red ungponnyer som vuxen tillsammans med ponnybarn och ridläraren började påpeka att ungdomarna också skulle börja rida sina ponnyer i form så kom denna ursäkt till världen: "Nej men han vill ju inte så han ska inte behöva..." Och jag tror det är kvar. Att man är orättvis/dum mot sin häst om man är bestämd mot den. Jag tål inte det. Det handlar inte om att vara respektlös mot hästen. Att be dem vara framme för benen kan kräva lite jobb och tålamod, men att skänkla varje steg är inte snällt mot hästen. Vad skulle du välja?

Jag fick helt enkelt sluta skänkla. Och när jag ger mig själv ett mantra, då kan ni tro att jag gör som jag säger haha. Helt plötsligt upptäckte jag att jag ju klämt lite i alla möjliga situationer! Istället för att vara rättvis mot hästen och få benen att bara betyda en eller på sin höjd 2 saker, (fram och sidförande) så var jag där och försökte putta i allt samtidigt. Jag får fortfarande ha pass där jag renodlar mig själv, för min egen skull. Och dem passen går ju hästen som bäst. 

Så mitt tips till dig, även om det är svårt för du kommer gå bakåt flera steg först, är att verkligen vara hård mot dig själv och fråga dig själv om du vill ha en halvt skänkeldöd häst eller ta tag i problemet och få en häst som svarar på varje liten kramning? :) Jag brukar säga, hade jag ridit in Molle nu, hade jag gjort på ett helt annat sätt. Man lär sig så länge man försöker. Det kan vara lättare att inse när man får höra att man inte är ensam om detta problem. Kom ihåg, en het häst är ofta inte framme för benen utan aktar sig från jobb genom att springa på, och en lat häst måste man lära sig rida utan att ha benen på. När jag skriver lat häst så förstår ni att det inte är ett skällsord utan en benämning på hur hästen helt enkelt är som individ. Man får ju hela jäkla tiden passa sig för att skriva fel ord för då tolkar någon det på ett eget sätt och så är man idiotförklarad i ett facebook-forum senare på kvällen. Hahaha det är dagens sanning gällande häståsikter... 


Och grattis till alla er andra som har hästar som alltid vill göra rätt och alltid svarar på små små hjälper. :)


Tips: Muskeltillskott

Maxi-rice är ett tillskott som vi använder oss av på våra hästar. Det är en muskelstödjande vitamin kan man säga, fullproppad med E- och B-vitamin som hästen enkelt kan ta upp, och innehåller gamma-oryzanol, vilket man brukar referera till som naturens egna anabola. Det låter kanske "värre" än det är, men musklerna får hjälp genom snabbare återhämtning, lättare transport av slaggprodukter (mindre men av mjölksyra) och dem växer! Hårrem, hovar och hud blir bättre och av finare kvalitet. 

Riskli har en hög fetthalt men väldigt lågt stärkelsevärde, vilket passar alla hästar. Det är bra för hästens mage och kan förebygga magsår och andra tarmrelaterade problem. Förr hade en viss stor hästutbildare i Danmark ensamrätt på detta tillskott, vilket kan säga en del om varför hans treåringar och hästar alltid var så väl utvecklade i muskler och hull. Många av dem som tränar för Emma har vi möjligheten att följa vecka för vecka när dem börjar med maxi-rice, och shit! Vilken skillnad det gör. Så har man en häst som saknar muskler, är insjunken, dassig  eller som kanske är lite låg i hullet, så kan det verkligen vara ide att prova det här tillskottet. En säck räcker en månad och kostar ca 400:-.

 

Här ser ni en tävlingshäst i full kondition, men som hade börjat smalna av lite. Före och efter några få veckor på tillskottet. Ger verkligen riktiga resultat som ni ser! 
 

 


Sidvärtes

Tänkte dela med mig av ett lite enkelt tips här på bloggen. I detta fall gäller det att flytta hästen i sidvärtesrörelser. När hästen ska gå skänkelvikning t ex undan vänster skänkel, så ska hästen i det närmaste vara rak i kroppen, ställd till vänster i ganaschen och flytta sig både åt sidan och framåt med god energi. Men vad händer för många när du ska flytta hästen?

Här är några vanliga situationer som kan uppstå:

- Hästen blir överställd och nästan böjd i insidan, och viker kroppen istället för att flytta.

- Hästen tar rumpan före pga att du inte rider yttersidan ordentligt när du flyttar.

- Hästen tappar bjudning.

När man rider en skänkelvikning är det väldigt viktigt att ha yttersidan på plats, även om nästan ALLA koncentrerar sig mer på insidan där den sidförande hjälpen ska ges. Men insidans benpar ska ju korsa före och förbi det yttre, om du tänker att du ska rida in den yttre sidan mot den inre samtidigt som du förflyttar hästen så kommer hästen behålla sin position bättre. Du kan t ex tänka att du ska rida yttersidan rakt mot kortsidan istället samtidigt som du rider undan för innerskänkeln på det diagonala spåret. Då rider du automatiskt med mer ben på ytter. 

En enkel övning som många inte vågar prova när man rider skänkelvikning är att ställa om, i hästens rörelseriktning. Det är i vår automatiska ovilja att göra "fel" som man inte provar detta tror jag, men om hästen blir för ställd i innersidan så kan det hjälpa att ställa om och få hjälp att få ytterbogen till yttertygeln och sedan ställa tillbaka och fortsätta flytta.

Viktigt att komma ihåg att hästens framdel ska leda skänkelvikningen, ännu en faktor till varför man rider innerskänkel till yttertygeln. Om man koncentrerar sig på att rida hästens bogar, så följer faktiskt bakdelen med av sig själv. Det ska ju vara en lösgjörande övning, om den känns tjorvig så lösgjör den faktiskt inte så mycket...

Och till sist, om hästen tappar bjudning, så rid samma linje och styr hästen rakt på linjen och be om mellantrav/mellangalopp istället för skänkelvikning, nästa gång så flyttar du sidvärtes igen och korvar det sig så rid skänkelvikningen i mellantrav/mellangalopp. 

Det var några små tips. :)






Mordillo 5 år.

Djupvågsmassage

Idag har hästarna samt jag och Emma fått djupvågsbehandling. Det är en massage som går igenom bindväven och hela 7 lager ner i musklerna. Den lossar på bindväven som sagt, samt skapar genomströmning och ger musklerna en riktig omgång, på ett positivt sätt. Molle var ju såklart väldigt skeptisk, och visade inte sin uppskattning förrän sista 2 minuterna. Men nog tog det bra, och vi ska behandla flera gånger för att det ska få landa lite hos honom. Vi ska få genomgå lite djupvågsmassage under en period för att se hur det påverkar både oss ryttare och hästar. Lotta är fantastiskt duktig och proffsig, vi kunde ha en diskussion om hur hästarna rör sig och känns att rida, hur svagheterna vs styrkor känns. Väldigt uppskattat! 

 

 
 

Efterfrågad film



Detta är bland det mest efterfrågade jag har att visa. Hur traven har utvecklats haha! Och som ni vet går det att läsa under fliken "Träning" här i bloggen hur allt har hänt, steg för steg. Han är helt amazing! Älskar min häst. Och det roliga är att på filmen när han är 5 år så var jag SÅ superdupernöjd med det passet och lade ut en lång film och ni alla kommenterade vad han gick fint. Haha så tittar man nu och undrar var man hade ögonen då?

En vanlig dag

Man får hela tiden höra att man måste jobba hårt om man vill komma nånstans inom ridsporten. På samma gång säger dem att hårt jobb räcker inte, då skulle väl alla rida Grand Prix? Men man måste ju börja någonstans. Och jo, det är sant att det bara är ett hårt jobb med beslutsamhet och målmedvetenhet som krävs. Hur mycket vill du? Jag tänkte schemalägga en vanlig dag för mig när jag jobbar på mitt heltidsjobb och en dag när jag är ledig. Jag har gjort ett val att inte skriva om hästarna jag tränar utöver min egna om inte ägaren vill det/ber mig skriva, så ni vet inte så mycket om hur dagarna ser ut på riktigt.

  
 

En arbetsdag mitt i veckan kan se ut såhär:
8-18 jobbar på mitt heltidsjobb
18:20 framme i stallet, ätit nåt i bilen
18:30 rider en träningshäst som kommer till ridbanan
19:30 rider en till
20:15 gör ordning Molle, rider honom
21:30 klar i stallet, åker hem
22:00 lagar mat i pjamas och förbereder morgondagen
22:30 måste sova annars är jag zombie imorgon bitti

Om jag inte rider Molle på kvällen så rider jag honom innan jobbet, men då måste jag va i stallet strax efter 5 för att hinna duscha innan jag börjar. Min mamma är guldvärd som vill följa till stallet dessa dagar då hon oftast gör kaffe och kvällsfika som vi kan äta i stallet.

En ledig dag kan se ut såhär:
6:00 stallet och släpper ut, mockar & fixar till alla eftersom Emma släpper ut när jag jobbar
7:00 frukost hos Emma
8-12:00 rider vi alla hästarna
13:00 äter lunch, oftast hemma nu när vi äter sockerfritt
Efter lunch finns alltid nånting att jobba med på gården eller i stallet
15:00 hästarna släpps in, träningarna börjar för Emma och jag åker iväg och har träningar och rider hästar ända till sent på kvällen.

Jag är tacksam att vi har ett system i stallet som fungerar riktigt bra, jag får hjälp med Molles utsläpp och mockning (för att vi ska ha det så fräscht som möjligt i stallet) mot att jag släpper ut alla Emmas och mockar åt henne dem dagar jag kan. Vi försöker ha en bra balans av tjänster och gentjänster, så att vi båda får ut något av hjälpen. Vi är ju ett team! Och då hjälper man varandra.

Dock avsätter jag också helt lediga dagar då jag bara rider 2 kanske och sen umgås med min sambo. Jag behöver också dagar att få slippa se människor, då jag jobbar med folk både i butik och med hästarna. Vissa dagar måste man stänga av det och bara vara jag, så får alla sms och meddelanden vänta tills dagen därpå. Skönt och viktigt för mig.

Det jag ville komma till är att om man vill bli duktig, så måste man jobba hårt. Rida så mycket man kan! Och det går fastän man bor i stan, har heltidsjobb, inte har egen gård eller något annat förspänt. Jag började med att hjälpa andra, skapa kontakter, visar att man vill jobba och lära, och nu står jag med min tränare i ett privat stall, får jobba som beridare utöver mitt heltidsjobb, får nya elever/hästägare som vill ha hjälp av mig, och min tävlingshäst har precis lärt sig lyfta på benen som en dressyrhäst, känns som om hela livet ligger framför mig. För ridning tänkte jag hålla på med tills den dagen jag inte kommer upp i sadeln längre, om sisådär 40 år kanske?

Underhåll

Hästarna i vårt stall tränas ganska mycket. Det går absolut inte att jämföra med en trav- eller galopphäst, det är hästar som tränas hårt. Men om man jämför med många vanliga hobby- och tävlingshästar så är vi flitiga med träningen. Jag är uppfödd med att man ska variera träningen för hästen, när jag var liten var det uteritt varannan dag, annars hade inte ponnyn någon motivation att traggla på banan för att jag ville rida den på tygeln (vilket ledde till att han kastade av mig 3 gånger under ett pass för att visa att här var det minsann ingen på-tygeln-ridning som gällde). 

Min häst rids 6 dagar i veckan. Han får trimma dressyr på banan, klättra och galoppera ute i skogen, intervallträna på grusvägar, trava och galoppera bommar, hoppning mer sällan (vi tajmar aldrig när träningar hålls pga arbetstider), tömköras och longeras m.m. Men han går mest dressyr, för att det är det vi tävlar och måste underhålla och utveckla. När hästen har lärt sig allting, runt 9 års ålder, så tror jag definitivt på att man kommer kunna göra samma saker ute i skogen, och stärka dem ytterligare ett snäpp, om inte annat motivera dem! 

Jag underhåller Molles kropp med mycket massage och stretching. Jag fokuserar mycket på rumpa och bakknän med massagen, samt bogen och lite i nacken. Detta efter rådgivning med Li, vår equiterapeut. Han får hjälp där hans exteriör gör det lite besvärligt för honom helt enkelt. Jag stretchar bakbenen rakt ut åt sidan och rakt bakåt, frambenen rakt fram och halsen stretchar jag i sidorna. Jag drar i svansen åt bägge håll och då stretchar Molle sina sidor själv genom att spänna emot. Jag linimentar bakknäna efter hårt jobb, t ex tramp eller piruettjobb. Jag trodde inte så mycket på burkar och flaskor förut men jag ser på Molle vad det gör efter t ex en dusch med linimentshampo. Det pirrar i kroppen på honom och han känns alltid så fräsch och fin efter det. Ärligt talat använder jag inge back on track eller andra produkter, och han är alltid torr och fin i benen och i kroppen, börjar man linda utan att ha problem tror jag man stör hästens egna kroppsfunktioner. Sen är Molles svaghet att han lätt spänner sig, och vi får alltid jobba för att hålla honom varm och avspänd i sina muskler. För det hade jag gärna provat ett back on track-täcke vid dåligt väder. Jag vet t ex själv att mina leder värker vid väderomslag, jag är också en spännis som spänner min rygg när det är kallt och ruggigt, kanske Molle är likadan? Då är jag glad för min skjorta från back-on-track.


Jag reagerar ofta på att hästar som inte används så mycket får väldigt mycket besök av equiterapeuter och massörer. Varför behöver hästen som inte tränas underhållas så mycket? Jag tror ju att bra ridning är den bästa equiterapin för en häst, men väldigt många hästar rids på ett sätt där hästen ramlar fram, den ramlar åt sidorna när man svänger, den ramlar fram på bogen, den är låst över bogarna och så kort och återhållen i sitt steg så att det skapas spänningar. På det sättet finns det ofta mycket att behandla. Men det är just det, det finns många som arbetar med att komma ut och behandla hästen. Att lära hästägaren att ändra om något i sin träning, det är svårare, trots att vi har väldigt många duktiga tränare i Sverige. Handlar det om att man inte vill ändra sin ridning, eller är det bara så jobbigt att höra att du, med din ridning, kanske har orsakat problem hos din häst? Såklart man dör inombords när man får höra något sånt, men det är hör väl också till att äga häst? Att en häst får träningsvärk för man tränar på ett nytt sätt och ömmar i musklerna är en sak, alla som tränar själva vet att man får ömmande muskler, stela leder och inflammationer ibland, fastän man inte tränat fel. Men när det är en återkommande belastning som är felaktig, t ex att hästen springer på snedden, avlastar någonstans och belastar snett, då vill man nog göra något åt det så att man kan få bukt med ett återkommande problem.

Att massera och hålla efter själv har därför blivit så viktigt för mig! För då märker jag av om det är någon ny spänning eller om det har tagit hårdare och kan lägga till det i analysen för hur jag ska träna framöver. Klart att det ska kännas lite i bakknäna om vi har tränat piruetter, då väljer man att fokusera på ett annat område några dagar, precis som vi på gymmet inte bara kan träna biceps varje dag. Vi kan inte sluta träna för att hästarna får träningsvärk, då skulle vi aldrig komma någonvart! :) Jag är hittills fri från all annan behandling, vet att många hästar redan i ung ålder får spruta bakknän eller andra leder, om det är pga att hästarna är så villiga att dem går över sin förmåga på god vilja eller tränas fel, det beror nog helt på vem som rider. Jag kan bara inte tro att det är rätt att man ska in och "smörja upp" hästarna, det är helt sjukt i mina öron att en "frisk" häst ska behandlas i förebyggande syfte? Låt den vila 2 veckor, det är mycket som läker ut bara på den tiden. Tränar jag en helt frisk häst så den måste sprutas i lederna inför varje vinterträning så tränar jag på ett tokigt vis. Håller inte hästen för den träningen man vill göra så kanske man måste göra något annat, det är ju upp till hästägaren att besluta. Nu har jag inte hamnat i den sitsen så jag kanske väljer annorlunda i framtiden, det får vi se helt enkelt.
 
 
Använder ni er av massör/equiterapeut?

Acceptans av skänkel och hand

Rider en fyraåring väldigt mycket, och jag känner att jag vill skriva lite om hur jag gör när jag rider denna. Hästen vill på eget bevåg gå med en rundad hals i en låg form, till synes kanske ganska fin och "unghästig", men till verkligheten så spänner hästen halsen och håller i bettet lite själv, för om ryttaren tar i bettet så tar den 1. antingen upp huvudet eller 2. biter/drar tillbaka lite i bettet för den vet att ryttaren lättar mer på tygeln då. När hästen väljer denna form så luras den att ge ett mjukt stöd, men i själva verket har den inte accepterat att följa bettet. När den får hålla bettet själv, används denna som ett femte ben, bakbenen åker ut bakom kroppen, halsen rundas neråt framåt och hästen "sprätter" mer i travtakten där den också faller på bogarna än att den travar "genom kroppen". Att rida mjukt är inte att rida på lösa tyglar, det är att rida med samstämmiga små hjälper hela tiden. (Pether Markne) Den spårar inte heller utan vill gå med bakdelen innanför i vänster varv och vänster bog utanför i höger varv. 

Det jag gör först när jag sitter upp är att korta tygeln och känner på bettet. Det handlar inte om att man ska ta den på tygeln direkt, utan jag känner om hästen följer tygeltaget. Accepterar hästen att stödet på bettet handlar om en kompromiss, alltså varken jag eller den ska hålla i, vi ska samsas på ett stort gummiband. Gummibandet måste fästa från bakbenet fram till bettringen, så när jag tar i vänster tygel så får inte rumpan åka iväg åt andra hållet. Då fungerar inte kopplingen. Då får jag be hästen med skänkeln att acceptera tygeltaget. Huruvida stor ram man tillåter hästen att gå i beror på utbildningsnivån, en fyraåring ska kunna gå i ram i alla gångarter. Den måste inte ta alla halvhalter, men den ska konsekvent utbildas i att lära sig.

För att hästen ska acceptera bettet måste den först acceptera skänkeln, sen får jag lära den att den ska bära sig genom att använda sina bakben. Det går inte bara att driva på, man måste stämma av med halvhalter som inte är bromsande, utan som lockar fram det där gummibandet vi letar efter. För att få gummiband mellan bakben och bett är första steget att rida hästen rakt. Jag placerar framdelen efter bakdelen, jag flyttar inte bakdelen på en såpass svag och outbildad häst ännu. Hästen lär sig att svara på rätt sätt för mina tygelhjälper, då kan jag börja rida den mellan mina hjälper. Och ju fler steg i ramen vi får, desto snabbare känner jag och ägaren när hästen går isär i flera delar eller faller ur ramen. En ram för en fyraåring är inte stram, men den ska vara konsekvent. Hästen stärker sig genom att spåra och vara mellan hjälperna, där den inte får luta sig på varken tyglar eller skänklar. 

Därefter kan vi börja runda den, för då har vi lärt den att vara mellan hjälperna så blir det inte så svårt att runda insidan om vi kan ha den ihop i sidorna efter jobbet med rakriktningen. Att hela tiden rida medvetet för att stärka svagheterna, alltså att rida lite vänster öppna i högervarv på just denna häst, och tänka vänster sluta i högervarvet (som ungefär alla andra hästar också hihi). 

Nu är det inte såhär enkelt som jag skriver. Alla hästar svarar olika på detta. Men när denna hästen spårar och jag får känslan av att bakbenen driver fram till handen så travar den genom kroppen, och kan ha en lång avspänd form på tygeln, med aktiv gång utan att den blir "hårt riden". Men viktigast av allt, den bär sig på sina bakben och då blir stödet i handen mycket trevligt, lätt och du känner hela tiden vad som händer och då blir det lättare att veta vad du ska göra. Helt plötsligt fungerar styrning, böjning, längning, ja allt du vill prova ändra på fungerar. Underbar känsla, och tänk att den finns där, bara att plocka fram. ;) Hihi ja, såklart inte så bara... Kram!

Jag kunde inte detta när jag "utbildade" min egna Molle, hade aldrig känt på. Jag fick lära mig under årens gång, och är tacksam att jag i framtiden kommer kunna lotsa nästa häst på ett ännu bättre sätt. Men Molle blev kanske inte helt tokig han heller trots detta.

Högertygeln

Valde att låta Molle vila 2 dagar efter tävlingen, få återhämtning för musklerna iochmed att han var så spänd, inte för att ansträningen var så total åt honom. Han hade en dålig dag helt enkelt, det känns så tydligt igen hur han beter sig beroende på var i "hjulet" vi är. Som veckan innan Hudiksvall så hade vi kommit upp ett trappsteg och han kändes kalasfin och tog verkligen jobbet så bra, sen när vi därifrån började komma åt galoppen så går ju utvecklingen lite "bakåt" i början när man ändrar något, och då börjar hans såna där beteenden, skygga för andra hästar, inte ta hjälperna. När jag tänker efter så vet jag ju att han blir sån, det är innan musklerna och styrkan finns för att göra det nya vi kräver, för då har han slutat göra det på "vilja och fart".

Han kändes dock väldigt fin igår, inte av sig självt såklart, men jag satte honom direkt i jobbet. Han måste acceptera halvhalt på högertygeln. Det svåraste för typ alla hästar. Jag vet inte om det beror på att vi ryttare tjuvhåller vår balans på vänstertygeln eller vad det är, men nästan alla hästar jag sitter upp på, precis som Molle, lägger av när jag vill ta halvhalt på höger, länken mellan bett och bakben är inte ihopkopplad där. Molle bråkar inte, men han maskar. Men jag bara ser till att ta den där högersidan till mig och breddar ramen aningens, sen får han komma till ärligt stöd på höger, jag rider tempoväxlingar och tar halvhalter varje steg på yttertygeln, tills att han fått yttersidan på plats och kan komma upp med vänstersidan, då är han amazing! Vänstergaloppen är dubbelt så bra som höger, men det är lite längre väg dit, och bara teknikridning. 

Många hästar som jag rider kan bli helt tvära när jag ber dom lyssna på högertygeln, många är tomma och många hästar kan bita tag när ryttaren ska ta i högertygeln för att ta en halvhalt eller balansera av, och många av dom hästarna sitter fast i kroppen då såklart. Men ibland måste man bara ta tills hästen ger eftergift, vi kan inte ge alla gånger utan hästen måste också kompromissa om bettet. Det hör till acceptansen av bettet tycker jag. Men alla kommer igenom, man får vänta ut vissa, man får "lura" andra, men det finns vägar för att kunna rida hästen liksidigt och då helt plötsligt får dem ett helt annat rörelsemönster, när halvhalten slutar vara en broms och istället blir en "koppling". Fantastisk känsla när "kugghjulet" hoppar i, då känner du bakbenen i tyglarna och halvhalterna blir en ren kraftsamling! :)


Molle i höger piruettgalopp. Nu lägger vi i en ny växel, kommer bli så bra! :D

Skippa sockret

Efter mycket nya insikter och värdefull information om hur socker påverkar våra kroppar, så bestämde jag mig för att göra en förändring. Jag, och många med mig i hästvärlden, är lite expert på att äta onyttiga mellanmål och mer än ofta blir det en kexchoklad och cola istället för riktig mat. Mackor, godis och det som går fortast att tillaga är det man stoppar i sig. Vi är så noga med hästarna med energi, protein och lågt i socker/stärkelse men äter vadfan som helst själva.. Efter en längre period där jag inte längre kunde känna igen mig själv, jag har upplevt en stor trötthet, all min positiva energi har varit bortblåst, jag har drabbats av panikångest (vilket jag inte önskar att någon här i världen ska få uppleva) så valde jag att göra en förändring.

Jag provar att sluta äta raffinerat socker, vetemjöl samt dragit ner på snabba kolhydrater.



Detta har absolut ingenting med någon diet, bantning elller kalori-kontroll att göra, jag är mycket nöjd med hur min kropp ser ut och min vikt. Men såsom "fel" socker påverkar oss så valde jag att göra ett test. Jag är nu inne på min andra vecka helt utan tillsatt socker. Det är såklart omöjligt att äta helt utan, men naturliga socker såsom fruktos, men undvikit det som finns tillsatt i t ex yoghurt, såser, halvfabrikat, musli, fikabröd, godis, läsk, juice m.m. Går inte att räkna upp allt för i princip allt i en förpackning innehåller tillsatt socker, bara för att det ska smaka bättre och öka vårat sug efter just den produkten.

Jag har istället ätit rena råvaror: kött, ägg, samt grönsaker både rå/stekt/kokt. Jag har hittat vissa knäckebröd på fiberhusk/alternativa mjöl, ostar, sockerfri matyoghurt, bär/frukt m.m. Och vet ni? Jag märkte skillnad efter 2 dagar. Jag var för det första inte kvällstrött som jag brukar. Sötsuget, ni vet att man går och suktar efter den där jäkla chokladbiten har börjat ordentligt efter en vecka ungefär, det känns som mina händer vill gå och hämta choklad fast huvudet säger nej. Det måste bero på ett djupt rotat sockerberoende. Men jag står emot. Jag känner mig redan så mycket klarare i huvudet, jag har inte samma oro i mina tankar. Känner mig stressfri. Och det tar längre tid att planera dessa måltider då jag äter lite oftare och måste packa mellanmål, men ändå har jag mer tid över. Vad kan det bero på?

Det finns faktiskt sjukdomar som inte hade existerat om vi inte ätit så mycket tillsatt socker. Är inte det läskigt? Forskningen kring socker och dess påverkan har dragits så lång att man tillochmed kan länka materialism till sockerberoende. Usch, vem vill hamna där??! Ångest och må dåligt så man handlar mer och mer, man mår inte bra när man botar en sjuka med prylar och saker. Jag har bestämt att efter 3 veckor utan socker så ska jag tillåta mig själv att en dag i veckan äta t ex godis, bearnaisesås eller vad det kan vara, en pizza kanske. Men jag vet ärligt talat inte om jag kommer vilja det ens! Att ta bort vetemjölet känns nästan ännu bättre än sockret, för jag har tidigare haft uppblåst mage nästan varje dag och ont, mår magen ont mår resten av kroppen pyton och när det försvann så är min livskvalite så mycket bättre.



Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta, jag ville delge er min fantastiska upplevelse hittills, och jag vill verkligen tipsa dig om att ta reda på mer fakta och läsa lite om detta, för jag tror att så många skulle må tio gånger bättre om kroppen tillåts fungera som den ska.

Kram!

Dokumentär: Sockerfilmen
Dokumentär: Fed Up


Bubblande fin

Idag var Molle så fin. Red ute på vår favoritstig i skogen, en bred mjuk skogsväg där det alltid är bra underlag, samt lite upp och ner och en backe på slutet. Jag rider faktiskt fram och tillbaka på den ett par vändor, det går att rida hem ifrån den i bägge ändar så jag slutar när det känns bra.

Började idag i rätt ände, gjorde skritt till trav med känslan av att trampa igång traven, men varannan gång trampade jag igång och varannan gång bad jag om direkt fram i framåtgripande trav. Jag gjorde det genom att när jag trampade be om aktivitet men med överlivet lite mer tillbaka, bara små halvhalter i tygeln för att be honom trampa kvickare innan traven sedan likadant ner i skritt igen. När jag ville fram så lät jag överlivet gå framåt (alltså bara en aaaanings aning) när jag drev och Molle förstod direkt. Jag koncentrerade mig på min sits och efter gårdagens hjälpmedel (berättar mer om det sen) så hade jag faktiskt en bättre sits idag. Då Molle direkt blev mer nyfiken och lyhörd på mina hjälper kunde jag direkt rida mina tempoväxlingar, idag endast med min sits och då ber jag honom med tygeln att vara lägre och rundare i formen, för att få rörelsen att gå genom hela kroppen. Jag ber honom släppa ner nacken och nu börjar han bli mer avslappnad i det trots ökad aktivitet. 

Han kändes fantastisk, jag kunde ha handen framme och rida mina tempoväxlingar och han flög fram. Gick över till galopp och red enkla byten och några vändor med ökad galopp till samling o.s.v. Avslutade med att rida skolorna och tempoväxla i dem för att verkligen se att jag hade renodlade hjälper. När jag släpper benet och kommer ner i sadeln och anstränger mig för att ta emot rörelserna med magmusklerna så blir det så bra. Dit måste jag komma varje dag!


För att underhålla och förbättra min sits red jag igår halva passet med sandvikter på benen, så att jag skulle få hjälp att hålla ner skänkeln. Jag rider och tycker att jag håller hela benet helt helt helt stilla, men ser ändå i spegeln att skänkeln fladdrar. Jag förstår inte varför men gissar att jag spänner eller spjärnar någonstans och behöver hjälp att träna bort det. Jag har även kommit på en egen grej där jag satt sporremmar i D-ringarna på min sadel och så tar jag ett tygeltag om dem, för att aldrig "backa hem" honom till handen utan alltid rida fram till handen. Och för att påminna mig själv att jag inte behöver göra massa utsvävande ledande tygeltag, jag rider en vuxen häst haha. 


Här ser ni vikterna och sporremmen.
 

Equiterapeut på besök

Idag har equiterapeut Li Johansson gått igenom hästarna. Jag är så glad över Molle som accepterade att en okänd människa klämde och kände på honom, jag förvarnade Li om hur han är och hans historia. Han stretade emot i vissa lägen och kroppen gick i försvar och spände emot, men hon gjorde precis som jag önskat och stod kvar resolut med samma t ex lasern över en akupunkturpunkt, tills han accepterade det och då minsann visade han avslappning och tuggade gott. Kroppsligt var det inga överraskningar, utan bara en bekräftelse av det jag redan vet med hans vä/hö-sida och svagare punkter. Bara att jobba vidare på att få mer bärighet och avslappning, han är ju en känslig, vaken häst som gärna använder sin anspänning lite på fel sätt.

Igår var vi till ridhuset och hade ett joggingpass. Och jisses, vad jämn han var! Målet var bara att sluta tänka sidor, och bara tänka jämnt driv till bägge tyglar, fokus på rakriktningen. Han fick en lång fin hals med härligt stöd på tygeln, bara lekte i traven utan att gå till varken samling eller mellangångarter. Jag hade helt rätt fokus och mentala närvaro, och kunde använda alla mina nya verktyg. Bara min nya placering av armarna och självdisciplin att hela tiden påminna mig om det gör att jag får en helt ny känsla i handen, mer bärighet i en bättre form, och då får jag mer gensvar av skänkelns hjälp och vi hittar till ett härligt läge där vi kan jobba utan varken slitage eller på någon gräns till utmaning. Även om vi ska jobba med gränserna känns det underbart att ha ett läge där vi bara kan fokusera lösgjordhet, rakriktning och rida skolor t ex.

Man får absolut inte fastna i något jämntjockt, men det är underbart med dessa pass där man hinner med och får tänka själv, och upptäcka och utforska dem aha-upplevelser man får. Längtar tills imorgon när jag får jogga Molle igen och känna att vi fortsätter vara jämna och lika i bägge sidor, både min kiropraktik och nu hans ska nog göra sitt att vi blir ännu bättre lösgjorda så att han kan röra sig genom hela kroppen och utveckla både sin kropp och även tävlingsrörelserna på längre sikt. Jag gick ju själv till en kiropraktor utan att ha ont i kroppen eller känna mig sned, och hade så mycket låsningar som jag fick hjälp med. Då tänkte, vad har inte hästen då som den inte visar? Känns bra att ha kollat igenom honom och bokar snart en genomgång igen för att se att det utvecklas åt rätt håll. Men jag har alltid ansett att rätt ridning är den bästa terapin för hästen så rätt men varierad träning är verkligen att lägga mest vikt på.

 

Överrullning till överdrift

Jag jobbar på en butik där jag får möta många proffs. På riktigt alltså, bland annat så är en av Sveriges duktigaste hovslagare där mycket och vi diskuterar alltid en massa när han är inne. Han är lärare och tas in i diskussioner som för skoning framåt. Han har iaf spenderat väldigt mycket tid på en av Sveriges riksanläggningar (eller ja, allihopa men Mellansveriges i det senaste) och upptäckt att trender även drabbar hovslagarutbildningen, inte bara vi ryttare som tror att friska hästar ska ha PG beslag och överullning hit och dit. Senaste är att dem lär ut att göra så mycket överrullning för bakhovarna, där hästen inte alls lyfter benet likadant som på fram. Han hade ifrågasatt det högt och tydligt, för inte ens läraren hade vetat vad det gjorde för hästens rörelser, dem skor och verkar på döda ben. 

När dem kapar tårna för mycket och drar bak skon med sidokappor så skapas en överrullningseffekt, det fungerar bra fram av naturliga skäl i rörelsemönster och exteriör. Men bak så försvinner själva "motorn" på hästen, den ska trycka ifrån med hoven och kapar vi tån så måste hästen kompensera den ytan, och det gör den genom att vinkla ut benet och trampa ifrån med insidan av hoven eftersom det blir ungefär som att tån är vriden. Och vad händer då? Jo benet måste rotera utåt för att kunna pendla framåt, och hästen kommer vagga fram, lite från sida till sida.

All ridning går ut på att hästen ska lyfta upp och sätta in bakbenen rakt under sig, nu skapar vi inte bara ett förstört rörelsemönster vi skapar dessutom påfrestningar på leder och muskler som inte funnits innan. Felaktiga sådana. Och då hästen vaggar med bakbenen istället för att sätta dem rakt under sig (titta på när Valegro joggar så ser ni en häst som går rakt under sig) så försvinner möjligheten att bära sig bak, och då blir hästen framtung och eleverna får höra att det är en konst att lära sig rida hästen lätt i fronten. En konst ja, men vägen dit blir tio gånger lättare om hästarna får rätt hjälp.

Detta har jag sett, men eftersom jag inte förstår allt så har jag trott att de (instruktörerna i Sverige) har tyckt att "vaggningen" är bra, som att de har förväxlat samling med vaggning. Men efter att han förklarade och jag så konkret kunde sätta huvudet på spiken, så förstod jag vad det berodde på. Och man kan verkligen inte vara expert inom alla områden när man har häst, man måste få lita på sin veterinär, hovslagare, tränare m.m. Men jag kommer aldrig låta någon sko min häst som inte har sett min häst röra sig. 

Alla små saker spelar roll när man vill nå sina mål. Jag är så nöjd med min hovslagare som ser till att Molles fötter både är fint skodda och att dem är rätt skodda, så Molle kan sprattla högt med benen som en följd av rätt arbete med kvicka bakben. :)

 

Fin känsla

Igår började vi med lite massage på stallgången och lite nya övningar som jag lärt mig... Är så otroligt roligt att se och känna reaktionerna på den underhållning jag har fått in i vardagen på Molle. Han förtjänar det bästa och jag tycker så mycket om att umgås med honom och känna att vårat band är starkt. Började gårdagens ridpass med att longera lite, för att låta honom jogga igång själv efter hoppningen och dels för att ridbanan var plogad så ville se hur han tog underlaget utan mig på först. Kommunikationen efter markträningen tar vi med oss i ridningen, Molle var så fin att rida igår. 

När han är framför mina skänklar är munnen så stadig och tillfreds, så jag kunde bara ha handen framme på manken utan att röra den. Fram, tillbaka, fram, tillbaka, kvickare, samling, energi, samling. Han kändes jättefin. Mycket volter, rakriktning, volter, rakriktning. Följa med på böjt spår, behålla sina kvicka steg i kadens. Inte rinna iväg. I galoppen jobbade jag öppnor, lite förvänd galopp sedan slutor följt av rakriktning-samling, för att förflytta bakbenen ännu ett snäpp till under sig. Han gjorde fina slutor, jag tänkte lite mera fram i dem. Sedan gjorde jag en sluta - byte - sluta - byte som den är i PSG, men gjorde den åt "fel håll", alltså började med en högersluta. Han kan den, man får inte öva för mycket och hellre rida enkla byten eller kanske tillochmed skritta på mitten sen fortsätta i samma sluta. Men jag är glad att han visar att han kan och vill, en väldigt go egenskap. Avslutade för jag har en tendens att rida längre och längre pass har jag märkt, för det är sååå roligt! Men idag räckte det gott och väl med 25 minuter, när han är "där" är det bara att tacka och pyssla lite mera i stallet istället. 

Gårdagens lösgjörande hoppning gav fina resultat helt enkelt, då känns det inte svårt utan bara enkelt att rida. Som att allting är självklart. 

 
Nu har jag nördat ner mig i denna bok och har redan läst halva och lite till. Vilken bok! Härligt att få ord på det man själv upplever. Grymt!

Onsdagsinspiration

Här kommer lite inspiration till er! Ett mycket inspirerande ekipage på det sättet att det inte är något flashigt wow-ekipage, men som utvecklas under filmernas gång och som jag känner igen mig i, syns att hästen har varit trippig och här visar dem faktiskt ganska så exakt hur vi har jobbat med Molle också, i hur man eleverar traven. Hur alla steg måste finnas på plats innan man går vidare, och faktiskt så är filmen "mer äkta" för den visar när hon ber om för mycket då stannar hästen, och dem situationerna uppkommer faktiskt för alla, och det är bra att det är realistiskt och visar vad hon (Debbie McDonald) väljer att prioritera i dem lägena.








Tidigare inlägg
RSS 2.0