Bombersbett

Anna kommenterade: Kan inte du berätta mer om bombers bett? :)

Självklart ska jag göra det! Jag upptäckte Bombers i samma veva som Molle blev tillfixad av kiropraktor. I vissa lägen blev han "trutig" i mun istället för att ta i med bakbenen som jag ville. Ofta när man har problem med munnen/bettet så kommer det såklart från något annat! Det är ett sekundärt problem men ändå så tycker jag att man ska få prata om det och inte skämmas att man har problem med kontakten, för det har alla på något sätt. För mig är det viktigt att man är medveten om detta innan man börjar trixa med bett, men i vissa lägen är det av högsta vikt att man byter så att man kan bryta t ex en ond cirkel som satts igång. I vårt fall hade Molle börjat trycka emot tungan på bettet när jag tog halvhalten, istället för att vinkla sig bak, som han inte kunde pga snett kors.

Även fast han var "frisk" så satt det lite kvar i huvudet, att det skulle ta emot så jag valde att prova ett Happy Tounge bett som jobbar med en framåtvinklad tungfrihet, så bettet inte ska trycka på tungan men heller inte slå i gommen som på Molle är ganska låg. Jag kände skillnaden redan första ridpasset. Kontakten vi får på detta bett slår allt annat!


Då detta fungerade så bra så valde jag att beställa en kandarstång med samma effekt. Då det inte fanns någon på lager så fick jag vänta 9 veckor, dem görs för hand i Sydafrika och det är därför man får vänta såpass länge. Nu har jag varit i kontakt med Claire som är rådgivare på Bombers och vi har tillsammans diskuterat fram vilken bridong jag ska använda, då jag vill ha samma effekt på kandaret.

Mer allmän information är att det finns ett bett för alla "problem", dem är handgjorda, dem görs i blåmetall som hästarna älskar. Det är inga tunga bett utan smidiga och fint smidda så hästarna får plats med dem i munnen. Min ponnyelev Engla har också ett till sin nya ponny, jag såg skillnad direkt när hon red fram med det. Hästen sökte stöd självmant längre fram och formen blev mer stadig.

Nu gör inte ett bett underverk om man inte vet vad man har för problem i grunden med sin häst. Jag blev såklart otroligt glad efter tandläkarbesöket när jag hade upplevt att han trutat ett tag med vanliga bettet, och så har vi ridit med Bombers så kort tid men munnen var så fin, inga rispor ens. Det säger för mig att han trivs och har förtroende för bett och hand.

Vanliga problem man kan ha med kontakten:

Häst som är tom / för lätt
Denna häst måste våga sig fram till bettet och erbjudas ett stöd, att rida med lös tygel för att hästen är så "lätt" i kontakten kommer inte hjälpa. En häst som inte kommer fram på bettet är ofta het och springig, upplevs som att den inte går att skänkla för den är så "känslig". I själva verket springer den ifrån jobb och accepterar inte drivning på rätt sätt. Denna häst måste man lära gå i kontakt och bjuda framåt för skänkeln, ofta när detta ska tränas in blir hästen plötsligt seg och okänslig.

Häst som hänger i handen
Antingen så håller ryttaren hästen på tygeln, eller så har ryttaren för lite drivning bakifrån. Ofta en kombination att man vill ha kontroll, och inte har upptäckt samspelet mellan skänkel och hand. När drivningen kommer måste den mötas upp av en halvhalt, men den får inte bli kvar i handen, då får man momentet där hästen hänger kvar i tygeln.

Häst som tuggar / är orolig i mun
Många gånger kanske pga vargtand, vassa kanter m.m, fel storlek på bett, fel utrustning. Men också för höga krav på samling när hästen inte är redo. När man uteslutit utrustningsfel så skulle denna häst kanske behöva ridas mer fram med en stilla stilla hand som möter upp, och kanske hjälpas med böjda spår så den får ha lite lite ställning att "luta" sig mot för att förstå kontaktens syfte.

Har man tagit reda lite på vad ens problem kommer från, och kan arbeta med det på fler sätt än bara byta utrustning, då tycker jag man är redo att faktiskt prova sig fram! :) Det finns som sagt bett för alla lösningar, så ma kan fråga Bombers egna rådgivare eller en fackhandel där man kan få hjälp av någon som pluggat mundering och som gärna rider själv och kan förklara så man förstår varför man ska använda en viss sak.

Hoppas det dög som svar, Anna!



 

Rätt grejer

Bildresultat för paddock stövelBildresultat för jessy stövel

Måste verkligen tipsa er om dessa stövlar. Det är tredje året jag köper dem och jag har inte frusit en enda gång med dem på fötterna. När det är vinter så är allting mycket mer besvärligt ärligt talat, och har man inte rätt grejer så blir iallafall jag väldigt frustrerad och irriterad, då tappar jag liksom lusten. 

Dessa skor är gjorda i en lätt plast, så dem känns knappt på fötterna. I är en tjock ullstrumpa som håller fötterna varma och torra ner till -30. De finns med högt och lågt skaft. Det enda minuset är att det för mig fastnar halm och bös i ullstrumpan, och jag är för lat för att dammsuga dem och hålla efter så jag köper alltid ett nytt par varje vinter. Jag vet, så slött! Men de håller fötterna varma och det finns få känslor så underbara som när man får hoppa ur ridstövlarna och istället glida ner i dessa efter ett ridpass... Tips!


Vårt upplägg

Vi tränar på och Molle är jättefin att rida. Ju mer förståelse jag får inför ridningen, desto svårare förstår jag att det är att lära sig, och desto mer ödmjuk blir jag inför både konsten och äran jag får att få utöva och träna denna underbara sport. Har haft mycket på jobbet senaste veckorna, datorn startas inte ens och jag har knappt haft minuter över till Instagram, som jag ju annars så flitigt uppdaterar. Börjar förstå att en tävlingssäsong närmar sig, och det här mellanåret tävlingsmässigt vill jag lägga bakom mig och se framåt istället.

Just nu ser våra veckor ut såhär: 1-2 dagar ridhus, 4 dagar ute i skogen. Jag rider och tränar precis som vanligt när jag är i skogen. Eftersom jag alltid har ridit ut är Molle avspänd och går att rida "på riktigt" även ute på en skogsväg. Jag gör ofta mitt grundjobb där, förvända skolor, övergångar, växlingar, enkla byten m.m. så när jag åker till ridhus kan jag rida linjer och rörelser. Det fungerar faktiskt långt över förväntan! Ibland kan Molle vara så galet het ute så jag tror att jag ska få energin på fel sätt när jag ska träna mer "punkt-till-punkt" så att säga, men han ger liksom tillbaka och ställer upp med en positiv inställning.

Dem dagar jag "tränar" i skogen har jag en mjuk väg jag håller mig på. Den går lite upp och ner, men i grund och botten är det sand under så att den har fint underlag. Där gör jag mitt basic-jobb, även bytesserier för den är så fint inramad av skogen. På vägen dit måste vi skritta både uppför och nedför samt gå genom ett snirkligt skogsparti där man får hänga ner på halsen och blunda tills han tagit sig igenom alla granar och rötter, eller så går vi över en liten äng där han får lyfta på tassarna lite. Kort och gott får vi väldigt mycket allsidig muskelträning bara att gå dit! 

Jag började med att fokusera på uteridningen efter att han tyckte jag var pest och pina som försökte träna han fastän han var "sned". Även efter hans kiropraktik så var det psyket som inte riktigt var överens om att jag skulle få kräva något av han. Så jag fick helt enkelt göra som han ville och busrida lite och bara ha roligt tillsammans, för lösgjordheten sitter ju minst lika mycket om inte mer i huvudet på hästarna. Även hoppningen tog jag ju upp lite mera för att han skulle få självförtroende och få gå utan mina krav. Sen har jag bara smygit på mina krav ganska successivt, och det har gått jättebra. Vissa dagar busrider jag bara, med lösa långa tyglar och han väljer fart och form. Vissa dagar kräver jag att han liksom lyfter huvudet högt och driver bakbenen in, men utan att han går "i form". Då får jag upp fronten lika mycket som jag får i samlingen, om inte mer. Och han tycker det är lika drygt, och efter en sån galopp över åkrarna i den formen så är han jättefin dagen efter. 

Så jag har verkligen skräddarsytt detta upplägg efter honom! Och sen jag fick en bra pannlampa så är mörkret varken en ursäkt eller något problem längre, jag tycker det är skitkul att sitta därute och trimma i skogen och han känns fantastisk och magisk, han är så het och glad så det går inte att förklara. Och om jag får 80% av det i ridhuset är jag jättenöjd, för jag vet att han kommer klicka i den sista poletten där sen också. 

Vi har skitkul faktiskt, och jag är så glad att vi är back on track och utvecklas framåt. Ska försöka filma lite piruetter nåndag, han börjar bli riktigt stark och finriden.