Tankar och funderingar

Har skrivit ett långt inlägg men får inte riktigt till det. Slås återigen över hästmänniskans mest älskade sysselsättning: att tala om för andra att dem är dåliga. Att någon som rider inte gör det perfekt, betyder inte att de inte är medvetna om deras svagheter. 

Jag har fått förmånen att vara med flera nya hästägare från start. Många har sin grund i ridskolan och har sedan köpt egen ponny och fortsätter ridläran på privatsidan. Det är en vanlig procedur! Många gånger är dessa ryttare inte mottagliga för att få instruktioner för de har bara fått höra vad de gör fel. Han sa, och hon sa, rid med kortare tygel, ha inte så kort tygel, försök att inte dra hästen i munnen, luta dig mer framåt, du drar alltid bak den skänkeln... Alltså? Jag är inte utbildad i pedagogik men jag har fötts med förmågan att prova en sak men alltid utvärdera och prova en annan om det inte fungerat. 

Jag får alltid tala om för dessa pressade, ambitiösa tjejerna att det är OK att göra fel. Att man måste få göra fel för att få lära sig känna vad som var rätt. Ridning är inte en checklista! Man kan inte gå uppifrån och ner på ett papper och kryssa för: rätt tygellängd, hälen ner, lodrät vinkel, sadel passar. Men hästen går ändå inte som den ska?!

Förstår inte vuxna människor att dagens ungdomar är under sån sjuk och vriden press? Det räcker inte med att andra ska tala om för dem vad de gör fel, det är deras krav på sig själva som är så höga! När jag var liten fick jag lära mig att ta ett beslut och stå för det, i allt jag gjorde med hästarna. Har du sagt trav så ska det vara trav. Har du sagt gå undan så är det gå undan. Jag fick lära mig att samspela med hästarna och prova tills det blev rätt. Det var ingen där med pekpinne och sa app app app.. så fort jag skulle prova något. När jag var 18 red jag ut mitt i vintern barbacka och med grimma och grimskaft som träns. Hände något, ja då fick man lösa det. Självklart inte det säkraste och bästa, men jag önskar att fler fick uppleva att ha häst som jag fick. Man lär sig hur hästen fungerar och tänker, och hur man löser situationer som uppstår. 

Jag har tänkt mycket på det här, och alltid är det samma människor som är på andra. Både ni och jag känner dem, jag tänker inte ge dem ett skällsnamn men det är i princip alltid en gammal hästtjej som inte kan sluta med häst, trots att dem faktiskt slutat rida för länge sen och mest nu ägnar sig åt långa tömmar eller longering. De har lite grövre, äldre typer av häst som alltid har otur och drabbas av någon känning i knän och kota. Men de har svar på allt, och har en syn på det mesta i svart och vitt. Ingen har egentligen sett dem rida, men alla talar om hur duktiga de är, utan några resultat eller egentliga prestationer. Lever dem upp på att inte låta någon annan bli för duktig? Håller de kvar sina elever genom att inte låta de bli för duktiga, istället för att moget låta någon annan ta vid för att vidareutbilda dem? 
Vet ni, om du känner dig träffad, att man kan ha massor av åsikter men man behöver inte slänga ur sig dem till allt och alla. Jag har massor med åsikter, och jag tycker jättemycket! Men jag behöver inte prata om dem med andra, jag kan lyssna och om någon frågar mig så kan jag svara åsiktsgrundande men det behöver inte vara nedtryckande. 

Jag är sån i de flesta situationer, jag kanske upplevs som mild och lite lätt att köra över, men jag tycker och har åsikter, men jag är trygg i mig själv så jag behöver inte kasta runt på dem inför andra. Det är något som flera behöver jobba på!

Tankar om hö och grovfoder

I år blir det ännu ett år med brist på grovfoder i stora delar av vårt land. Jag reagerade redan förra året när höbristen blev påtaglig att många vägrade ändra sina rutiner för att fler skulle få hjälp. Ärligt talat, i sådana tider kanske man inte bör ge fri tillgång, och speciellt inte när det slutar upp med att hästarna använder höet som bädd och klaffsar i runtom foderbordet. Om alla hade ansträngt sig och försökt avväga hur mycket varje häst egentligen hade behövt äta så hade många fler kunnat få tag i hö.

Det är faktiskt otroligt många hästar som får för mycket hö, tro det eller ej. Man måste bli ännu mer duktig på att hitta på metoder så hästarna äter längre stunder, men inte för mycket. En redan överviktig häst som badar i sitt hö medan andra får slakta sina hästar för att balarna tagit slut. Det är otroligt provocerande! 

Jag har testat såna här hö-brix, kallas också cobs, där man har hårdpressat lusern och fibrer/gräs väldigt kompakt. Ett kg är liksom 1kg grovfoder, men de tar ingen plats och hästarna får kämpa för att tugga i sig. Det tar lite längre tid att gnaga på men de blir också sysselsatta. Toppengrej, även om det inte hjälper för höbristen. Men många kan nog behöva se på sig själva med lite mer distans och tänka efter hur mycket hästen bör äta, om man kan portionera ut maten på annat sätt så att den får kanske gå mellan olika stationer i hagen för att äta, så att den också får jobba för det, inte bara stå runt en bal hela dagen och äta för att den inte får göra något annat. Då kan vi hjälpas åt att få mat till fler hästar!

När jag ändå är igång och kritiserar lite så kan jag ta en sak till som jag stör mig på med hästmänniskor: på facebook läser man panikartade inlägg, alla gör det till en stor grej att betet tar slut och att höet kommer inte räcka åt alla i vinter, men när människor väl erbjuder vallar och beten mot att den som ska använda får köpa staket och stängsla själv så lyser alla dessa med sin frånvaro. Nej, det är för dyrt/jobbigt/tidskrävande. Alltså, skärp er! Vissa hästfolk vill alltid ha allting så billigt och serverat, och det ska skråla och låta från er vid minsta motstånd eller problem. Man måste ju jobba för att få något! Det kan faktiskt vara värt att bygga upp en hage och köra hästen till en betesvall någon/några veckor i sommar för att fylla upp depåerna lite inför hösten och vintern. Nya tider kräver nya(nygamla) ideer och tankesätt.

 

Nytt år

Igår firades nyåret tillsammans med vänner och jag är så glad att jag valt bort alkoholen både detta nyår och förra året. Trots det så har jag ägnat största delen av dagen åt att vila. Latat mig i soffan helt enkelt! Jag har blivit bättre på att ge mig själv tid att vila, jag vet att en sån som jag annars lätt faller i stressfällan. Hela min personlighet dryper av att vilja hjälpa, finnas där för andra samtidigt som jag har höga krav på mitt egna liv. Men det kanske kommer med åldern, att kunna säga nej?! Haha det är härligt att få bli lite äldre varje år, faktiskt. Jag fokuserar mycket på vårt team med Emma och henne kommer jag alltid stötta och hjälpa med allt jag kan, det är hon som utvecklat mig till den ryttare jag är idag. Är så glad för det!

Vi börjar året med full fart faktiskt!
Idag får Molle (och matte) vila, uteritt imorgon och på onsdag kommer tandläkare Emilia och gör den årliga raspningen. Molle har aldrig haft några konstigheter i munnen, en vargtand tog vi när han var 3 sen har vi bara behövt raspa. Mellan 5-6 års säsongen fick vi raspa lite tidigare då det blev vasst snabbare. På onsdag kommer också vår nya sadel. Ja ni läste rätt! Visar er mer på onsdag.

Veckan fortsätter med trimning ute sedan Marie-träning på lördag. Vi känns inte riktigt i finlirs-stadiet men vi hinner kanske rida upp oss lite tills lördagen. Jag har förstått att man kan behöva backa och rida för bara 50% av ekipagets egentliga förmåga och vara kvar där under en lite längre period, såklart helt medvetet och planerat. Man kan inte alltid bara backa ett steg sen gå upp igen, utan komma ihåg att musklerna för samling också behöver vila för att byggas upp. 

Mål och drömmar för 2018? Det tar jag lite längre fram, men det blir ju ett till mellanår tror jag då jag tänkt att vi ska bli stabila i MSVA och PSG. Känna på dessa klasser och träna att komma till ridning på tävling, utan hjärnspöken. Vi tar med oss alla placeringar från 2017 och samlar positiv energi till årets säsong. Herregud, vi placerade oss i vår andra MSVA start och vinst i nationell MSVB och flera placeringar och vinster under säsongen. Och 5 byten i varje, han har börjat trampa på våra uteritter och jag har lärt mig så mycket mer och om min häst under detta år än något år tidigare. Wow!

Vad drömmer ni om inför nya året?!



Och tack alla sponsorer som följer med in i nästa säsong! <3