Nytt år

Igår firades nyåret tillsammans med vänner och jag är så glad att jag valt bort alkoholen både detta nyår och förra året. Trots det så har jag ägnat största delen av dagen åt att vila. Latat mig i soffan helt enkelt! Jag har blivit bättre på att ge mig själv tid att vila, jag vet att en sån som jag annars lätt faller i stressfällan. Hela min personlighet dryper av att vilja hjälpa, finnas där för andra samtidigt som jag har höga krav på mitt egna liv. Men det kanske kommer med åldern, att kunna säga nej?! Haha det är härligt att få bli lite äldre varje år, faktiskt. Jag fokuserar mycket på vårt team med Emma och henne kommer jag alltid stötta och hjälpa med allt jag kan, det är hon som utvecklat mig till den ryttare jag är idag. Är så glad för det!

Vi börjar året med full fart faktiskt!
Idag får Molle (och matte) vila, uteritt imorgon och på onsdag kommer tandläkare Emilia och gör den årliga raspningen. Molle har aldrig haft några konstigheter i munnen, en vargtand tog vi när han var 3 sen har vi bara behövt raspa. Mellan 5-6 års säsongen fick vi raspa lite tidigare då det blev vasst snabbare. På onsdag kommer också vår nya sadel. Ja ni läste rätt! Visar er mer på onsdag.

Veckan fortsätter med trimning ute sedan Marie-träning på lördag. Vi känns inte riktigt i finlirs-stadiet men vi hinner kanske rida upp oss lite tills lördagen. Jag har förstått att man kan behöva backa och rida för bara 50% av ekipagets egentliga förmåga och vara kvar där under en lite längre period, såklart helt medvetet och planerat. Man kan inte alltid bara backa ett steg sen gå upp igen, utan komma ihåg att musklerna för samling också behöver vila för att byggas upp. 

Mål och drömmar för 2018? Det tar jag lite längre fram, men det blir ju ett till mellanår tror jag då jag tänkt att vi ska bli stabila i MSVA och PSG. Känna på dessa klasser och träna att komma till ridning på tävling, utan hjärnspöken. Vi tar med oss alla placeringar från 2017 och samlar positiv energi till årets säsong. Herregud, vi placerade oss i vår andra MSVA start och vinst i nationell MSVB och flera placeringar och vinster under säsongen. Och 5 byten i varje, han har börjat trampa på våra uteritter och jag har lärt mig så mycket mer och om min häst under detta år än något år tidigare. Wow!

Vad drömmer ni om inför nya året?!



Och tack alla sponsorer som följer med in i nästa säsong! <3

Stoppa ångesten

Alla dömande kommentarer och stora uppror på internet skapar ångest hos många ryttare. Nosen bakom lod, #stoppahältan, bär sig inte, för hög form, för mycket hand, fel foder, fel uppstallning och fel verkning och absolut fel träning.

Alltså vet ni vad jag tror? Jag tror att folk inte vågar rida sin hästar längre! Det märks tydligt på klubbarna och inte minst hos ungdomarna. Det är inte många på lägre nivåer som vågar ta sig ut och träna längre för hur du än gör så är det fel och det får du, om inte höra, läsa om sedan på ditt facebookflöde. 

Jag blev så glad när Emelie Brolin skrev ett inlägg om att bara få vara med också. Räcker det inte att man bara är med också? Alla tänker inte rida internationell Grand Prix, vissa vill bara vara med och träna för att man träffar några kompisar och kommer hemifrån med hästen, det är också OK! Erat mål ska man inte behöva berätta för alla skvallerbyttor utan det räcker att du och din tränare vet det. Och nej, bara för att man rider där folk kan se en så ger det inte andra rättigheten att berätta vad man tycker. Man kan hålla det för sig självt, det är inget som ryttaren gett dig lov att diskutera. OCH NEJ, det handlar inte om ryttarens egna självförtroende, "är man trygg i det så ska det inte spela någon roll". Man behöver inte diskutera andras ridning, om inte någon frågat dig om råd och tips. 

Var tog kamratskapen vägen? Jag pratar väldigt öppet om ångest relaterat till prestationer och krav, och inte minst från läktarens skvallerbyttor, eller elaka pikar på facebook. Jag tycker det är störtlarvigt att man ska behöva hävda sig så, tänk ett steg längre: en yngre, skör ryttare som läser ett inlägg om hur den stora dressyrdomaren inte förstår hur alla kan sitta så jävla illa. Denne tar åt sig mer än man tror, skyller sig själv för hur dålig man är och går hem och kanske inte vågar ta hjälp, för på träningarna sitter dem andra som talar om hur jävla illa dem också tycker alla sitter o.s.v. sen slutar hon rida and on and on and on....

Nej nog kan vi agera mycket mer positivt och bjuda in människor till lärande och uppmuntra till bättre skötsel och ridning, utan att hela hela tiden ha en skamläggande ton och negativa åsikter om alla andra.

 
 

Tack för support

Tack alla ni som hört av er och peppat mig hur jag ska försöka ändra mina tankar! Är jätteglad för alla bra tips, då mina problem sitter i prestationsångest och helt enkelt är mentala. Jag har funderat och analyserat lite, och jag halkar tillbaka till att fråga mig själv: vem försöker jag bevisa något för? I själva verket är ju allting över MSVC en bonus! Mitt mål med Molle var att komma till MSVC och så blir jag besviken för att jag inte kommer till 100% hemmakänsla på en tävlingsplats... Jag måste tänka om, det fungerar inte att bli arg på mig själv heller, det hjälper inte. 

Min drivkraft ska aldrig präglas av att bevisa något för någon annan, min drivkraft ska komma ifrån mig själv, inte press utifrån. Dem som vill visa för alla andra att dem har haft rätt, dem är fel ute för dem ska aldrig ha låtit någon annans åsikt styra deras energier ifrån början. Att dela med sig så öppet på sociala medier innebär inte bara fantastiska möjligheter utan man får också stå ut med att andra verkar tycka att det är OK att diskutera mig och oss som ekipage helt fritt, och då måste man träna skallen för att hela tiden tänka på rätt sätt då jag vet att vi har dömande ögon på oss, såna som faktiskt letar fel tillåmed, för det är så många inom denna sporten fungerar. Mitt jobb blir att stå över detta och fokusera på vad jag vill och vad jag gör, för tusan det är min första egna häst och jag överträffar mina vildaste fantasier! :D

Men jag måste såklart också jobba konkret med detta, och jag har lagt upp en plan. Delar inte med mig av hela men kortfattat:

- Måste hitta ett namn på en ridning som inte är 100% vad jag önskar varje gång, t ex sytrådsridning som jag kallade det förut, där jag inte red med så höga krav att han skulle samla och bära utan mest styrde på linjerna och då känns det ju "annorlunda" (tränar på att INTE säga att det känns dåligt!!) men den ridningen måste jag kunna ta fram på tävling t ex där det oftast känns annorlunda mot när man tränar hemma.

- Inte börja analysera under ritten. När man rider på en tävling, måste fokus vara här och nu och framåt, inte bakom oss. Inne på tävlingsbanan får man inte stanna hästen när den inte tar halvhalten, man rider vidare! Skolning sker på träningstillfället. Puh!

- Ha roligt! Det ska vara roligt att vara ute med sin häst. Det måste inte kännas som på träning, det är ändå uppvisningsskick på oss och det måste jag greppa, i MITT huvud. 


Har ni fler tips? Hör av er!