Tack för support

Tack alla ni som hört av er och peppat mig hur jag ska försöka ändra mina tankar! Är jätteglad för alla bra tips, då mina problem sitter i prestationsångest och helt enkelt är mentala. Jag har funderat och analyserat lite, och jag halkar tillbaka till att fråga mig själv: vem försöker jag bevisa något för? I själva verket är ju allting över MSVC en bonus! Mitt mål med Molle var att komma till MSVC och så blir jag besviken för att jag inte kommer till 100% hemmakänsla på en tävlingsplats... Jag måste tänka om, det fungerar inte att bli arg på mig själv heller, det hjälper inte. 

Min drivkraft ska aldrig präglas av att bevisa något för någon annan, min drivkraft ska komma ifrån mig själv, inte press utifrån. Dem som vill visa för alla andra att dem har haft rätt, dem är fel ute för dem ska aldrig ha låtit någon annans åsikt styra deras energier ifrån början. Att dela med sig så öppet på sociala medier innebär inte bara fantastiska möjligheter utan man får också stå ut med att andra verkar tycka att det är OK att diskutera mig och oss som ekipage helt fritt, och då måste man träna skallen för att hela tiden tänka på rätt sätt då jag vet att vi har dömande ögon på oss, såna som faktiskt letar fel tillåmed, för det är så många inom denna sporten fungerar. Mitt jobb blir att stå över detta och fokusera på vad jag vill och vad jag gör, för tusan det är min första egna häst och jag överträffar mina vildaste fantasier! :D

Men jag måste såklart också jobba konkret med detta, och jag har lagt upp en plan. Delar inte med mig av hela men kortfattat:

- Måste hitta ett namn på en ridning som inte är 100% vad jag önskar varje gång, t ex sytrådsridning som jag kallade det förut, där jag inte red med så höga krav att han skulle samla och bära utan mest styrde på linjerna och då känns det ju "annorlunda" (tränar på att INTE säga att det känns dåligt!!) men den ridningen måste jag kunna ta fram på tävling t ex där det oftast känns annorlunda mot när man tränar hemma.

- Inte börja analysera under ritten. När man rider på en tävling, måste fokus vara här och nu och framåt, inte bakom oss. Inne på tävlingsbanan får man inte stanna hästen när den inte tar halvhalten, man rider vidare! Skolning sker på träningstillfället. Puh!

- Ha roligt! Det ska vara roligt att vara ute med sin häst. Det måste inte kännas som på träning, det är ändå uppvisningsskick på oss och det måste jag greppa, i MITT huvud. 


Har ni fler tips? Hör av er!

Mjuk och avslappnad

Igår red jag andra passet, även detta på åkern men med broddar. Lite halt med nyslagen stubbåker! Då vet jag att han känner sig trygg att våga ta i och slappnar av. Gårdagens pass började jag med att trava fram, tog tidigt galopp och lät han kuta lite som han ville, han kom precis ihåg hur man gjorde så tänkte att han får springa av sig värsta energin innan jag börjar försöka kommunicera. Efter ett tag kändes det riktigt bra, med min sits tempoväxlade jag och hade fokus att få lika mycket kontakt i båda tyglarna. Traven fick bubbla fram av sig själv, jag har en annan approach i min ridning, jag tror att jag blivit ännu mer "ödmjuk". Gjorde några övergångar skritt-trav, viktigast att vi är i balans innan jag ber om mer. När vi är överens om ramen så gör jag växlingarna, han får välja sin form själv, han tar den som kommer naturligt för honom och där är han oftast fin i kontakten. När han sedan fått jobba lite där börjar jag lägga mig i och kanske (oftast) vill rida honom lägre. Det är ju jobbigt för honom att fortsätta jobba genom kroppen i en form som inte kommer helt naturligt, men också nödvändigt att träna i för det är där vi måste bygga muskler och styrka.

Riktigt fin känsla. Idag blev det ett till pass med bara galopp. Molle var farbror åt Emmas fyraåring, så han lade kanske lite väl mycket fokus på var dem tog vägen emellanåt. Nu blir det lugnare träning imorgon då musklerna antagligen känns lite sura efter att ha tagit det lugnare en vecka innan.



 
Lade upp en film på Molle på instagram där jag skrev att vi genomfört första joggen på fältet. Man ser tydligt på filmen att Molle själv får välja både form och tempo, han sniglar sig fram och njuter av att få vara ute och röra på sig. Så kommenterar en 12åring från något europeiskt land att det faktiskt inte är en ren galopptakt. Alltså att man orkar, får man inte jogga utan att göra allt 100% korrekt?! Hur många hästar går korrekt jämt.

Överlag tycker jag att många är väldigt dömande både på facebook, bloggar och instagram. Man har hört si och man har hört så, man talar gärna om hur fel alla andra gör och får klapp på ryggen av dem som gillar och delar. Är dessa människor själva felfria? Ofta är dem som skrålar högst glada amatörer, precis som jag. Dessa som har oturen att hela tiden få samma återkommande problem med sina hästar, fastän dem gör alla rätt som dem alltid har gjort, för det är så man SKA göra. Man kan säga som så att läsa om ridning i en ridhandbok låter väldigt lustigt, för känslan dem beskriver där är när man kommit fram: när grunden är på plats. Men vägen dit, den får man hitta på olika sätt, beroende på den individ man jobbar med. :)

Två sidor av ett mynt

Jag är så trött på att läsa alla dömande inlägg på sociala medier om ryttare och ridning. Missförstå mig rätt, jag tycker det är otroligt viktigt att det blir en diskussion angående träningsmetoder som är felaktiga för hästen, men jag vill också belysa att många väljer bara att följa strömmen och kasta skit utan att ha fakta eller kunskap om ämnet eller ens situationen som diskuteras.

Jag har svårt att förstå att man kan göra saker mot hästarna med våld. Alltså, jag tror att man kan få en häst att springa med våld, jag tror inte du kan få den att göra rörelser med våld. Dagens talangfulla hästar kan dessutom utföra rörelser innan dem är starka för det, det är snarare där jag tror det blir misstolkningar. En unghäst idag måste utmanas så den inte blir uttråkad i sitt psyke, men den måste också hållas tillbaka för kroppen vill mer än den klarar av innan styrkan finns. Så det är en jättesvår balansgång! Men vad jag tror hör inte hit. Det jag ville belysa idag var att det finns alltid två sidor av ett mynt. 

Patrik Kittel tränade för en holländsk tränare som lärt ut rollkur, från början skulle rollkur användas för att få nosen på hästen lägre än bogen, då det utsöndras lugnande och positiva endorfiner i kroppen på hästen som gjorde den lugn, när det blev mer och mer blod i hästarna. Såklart utvecklades metoden och sedan reds hästarna med nosen i bogen i en onaturlig hållning och ni vet resten. Patrik slutade träna på detta sätt, har utvecklat sjukt många GP hästar och är nog den i världen som har flest aktiva GP hästar på den nivån, rider så otroligt mjukt och lätt. För att han är konsekvent och får hästar att lyssna till minsta vink. Men han är föralltid förknippad med denna period av ridning där han på sin tränares bevåg rider hästen i rollkur. Varför? Varför är han föralltid dömd på detta sätt? Ser man inte positivt på att han lämnat detta och nu sprutar ut kunskap och mjuk ridning, han ger så mycket tillbaka till ridsporten.


Vad ser du i denna bild? Ser du ett harmoniskt ekipage, ett föredöme i dressyren?
Jag ska inte hålla er på halster, det är Ingrid Klimke som värmer upp sin Franziskus till Intermediaire 2. Nu är Ingrid en av mina absoluta förebilder och  jag ser upp till hennes ridning, ALLTID! Men jag ville göra er uppmärksamma på att även dem som hyllas tar hårda tygeltag, dem lägger på pisken när hästen inte lyssnat till skänkeln, och dem hamnar på bild i lägen som inte ser trevliga ut.

Jag har som ni förstått inget intresse av att få detta att se ut som någon uthängning, utan jag ville bara visa att man kan se en fantastisk häst och ryttare hamna "behind the vertical" och "trot is not diagonal" och "uugh, modern rollkur bending and counterbending". För sådär låter det på internet, och trollen har bara valt ut vissa ryttare, det kommer ju aldrig spela någon roll hur mycket mer positiv ridning dem bjuder på, om man gjort fel en gång är man föralltid hackkycklingen. Och det tycker jag är jävligt fel och osportsligt!!

Så mycket prestationsångest det finns i denna sport, jag vet många som inte ens kan rida sin häst när någon står och tittar på. Jag tycker det är jäkligt synd att man inte får vara människa i dressyr, man får inte göra fel för att kunna göra om och göra rätt. Det går tyvärr inte att göra alla rätt från början, även då blir det fel. Bara se på vilka hästar det är som får åka in och "rundsmörjas" om och om igen. Det är verkligen konstigt att våra toppryttare i Sverige har friska hästar. Så illa som det låter att dem rider.

Hoppas ni kunde läsa mitt inlägg på rätt sätt, med en nypa salt och ironi, och en hel del åsikt. :)