Min kille


En dag i skogen på lång tygel i valfri fart så är han tillbaka på banan och trimmar lite lösgjörande. Jag är så glad för träningen ger verkligen resultat, när dem är unghästar så lär dem sig så mycket olika nya saker och det brukar gå ganska fort om man tränar bra, men när dem blir äldre och faktiskt har lärt sig alla rörelser så stannar liksom den stora utvecklingen av och man jobbar med att stärka hästarna, och såklart med förädling på detaljnivå. Men vi kommer till "rätt" jobb mycket fortare, och därifrån hittar jag rätt verktyg för dagen genom att våga prova. Igår fick jag börja med att rida speedcontrol, och inte förglömma att växla nedåt i hastighet, för att sedan kunna gasa. Bra sätt att få honom att vilja gå fram mer självmant. Då väntar han liksom på att jag ska ge honom framåtdrivande hjälp. Sedan tittade jag lite öppnor/slutor, där fokuset först ligger på ställningen i ganaschen, kommer den igenom så finns det liksom inget stopp i böjningen, men böjer jag för mycket utan att han är ställd ordentligt igenom ganaschen så kommer inte flytet heller. 

Tempoväxlade lite mot passage, sedan fram igen, också här för att ge honom viljan att själv vilja bli kvickare när han ska gå fram. När jag mötte dem andra ekipagen på banan gick jag ner i skritt, jag måste bli mycket smartare i min träning, förut ville jag att han till varje pris skulle dåna förbi utan att ändra nånting men han väljer i vissa perioder att bli "rädd" för möten och då inbjuder jag till bråk om jag tvingar honom att gå förbi nära, men efter jag hade gått ner i skritt och låtsas att det regnat istället så slapp jag ju bråket samt att han snart bara gick trots möte. Ibland är liksom den där förbenade envisheten bara ivägen! Man måste som sagt välja sina strider, missförstå mig rätt. ;)

Galoppen lät jag honom vara lite längre och isär i, för han har det jobbigt med att lyfta fronten och verkligen komma ihop. Jag rider mycket förvänd galopp, förvända skolor och bara lösgjör, eftersom det tar några pass innan det blir riktigt finlir och han kommer ihop, till helgen kommer han vara väldigt fin, träningen måste gå i nån slags vågor. Jag kan inte träna på max-samling varje gång, utan lita på att han är där när det gäller. Gick in i en kort diagonal och gjorde 3 byten i vartannat, som om vi hade övat tusen gånger. Haha ibland är jag bortskämd, jag vet någon skrev att man skulle tänka på instagram när man lägger ut filmer på t ex bytesserier att dem kanske gjort tio dåliga innan, men vi har aldrig haft "den" svackan, sen är han inte den mest luftiga eller spikraka hästen men han har aldrig ignorerat hjälper när han får byta, det är ju det roligaste han vet. 


Workhard, playhard

Dagarna springer iväg! Tidiga mornar och sena kvällar, jag älskar det! Har nog aldrig haft så mycket "jobb" men aldrig känt mig mindre stressad eller såhär lycklig. Det är skillnad att göra saker och tjänster för andras skull, än att lägga tiden på att göra saker för sin egen. Att kunna ha valet att tacka nej till att hålla lite träning/ridning m.m. är en av sakerna som gör mig mindre stressad. För jag vill ju såklart hjälpa alla jag kan! Men jag kan inte göra det på bekostnad av tiden det tar mig ifrån mina egna hästar. Och när jag nu jobbar 100% också samtidigt som jag gör en satsning på hästarna så får det stå lite på sidan av, i mån av tid som jag brukar säga. Tänk om jag kunde livnära mig på hästarna en dag? 

Molle fick gå ut i skogen i fredags, ett riktigt galoppass där jag körde intervaller mellan piruettgalopp till ökad, bytesserier från vart fjärde runt en stor åker, ner till i varje. Han fick verkligen jobba på. Dagen efter ett pass på banan, men stackarn hade träningsvärk, kunde knappt galoppera på tygeln utan fick galoppera lång och fri hehe! Men vi smög in ett skutt över plasttunna samt finfint travarbete. 

 


 
Ibiza har jag ridit några minuter men flera dagar på rad. Nu har hon lärt sig en halvhalt och igår fick vi ändra taktik igen och börja rida framåt igen. Men det är skillnad att rida framåt när man har sug i tyglarna mot om dem släpper bettet men benen fortsätter gå! Jag är van att hjälpa hästar fram till bettet, jag har inte haft tunga hästar som hänger på bettet även om det många gånger är lättare och att föredra enligt många. Men Ibiza är ju så ung och formbar, hon börjar förstå vuxenskolan och så fin som hon var igår, det har jag aldrig känt på någon innan. Och då är hon just bara så långt ifrån "klar" men ändå så självklar... Svårt att sätta ord på. Tänk om ett år! Tänk den dagen jag kan börja samla! 


Morgonpigg

Blev en tidig morgon och jag var i stallet tjugo över fem. Tömkörde Ibiza som var jätteduktig, hittade några små knep. I högervarv när jag vill ställa till höger så åker hon iväg ett steg med baken till vänster, och eftersom hon inte ännu kan signalerna för att "ta in" sin yttersida när man kramar i yttertygeln så lade jag tömmen runt baken och kunde gå på en volt och samtidigt då som jag kramade i yttertömmen så ramade jag in henne med själva tömmen, och vips så förstod hon. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än ställer inåt, man måste rida med yttersidan också och det här kändes faktiskt väldigt viktigt, att få lära henne alltså. Det gav så mycket för hela genomsläppligheten i höger varv. När jag tömkör får hon också en sån här lugn, kort men avslappnad trav, där det blir både styrketräning och avslappning för henne på samma gång. Jag övar också på att kunna ställa både inåt och utåt men ändå gå på det förutbestämda spåret. Viktigt för rakriktningen, att man inte blir lutandes åt det ena hållet bara för att det är de varvet man rider i. Är så nöjd med henne!

Molle fick ett joggingpass, det började väldigt bra, lösgjorde i skritt och fortsatte i trav med öppnor, förvänd öppna, slutor, förvänd sluta, samma i galopp och efter vi var klara och hade skrittat en långsida innan jag ville trava av så skulle jag korta tygeln och Molle blev arg för han trodde nog att det var slut. Så han gick tillbaka till att gömma sig lite för högertygeln och jag fick då lov att backa till att skritta och inte ta loss han på vänster, är det inte typiskt när man bara ska trava av? Han fick då lov att skritta på tygeln en stund innan vi var klara. Jag hade kunnat släppa förbi det men jag vet hur han blir då, då tar han hela handen så att säga. Man måste vara konsekvent, är inte så kul varje gång för man orkar inte vara fokuserad till 110% hela jäkla tiden, men det är dessa detaljer som avgör. Nu är det glömt, nya tag imorgon! :) Är så nöjd med passet för jag fick till det jag var ute efter, joggingtrav utan mycket samling och bara sträcka ut musklerna och mjuka upp kroppen.

 

Mina fina

Ibiza har tränat på några dagar, vi lär känna varandra och provar vad som funkar och vad som måste läras in. Jag kommer fortsätta jobba henne från marken, speciellt med tömkörningen för att ha henne i rätt läge mentalt. Hon behöver trygga ramar men får inte känna sig låst, jag lär mig något av henne varenda dag. Hon är en fantastisk arbetsam individ och jag hoppas kunna ta fram hennes kapacitet någon dag i framtiden. Men just nu ser jag fram emot att vara hemma i "verkstan" och bara få lära känna henne. Det är inte likt någon annan häst jag nånsin suttit på, och då har jag ridit så många olika unghästar.... helt fantastisk. 


Molle har tränats lite på banan, gått ute i skogen och igår tömkörde jag honom med hjälp av min vän Annika. Han blev riktigt fin, och det roligaste av allt var att han trampade väldigt bra på töm, vilket gav mig mersmak. En gång i veckan hädanefter, jag måste lova mig själv att hålla det!

Här tränar vi självbärighet, ibland nästan släpper jag tygeln i överdrivelse att testa oss. Men han är fantastisk i stödet just nu, en lätt kontakt men tappar han bärigheten så smyger han sig på bettet och därifrån rider man tillbaka balansen och samlingen så hittar han tillbaka. Det handlar om millimetrar, som Emma säger. Underbara häst!! Som jag ibland underskattar. Ska jag sluta med!

Träning

Molle gjorde en jättebra träning för Emma igår, vi fokuserade på galoppen och främst lite nya tekniker för att hitta piruettgaloppen. Emma har en bild i huvudet hur hon vill att Molle galopperar i piruetterna och hon har gett sig fan på att vi ska rida dem som Cattis Hjärpe och Cerina! Så jag fick igen använda mig lite av att putta ut rumpan i vä galopp, fånga in höger sedan ställa om, allt ska ske på en sekund i princip, inga långsamma hjälpgivningar utan samverkas i ett och samma steg. Då får han bära på sitt yttre bakben och kunna galoppera runt med framdelen istället för att sätta sig som en banan och snurra runt. Han var jättefin. I höger galopp börjar det bli riktigt bra och jag kan kontrollera böjningen, höjd och längd på sprången, så där fick jag samla till den piruettgalopp jag ville men inte komma in på vändningen utan vara kvar på den förutbestämda volten. 

Vi kollade lite lite trav också och han är fantastisk, den jobbar vi en annan dag för att inte slita på honom. Nu har vi äntligen hittat till att kunna rida bara 25 minuter, det ska inte ta 45 min för att kunna börja göra saker utan vi kommer på plats snabbare och snabbare, jag är mer noggrann och låter inte detaljerna glömmas. Vissa dagar måste man absolut jogga runt med lättare kontakt och kanske mer bara ha terapi-ridning (enkelt, bara styra, mysa, berömma, utan samling) men när vi ska styrketräna måste jag få ihop Molle mellan hand och skänkel och nu har vi hittat vägen till att han ska bära sig direkt. Skritt halt. Är det så enkelt? Haha just nu är det väldigt bra för in i halten ber jag om mer bakben så att halten blir bärig och undersatt. Sedan får han inte ta ett stort kliv framåt i skritt utan ska börja med sina bakben och dem ska böjas in under magen, inte skövla på. Det här gör att jag får bakbenet in i tygeln, och kan fånga kontakt och lika snabbt lätta av, kontakten blir jättefin och jag får känslan att när jag rör höger tygel så påverkar jag höger bak, och lika i vänster. Då känner jag steget innan om vi börjar falla isär, och kan aktivera innan vi tappar det, och snart överförs hela kommunikationen till sätet, där jag som igår kände att jag tappade ut vänstersidan litegrann. Då räckte det att jag tog blicken utåt två steg, för 2 veckor sedan hade jag stämt av i tygeln t ex. Han är döhäftig att rida då!

 

Långsiktigt samarbete med hästen

Nu har det smält lite hos mig, helgens äventyr, och jag har fått så många glada hejjarrop från människor runtom oss som unnar oss vår framgång och som vet varifrån vi började för några år sedan. I höstas började jag prata lite mer öppet om känslan som jag så många gånger känt, att jag inte är godkänd nog att kalla mig för dressyrryttare, för jag gör inte på samma sätt som alla andra. Jag har inte passat in i den mallen som finns inpräntat hos oss sedan många år. Genom att prata om mina känslor och min egen värdering så kan jag jobba med dem tankarna när dem smyger sig på. Men ibland tänker jag också att folk unnar mig vår framgång för att jag just inte har en "fin" dressyrhäst som går att vara avundsjuk på. Ingen ville ha en häst som Molle för 3 år sen. Han var inte en tillräckligt fin häst, så det går bra att unna oss vår framgång för det är ändå ingen "fin" häst. Men ni hör, så kan jag inte gå runt och tänka! För vem är det nyttigt? Kanske lite för att hålla mig med båda fötterna på jorden.

Alla kanske har tänkt samma, "det var väl inget särskilt med det här?" Jag hör fortfarande dem små tankarna att jag inte får känna att jag är duktig bara för att jag tagit min häst till denna nivån, att vilken apa som helst kan ta hästen till MSVA... Jag försöker njuta och tillåta mig själv att känna stolthet och vara nöjd, även om det just är den egenskapen att alltid vilja utvecklas som är skillnaden som gör skillnaden... Det är det som tar oss framåt. Men jag måste slå bort dem onda tankarna för TÄNK hur orättvist det är att tänka så när det finns ryttare som alltid kommer tävla på en nivå för att man inte kommer upp på nästa, helt enkelt för att det ÄR så jäkla svårt att lära sig rida och det är såklart olika svårt för olika människor. Och då är jag SJUKT orättvis om jag inte tycker det ÄR STORT att rida MSVA. Så mina tankar slåss i huvudet och som tur är så vinner alltid mina positiva tankar. Det är klart jag ska UNNA mig att få vara glad och stolt! Det ger mig självförtroende som ryttare och det krävs för att kunna komma ur svackor som kommer och går. Jag förminskar INGEN annan som inte har samma ambitioner som jag, för man måste ha perspektiv på saker och ting. En sak som jag tar för givet, kanske är en livsdröm för någon annan och jag är lika glad för den människan när den uppfyller sina mål! :) 
 

Däremot blir jag förvånad när ryttare tror att det ska räcka att träna med ögon på sig varannan vecka, sedan inte ha en noga uttänkt plan för varenda ridpass, men ändå tror att man ska utvecklas i raketfart framåt. Går det bra, då går det fort! Men det är faktiskt ett jäkla jobb, även om man har en häst med kvaliteer och lätt för sig så måste man jobba så hårt, och inte fastna i sina olater. Blir ledsen när man sen blir arg på hästen som inte tar halvhalten fast det egentligen är du som gett otydliga signaler.

Nu börjar jag förstå, vad som skiljer ryttare åt. Det sitter oftast i huvudet. Jag har senaste åren mer och mer börjat förstå hur ödmjuk man måste vara, hur mycket man måste lyssna till hästen och hur man måste våga lämna en del man trodde man "trodde på", och kliva ur sin comfortzone och känna sig som en loser om och om igen, för sen när man har jobbat sig igenom det så kliver man upp en nivå! Och det går inte på en dag, eller ens en vecka. Om man inte har tålamodet att ärligt talat låta det ta år, så tycker jag att man är oförskämd mot sin häst och sin hjälp att kräva framgång. För ett år sedan red jag MSVB på 57% och grät i bilen till mamma att jag nog nått min högsta nivå, att vi kommer vara kvar på MSVC för resten av livet. I helgen förvånades jag av att det kändes enkelt och trevligt att styra runt i seriebyten och piruetter. Man kommer möta svackor som man ska ta sig ur, och jag har fått kämpa men många gånger också klarat att tänka mig ur dem på rätt sätt. Det är få gånger jag är sjukt missnöjd med ett helt pass, jag hittar alltid något som var bra eller som jag kan vara nöjd med, och då skapar jag en positiv känsla istället för att mata mina negativa. Och det måste man för att behålla något slags ryttarkänsla eller självförtroende, som jag skrev tidigare.

Tack till min stora idol, Emma, som alltid trott på oss, som lärt oss att inte vara nöjd med för lite men som också varit ärlig och hållt oss på jorden. Men vi har nog förvånat även dig Emma, om du tänker tillbaka på när vi började resan med Molle. Tack för allt du gör och lär oss, framgången går upp och ner också framöver, du finns där i både och och tar emot oss!


Hästarna

Ibiza har gått 3 dagar i rad, i förrgår en kortis på banan, igår ut i skogen och travade längre sträckor och hon är så duktig. Idag gick hon lite på banan men hade lite vingel i galoppen, jag tror nämligen att hon börjat växa! Hon är en sån arbetsmyra så hon försöker ändå men det gäller att ha is i magen och låta det ta tid. Kontakten var underbar idag! Är så glad att jag får lära mig rida så sjukt olika hästar, och kommer få göra "allt" på nya sätt. Molle tar det lite lugnt efter tävlingshelgen och får nog börja jogga igång sig imorgon. Idag var han med ut som farbror åt Frisbee i skogen, vi både travade och galopperade i bredd och hästarna njöt och fick busa ur sig. 

 
Molles nya träns från SD Design, De Luxe heter det. Det var så enkelt och snyggt på honom! Båda mina hästar kommer passa i vitfodrad nosgrimma.

Jag skriver på ett inlägg om tankar och förhållning till träning och tävling med hästen, men det är svårt att formulera så det kommer fram så man förstår mig rätt. Men håll utkik så kommer förhoppningsvis ett lite längre inlägg med några bra tankeställare så småningom.. :)



Plan för dagen

Ibiza reds ut i fredags där hon råkade kliva av sig en sko (som satt med några för få sömmar redan) och fick vänta på hovslagaren som kom ut i söndags, fantastiskt hyggligt att komma ut en söndagsförmiddag måste jag säga! Igår när vi kom hem fick hon därför jobbas lite från marken. Jag arbetar för hand med att tömköra på spåret, hitta stöd och ge signal för ytterhjälp samt ställande innertygel. Jag vill att hon rundar sig vid min skänkel och i ganaschen, inte i rumpan och halsen. Så det kan man lära dem redan nu, hon har det redan i sig så markjobbet hjälper att hon ska känna sig trygg på tygeln i vändningar och hörn. Samt hjälper det hennes hjärna att fokusera och varva ner, hon får jobba utan att springa sig trött. Ger jättemycket för hjärnkontoret! Ikväll sitter jag äntligen upp och rider igen.

Molle ska få joggas ute idag, viktigt att inte ställa av dem efter tävlingshelgen utan att varva ner dem för att sedan efter ett par dagar varva upp igen till träningsflöde. Ställer man av är det risk för skador som beror på stelhet eller ömmande muskler som inte fått genomströmning. Tur ändå att dem står i hagen och solar sig varma just nu. Jag jobbar bara tisdag och onsdag sen blir det fullt ös i veckoslutet med massor av hästar som ska tränas. Nu lägger vi i en växel till!

Min kung!

Tävling Valborg - Storvik

Vi har haft två underbara dagar i Storvik med så mycket glädje och nervositet, som ni redan läst red vi vår andra MSVA och slutade upp som 4:e placerade i det stora startfältet! Inte nog med det, igår vann vi dagens första klass, en nationell (vår första) MSVB! Molle har uppfört sig som en stjärna, sovit borta och trots att dem blev skrämda på natten av grannar som smällde stora raketer utanför hästhagarna så laddar han om och äter bra, sov bra och gick in på banan med härlig inställning.

 
Första dagen var han jättefin på framridningen, ni vet när man kommer in på banan så släpper man lite på det man ridit fram på framridningen, men jag kände redan när jag travade in att han var så avslappnad och MED mig, så jag ville inte ens be om de där sista trycket som gör att han går från 6 till 8. Jag kände direkt att vi kunde gott få en erfarenhets-runda med bra känsla och samspel, det där lilla sista får komma när vi är helt redo. Vi hade lite strul i vänsteröppnan där jag inte fick klart med ställningen och i vänsterpiruetten föll han isär samt något byte som blev kort, men utöver det en jämn runda. Dock lite skillnad hos domarna med 64, 64 och 61. Jag var jätteglad och stolt över att visa upp oss och komma från Karlskoga där jag tyckte vi hade vårt livs värsta ritt med så mycket spänning och nu visa en totalt avslappnad häst! Så roligt och ett kvitto att vårt jobb hemma ger resultat.

Dag två var han lite tröttare, ville göra sig lite lång på framridningen men jag red täta skritt-trav övergångar och sedan i galoppen gjorde jag lite sluta-skänkelvikning för att få med mig bägge sidor och traven var fortfarande lite utan tryck, men galoppen gjorde vi riktigt bra inne på banan. Jag kom ut och kände mig mycket nöjd, blev en seger där Roger Ohlsson höll oss på 67%! Det var vår första nationella bedömning, jag är så stolt över mig och min häst, vad han gör för mig! Och som vi jobbar och sliter för att allt ska gå ihop, alla i teamet jobbar för att vi ska kunna åka iväg såhär och tävla.

Tack alla som har grattat och skrivit fina rader, blir rörd och känner mig så tacksam.

 










 

Placering MSVA1

Som rubriken lyder... vår första placering på denna nivå, vår andra start! Vi gjorde inte allt bra men grejen var att Molle min fantastiska prins var med mig så bra så jag ville inte be om mer, det får komma senare, att få en lugn runda där vi båda två andas och njuter är fullt godkänt i det stadiet vi är i som nybörjare på denna nivå. Nyper min arm! Vi sover här en natt och tävlar imorgon med ny energi! Skriver mer och visar bilder när vi kommit hem. Kram från ett lyckligt ekipage! 




Grymma hästar

Igår tränades båda hästarna! Först ut var Molle där jag lade fokus direkt i galoppen, bakbenen in under kroppen, bära upp sig fram till tygeln. Några steg där och där får vi verkligen upp fronten, jag måste få in alla delar i rätt ordning: framåtbjudning, lösgjordhet, rakriktning, samling. Ibland måste jag överböja honom lite (inte halsen alltså) för att få fatt i de där bakbenet som saknas, och sedan kan jag rakrikta honom och tänka upp på ytter rund för inner. Man kan inte stirra sig blind på att bara rida på ett sätt, utan blanda lite. Blir han för rak så smyger han sig uppåt i nacken och släpper baken, blir han förböjd så tappar jag ut sidorna och bogarna i synnerhet. Konsten att ställa och runda åt ena hållet utan att tappa andra sidan. ;)

Oh la la!
Riktigt nöjd i alla fall!

Ibiza min lilla raket. Hon är så underbar! Jag började där jag slutade dagen innan med ett riktigt stöd, och idag var det såklart lite jobbigare att vara inramad. Lite träningsvärk, hon gav mer detta pass och då faller hon lite mer isär i balansen istället. Men det gäller att redan nu känna hur mycket jag ska kräva. Det många gör fel är att dem ställer inte ett enda krav på hästen tills den ska fylla 5 och helt plötsligt ska den hoppa banor, rida skolor, sätta gångarter m.m. och då undrar hästen vad tusan du gör när du låtit den rulta fram som 3 och 4 åring. Och missförstå mig rätt, jag menar inte att man ska kräva saker dem inte kan, men man ska aktivt be dem komma in i systemet, i vårt fall att vara mellan hjälperna. Det spelar ingen roll om det är 3 meter eller 3 varv, jag är lika glad och berömmande på Ibiza när hon söker rätt lösning. Det ska vara väldigt roligt att vara på plats, där ska man få klapp och beröm! Och vi avslutade med att skritta av ute, själva! Och travade på grusvägen. Stolt! Vi red förövrigt samtidigt som 2 andra hästar på banan, bara det är en omställning som hon inte viker ett öra åt.


Fina tjejen

Igår fick Ibiza joggas lätt på banan och Molle fick gå ut i skogen. Biza var helt fantastisk! Nu har vi ett riktigt bra sug på tygeln och kontakt mellan mig och henne. Härifrån kan jag börja rida på riktigt. När kontakten finns, hade vi helt plötsligt kontroll på oss båda. Kunde tempoväxla ner inför hörnpassering utan att störa henne, bara tänka det. Vända på henne, rida bågar, lägga om ben. Hon kändes dubbelt så stor att rida, och fick helt plötsligt en häst framför mig. Och då bara joggade vi, alltså inget tryck eller maning på framåt. Tänk när vi ska sätta samling och energi ifrån detta?! Nyper mig i armen, vad har jag gjort för att förtjäna det här! 

Nu framöver är det dags att börja tempoväxla, börja med övergångar och rida ut i skogen, varvat med löshoppning och galoppera lös i ridhuset. Eftersom Ibiza har så mycket talang och har enkelt för sig så är det viktigt att vi varvar hennes träning, för om jag höll mig bara på ridbanan under den tiden hon ska sätta styrka så skulle hon tröttna ur på mig, det är en sån här häst som man skulle kunna lära alla grejer väldigt tidigt, men det är för tidigt att göra det innan hon är musklad/stärkt för det, och hon skulle tröttna om jag bara red runt runt för hon har för mycket huvud för det. Så att kunna rida ut och åka och släppa henne i ridhus är viktiga delar ur en plan för hennes framtida hållbarhet och arbetshuvud.




Träningar

Molle har gått träning för Emma både lördag och söndag, började med en seg-kola-känsla där liksom alla hjälper kommer fram 3 steg senare, och när jag är snabbare så får jag ändå inte snabbare reaktion. Då får jag göra det han inte tror att jag ska göra. Enkla byten, snabba övergångar, ryggning, vända, några byten. Överraska honom. Jobbade mycket med slutan in till medellinjen sedan byte rakt fram, vi jobbar med att ha rundhet i kroppen men ändå fronten uppe och framför, kunna galoppera ut sprången mer i slutan. Sedan piruettjobb och kollade en serie.

I traven jobbade vi samspelet med tempoväxlingarna men det tog lite tid innan vi fick växlar istället för bara gas och broms. Så vi trampade honom lite och det hjälpte väldigt mycket. Dagen efter fortsatte vi direkt med att söka bakbenen redan i skritten, jag måste få effekten av mina framåtdrivande hjälper att han faktiskt tar i med sina bakben. Och när dem kommer så höjs ryggen och helt plötsligt har man "en" häst, i "en" enda del som man rider på. Och man känner inte ens att han är isär när han inte är riktigt på plats längre, men när han kommer dit så känner man den enorma skillnaden. Och det är underbart, då sitter liksom kontrollen av bakhovarna i tyglarna, och då är det som att ben och tyglar och bett inte behövs längre utan kontrollen sitter i den lodräta sitsen, som kommer av sig självt när hästen är "på plats"! Önskar alla fick uppleva denna underbara känsla. Följde med i galoppen där Emma säger att hon aldrig sett han lyfta fronten så, från bogarna. Jag kände det, men han orkade verkligen inte många språng. Men försökte underhålla det, genom en sluta men bensinen var sen slut. Underbara häst, nu är det från i vintras på gång igen, nu är han starkare i hela kroppen och jag hoppas kunna ha knappar för att stänga av och sätta på lite som jag vill snart! 

Idag fick han göra en repetition för att se om något satt kvar från gårdagen och idag behövde jag bara samla skritten så var han på plats, fantastisk häst. Och jag jobbade smart som bara joggade tio minuter. Det ska inte vara för jobbigt att arbeta helt korrekt såhär i början när vi kommer dit igen. Men när han är där så faller allt annat på plats, så som sagt: gäller att hitta snabbaste vägen dit för att kunna rida ekonomiskt och smart på framridningen sedan successivt rida igång bakifrån ännu mera för att ha den motorn och bärigheten som kommer. Då finns det tio växlar i hästen, inte två.

 

Update

Tredje veckan med Ibiza och igår imorse hade vi vårat bästa pass. Hon var på tygeln och jag kunde påverka henne utan att hon försvarade sig med att öka farten eller släppa stödet. Känns som att vi härifrån kommer kunna utveckla ridbarheten och börja bygga styrka, är så glad för det! Det finns så mycket gångart i henne, så det behöver bara rätas ut var hon ska sätta sina ben och helt enkelt vidareutbilda henne. Idag kunde jag rida henne framåt och tillbaka, och vända hur som helst. Jättehärlig känsla och hon bara driver och driver, hjulet slutar aldrig snurra om ni förstår hur jag menar.

Molle fick gå ut i skogen igårkväll, och förlåt att jag tjatar, han är faktiskt så fin just nu! Jag kan börja använda mina tricks och skolor för att verkligen verkligen lösgjöra honom och hjälpa honom att använda sin kropp rätt, så det är inte svårt för honom att vara så fin som han är. Det är en häftig känsla och jag är så ödmjuk inför den resan vi gjort. Nu känns det som att jag börjar i rätt ände, och jag missar inte dem där små sakerna som jag kanske tidigare släppt förbi, som varit den stora skillnaden egentligen. Det sitter bara hos mig! :)

 

Mina stjärnor

Alltså mina stjärnor. Nyper mig i armen! 
Molle joggade ju superlätt dagen innan för jag kände han var lite trött efter vår uteritt. Men igår var planen att jobba på och jag red så jäkla bra! Äntligen har det som Emma tjatat om i två år sjunkit in och igår hade vi en otrolig kontakt med varandra. Han var i ramen, ihop från bägge sidor och så reaktiv för skänkeln. Jag upptäckte vad jag gjort fel tidigare för igår var allt så "självklart". Såg från filmerna som mamma filmade hur jag ska gå vidare med detaljer ur det här också, t ex ur en sluta över diagonalen måste jag bli supernoga att rakrikta och rida in bakbenen rakt under honom 2 steg innan jag vänder eller rider vidare. Så jag inte skyndar mig igenom något. Men jag hade koll på allt för jag hade sån bra kontakt bakifrån och fram, så jag kände vad jag behövde göra och var jag behövde skola eller bara mjukna och åka med. Är grymt stolt över oss som ekipage. Det är såhär han ska vara! Han kommer inte utveckla sin gång så mycket mer utan det är bara mer styrka som kommer öka, så att vi kan trava sådär smashing genom skolorna också. Jag höll ihop honom mycket mer och han blir ju het, inte alls lat och långsam. Det sitter bara i vad jag som ryttare gör. Tack till min bästa Emma som har lärt mig den hårda vägen, genom att låta mig begå misstag och kämpa mig igenom det svåra. Efter det är känslan som att det bara är att tuta å köra. För nu iaf. :)



 
Lilltjejen fick prova tömköras. Har verkligen känt att jag litar till 100% på henne nu och vet hur hon reagerar på olika saker, så jag kände att jag kunde introducera detta. Började såklart nära men backade av längre och längre när hon förstod och hennes fokus alltså, det är total fokus på mig och vad jag ber av henne. Hur härlig häst att jobba med?! Blev sjukt ridsugen då jag tyckte kontakten blev jättefin, tömkörningen kan bli ett väldigt bra komplement till henne tror jag. Ikväll ska jag rida efter jobbet, hoppas på samma kontakt!



Underbar tjej som bara står, lugn och väntandes när jag flyttar tömmar och ändrar. 

Kan ni påminna mig om det här inlägget nästa gång hela gänget är ur form?! Haha.. :)

Lätt jogging



 
Joggade väldigt, väldigt lätt idag. Bara för att jag ville att hans muskler skulle röra lite på sig efter gårdagens långa tur på varierande underlag. Han kändes trött i bakkäran, så krävde inget än att han följde tyglarna i trav och galopp. Imorgon känner jag om vi kan jobba på igen lite lätt. Då är det lite kvickare steg som gäller. 

Ibiza fick gå ut i skogen med skydd runtom. Hon ska vänjas in med att ha allt på sig inför vintern när hon ska köras till ridhuset hela veckorna. Då måste man ha boots och skydd både fram och bak. Snart dags att börja linda henne också. Hon är en myshäst, hon njuter av att strosa med nosen i backen när vi promenerar. Inte ens änderna som flög ur ett vattenfyllt dike precis bredvid skrämde upp henne. Men jag försöker hålla hennes ramar tajta, inte släppa på våra "gränser" utan din bubbla är din, min bubbla är min. Man vill gärna ha mulen gosandes i ansiktet men om jag tillåter det en gång så förstår hon inte vad jag menar när hon inte får gå på mig nästa gång. Jag ska jobba henne lite från marken imorgon så hon får vila nån dag till från ryttare sen tränar vi på igen. Stödet kändes så bra igår på slutet, stödet där mekaniken går genom kroppen, över ryggen och fångas upp i tygeln och kan stämmas av, samt ridas. Där har man ridbarheten. Och den känns fantastisk på denna häst.





Alltså vädret?? Molle tycker inte heller om att få snö i ansiktet...

2 timmar i solen

Alla hästar fick vila långfredagen då vi planerat så och behövde ta igen oss lite. På lördagen däremot var vi igång igen och red allihopa, så mysigt med mycket folk i stallet och fint väder. Ibiza gick ett pass för Emma med fokus på att rubba hennes balans lite genom att vända på henne för att få henne att söka sig till mer stöd från mig. Galoppen kändes fantastisk, balansen till höger är riktigt bra. Efter ridpasset skrittade vi ut på grusvägen och tillbaka tillsammans med Ibizas ägare. 

Molle fick gå ett pass på banan då han kändes ivrig och prillig när jag gjorde iordning honom. Gjorde lite repetition från träningen i torsdags och han kändes fin, men kände att jag efter detta behöver ett back-to-basic pass. Så igår red jag ut, och fokus på att komma fram till bägge tyglar och svara rätt på både hand och skänkel. När Molle inte är lösgjord så motarbetar han mig, när jag då ber om mer bakben så svarar han genom att trycka upp nacken vilket leder till att jag vill ta mer i tygeln och så börjar vi jobba i fel ände. När jag rider mina lösgjörande pass så är jag nu extra noga att inte fastna i vänstertygeln utan jag joggar och försöker placera bogarna åt höger och bara lirka med ställningen till vänster. När han känns bra i höger är han oftast jämn i bägge tyglar och då rider jag lite förvända öppnor/slutor rakt fram på grusvägarna. Tar galopp tidigt och vill att han bara rullar framåt och är rund, böjer gärna åt "utsidan" och fångar upp på nya yttertygeln, för att känna att han kliver igenom och kommer med över ryggen. 

Igår jobbade jag vidare med skolorna längs grusvägen, och när det klickade i för honom växlade jag hö-vä-sluta rakt fram och jisses vad jag fick lösgjord häst, rätade ut och kunde trava precis hur som helst, stort, litet, kvickt, kadens. Med en underbar kontakt där tygeln blivit en strömkabel mellan oss. Wow! När han inte längre gör sig rak utan istället blir stark med den här nya böjningen i sin kropp så kommer han bli så läcker. Han är redan läcker! Han gjorde mig förtusan tårögd igår, när vi efter mycket skritt bara kortade tygeln så är han där framme, så jag bara placerar handen framför manken och rider med magen. Byten, slutor, piruettgalopp med en stor hals och helt ihop bakifrån och fram.
Inget slår den känslan!

Råkade bli 2 timmar men jag skrittade väldigt långa sträckor, dessutom behöver han en riktig genomkörare emellanåt för att få musklerna ordentligt genomströmmade och få ro i huvudet. Han är en svår häst då han är het och lat på samma gång, och kan skifta mellan de blixtsnabbt. Men nu har jag hittat ett jättebra upplägg och mönster genom vår träning, känns stabilt och tryggare än nånsin.




 
 

Dala Dressage

Vi har en jättefin häst i stallet just nu, River kallas han och är en mycket större och bredare häst än vad jag är van att rida. Han är kalasfin att rida, härlig bjudning och ger en trevlig känsla. Här är några bilder när vi red tillsammans jag och Emma.

 






 

Långfredag

Ibiza gick ett pass på banan i förrgår och det blåste snö i sidled och var iskallt! Ändå sköter hon sig och uppför sig som en prinsessa. Kontakten var lite av och på så jag red på lätt lätt tygel och bara väntade ut henne lite. Igår var det bra igen från start, gäller att hitta var vi kan mötas! Hon är en häst som av naturen är "ihop" så jag måste bara hitta var jag balansera henne bäst. Just nu jobbar vi med att hitta en lugn trav där kontakten är bra, för att därifrån kunna göra tempoväxlingar som inte rubbar balansen utan sakta men säkert sätter vikten på bakbenen utan att på nåt sätt stressa henne framåt. Hon kommer röra sig hur stort som helst, just nu ska vi ha kontroll på våra kroppar tillsammans. Är så roligt, hon är helt olik många andra unghästar jag ridit. Helt sjukt olik Molle, men jag lär mig mycket på detta. 

Molle gick en jättebra träning för Emma, skolor med riktigt bra böjning, lydig galoppdel och när jag sen ska åka ut på kvällen för att tvätta honom har han gjort ett broddtramp så illa så han markerar när han travar, i boxen. Tävlingen idag blev inställd, blev mest ledsen för Molles skull såklart men också för att vi missade en rolig tävling. Men dem kommer det fler av, det viktigaste är att det förhoppningsvis inte är något allvarligt med broddtrampet, och att han är hel i övrigt. Idag fick bli en slö långfredag istället, usch slödagar är inte roliga! Blir trött och rastlös på samma gång.

 
 

Morgonpigg

Tidigt imorse var jag och Molle på banan för att stämma av känslan och lösgjöra där det behövdes helt enkelt. Kände redan när jag kortade tyglarna, så mjuk och fin. Framme i bägge tyglar på en 2:a och lätt att få med både insida och utsida åt bägge håll i hörn och böjda spår. Tog galoppen och satte direkt i jobb, inte hamna i att han får räta ut sig och jag tar balans i vänster. Så svag sluta, tappade galoppkvaliten så ställde mig upp och släppte fram honom i en större galopp i lätt sits och tog min högerhand lite ut för att inte bli kvar på vänster ändå. Redan där släppte det, kunde tänka lite förvänd sluta och sedan börja jobba igen. Slutor, förvänd sluta, öppnor där jag var extremt noga att inte hamna på yttre sittbenet utan sitta med i böjningen. Han var kalasfin! Skrittade lite, sedan gjorde jag lite övergångar skritt-galopp, tog varannan högerfattning varannan vänster. Kom "stuns" i avslappningen, jag är så glad att han är tillbaka! Enkla bytena får väldigt mycket på plats, speedcontrol, samling, mjukhet i bakbenen, inramning m.m... 

Avslutade snabbt och skrittade av ute där snön började falla. Det gjorde inte ens något, när man är så lycklig att få jobba med sin bästa vän. Jag är så glad att jag tog mig igenom den svackan, förlåt att jag tjatar men dem som inte möter sina problem kommer ju inte över dem heller. Jag vill inte känna känslan att jag kunde gjort något mer kvalitativt men valde att fastna i min egna comfortzone. Nu har jag mer verktyg och nya känslor att leta efter hos alla hästar jag rider. Happy onsdag på er! /en lycklig tjej.



 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0