Tankar och funderingar

Har skrivit ett långt inlägg men får inte riktigt till det. Slås återigen över hästmänniskans mest älskade sysselsättning: att tala om för andra att dem är dåliga. Att någon som rider inte gör det perfekt, betyder inte att de inte är medvetna om deras svagheter. 

Jag har fått förmånen att vara med flera nya hästägare från start. Många har sin grund i ridskolan och har sedan köpt egen ponny och fortsätter ridläran på privatsidan. Det är en vanlig procedur! Många gånger är dessa ryttare inte mottagliga för att få instruktioner för de har bara fått höra vad de gör fel. Han sa, och hon sa, rid med kortare tygel, ha inte så kort tygel, försök att inte dra hästen i munnen, luta dig mer framåt, du drar alltid bak den skänkeln... Alltså? Jag är inte utbildad i pedagogik men jag har fötts med förmågan att prova en sak men alltid utvärdera och prova en annan om det inte fungerat. 

Jag får alltid tala om för dessa pressade, ambitiösa tjejerna att det är OK att göra fel. Att man måste få göra fel för att få lära sig känna vad som var rätt. Ridning är inte en checklista! Man kan inte gå uppifrån och ner på ett papper och kryssa för: rätt tygellängd, hälen ner, lodrät vinkel, sadel passar. Men hästen går ändå inte som den ska?!

Förstår inte vuxna människor att dagens ungdomar är under sån sjuk och vriden press? Det räcker inte med att andra ska tala om för dem vad de gör fel, det är deras krav på sig själva som är så höga! När jag var liten fick jag lära mig att ta ett beslut och stå för det, i allt jag gjorde med hästarna. Har du sagt trav så ska det vara trav. Har du sagt gå undan så är det gå undan. Jag fick lära mig att samspela med hästarna och prova tills det blev rätt. Det var ingen där med pekpinne och sa app app app.. så fort jag skulle prova något. När jag var 18 red jag ut mitt i vintern barbacka och med grimma och grimskaft som träns. Hände något, ja då fick man lösa det. Självklart inte det säkraste och bästa, men jag önskar att fler fick uppleva att ha häst som jag fick. Man lär sig hur hästen fungerar och tänker, och hur man löser situationer som uppstår. 

Jag har tänkt mycket på det här, och alltid är det samma människor som är på andra. Både ni och jag känner dem, jag tänker inte ge dem ett skällsnamn men det är i princip alltid en gammal hästtjej som inte kan sluta med häst, trots att dem faktiskt slutat rida för länge sen och mest nu ägnar sig åt långa tömmar eller longering. De har lite grövre, äldre typer av häst som alltid har otur och drabbas av någon känning i knän och kota. Men de har svar på allt, och har en syn på det mesta i svart och vitt. Ingen har egentligen sett dem rida, men alla talar om hur duktiga de är, utan några resultat eller egentliga prestationer. Lever dem upp på att inte låta någon annan bli för duktig? Håller de kvar sina elever genom att inte låta de bli för duktiga, istället för att moget låta någon annan ta vid för att vidareutbilda dem? 
Vet ni, om du känner dig träffad, att man kan ha massor av åsikter men man behöver inte slänga ur sig dem till allt och alla. Jag har massor med åsikter, och jag tycker jättemycket! Men jag behöver inte prata om dem med andra, jag kan lyssna och om någon frågar mig så kan jag svara åsiktsgrundande men det behöver inte vara nedtryckande. 

Jag är sån i de flesta situationer, jag kanske upplevs som mild och lite lätt att köra över, men jag tycker och har åsikter, men jag är trygg i mig själv så jag behöver inte kasta runt på dem inför andra. Det är något som flera behöver jobba på!

Förlänga tuggtiden

Nu har jag börjat servera hästarnas hö i hönät ute! Jag har ett höhus med fyra väggar, botten och tak över, men för att maten ska räcka längre när det snart blir kallt, vill jag börja vänja dem med hönätet. På det sättet kan de inte heller kasta ut halmen och bara behålla det gottiga. Vi fick såna höga värden på höet så jag ger dem halm för extra tuggtid, speciellt viktigt för ponnyn även om det är Molle som tycker det är godast att äta halm av dem två.

Första dagen blev jag lite väl satanistisk och hade dubbla hönät, men då fick dem slita för det. Det räckte gott och väl med ett, dem har att göra en bra stund och höet räcker långt in på lunchen. Vi ska även göra en till matstation med hönät upphängt mellan 2 stolpar. Jag har varit lite rädd för denna lösning i säkerhetssyfte men alla hästarna i Neos stall hade så och det fungerade så bra. Då får dem även en anledning att vandra lite i hagen när snön sen kommer. 

Jag satte fast 4 isolatorer i botten på höhuset, en i varje hörn och sedan hade jag balsnören i hönätets alla hörn som jag bara hakar på. Då stannar hönätet kvar i höhuset när dem har ätit upp det, annars vet jag en huligan som hade burit runt på det tills det bara är strimlor kvar. ;)

Såhär kan man också använda höhus. Drive in!

Tävling 15/9 Vansbro RK

I lördags gjorde vi en efterlängtad tävlingsstart sedan ett väldigt långt uppehåll. Nu börjar ridningen riktigt sitta bra hemma, det känns lätt och han känns stark, som att vi gör dessa saker i sömnen liksom. Väl på tävlingsplatsen blir han nervös, jag var inte nervös men han håller liksom andan. Jag travade fram på långa tyglar, lät han verkligen brumma igång av sig själv utan krav. Han blir lite backande mot andra hästar men ändock framsteg, inga kast eller tvärnitar pga möten utan bara lite backig och kryper ihop. Men när jag driver honom så får jag fel svar. Han spänner sig istället för att ta i. Och det är ett jättesvårt mönster att bryta då det inte sker på hemmaplan. Men det är såklart bara att fortsätta jobba och nu tror jag faktiskt att det bara är att komma ut mer på tävling så det känns som hemma när vi är borta.

I collectingringen var det som att driva lite på en ballong, jag fick bara en fjussig reaktion men jag hade redan bestämt att rida programmet mest genom att styra runt så han kom på att det inte var så tokigt. Började travet bra med en fin längning och både öppnan och slutan flöt fint, 8 på öppna där jag kände att han riktigt kom runt och upp för innerskänkeln. Efter ryggningen fick jag övertyga honom att gå klart travdelen, han ville krypa upp men jag valde att inte ta i honom utan bara understödja med att driva. I galoppen började han OK med sluta - byte sedan till första piruetten när jag samlade honom så bröt han av, en effekt när han inte är framme nog så det var liksom inte så mycket mer att göra än att fatta galopp och ta vid. Efter längningen gjorde han ett kanonbyte och nästa sluta-byte flöt på och jag valde att smacka lite vid vä-piruetten som han då började slappna av i och bytet efter fint och stort, serien blev lite stor och jag fick inte plats varvid sista bytet blev på 3:e språnget och såklart blir hela serien underkänd.

Så jag är faktiskt jättenöjd, han började andas inne på banan efter halva programmet och mot slutet var det ridbart. Det bådar gott inför nästa start, som vi gör redan på söndag. Och poängen blev 58% med två stora missar så jag är faktiskt nöjd, hade vi ridit utan missar hade jag varit väldigt nöjd med poängen också efter ett så långt uppehåll.

Min positiva känsla efteråt beror på att jag kände att Molle tyckte det var kul igen! Han kommer få mer självförtroende på tävling när han kan andas och slappna av, han kan ju det här så vi kommer igen!


Har tyvärr ingen film mer än från slutet då min telefon tydligen hade krånglat. Hade verkligen velat se traven men jag får lita på känslan. Nu ska vi jobba med det lösgjörande arbetet hemma och ha honom väl framme för skänkeln hela tiden så blir det spännande på söndag då vi rider en MSVB:5.