Ridhuspass

Idag har vi varit till ridhuset äntligen! Senaste dagarna har det varit fruset i backen så vi har bara kunnat skritta och trava. Vi båda var så glada att få röra ordentligt på oss! Molle var faktiskt jättefin från start, avslappnad och så positiv. Värmde upp med lång form i trav och galopp innan vi jobbade med galoppen, öppnor längs långsidorna och lite "sladd"hörn där jag ber han akta sig mycket för innerskänkeln och låter honom sladda lite utåt för att sen fånga upp han på långsidan. Ber jag honom att komma direkt pangpang mellan innerskänkeln och ytter så tycker han att jag kräver för mycket för snabbt. Så att plocka ihop får komma lite senare, glad och positiv först. 

Sedan gick jag över till att rida både öppna och förvänd galopp, göra några byten för att se att han var med mig och efter skrittpaus joggade jag bara runt i skittrav och red öppnor och slutor. Han var så glad att få jobba! Kändes så så fin som sagt. Efter lite trav så testade vi lite tramp med hjälp av mamma från marken. Oh la la, något har hänt här. Ur det så vill jag trava liten kvick trav, jag orkar inte sitta i den stora traven med min lilla bula så det är bra att jag får träna på det han har svårt för. Jag är också mer noga, han måste svara här och nu för jag är latare som gravid haha!

Är så glad för dagens pass, det gav mig massor med energi som jag behövde denna gråa dag! Så sjukt tacksam för mina fina hästar, familj och nära kära. 
 
 




 
Igår red jag en sväng ute i skogen, det var kolsvart men jag har pannlampa. Han kändes fin då också, jag klättrade lite och sedan travade jag kravlöst på grusvägen. Jag tror helt klart att det är variationen på både plats och intensitet i passen som gör att han ställer upp så mycket och vill så mycket. Han känns full av självförtroende och den känslan är ovärderlig. 

Nu är vi på hugget


Molle har verkligen kommit igång bra och snabbare än jag trodde efter semestern! Direkt han får arbeta regelbundet så mår hela han bra, hans manke blir högsta punkt och han släpper ner och ut buken och sänker sitt bakparti, allt detta ser man tydligt redan på stallgången. Och tvärtom när han vilar, det passar inte hans huvud eller kropp att vara stilla.

Nu har jag faktiskt börjat sätta ihop honom mycket mera. Första dagarna var jag väldigt noga att rida honom ganska lång, men successivt har jag bett om mera reaktion och mera intensitet. Han är så glad att få arbeta! Känns faktiskt riktigt fin. Igår red jag på ridbanan och allting liksom fungerade. Det ska helst vara så varje dag men han får vara lite sitt tokiga, busiga jag när han inte är 100% igång. 


Igångsättning

Jag har varit sjuk sedan i lördags. Min plan var att sätta igång Molle under 2 veckor, eftersom han har stått i 2 veckor och bara motionsridits någon gång här och där samt promenerats. Så det blev inge svårt att sätta igång lugnt då jag inte kunnat lämna soffan. Jag har iaf haft en väldigt enkel plan med igångsättningen: följa utbildningsstegen.

Börjar alltid med samma framskrittning, upp i vår skog som börjar med en backe som är värre än den ser ut, den är så inbjudande med träd och vacker skog runtom men den är brantare än man tror. Sen kommer man upp i skogen och där går vi alltid en backe till upp mot klacken, där vi vänder innan grusvägen blir en stig. Så efter att vi har skrittat upp och ner där har liksom kroppen kommit loss av sig självt. Just första dagen valde jag att börja med lite lugn trav, inget fifflande i handen eller halvhalter utan jag travade ganska långa sträckor sedan gjorde jag avsaktningar till skritt utan att göra något åt stödet eller tygelkontakten. Så gjorde jag bara lite tätare övergångar. Efter att ha travat fram på det sättet flyttade jag lite i skänkelvikning också fast rakt fram på grusvägarna. Bara få reaktion för sidförande, få han att korsa benen lite. Så galopperade vi lite på slutet i lätt sits, fram och tillbaka med lös kontakt.

Dag två, samma skrittning, sedan började jag med galoppen där jag i lätt sits tempoväxlade, han blev lite på men jag var bara konsekvent att tempoväxlingen tillbaka skulle fungera ändå, små halvhalter där jag var supersnabb att lätta av så han kan komma tillbaka på eftergiften så jag inte får motstånd. Efter lite skritt tog jag trav igen där jag idag började med övergångarna, utan fiffel. Sedan fokuserade jag lite mera på att han verkligen startade traven på sina bakben, alltså inte häver sig igen utan böjer lederna när jag startar honom. 

Det var faktiskt det enda som kändes skillnad när jag kom hem från semestern. Anna har ridit honom väldigt bra, även om den lilla ridning hon fick göra inte kunde göra så stor skillnad så känns det att hon har ridit honom bra. Men första dagen jag red hade han ju skrittats mest efter sin kolik, så kändes han som en vanlig häst. Han traskade som en gammal ridskolehäst upp i skogen med bakbenen en meter bakom sig, och när man skänklar så liksom ramlade han iväg, haha det är SÅ inte min häst. Men de flesta hästarna är ju så, de har inga växlar och inga leder, ryttarna tror att dem är heta och starka för att dem bara springer ifrån sig själva istället för att bära sig. Och exakt så kändes Molle. Han var liksom långsam och tråkig. Jag har sagt det förut, en av de svåraste grejerna är att lära hästen att vara i den här bollen av energi som man ska trolla fram, där dem inte går ur ramen t ex när man växlar dem. Men att gå i ramen är inte att ha en böjd hals, fokusera på att få dem där bakbenen att trampa i dina tyglar! De som har känt känslan, förstår. Då kan du med halvhalter och drivning få dem där benen att böja sig och hästen kan vinkla sitt bakparti istället för att skjuta iväg som en älg.

Tredje dagen började jag så smått skåla ur honom lite mer i sidorna. Började i traven med mina övergångar, efter lite skritt började jag jobba lite mer med att positionera honom, såsom jag gör när det är dags att sätta ihop honom lite. Alltså börjar jag plocka in den bog som gärna vill falla iväg, jag sätter det svagare bakbenet i jobb, jag börjar ställa i nacken i den sida som behöver stretchas ut lite osv. Och i vanliga fall gör jag allt det här under uppvärmningen men nu har jag ju som sagt ridit igång lite långsammare och låtit det ta flera pass istället. Och det roliga var att Molle blev så glad, som att han hade väntat på att få lite hjälp med kroppen. Jag jobbar mycket övergångar i detta arbete, där vikten ligger på att hästen inte ska vilja dra sig ur nånstans i övergångarna. Men Molle verkade som sagt tycka att det var skönt och höll ihop sig så fint! Kanske rider jag lite annorlunda också när jag är gravid och hjälper honom inte lika mycket utan ser till att han sköter det mesta själv? Så jag bara kan göra det jag måste haha! :)

Det första jag gjorde när jag kom hem var att klippa Molle! Han blev så fin! Han såg riktigt risig ut när jag kom hem med den långa manen och ruggig vinterpäls.
Vad gillar ni nya stalltäcket från Jacson?