Ridtur i skogen

Jag och Molle tog en mysig tur i skogen imorse istället för longering. Passar på att vara lite i skuggan när dem står i solen hela dagarna. Kanske sista skogsturen i Dalvik? Mitt hjärta slår glädjevolter av vetskapen att han snart springer lyckligt omkring i en stor gräshage med en ny kompis. Lyckan när han ser sitt höhus där han kan stå och häcka, bokstavligt talat. Lyckan att gå ut på kvällen och sitta en stund i boxen med honom. Jag gillar Neo också men Molle är såklart min hjärtehäst. Det är ju också för hans skull som vi gör det här, hur tokigt det än kan låta. Jag tror att han är i sitt bästa om ca 2-3 år. 2 års styrka, för att sen kunna leka omkring med det svåra, det är vad han behöver.

 
Imorse tog jag mig tiden att sätta igång Molle som om han hade stått längre än 3 dagar. Jobbade bara med att bjuda fram till bägge tyglar och bara ställa lite i nacken. Så rider jag nog 2 veckor med lite lägre krav och mycket sidvärtes så att han blir mer lösgjord och får börja sin tid på Koppslagårdarna lite lugnare men ändå motioneras. Neo tänkte jag försöka trötta ut första dagarna, hans energi ökar bara och tror att han skulle må bra av att bli riktigt trött i skallen och kroppen. Så får vi se om jag får flytta dit en shetlandsponny direkt eller om dem kan vara ifrån varandra när jag rider den ena o tvärtom. Återstår att se!