Ridtur i skogen

Jag och Molle tog en mysig tur i skogen imorse istället för longering. Passar på att vara lite i skuggan när dem står i solen hela dagarna. Kanske sista skogsturen i Dalvik? Mitt hjärta slår glädjevolter av vetskapen att han snart springer lyckligt omkring i en stor gräshage med en ny kompis. Lyckan när han ser sitt höhus där han kan stå och häcka, bokstavligt talat. Lyckan att gå ut på kvällen och sitta en stund i boxen med honom. Jag gillar Neo också men Molle är såklart min hjärtehäst. Det är ju också för hans skull som vi gör det här, hur tokigt det än kan låta. Jag tror att han är i sitt bästa om ca 2-3 år. 2 års styrka, för att sen kunna leka omkring med det svåra, det är vad han behöver.

 
Imorse tog jag mig tiden att sätta igång Molle som om han hade stått längre än 3 dagar. Jobbade bara med att bjuda fram till bägge tyglar och bara ställa lite i nacken. Så rider jag nog 2 veckor med lite lägre krav och mycket sidvärtes så att han blir mer lösgjord och får börja sin tid på Koppslagårdarna lite lugnare men ändå motioneras. Neo tänkte jag försöka trötta ut första dagarna, hans energi ökar bara och tror att han skulle må bra av att bli riktigt trött i skallen och kroppen. Så får vi se om jag får flytta dit en shetlandsponny direkt eller om dem kan vara ifrån varandra när jag rider den ena o tvärtom. Återstår att se!

Ett break för hästarna

Hästarna har vilat 3 dagar då vi laddat för Emma & Pontus stora bröllopsdag! Det har varit så roliga dagar och det har varit en ära att vara brudtärna och delat hela dagen med Emma. Så avslutades allt med vigseln och en gigantisk fest, ett minne för livet!

Det kändes konstigt att inte träna för fullt dessa dagar men ändå välbehövligt. Nu longerar jag igång grabbarna faktiskt, låter dem jobba utan mig första dagen. Neo kommer ridas idag och imorgon, imorgon blir han skodd så han är redo och klar för flytt. Molle får nog jobba på linan någon dag till, han behöver jobba med sig själv utan mig på emellanåt.


Nu börjar det närma sig flytt. Man är i ett tillstånd av sorg och glädje på samma gång. Emma ska komma till oss och hålla träningar så hon slipper oss inte, men det blir det här dagliga umgänget som drabbas. Nu är ju tanken att jag ska få mer tid till min kära sambo och våran gård, så vi kommer ju ha att göra. Men ni förstår ju vad jag menar. Jag tror faktiskt det kommer bli ett lyft i min träning då jag kommer kunna ha hinder framme på banan samt använda skogen på ett annat sätt än nu. Samt att jag aldrig behöver prioritera något annat, som man måste när man har långt till stallet. Jag får möjlighet att göra dessa extra sakerna, som att lägga massagetäcke på kvällen eller gå en promenad, som jag inte kunnat tidigare. Dem små detaljerna!
Därför känns det extra bra att vi har fått ha det så mysigt tillsammans nu i 2 veckor. 

Snart en hästgård

Snart har vi en hästgård! Medan vi bygger klart stallet kommer hästarna få varsin box i lösdriften. Då är dem på plats och vi kan bygga i lugn och ro utan att jag ska åka iväg hela vägen till andra sidan stan och en annan kommun för att sköta om samt rida hästarna. Och i veckan blir ridbanan klar, jag kan inte tro det! Att jag får sådan hjälp, det hade aldrig gått utan alla som kavlat upp ärmarna och slitit med oss. 

Vi har bestämt oss för att gjuta om plattan i stallet, för att få den så hållbar och jämn som möjligt och därför flyttar hästarna in i lösdriften ett par veckor då stallbygget drar ut på tiden några veckor till. Men den som väntar på något gott... Det kommer bli så fint!


Byggt två tillfälliga boxar i lösdriften som ska få en boxdörr och sedan halmas upp ordentligt till grabbarna. 


Hagarna är uppe! Vi väntar på bandisolatorer som var slut i lager. :(
 
Sadelkammaren! Blir en riktig makeover när det är klart.