Skitunge

Det som skulle bli den roligaste dagen, så blev allting så himla fel! Neo, skitungen, skulle då inte gå på släpet. Han visade ingen som helst oro eller rädsla, men han satt fast i marken. Och vägrade följa med ledaren åt något håll. Vi provade det mesta, tillsist tappar man humöret och tårarna kom, inte för att jag var ledsen, utan besviken, uppretad, arg. Han var riktigt istadig, och jag har märkt att han har testat ganska mycket på slutet då det inte är jag som dagligen leder honom utan vi är ett kollektivt stall och alla gör på "sitt sätt", men jag tänkte i mitt huvud att det får jag ta tag i när han bor hemma. Efter några timmar i stekhet sol fick vi göra det jag aldrig gör annars, ge upp och boka lastbil. Så idag gör vi ett nytt försök och hyr en lastbil, som han har åkt förut. Då finns det ingen anledning för honom att tveka. Om man bara kunde tala om att han ska åka så kort bit den här gången... Skulle han tveka ändå åker jag och hämtar Molle, åker tillbaka så han ser att det redan står en häst i bilen som sällskap. Dessa djur och denna huvudvärk! 

När jag var yngre ville jag göra och klara allt själv, men nu när jag är klokare så tänker bara USCH och har redan bokat en lastningstränare som kommer nästa vecka och börjar öva med Neo. Hon får göra det hon gör bäst, och jag gör det jag gör bäst. Enkelt! 

Hem, torkade tårarna och åt mat med min förstående sambo som hade googlat fram en lösning för lastning och lugnt förklarade för mig att hästen ska gå över pressenning på marken först och dittan och dattan. Vad gullig han är! Vill hjälpa till så gott han kan. Nu har jag omvärderat dagen och försöker få nya friska tag tills i eftermiddag.

 
#1 - - Erika Pettersson:

Åh så tråkigt när det blir så där. :(
Förstår att du blev väldigt besviken, men hoppas det går bättre med lastbilen nu och att lastträning sen hjälper!