Mitt hjärta är helt

Ikväll har båda hästarna äntligen gått ordentligt sedan dem flyttade hit! Nu känns det som att livet börjar igen, när träningen av hästarna kan startas upp. Neo fick ett ordenligt longeringspass, då han har lite sadeltvång så hade han såklart lite känningar efter så många dagar utan sadel/ryttare. Longerade länge och väl innan jag bara hängde på honom, man får backa 100 steg efter en sån här lång period utan ridning. Molle hjälpte ju till så bra genom att rusa som en galning i hagen medan jag var på banan...

Molle var uppvärmd och klar för vårat ridpass där jag bestämt att han skulle ridas så trött det bara gick för att coola ner huvudet. Men han överraskade med att vara jättefin och gjorde det så himla bra för att vara så dåligt tränad på slutet att jag avslutade när jag kände mig "klar". Det var en härlig känsla att rida finhästen på vår egna bana, på vår egna gård. Och tamejtusan så var banan riktigt härlig! Mammas sladdande har gjort susen, och den var nog inte så djup som jag trodde. Det här kan bli bra!






Så lycklig kommer jag att somna inatt!
 
#1 - - emma:

vad härligt :)

#2 - - Erika Pettersson:

Åh låter så härligt 😊

Svar: Jag och hästarna mår bättre än någonsin! :)
Elin Haglöf