Fredagsfeeling

I helgen ska vi bygga boxar. Ska bli så roligt att visa er sen! Ännu roligare att få en stallgång, kunna vara med hästarna lite mera kvalitativt. Just nu har vi ingen stallgång utan bara 2 boxar, alltså riktigt primitivt! Men det går ju det med? Alla anpassar sig och uppför sig efter situationen. När stallet står klart kan vi börja med nästa projekt, som är att koppla ihop hagarna med lösdriften så att det finns en ligglada att gå in i om dem vill. Hästarna kommer även att släppas ihop, efter många om och men så har jag bestämt att dem går tillsammans. Jag tror att det kommer gå jättebra, och Neo har inga bakskor än. Om dem låter bli varandras täcken och sånt vill säga senare i vinter. 

Neo har haft riktiga upp-och-ner dagar där han är fantastisk ena dagen och har spänningar den andra. Varifrån det kommer vet jag inte, men för den sakens skull känns det ännu mer lägligt att stallet nalkas så att vi får mer tid med varandra, massage och lite mer kontakt. Om hans milda shivering har något med det att göra vet jag ej, det syns ingenting av det när man rider men man vet aldrig. Hoppas att det växer bort med tiden. Har hittat en perfekt ryttare som ville komma och rida med mig så att hästarna kommer ut i skogen tillsammans. En sån där tjej som bara åker med och styr hästen rätt, läser av hästarna väldigt bra. Att jag inte tänkt på att fråga henne tidigare, hon är grym! Är så glad att hon är hemma på sommarlov. Hon ville tillochmed rida Neo. Perfekt!

Molle vad ska man säga om honom? Han är helt grym. Alltså gråta glädjetårar varje dag-grym! Vi har lagt upp ett träningsschema som fungerar för honom, han har mognat såklart, han kommer alltid ikapp sin ålder ett halvår in på det året. Alltid varit så. Så nu ska jag lita på min magkänsla och fortsätta upplägget. Han har stärkt sig mycket och gör skolorna bättre, han orkar vara rund för innerskänkeln och möta upp med yttersidan i slutorna så att han driver själv. Känner stor skillnad i vanliga arbetstraven där jag inte behöver hjälpa honom utan försöker hitta den där fina kontakten bara. Han är på tygeln av sig själv, bara där har vi en vinst. Kan påverka honom och nu först, kan vi jogga ner i en bärig rund form. Han är ingen häst som väljer att gå med huvudet i backen, det är det drygaste för honom. Hans komfort ligger i en form som en hopphäst som söker hinder, med huvud och hals buren. Men nu börjar styrkan komma att bära sig i en annan form, där han välver ryggen. Och det syns på hans muskler, det börjar komma över rumpan och bakom sadeln, där han tidigare haft svårt att muskla sig. Det tog bara 9 år för lilla räkan att växa upp! :) 


Och såklart ligger all träning under alla år som grund för den styrkan som kommer idag! Det är en långsiktig process, och den fortsätter, jag har alltid sagt att han kommer vara på topp som 12åring! Rena rama barnet ju. Och vet ni mer? Vi har hittat nyckeln till piaffen, i en så banal övning så det är löjligt. Berättar mer en annan gång.
#1 - - Erika Pettersson:

Skönt att det går framåt med stallet 😊
Och att du hittat sällskap o rida ut tillsammans med.