Min prins

Vi skärpte till oss och åkte till ridhuset på onsdagskvällen. Jag gick in i passet och ville bara jogga mer kravlöst. Värmde upp i en riktig skittrav, det är så skönt att ta verklig tid på sig. Red lite skänkelvikningar och större volter. Sedan jobbade jag galoppen där jag börjar med den enklare, och red tempoväxlingar längs fyrkanten först så att jag har honom framme för skänkeln, då är jag noga att jag får den reaktion jag BETT om, vill jag gå till mellangalopp så räcker det inte att han fjussar iväg två språng och sen fastnar i comfort-tempot igen. Först då, känner jag verkligen att jag har hästen i vaderna och framför hjälperna. Jobbade lite tempoväxlingar och har verkligen jobbat med min sits i det senaste, att jag kan slappna av och åka med och jobba förhållningarna med mitt säte så jag inte stör ramen i onödan. Även vänstergaloppen kom på plats, jobbade öppna i galopp för att ärligen känna var bakbenen tar vägen och det blir sån skillnad när jag får dem att jobba inunder honom istället. Galoppen får ett språng och även om vi inte får riktigt samma höjd i framdelen som i höger ännu så känner jag en stor utveckling, och det är det viktigaste.

Traven började jag med tempoväxlingar, samma här bara från magen/sätet. Lite öppna längs fyrkantsspåret där jag även där red fram och tillbaka. Gjorde inga rörelser, några 10m volter i trav bara. Som sagt var dagens plan att bara jogga och vi höll oss till det.

Torsdag blev vilodag då jag följde med Emma på tävling. Igår red vi ut i snön som äntligen är ridbar igen då det kommit så mycket, innan har det varit glansis och ett tunt lager som varit livsfarligt. Men nu kunde jag värma upp genom lite bustrav upp och ner för backen, sedan bjöd han själv in till lite tramp så jag följde bara med. Återigen gav han känslan att vara i mina vader, framför mina hjälper så att när jag i trampet lade till lite skänkel så satt han sig och blev kvick. Äntligen! Travade och återigen jobbade med tempot bara för sätet. Var noga att bestämma hur många steg så att jag inte bara på måfå red fram och tillbaka eller väntade in rätt läge. Annars kommer jag lätt i det här att det inte känns lösgjort nog att driva fram igen och då backar man av, och det kan bli fel det också. Så jag red fram och ibland red jag fram, fram, fram och en växel till! För att verkligen få igång energin och spelet. Att fastna i comfortzone är för mig en liten fälla annars. Och tillslut gjorde jag även passage-travövergångar, och nosa på tramp från skritt, upp i passage, fram i trav, ner till passage, tillbaka till skritt. Han gjorde min dag, underbara underbara häst!

Syns ju på han vilken raring!