En tung helg

Har varit en tung helg. I fredags fick Neo somna in då han hade stora besvär av trånga kotor i halskotpelaren. Alltså kom både shiveringen och sadeltvånget från samma källa. Det är otroligt jobbigt att ta ett sådant beslut men han blev värre av att tränas och han var lika illa i hagen. Min veterinär varnade mig för att rida på honom. En sådan häst kan liksom tappa kontrollen över sin kropp och lika lätt gå omkull med mig på. Han var alldeles för pigg och temperamentsfull för att gå i hagen som sällskap. En jättejobbig helg, men också skönt att låta honom få vila från det onda. Det är ett ansvar man har som hästägare. 

Vi har tagit hem en ungponny som ska ridas in och tränas. Den ska agera sällskap åt Molle också, men alltså även motioneras. Det kommer ta ett tag innan man knyter an till en ny häst men vi ska såklart lära känna henne i lugn och ro. För att berätta något roligt så fick hästarna flytta in i stallet under lördagskvällen. Min mamma målade klart och städade ur stallet när jag var ledsen och tom så att jag fick vakna ur min dimma på lördagkväll och spånade, skruvade upp krubbor och saltsen. Sen fick dem komma in! Som jag trodde var Molles reaktion ganska spänd, han är sån. Det kommer ta 1 vecka sedan är han lugn och glad igen. Hans vardag har ju förändrats drastiskt, nytt stall och ny kompis. Men oj så han gillar ponnyn. Dem tar hand om varandra. Känns faktiskt jätteskönt att ha en liten sällskapshäst. Idag har också min sambo tagit den in från hagen. Helt otroligt, känns som han gillar hästarna lika mycket som jag. Han hänger i stallet och är med dem, har koll på hur dem beter sig. Han har alltså aldrig tagit i en häst innan, men nu har han ju sett hur vi gör och hur dem är. Så idag bara tog han Astra självmant. Sånt blir en hästtjej lycklig av!

Hoppas ni kan respektera att jag inte velat skriva om Neo innan vi hade gett honom tid och kontrollerat allt. Det är inget roligt när en så glad och snäll häst mår dåligt och dessutom ens planer och drömmar krossas. För mig är inte mina mål det viktigaste utan en glad och hållbar häst, men man måste också få bli lite besviken. Det hör till. 

Nu laddar vi om batterierna och gör oss redo, första hästen på träning kommer i början av september. Så kul!
#1 - - Anna:

Så fruktansvärt tråkigt att läsa om Neo och jag vet precis hur det är att höra de där orden från veterinären då de så precis samma sak om Enzo 😭💔 Massa styrkekramar ❤