Mordillo är fantastisk

Igår och idag ska Engla rida Molle, jag har haft fullt upp och nästa vecka börjar vi städa ur gården inför stallbygget så jag får så dåligt samvete för att Molle inte tränas som han brukar, även fast jag vet att han inte mår dåligt av att ta det lite lugnare, han har trots allt tränats på relativt ansträngande nivå i 3 år nu. Så medans Englas ponnyer tar det lite lugnt så kommer hon rida Molle nån dag i veckan medans jag har två hästar i två stall.

Så igår tränade hon för mig i ridhuset och jag skulle kunna dra en novell om hur fina de är tillsammans men det räcker med ett litet inlägg dedikerat till de båda: först och främst har jag utvecklat en fantastisk liten dressyrryttare i Engla, med hårt jobb och stor beslutsamhet har hon börjat rida så jäkla bra! Och två: jag har en så välriden och välutbildad häst i Molle så jag blev tårögd av att se han röra sig. Han lyssnar på alla hennes hjälper, han rör sig flott och ledigt genom kroppen, låter henne lära sig genom att göra rätt när hon gör rätt och tvärtom. Han samlar mot passage och han länger när hon ber honom. Hur mycket film man än har på sin häst så finns det ingen film som visar hur det ser ut i verkligheten. Och jag ser ju hur jäkla nöjd han är med lägre krav på sig också, jag vill ju förfina och förbättra varje ridpass så jag tror att han mår riktigt bra av att ridas av Engla nån gång ibland där han får vara läromästare och verkligen vet sin sak.

Idag har dem fått min träning för Marie, jag har varit lite sjuk i veckan och är inte i full form. Så vi passar på så får Engla fler verktyg inför att hon ska rida honom själv sen.