Veckan som gått

  
Veckan som gått:
Molle hade en lite upp-och-ner vecka som ändå avslutades med en tävling. Första tävlingen sedan september och han var väldigt blyg och mötte inte min hand så jag styrde runt honom som en lufthäst ungefär. Men det gjorde inget, han slappnade av mer och mer mot slutet och efter vi skrittat ut var han "som vanlig" igen när jag travade av. Underbart! 59% i MSVA var inget att jubla över, men jag hade trott lägre med tanke på att vi inte hade någon kvalite i något vi visade, men han var så otroligt snäll att styra runt på rätt linjer. Duktig kille! Kände verkligen att det här kommer släppa om 1,2 starter till så det känns lovande.

Lilla Neo sköter sig väldigt bra. Slappnar av och har redan ändrat sin överlinje till en rundare mer avspänd kropp. Han har fått börja jobba med övergångar mer och att forma sig mer för skänklarna. Det kommer bli en fin häst i framtiden, det är jag säker på. 

Dessa senaste dagar har jag jobbat med kontakten på Molle. Han måste slappna av för att vilja möta mig med sin kontakt så jag har jobbat med mig själv att inte ta för stort ansvar för stödet utan vänta ut honom istället. Det har gett otroliga resultat och just nu känns kontakten som att det är den bästa vi någonsin haft. Blir spännande att se var vi är nästa tävlingsstart.

 
 

Allting är klart

Idag skrev vi klart allting, betalade och fick nycklar till vår alldeles egna gård. Nu börjar det! Nu kommer jag börja dela med mig av bilder på vad vi ska göra och jobbet kring stall, hagar och ridbana.


Jag firar med en Emma-träning ikväll med Neo, wow så kul det ska bli! Det jobb Emma har lagt ner på mig som ryttare är otroligt, jag har en verktygslåda full av kunskap och teknik, utan henne hade Molle föralltid varit en liten gasell. Det är en häst som jag har fått lära hur han ska använda sin kropp, och det behövs även på de hästar som är byggda och avlade för dressyren, det räcker inte med ett flott steg om man vill komma vidare med samling och förändra lite mekanik. 

Att hästen ska börja vinkla sina leder är något man kan lära dem. Via övningar och med känsla för tajming. Om man inte kommer dit så kommer inte bärigheten att utvecklas, och drivning blir föralltid bara ett påskjut, i bästa fall. Men det finns inga genvägar, inga quick-fix utan man måste ta sig tid, låta det ta mycket tid. Du kan inte serveras 2 övningar och repetera dem 1 gång i veckan utan det måste genomsyra all din träning och styrkejobb. Jag kan bara tänka mig hur fin Neo blir när han lär sig vinkla sin bakdel och kan sänka den, när mekaniken går genom ryggen och fronten lyfter.

Men först ska vi väl kunna följa fyrkantsspåret åt båda håll i alla gångarter, men man måste se framåt! ;)

 
 

Utvilad

Idag hade jag en efterlängtad sovmorgon! Med hästar i två olika stall med diverse "pass" har det varit fullt upp senaste tiden. Men jag känner äntligen att jag är fylld med en energi som jag har saknat ända sedan förra sommaren. En inspiration, ett lugn och stor längtan, det känns som att livet ska börja på nytt. På något vis! 

Idag fick Neo gå igen på ridbanan för att komma till ro med miljön och för att få fortsätta jobbet från igår. Han var så fantastisk idag! Slappnade av mycket snabbare trots att vi var ensamma. Reagerade ingenting på bilarna som åkte förbi. Fick ett härligt sug framåt i bettet idag som vittnade om vad som kommer så småningom. På tisdag ska vi på "Emma-träning", hon ska titta på oss och se vad vi ska jobba på framöver. Min plan är att låta honom bli helt trygg med ryttare, hjälper och hitta mer rakriktning innan jag kräver något annat. Det är ingen ide att börja göra grejer innan han är mellan hjälperna, jag vet att när det är befäst har jag rörelserna i honom automatiskt. Jag kan bara tänka mig hur första diagonalslutan kommer kännas... Iiih!

Ni hittar en liten film på honom på Instagram @haglofelin. Jag lägger även upp små smakprov på min story-line.