Min guldgosse

Nu har Molle varit fin 3 dagar på rad, haha! Underbart. Galoppen är faktiskt den bästa den någonsin har varit, känns som att allt vi tränat på hela våren fallit på plats. Språngkurva och känslan att vi tar mark och höjd på samma gång, inte faller i två delar. Vi jobbar på med tajmingen, det är det vi måste få in nu. Molle kan alla saker, vi måste träna på att JAG inte ska säga flera saker samtidigt utan bara åka med i sadeln och göra rätt sak vid rätt läge. Och då blir jag mer renodlad och rättvis i min hjälpgivning så att vår kommunikation ska fungera bättre. Mer effekt av hjälperna, mer egen bärighet och mer eget ansvar på hästen. Om 2 år... Då ni! :)

I traven vill jag nu få en mindre trav, snärtigare, han kan liksom sin fintrav och den är gigantisk, så han orkar inte göra grejer i den. Jag vill lära mig rida han kvickare så att han tar fler steg snarare än större, i skolorna tappar jag ut honom, speciellt i slutorna som jag inte kan rida, än. Öppnorna kan vi tillochmed ta 8:or i men slutorna gör vi för sexor. Vi får träna på. Rakt fram är vi väldigt fina haha!

Nu ska vi ta det lugnare 2 dagar innan vi tränar på igen. 

 
"-Emma kan du ta en bild på oss så jag kan instagramma?" Min fina fina guldgosse!
#1 - - Lina olinao.blogg.se:

Vad har du för teknik när han ska svara bättre för hjälperna? Om du ska göra en övergång från skritt till trav tex. och han inte svarar på första hjälpen? Ger du en starkare hjälp och även om han börjar trava då, så bryter du av och "börjar om" så han svarar direkt på den första lilla hjälpen?
Har du olika signaler för när han ska börja skritta eller trava? Haha jag har klurat på det där nu i slutet.. jag tror jag ger samma skänkel och då borde ju hästen inte veta om jag vill att den ska öka skritten eller falla in i trav..

Svar: Åh vilken rolig fråga, ska försöka svara så du förstår hur jag tänker, fråga igen annars. När jag renodlar hjälperna så ser jag först till mig själv; att jag sitter avspänt med tyngd i fötterna, inte klämmande, inte där och hjälper till att hålla igång utan han får skritta själv om han så tar sig fram i snigelfart, när jag sen kommer med ben så vill jag ha en reaktion, får jag inte den reaktion jag vill så kommer benen snabbt igen och svarar han rätt så åker jag ju bara med såklart. Däremot, om svaret är lite "surigt" och krämpigt, t ex att det är stånk och stön eller att han kryper ihop/blir introvert så ignorerar jag det hela och gör ingenting, bara skrittar vidare och väntar ut honom. För ett nytt tillfälle kommer snart igen, här kommer tajmingen in och det som har varit svårt för mig: att våga vänta ut, för här vill han bara att jag ska bli lite arg och säga till honom och korrigera, för då bråkar vi istället för att jobba. Men här måste man vara iskall fastän allt du vill göra är att säga åt han att röra på fötterna så vänta ut, för din tajmning tränas och du hittar exakt rätt läge att be igen och då kommer han svara annorlunda. Gällande hur hästen ska veta om det är ökad skritt eller trav så försöker jag inte göra det så svårt: rid skritt, dvs handen ska följa med fram och tillbaka för huvudet gungar i skritten och din kropp ska "rida skritt", det kan räcka att man öppnar höften för att länga ut, behövs ben så se till att driva i det läget du kan påverka bakbenen, driv alltså inte när hästen står på benet utan när kraften att sätta det under magen är igång, återigen: tajming. Traven rider man med stilla hand och jag sätter igång honom med en kvickare hjälp, som när man tar hjälp av ett ridspö. Ett ridspö klämmer inte fram hästen, det är en snabb hjälp, inte en hård som ger min häst signal att trava. Sen ju fler knappar man får på sin häst desto mer konsekvent måste man vara, tex så för oss är den kvicka hjälpen signal att trava framåt, arbetstrav. När jag vill ha passage driver jag växelvis hö/vä, när jag vill trampa igång från skritten flyttar jag båda ben lite bakåt och ökar samlingen genom att försöka skänkla underifrån (känslan alltså, jag har inte så långa ben haha) och galopp fattar jag för innerben och höften.
Puh, blev ett långt svar. Men gäller att man inte söker upp bråk eller fel när man renodlar hjälperna, utan att man ser till att bara ge en fråga, och är SÅ SNABB med att ge release när du får ditt önskade svar, så du inte fortsätter fråga något när hästen ger dig sin reaktion. Men att korrigera och säga till har inte fungerat med Molle, så jag får vara smartare och få honom att bli nyfiken genom att ignorera honom hehe. Kram!
Elin Haglöf

#2 - - Lina%20olinao.blogg.se:

Tusen tack för ett väldigt utförligt svar som var enkelt förklarat! Jag tänker ta med mig flera av de där tipsen. Din förklaring säger samma sak som den känsla jag får av min häst. Blir jag för frustrerad och "bankar" till med skänkeln när hon inte svarar som jag vill så blåser hon bara upp sig och nästan bromsar istället (tror det är samma som när du skriver att Molle blir introvert). Men är vi i rätt mood så är hon ju jättekänslig så jag vet att det finns där. När du skriver att du ignorerar när han blir "surig" menar du då att du låter honom snigla sig fram en liten bit till och låtsas som ingenting och sedan ber honom igen. Eller menar du att han ökar även när han blir "sur"? och att din känsla att vilja korrigera beror "bara" på att han blev sur? Jag har också SÅ svårt att låta bli att vara där och nästan förebygga med skänklarna. Jag vet ju att det är det sämsta jag kan göra egentligen. Jobbar som en tok med det och det känns som det sitter mest i mitt huvud. Haha. Tack ännu en gång för så många bra tips!

Svar: Ja, jag låter honom snigla en bit till och väntar tills jag får lite mer sug i honom innan jag ber igen. Annars tycker hästen att man är orättvis och då vill dom inte göra rätt, är ju ett samarbete! MEN! När man tränar såhär väldigt konsekvent så måste man också lära sig känna när det var fel läge av ryttaren men även vara lite förberedd att en lat häst kommer dra nytta av detta och prova "skita i", och då skulle jag direkt ge en ny kvickare hjälp. Där kommer ryttarkänslan in, och man kommer göra fel många gånger men försöker hela tiden tänka om jag har ställt frågan vid rätt tillfälle eller inte.. Så det är svårast att tänka rätt, och va iskall. Men man får tillbaka för det så många gånger om, hästen blir gladare, nöjdare, tryggare och förstår mer vad man vill! :)
Elin Haglöf