Veckans ridpass

Har tänkt att skriva så många kvällar nu men jag har inte haft den där skrivarlusten som behövs. Här kommer inga inlägg bara för att. Men här kommer en update för jag har fått för mig att ni gillar att läsa om upplägget och träningar? Inga jätteanalyser utan bara korta recensioner.

I tisdags kväll blev träningen inställd, jag tränade själv hemma på banan där jag bara red galopp faktiskt. Jobbade först med tempoväxlingar och gick över till enkla byten där jag red dem på volt som jag sedan gick över till att byta på volten. Avslöjar om jag har hästen mellan sidorna eller inte.


På onsdagen vilade Molle och jag red bara träningshästen vi hade under veckan. Så roligt att rida en vuxen häst som kan saker, men såklart måste alla jobba med sina grunder. Jag joggade bara och hittade knappar och fick mig en uppfattning om hästens starka resp svagare sidor.


Torsdagkväll försökte jag rida ut men Molle ville inte gå rakt ut i kolsvart mörker så han gick hem till banan istället hehe. Där gick han riktigt riktigt bra, vi har jobbat med den låga formen ett tag och han kändes jättefin så jag bestämde att nästa dressyrpass så ska jag prova plocka upp formen och väga över mera på bakdelen, se om jag får med mig lösgjordheten dit. Denna gång jobbade vi istället bara traven! Men samma här, tempoväxlingar och lite svaga skolor i den låga formen.

Kittade för uteritt! Haha.
På fredagen longerade jag Molle, han såg riktigt sprallig och fräsch ut, efter longeringen blev det stretching, massage och linimentande, så härligt att se hur gott det gör för honom! Speciellt efter regniga blåsiga dagar i hagen där dem inte har vindskydd tyvärr. 


Lördagen blev det äntligen ridhuset och mitt efterlängtade dressyrpass, men ärligt talat tror jag Molle hade längtat lika mycket. Med tanke på hur det brukar kännas efter dem har vilat så var känslan väldigt bra från början. Galoppen jobbade jag tempoväxlingar i men jag kommer tillbaka till att han måste bjuda innan jag kan samla, även om det känns OK så ska jag kolla av växlarna innan jag gör krusidulljobbet. Men traven... Wauw, ÄNTLIGEN fick jag känslan som jag hade i vintras. Han trillade på tygeln av sig själv, kom ihop i kroppen och tog i bakifrån utan att släppa över ryggen. Så glad att jag kunnat gråta där och då. Det är som Emma säger... när man hittar något för första gången (piruettgaloppen, passagen, piaffen...) så vill man ha det hela tiden men det tar ett år innan det blir befäst hos hästen riktigt. Kan det vara så att 8 månader senare trillade allting på plats... Det kändes så enkelt, han känns stark och fräsch, jag rider bara på ett enkelt tränsbett, han bär sig själv... Nu ska vi fortsätta vårt upplägg, det som passar oss! Så hoppas jag att vi får komma starkare till nästa säsong där jag vill ta vid vår planering med starter i MSVA.
 

Och idag red vi ut och busgalopperade jättefort i skogen! Sedan baby-piaffade vi nere vid sjön.