Några dagars träning

Igår skulle vi trimma lite på stubbåkern men det var tyvärr för blött och Molle skoddes i onsdags och jag får inte ur broddarna så jag kan byta till gräsbrodd! Hehe hovslagaren är för stark. Men vi red lite i skogen istället, jag jobbade mest lite galopp, det var länge sen jag kände att bytena var enkla för vi har som sagt haft en period där vi tjurat mot varann istället för att samarbeta så jag lät honom vara lite friare i galoppen, alltså lite i sin comfortzone och han bytte jättefint så han fick leka med serier, han gör det plättlätt men ska ju helst byta med lite mer stamp och gest, han snarare ser till att dem görs kvickt och effektivt. Men jag red på skogsstigen och bytte i vart 3e, sedan gick jag direkt in och bytte i vartannat. Han brydde sig inget om att störa takten och det är något jag skulle vilja göra om vi kommer till att rida en Interm kür som är nästa stora målbild. 

Idag blev det en tidig tur med galopp på schemat. Huvudet upp, bakbenen in, bogarna loss och bara konditionsjobb, inte på tygeln alls, dock med kontakt, samma strömkabel i tygeln som när han går samlat. Jag släpper också på honom både så att han kan länga sig, men också så han får snabba upp rytmen, att våga galoppera riktigt snabbt gör honom faktiskt mer avslappnad, då går han inte och håller igen någonstans utan släpper fram hela sig. 



 
Från i lördags på ridbanan. Ett joggingpass på banan för att se om vi samarbetade, vilket vi gjorde väldigt bra. Han kändes riktigt framåt och härlig!

Ännu bättre

Idag var känslan exakt som i vintras, innan Molle fick träningsvärk och blev lite sned i korset. Alltså, underbart! Nu vet jag att jag känner han så himla himla bra, och ska lita på den magkänslan. Vi var ju och tränade för en OS-ryttare innan viloveckan och när jag försökte förklara att vi mentalt kört ihop oss så menade han att han alltid måste ha varit lite "såhär", och att han var felutbildad. Och nej, det stämmer ju inte.

Det är nog lika som på oss människor, våra psykiska besvär stänger av kroppens funktioner, man vill ingenting, inget blir roligt. Men jag förklarade att när vi hoppar, då har vi ett mycket bättre samspel för det "kan han" och tycker det är superroligt varje gång. Och nu känner jag i hela hans kropp, hur han är mentalt lösgjord och då följer kroppen liksom efter, han söker stödet själv fram på bettet och bär sin manke, när skänkeln kittlar honom så lyfter han ännu mera. En fantastisk känsla!

Nu vet jag att den finns där fast jag inte behöver ta fram den varje dag, då kräver jag alldeles för mycket. Vi ska fortsätta hoppträna och sedan ser vi hur mycket kvickare vi kan få Molle, jag kanske måste nöja mig vid en gräns för att han ska känna sig duktig och inte alltid krävas mer utav. Så ser vi hur det känns. Det är mer än bra nog, det vet jag. Det ska ju vara roligt!!

Hoppas ni uppskattar att jag blottar mig totalt här. :) Men jag blir så glad att man lär sig av sina misstag! Och jag överdriver för han har gjort en fantastisk säsong ändå, men tänk när vi är såhär tillsammans, då är det riktigt bra.

 
 

Färskvara

Hej alla ni som besöker bloggen dag ut och dag in, här har det varit tyst! Sen jag skrev sist om den riktigt usla tävlingsstarten så började jag analysera lite djupare. Jag känner min häst bäst, jag var iväg och tränade borta bara för att se hur det kändes och det bekräftade min analys: Jag och min häst behövde en paus! Det är inget fysiskt fel utan vi har haft en tvist mentalt, ett läge där jag vill så mycket och Molle säger jag vill ingenting! Så vi tog en veckas semester från varann där vi bara har lekt på ridbanan lös, promenerat lite i skogen m.m. och sedan när jag började rida igen har jag varit i skogen och på åkern, igår var vi och hopptränade där jag förklarade läget att vi bara är där för att lattja, jag ska bara åka med. 

Och idag när jag skulle skritta och jogga lite morgonen efter träningen så kom känslan. Känslan att vi var glada på varann igen. Att jag erbjöd en hand och han tog den, och så var vi överens liksom. :) Ville in och skriva detta för jag kan förstå att vi är flera som upplever detta, kanske speciellt vi som har en häst, där man kan tappa bort sig i sina planer och "gamla rutiner". Hur många gånger har jag inte sagt till er att vi inte behöver träna på allt längre, han kan ju så mycket saker, istället jobba med att motivera? Och ändå fastnar jag i dem små sakerna istället för att bara kolla av grunderna. Nej, skärpning Elin! När vi båda är i bra fas, då jäklar slår det gnistor. Det gäller att hålla i minnet att form, det är en färskvara. Och den måste man steka till en lagom temperatur, sedan måste man backa av igen, för att inte bli bränd. ;)

Nu är det dags att börja träna och fodra igen, haha han blev smått galen av att vila så tog bort allt kraftfoder och har inte vågat fodra på riktigt ännu men ska det ridas måste han äta upp sig lite. Är så taggad att starta vinterträningen, med mycket lek och stoj!