Vardagsridning deluxe

Igår var jag ut på långa grusvägen med Molle, perfekt efter regnet som kommit då grusvägarna mjuknar lite. Inget långa-tyglar-pass den här gången utan lika aktivt jobb som ett dressyrpass, men älskar att rida rakt fram på inramade vägar, då får man liksom hjälp att trassla ut hästen rakt fram, förstår ni min liknelse?
Efter ett pass med lite mer samling tänker jag tvärtom, igår blev det kvicka reaktioner med framåtsug. Jag vill hitta traven när han inte lyfter upp benen, utan tar mark framåt. Jag kallar den vår kvickare skittrav haha! :)

I den traven vill jag rida skolorna och liksom ha känslan av att det är manken som är högsta punkten på hästen, han ska inte ha elevation och suspension utan ha push framåt, ta för sig framåt med bestämda kliv. Verkligen framme för benen. Det är dock lika svårt om inte svårare, och kräver små små inputs från mig verkligen varje steg, den som tror att ridning är att åka med utan att göra något tror fel, det är att ge så små signaler men hela tiden, det är det som är dansen, kommunikationen. Men hjälperna ska gå från ledande tygeltag, förhållning med handen, fram för benet till att sitta i blicken, sitsen, magmusklerna. Och först måste jag hitta in Molle mellan hjälperna, jag rider vänsteröppna för att rama in högerbak lite extra, få eftergift i vänstersidan och fånga upp det på höger bettring. Därifrån kan jag rida honom rakriktad, och börja styra honom med alla små signaler. Där är han den mest känsliga, uppmärksamma hästen nånsin. Så så fin! Älskar det! Sen har han det jobbigt med t ex slutorna där han ska ha den böjningen och korsa över, det tar mer tid. 

Tänkte lika i galoppen, hade sånt tryck så det var roligt. Då är det lätt att träna, då är alla verktyg där så självklara. Lika svettiga båda två i det fuktiga regnvädret skrittade vi hemåt igen.



Ibiza fick gå med nytt bett och träns igår, och efter att hon fått springa av sig överskottsenergin var hon väldigt fin, nu börjar det bli mer balans i henne och hon har förstått det här med att bära upp en ryttare som vill lägga sig i också hehe. Hon ger mig rysningar, första varvet i galopp susar det i magen sedan spricker det där leendet upp över hela mitt ansikte. Wow! Bara när jag samlar yttepyttelite till kortsidan så känner du kraften i henne som bara tar i mer när man samlar lite, om jag jämför med Molle och andra hästar som kanske ger känslan att dem "släpper" för det är lite jobbigare, så blir hon bara ännu finare. Tänk när vi tränar piruetter?! Behöver inte säga mer.