Det hänger på dig

Det är svårt och jobbigt med ridning, för det kräver så enormt mycket olika saker på samma gång av dig som utövare. Mentalt är det jobbigt för att man tror att om jag bara följer checklistan så är hästen på plats, men så är den inte det ändå, då kan man ju bli tokig. Man kommer med ursäkter; hästen var ju fin på framridningen, ändå går tävlingsritten dåligt? Vad beror sådant på? Men om det "bara" var att följa en lista med punkter, så skulle ju alla som är läskunniga vara proffs. Så visst är det mentalt påfrestande när man ena dagen tycker att hästen går för en miljon, nästa dag undrar man vad man håller på med. 

Bara en helt vanlig ridtur kräver att du är:
- fysiskt tränad
- mentalt balanserad
- kroppskontroll
- ödmjuk
- reaktionsförmåga
- ha en plan
- kunna ändra planen
- läsa av hästen

Om man sedan också ska gå in på djupare arbete och träna hästen, jobba i samling och rida rörelser, så krävs det ännu mer av DIG. Jag blir varje dag djupast ödmjuk inför min uppgift som ryttare och inför min tränare. Jag ser elever komma och tro att Emma t ex ska kunna göra om deras hästar på ett ridpass, kunna lära ut något som hon fått rida hela livet för att själv hitta. Det var just det, hela hennes liv har gått till att hitta nya vägar, verktyg, tekniker, muskler, balans. Man ska ha en jäkla respekt för det och alla som är tränare! :)

Men det skrämmer mig inte lika mycket som det faktiskt motiverar mig. Fan, jag ska bli bättre! Jag måste step up my game. Det är dags att lägga i hårdkörning: ryttar-analys. Börjat med att boka in kiropraktorn, bra att börja med en rak kropp, jobba på balansen och stärka upp alla små muskler som stabiliserar mig som ryttare. Inga ursäkter, bara att jobba på.
 
#1 - - Isabelle Stolt:

Bra inlägg Elin, många som rättar upp hästen hos kiropraktorn och glömmer sig själva. Så är hästen lika sned efter en vecka igen för att man är sned själv :P