Vi lär oss varje dag

 

Red ett likadant pass igår och det kändes jättebra igen! :) Tillochmed så att vänstergaloppen känns bättre än höger, när jag slutar klämma med min högersida. Har upptäckt så mycket med min kropp, sits och kroppskontroll så ska bli riktigt roligt att träffa min kiropraktor och diskutera med honom! Jag tänkte boka in mig med ca 12 v emellan igen, så ska jag försöka att inte rida så mycket sneda hästar emellan. Sist jag var dit hoppade jag upp dagen efter på en jättesned häst som behövde hjälp att hitta rätt, då blir man ju själv sned igen direkt... 

Idag ska vi träna med Emma igen och då ska vi sätta ihop honom lite till, det vi gör nu ska ju krympa ihop så att man kan hitta och använda alla sina ridstilar/verktyg vid rätt tillfälle under ett och samma pass! Det man kämpar med att lära dem i ett halvår kan krympa sedan till 3 minuter på ett ridpass sen, allt för att lära sig göra rätt sak vid rätt tillfälle. 
Och förhoppningsvis köper jag en ny hoppsadel idag så att vi kan börja skutta igen, det behöver vi båda två. (alla 3, Ibiza ska också få hoppa när hon är redo för det!)

Älskar honom!

Backa bandet

Igår joggade vi med hjälp av Emma. I förrgår red vi ut efter att ha vilat sen tävlingsstarten, kände att jag hade sån handbroms i honom och den kommer från mig. Så igår var det verkligen back to basics, jag red lite tempoväxlingar i trav utan att rida fram honom till handen, utan bara lät honom jogga i det tempot han önskade utan att driva ett steg, det kröp i mig att vilja öka farten som jag alltid gör, men nu provade vi något nytt. Jag har nog velat lite för mycket sista tiden så jag har matat in honom från alla håll utan att låta han prova själv, och när jag kontrollerar för mycket så stänger han av mig, för jag lättar inte av i rätt ögonblick för eftergiften. Efter bara några minuters trav kände jag hur takten förändrades och han svingade sina bakben mer avslappnat. Tränade istället på att verkligen överdriva skänkelläget genom att inte klämma utan istället nästan hålla ut mitt ben litegrann, släppa knäna och slappna av. Han gick ju snart av sig självt, tänk att allting bara beror på piloten, som vanligt. ;) När skänkeln sedan kom så fick jag reaktionen som jag ville.

Likadant i galoppen och överlinjen blev lång och fin, och istället för att plocka ihop honom med samling så bara provade jag göra lite byten i den formen, det tycker han är roligt och kommer igång självmant och sätter ihop sig lite på det sättet. Så vi gjorde några seriebyten ner till ettor, då är han riktigt igång, det gick ju faktiskt att rida programdelar i den formen också, bra sätt att se att vi stärkt oss så pass mycket, även om han behöver "hjälp" för att vara sitt flashigaste jag, men fick ändå en väldigt bra känsla igår, avslappnad och glatt, med mycket mer ansvarstagande från Molles sida. Ska rida ett likadant pass ikväll, härifrån kan man bara ta fler halvhalter så kommer den gången att "räcka" för tävling, så vi inte fastnar i någon balans/passage-trav där han stänger av istället. Så skönt att kunna backa bandet ordentligt!


Fina lindor från Jacson, men jag gillar faktiskt ännu mer mina laxrosa! :D Kommer från deras vår/sommarkollektion. 

Det hänger på dig

Det är svårt och jobbigt med ridning, för det kräver så enormt mycket olika saker på samma gång av dig som utövare. Mentalt är det jobbigt för att man tror att om jag bara följer checklistan så är hästen på plats, men så är den inte det ändå, då kan man ju bli tokig. Man kommer med ursäkter; hästen var ju fin på framridningen, ändå går tävlingsritten dåligt? Vad beror sådant på? Men om det "bara" var att följa en lista med punkter, så skulle ju alla som är läskunniga vara proffs. Så visst är det mentalt påfrestande när man ena dagen tycker att hästen går för en miljon, nästa dag undrar man vad man håller på med. 

Bara en helt vanlig ridtur kräver att du är:
- fysiskt tränad
- mentalt balanserad
- kroppskontroll
- ödmjuk
- reaktionsförmåga
- ha en plan
- kunna ändra planen
- läsa av hästen

Om man sedan också ska gå in på djupare arbete och träna hästen, jobba i samling och rida rörelser, så krävs det ännu mer av DIG. Jag blir varje dag djupast ödmjuk inför min uppgift som ryttare och inför min tränare. Jag ser elever komma och tro att Emma t ex ska kunna göra om deras hästar på ett ridpass, kunna lära ut något som hon fått rida hela livet för att själv hitta. Det var just det, hela hennes liv har gått till att hitta nya vägar, verktyg, tekniker, muskler, balans. Man ska ha en jäkla respekt för det och alla som är tränare! :)

Men det skrämmer mig inte lika mycket som det faktiskt motiverar mig. Fan, jag ska bli bättre! Jag måste step up my game. Det är dags att lägga i hårdkörning: ryttar-analys. Börjat med att boka in kiropraktorn, bra att börja med en rak kropp, jobba på balansen och stärka upp alla små muskler som stabiliserar mig som ryttare. Inga ursäkter, bara att jobba på.
 

Ibiza on top

Ibiza har verkligen gjort en utveckling senaste veckorna! Gått från inriden till att lära sig både kontakten med handen, börjat kunna forma in henne i systemet där man kan påverka henne och lösgjöra kroppen under ryttare. Nu har vi varit i ridhuset 2 ggr och ridit och hon är fantastisk. Redan nu kan jag hjälpa henne komma igenom, lära henne sätta fötterna rätt så att lösgjordheten och liksidigheten kan påverkas. En fantastisk känsla när hon trampar inunder sig, vill inte sluta rida.

När hon är påverkbar, så fungerar det som ska fungera, alltså övergångar, styrning, lite ställning. Det svåraste i framtiden kommer alltid att vara att hitta vägar till att hon ska vara på ett mentalt bra plan, så att det går att arbeta och kommunicera. Men vi är ett sånt jäkla bra team kring Ibiza så vi kommer lösa det, är helt säker. Jag nyper mig i armen att hon är hos mig. 



 

Tävling 25/5 Dyltabruk Div 1

I torsdags var vi och tävlade en MSVB5 för vårat div 1 lag med klubben. Tyvärr fick jag och Molle aldrig igång vår kommunikation, vi började titta på en ny ändring i min sits dagen innan med Emma och det satte lite galler i huvudet på mig så jag var vilsen och kunde inte fokusera rätt så Molle klev in i ingemansland där han stängde av mig. Inget att beskylla han för men där och då efter ritten var jag ärligt talat riktigt frustrerad och ledsen, för även om jag försöker tänka "rätt" så ligger en undermedveten press att man måste prestera just den dagen när det är lagklass. Jag tänkte utgå efter skritten men kom på att får jag 0% så blir laget garanterat sist, så vi tog galoppen också för att få en poäng. 

Problemet var att Molle gick inte fram för benen, så jag hade inget att rida på. Går han inte fram, så kan jag inte stämma av framme på bettet heller så gick inte att få ställning, inget att fånga upp. Och jag blev lamslagen på framridningen, ville inte fastna i gammalt mönster men hade inte heller några verktyg att använda. Glömmer bort denna start och börjar om på ny kula helt enkelt!

Börjar förstå proffsen som man ser kan värma men sen stryker innan start, dem vet att har dem inte rätt förutsättning att gå in på banan och rida 70% så går dem kanske inte in överhuvudtaget. Medans vi amatörer tycker att vi ändå har förberett, packat och åkt ända till tävlingen så det ska tävlas till varje pris. ;)



 

Ville du ha mer?


Hmm... Igår var Molle lite sån att när jag ville ha kvickare så svarade han "sa du högre, större, mera?" Haha det går ju inte att bli arg, utan bara att upprepa frågan. Jag fastnade för länge i halvhalten och helt enkelt var jag för långsam och ofokuserad på min ridning så jag fastnade i att rida för mycket med handen, kom för sällan till läget där jag bara rider med sitsen. För nu kan jag faktiskt rida honom med sitsen, jag måste bara göra det mer och mer och fler steg varje pass. Nu är det tävling med div 1 laget på torsdag, sen ska jag faktiskt gräva ner mig lite i grundjobb med att hitta en trav som är mindre, kvickare men med samma ridning från sätet. Vi måste dit, rida sidförande och skolor i den traven för att lösgjöra ett snäpp till. Samma med galoppen, han måste bli ärligare på tygeln och galoppera över ryggen i varje språng. Tänk att det bara blir mer och mer att jobba på, och roligare blir det. 

Vi jobbade iaf mest med lite ställning längst fram i ganaschen, svaga skolor, i vänsterslutan måste jag komma ner på inner sittben mera annars är det jag som skapar stoppklossen i oss. Han börjar kunna böja sig riktigt bra åt båda håll, detaljer detaljer...



Bilder från dagen

Ibiza har gått fredag-lördag och gick liknande pass, men idag var hon jättefin och då rider jag 4-5 minuter max, man behöver inte göra "allt" om dem sköter sig bra för blir dem trötta i huvudet men inte i kroppen så kan man stöta på patrull och det vill man undvika med känsliga hästar. Hon får börja med att springa av sig lite sedan kan vi börja samtala och ta halvhalter, jag får direkt den här strömkabeln från bettet till resten av kroppen, det är otroligt vilken fin känsla hon ger även om inte ens är stark eller helt på plats, men hon ger så mycket gratis av sig självt. 

Tillåmed så att jag kunde styra och kontrollera galoppen, rida ut i hörnen mera och vända på henne i balans. Lite skillnad på bara några få dagar/veckor. Imorgon ska hon få ridas ut i skogen och sedan smälta det 2 dagar. Jag är så kär, är så tacksam att jag får ha henne hos mig. 







Molle min Molle. I fredags morse red vi ut med Emma och Frisbee och lät hästarna sträcka ut, hoppa stockar och klättra. Så viktig träning när vi låter dem vila från allt vad samling är, bara ha kul och få röra musklerna utan att vi lägger oss i. ;) Idag var Molle fint på plats trots att han dagen innan busat med huvudet rakt upp i luften. Traven blev riktigt fin, vi gjorde inget annat än aktiverade via små små tempoväxlingar och renodlade dem minsta hjälperna, bara att fortsätta stärka på tills den dagen vi kan göra övergångar i alla sorters trav. (läs piaff, passage :D)

Galoppen var lite tafatt, jag hade tankarna lite iväg på annat och var inte så effektiv som jag borde varit i min ridning, men jag vet åtminstone varför. Han kämpade på och vi jobbade bara på att hitta uppåt och framåt knappen samtidigt. Han gör gärna det ena utan det andra! Men faktiskt så hittade vi något i vänstergaloppen äntligen. Höger är väldigt fin. Längtar tills vi ska ut och tävla igen!














Samarbete

Jag har inlett ett samarbete med Jacson, ett väl etablerat märke som gör produkter till både ryttare och häst och som har funnits med ända sedan jag började rida! Samarbetet kommer innebära att jag får testa både nya och befintliga produkter och ge feedback och kanske påverka vad som kan komma i framtiden? :) Jätteroligt och jag och hästarna ser fram emot att få testa lite nya grejer.

Bildresultat för jacson

Vardagsridning deluxe

Igår var jag ut på långa grusvägen med Molle, perfekt efter regnet som kommit då grusvägarna mjuknar lite. Inget långa-tyglar-pass den här gången utan lika aktivt jobb som ett dressyrpass, men älskar att rida rakt fram på inramade vägar, då får man liksom hjälp att trassla ut hästen rakt fram, förstår ni min liknelse?
Efter ett pass med lite mer samling tänker jag tvärtom, igår blev det kvicka reaktioner med framåtsug. Jag vill hitta traven när han inte lyfter upp benen, utan tar mark framåt. Jag kallar den vår kvickare skittrav haha! :)

I den traven vill jag rida skolorna och liksom ha känslan av att det är manken som är högsta punkten på hästen, han ska inte ha elevation och suspension utan ha push framåt, ta för sig framåt med bestämda kliv. Verkligen framme för benen. Det är dock lika svårt om inte svårare, och kräver små små inputs från mig verkligen varje steg, den som tror att ridning är att åka med utan att göra något tror fel, det är att ge så små signaler men hela tiden, det är det som är dansen, kommunikationen. Men hjälperna ska gå från ledande tygeltag, förhållning med handen, fram för benet till att sitta i blicken, sitsen, magmusklerna. Och först måste jag hitta in Molle mellan hjälperna, jag rider vänsteröppna för att rama in högerbak lite extra, få eftergift i vänstersidan och fånga upp det på höger bettring. Därifrån kan jag rida honom rakriktad, och börja styra honom med alla små signaler. Där är han den mest känsliga, uppmärksamma hästen nånsin. Så så fin! Älskar det! Sen har han det jobbigt med t ex slutorna där han ska ha den böjningen och korsa över, det tar mer tid. 

Tänkte lika i galoppen, hade sånt tryck så det var roligt. Då är det lätt att träna, då är alla verktyg där så självklara. Lika svettiga båda två i det fuktiga regnvädret skrittade vi hemåt igen.



Ibiza fick gå med nytt bett och träns igår, och efter att hon fått springa av sig överskottsenergin var hon väldigt fin, nu börjar det bli mer balans i henne och hon har förstått det här med att bära upp en ryttare som vill lägga sig i också hehe. Hon ger mig rysningar, första varvet i galopp susar det i magen sedan spricker det där leendet upp över hela mitt ansikte. Wow! Bara när jag samlar yttepyttelite till kortsidan så känner du kraften i henne som bara tar i mer när man samlar lite, om jag jämför med Molle och andra hästar som kanske ger känslan att dem "släpper" för det är lite jobbigare, så blir hon bara ännu finare. Tänk när vi tränar piruetter?! Behöver inte säga mer. 


Min kille


En dag i skogen på lång tygel i valfri fart så är han tillbaka på banan och trimmar lite lösgjörande. Jag är så glad för träningen ger verkligen resultat, när dem är unghästar så lär dem sig så mycket olika nya saker och det brukar gå ganska fort om man tränar bra, men när dem blir äldre och faktiskt har lärt sig alla rörelser så stannar liksom den stora utvecklingen av och man jobbar med att stärka hästarna, och såklart med förädling på detaljnivå. Men vi kommer till "rätt" jobb mycket fortare, och därifrån hittar jag rätt verktyg för dagen genom att våga prova. Igår fick jag börja med att rida speedcontrol, och inte förglömma att växla nedåt i hastighet, för att sedan kunna gasa. Bra sätt att få honom att vilja gå fram mer självmant. Då väntar han liksom på att jag ska ge honom framåtdrivande hjälp. Sedan tittade jag lite öppnor/slutor, där fokuset först ligger på ställningen i ganaschen, kommer den igenom så finns det liksom inget stopp i böjningen, men böjer jag för mycket utan att han är ställd ordentligt igenom ganaschen så kommer inte flytet heller. 

Tempoväxlade lite mot passage, sedan fram igen, också här för att ge honom viljan att själv vilja bli kvickare när han ska gå fram. När jag mötte dem andra ekipagen på banan gick jag ner i skritt, jag måste bli mycket smartare i min träning, förut ville jag att han till varje pris skulle dåna förbi utan att ändra nånting men han väljer i vissa perioder att bli "rädd" för möten och då inbjuder jag till bråk om jag tvingar honom att gå förbi nära, men efter jag hade gått ner i skritt och låtsas att det regnat istället så slapp jag ju bråket samt att han snart bara gick trots möte. Ibland är liksom den där förbenade envisheten bara ivägen! Man måste som sagt välja sina strider, missförstå mig rätt. ;)

Galoppen lät jag honom vara lite längre och isär i, för han har det jobbigt med att lyfta fronten och verkligen komma ihop. Jag rider mycket förvänd galopp, förvända skolor och bara lösgjör, eftersom det tar några pass innan det blir riktigt finlir och han kommer ihop, till helgen kommer han vara väldigt fin, träningen måste gå i nån slags vågor. Jag kan inte träna på max-samling varje gång, utan lita på att han är där när det gäller. Gick in i en kort diagonal och gjorde 3 byten i vartannat, som om vi hade övat tusen gånger. Haha ibland är jag bortskämd, jag vet någon skrev att man skulle tänka på instagram när man lägger ut filmer på t ex bytesserier att dem kanske gjort tio dåliga innan, men vi har aldrig haft "den" svackan, sen är han inte den mest luftiga eller spikraka hästen men han har aldrig ignorerat hjälper när han får byta, det är ju det roligaste han vet. 


Workhard, playhard

Dagarna springer iväg! Tidiga mornar och sena kvällar, jag älskar det! Har nog aldrig haft så mycket "jobb" men aldrig känt mig mindre stressad eller såhär lycklig. Det är skillnad att göra saker och tjänster för andras skull, än att lägga tiden på att göra saker för sin egen. Att kunna ha valet att tacka nej till att hålla lite träning/ridning m.m. är en av sakerna som gör mig mindre stressad. För jag vill ju såklart hjälpa alla jag kan! Men jag kan inte göra det på bekostnad av tiden det tar mig ifrån mina egna hästar. Och när jag nu jobbar 100% också samtidigt som jag gör en satsning på hästarna så får det stå lite på sidan av, i mån av tid som jag brukar säga. Tänk om jag kunde livnära mig på hästarna en dag? 

Molle fick gå ut i skogen i fredags, ett riktigt galoppass där jag körde intervaller mellan piruettgalopp till ökad, bytesserier från vart fjärde runt en stor åker, ner till i varje. Han fick verkligen jobba på. Dagen efter ett pass på banan, men stackarn hade träningsvärk, kunde knappt galoppera på tygeln utan fick galoppera lång och fri hehe! Men vi smög in ett skutt över plasttunna samt finfint travarbete. 

 


 
Ibiza har jag ridit några minuter men flera dagar på rad. Nu har hon lärt sig en halvhalt och igår fick vi ändra taktik igen och börja rida framåt igen. Men det är skillnad att rida framåt när man har sug i tyglarna mot om dem släpper bettet men benen fortsätter gå! Jag är van att hjälpa hästar fram till bettet, jag har inte haft tunga hästar som hänger på bettet även om det många gånger är lättare och att föredra enligt många. Men Ibiza är ju så ung och formbar, hon börjar förstå vuxenskolan och så fin som hon var igår, det har jag aldrig känt på någon innan. Och då är hon just bara så långt ifrån "klar" men ändå så självklar... Svårt att sätta ord på. Tänk om ett år! Tänk den dagen jag kan börja samla! 


Morgonpigg

Blev en tidig morgon och jag var i stallet tjugo över fem. Tömkörde Ibiza som var jätteduktig, hittade några små knep. I högervarv när jag vill ställa till höger så åker hon iväg ett steg med baken till vänster, och eftersom hon inte ännu kan signalerna för att "ta in" sin yttersida när man kramar i yttertygeln så lade jag tömmen runt baken och kunde gå på en volt och samtidigt då som jag kramade i yttertömmen så ramade jag in henne med själva tömmen, och vips så förstod hon. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än ställer inåt, man måste rida med yttersidan också och det här kändes faktiskt väldigt viktigt, att få lära henne alltså. Det gav så mycket för hela genomsläppligheten i höger varv. När jag tömkör får hon också en sån här lugn, kort men avslappnad trav, där det blir både styrketräning och avslappning för henne på samma gång. Jag övar också på att kunna ställa både inåt och utåt men ändå gå på det förutbestämda spåret. Viktigt för rakriktningen, att man inte blir lutandes åt det ena hållet bara för att det är de varvet man rider i. Är så nöjd med henne!

Molle fick ett joggingpass, det började väldigt bra, lösgjorde i skritt och fortsatte i trav med öppnor, förvänd öppna, slutor, förvänd sluta, samma i galopp och efter vi var klara och hade skrittat en långsida innan jag ville trava av så skulle jag korta tygeln och Molle blev arg för han trodde nog att det var slut. Så han gick tillbaka till att gömma sig lite för högertygeln och jag fick då lov att backa till att skritta och inte ta loss han på vänster, är det inte typiskt när man bara ska trava av? Han fick då lov att skritta på tygeln en stund innan vi var klara. Jag hade kunnat släppa förbi det men jag vet hur han blir då, då tar han hela handen så att säga. Man måste vara konsekvent, är inte så kul varje gång för man orkar inte vara fokuserad till 110% hela jäkla tiden, men det är dessa detaljer som avgör. Nu är det glömt, nya tag imorgon! :) Är så nöjd med passet för jag fick till det jag var ute efter, joggingtrav utan mycket samling och bara sträcka ut musklerna och mjuka upp kroppen.

 

Mina fina

Ibiza har tränat på några dagar, vi lär känna varandra och provar vad som funkar och vad som måste läras in. Jag kommer fortsätta jobba henne från marken, speciellt med tömkörningen för att ha henne i rätt läge mentalt. Hon behöver trygga ramar men får inte känna sig låst, jag lär mig något av henne varenda dag. Hon är en fantastisk arbetsam individ och jag hoppas kunna ta fram hennes kapacitet någon dag i framtiden. Men just nu ser jag fram emot att vara hemma i "verkstan" och bara få lära känna henne. Det är inte likt någon annan häst jag nånsin suttit på, och då har jag ridit så många olika unghästar.... helt fantastisk. 


Molle har tränats lite på banan, gått ute i skogen och igår tömkörde jag honom med hjälp av min vän Annika. Han blev riktigt fin, och det roligaste av allt var att han trampade väldigt bra på töm, vilket gav mig mersmak. En gång i veckan hädanefter, jag måste lova mig själv att hålla det!

Här tränar vi självbärighet, ibland nästan släpper jag tygeln i överdrivelse att testa oss. Men han är fantastisk i stödet just nu, en lätt kontakt men tappar han bärigheten så smyger han sig på bettet och därifrån rider man tillbaka balansen och samlingen så hittar han tillbaka. Det handlar om millimetrar, som Emma säger. Underbara häst!! Som jag ibland underskattar. Ska jag sluta med!

Träning

Molle gjorde en jättebra träning för Emma igår, vi fokuserade på galoppen och främst lite nya tekniker för att hitta piruettgaloppen. Emma har en bild i huvudet hur hon vill att Molle galopperar i piruetterna och hon har gett sig fan på att vi ska rida dem som Cattis Hjärpe och Cerina! Så jag fick igen använda mig lite av att putta ut rumpan i vä galopp, fånga in höger sedan ställa om, allt ska ske på en sekund i princip, inga långsamma hjälpgivningar utan samverkas i ett och samma steg. Då får han bära på sitt yttre bakben och kunna galoppera runt med framdelen istället för att sätta sig som en banan och snurra runt. Han var jättefin. I höger galopp börjar det bli riktigt bra och jag kan kontrollera böjningen, höjd och längd på sprången, så där fick jag samla till den piruettgalopp jag ville men inte komma in på vändningen utan vara kvar på den förutbestämda volten. 

Vi kollade lite lite trav också och han är fantastisk, den jobbar vi en annan dag för att inte slita på honom. Nu har vi äntligen hittat till att kunna rida bara 25 minuter, det ska inte ta 45 min för att kunna börja göra saker utan vi kommer på plats snabbare och snabbare, jag är mer noggrann och låter inte detaljerna glömmas. Vissa dagar måste man absolut jogga runt med lättare kontakt och kanske mer bara ha terapi-ridning (enkelt, bara styra, mysa, berömma, utan samling) men när vi ska styrketräna måste jag få ihop Molle mellan hand och skänkel och nu har vi hittat vägen till att han ska bära sig direkt. Skritt halt. Är det så enkelt? Haha just nu är det väldigt bra för in i halten ber jag om mer bakben så att halten blir bärig och undersatt. Sedan får han inte ta ett stort kliv framåt i skritt utan ska börja med sina bakben och dem ska böjas in under magen, inte skövla på. Det här gör att jag får bakbenet in i tygeln, och kan fånga kontakt och lika snabbt lätta av, kontakten blir jättefin och jag får känslan att när jag rör höger tygel så påverkar jag höger bak, och lika i vänster. Då känner jag steget innan om vi börjar falla isär, och kan aktivera innan vi tappar det, och snart överförs hela kommunikationen till sätet, där jag som igår kände att jag tappade ut vänstersidan litegrann. Då räckte det att jag tog blicken utåt två steg, för 2 veckor sedan hade jag stämt av i tygeln t ex. Han är döhäftig att rida då!

 

Långsiktigt samarbete med hästen

Nu har det smält lite hos mig, helgens äventyr, och jag har fått så många glada hejjarrop från människor runtom oss som unnar oss vår framgång och som vet varifrån vi började för några år sedan. I höstas började jag prata lite mer öppet om känslan som jag så många gånger känt, att jag inte är godkänd nog att kalla mig för dressyrryttare, för jag gör inte på samma sätt som alla andra. Jag har inte passat in i den mallen som finns inpräntat hos oss sedan många år. Genom att prata om mina känslor och min egen värdering så kan jag jobba med dem tankarna när dem smyger sig på. Men ibland tänker jag också att folk unnar mig vår framgång för att jag just inte har en "fin" dressyrhäst som går att vara avundsjuk på. Ingen ville ha en häst som Molle för 3 år sen. Han var inte en tillräckligt fin häst, så det går bra att unna oss vår framgång för det är ändå ingen "fin" häst. Men ni hör, så kan jag inte gå runt och tänka! För vem är det nyttigt? Kanske lite för att hålla mig med båda fötterna på jorden.

Alla kanske har tänkt samma, "det var väl inget särskilt med det här?" Jag hör fortfarande dem små tankarna att jag inte får känna att jag är duktig bara för att jag tagit min häst till denna nivån, att vilken apa som helst kan ta hästen till MSVA... Jag försöker njuta och tillåta mig själv att känna stolthet och vara nöjd, även om det just är den egenskapen att alltid vilja utvecklas som är skillnaden som gör skillnaden... Det är det som tar oss framåt. Men jag måste slå bort dem onda tankarna för TÄNK hur orättvist det är att tänka så när det finns ryttare som alltid kommer tävla på en nivå för att man inte kommer upp på nästa, helt enkelt för att det ÄR så jäkla svårt att lära sig rida och det är såklart olika svårt för olika människor. Och då är jag SJUKT orättvis om jag inte tycker det ÄR STORT att rida MSVA. Så mina tankar slåss i huvudet och som tur är så vinner alltid mina positiva tankar. Det är klart jag ska UNNA mig att få vara glad och stolt! Det ger mig självförtroende som ryttare och det krävs för att kunna komma ur svackor som kommer och går. Jag förminskar INGEN annan som inte har samma ambitioner som jag, för man måste ha perspektiv på saker och ting. En sak som jag tar för givet, kanske är en livsdröm för någon annan och jag är lika glad för den människan när den uppfyller sina mål! :) 
 

Däremot blir jag förvånad när ryttare tror att det ska räcka att träna med ögon på sig varannan vecka, sedan inte ha en noga uttänkt plan för varenda ridpass, men ändå tror att man ska utvecklas i raketfart framåt. Går det bra, då går det fort! Men det är faktiskt ett jäkla jobb, även om man har en häst med kvaliteer och lätt för sig så måste man jobba så hårt, och inte fastna i sina olater. Blir ledsen när man sen blir arg på hästen som inte tar halvhalten fast det egentligen är du som gett otydliga signaler.

Nu börjar jag förstå, vad som skiljer ryttare åt. Det sitter oftast i huvudet. Jag har senaste åren mer och mer börjat förstå hur ödmjuk man måste vara, hur mycket man måste lyssna till hästen och hur man måste våga lämna en del man trodde man "trodde på", och kliva ur sin comfortzone och känna sig som en loser om och om igen, för sen när man har jobbat sig igenom det så kliver man upp en nivå! Och det går inte på en dag, eller ens en vecka. Om man inte har tålamodet att ärligt talat låta det ta år, så tycker jag att man är oförskämd mot sin häst och sin hjälp att kräva framgång. För ett år sedan red jag MSVB på 57% och grät i bilen till mamma att jag nog nått min högsta nivå, att vi kommer vara kvar på MSVC för resten av livet. I helgen förvånades jag av att det kändes enkelt och trevligt att styra runt i seriebyten och piruetter. Man kommer möta svackor som man ska ta sig ur, och jag har fått kämpa men många gånger också klarat att tänka mig ur dem på rätt sätt. Det är få gånger jag är sjukt missnöjd med ett helt pass, jag hittar alltid något som var bra eller som jag kan vara nöjd med, och då skapar jag en positiv känsla istället för att mata mina negativa. Och det måste man för att behålla något slags ryttarkänsla eller självförtroende, som jag skrev tidigare.

Tack till min stora idol, Emma, som alltid trott på oss, som lärt oss att inte vara nöjd med för lite men som också varit ärlig och hållt oss på jorden. Men vi har nog förvånat även dig Emma, om du tänker tillbaka på när vi började resan med Molle. Tack för allt du gör och lär oss, framgången går upp och ner också framöver, du finns där i både och och tar emot oss!


Hästarna

Ibiza har gått 3 dagar i rad, i förrgår en kortis på banan, igår ut i skogen och travade längre sträckor och hon är så duktig. Idag gick hon lite på banan men hade lite vingel i galoppen, jag tror nämligen att hon börjat växa! Hon är en sån arbetsmyra så hon försöker ändå men det gäller att ha is i magen och låta det ta tid. Kontakten var underbar idag! Är så glad att jag får lära mig rida så sjukt olika hästar, och kommer få göra "allt" på nya sätt. Molle tar det lite lugnt efter tävlingshelgen och får nog börja jogga igång sig imorgon. Idag var han med ut som farbror åt Frisbee i skogen, vi både travade och galopperade i bredd och hästarna njöt och fick busa ur sig. 

 
Molles nya träns från SD Design, De Luxe heter det. Det var så enkelt och snyggt på honom! Båda mina hästar kommer passa i vitfodrad nosgrimma.

Jag skriver på ett inlägg om tankar och förhållning till träning och tävling med hästen, men det är svårt att formulera så det kommer fram så man förstår mig rätt. Men håll utkik så kommer förhoppningsvis ett lite längre inlägg med några bra tankeställare så småningom.. :)



Plan för dagen

Ibiza reds ut i fredags där hon råkade kliva av sig en sko (som satt med några för få sömmar redan) och fick vänta på hovslagaren som kom ut i söndags, fantastiskt hyggligt att komma ut en söndagsförmiddag måste jag säga! Igår när vi kom hem fick hon därför jobbas lite från marken. Jag arbetar för hand med att tömköra på spåret, hitta stöd och ge signal för ytterhjälp samt ställande innertygel. Jag vill att hon rundar sig vid min skänkel och i ganaschen, inte i rumpan och halsen. Så det kan man lära dem redan nu, hon har det redan i sig så markjobbet hjälper att hon ska känna sig trygg på tygeln i vändningar och hörn. Samt hjälper det hennes hjärna att fokusera och varva ner, hon får jobba utan att springa sig trött. Ger jättemycket för hjärnkontoret! Ikväll sitter jag äntligen upp och rider igen.

Molle ska få joggas ute idag, viktigt att inte ställa av dem efter tävlingshelgen utan att varva ner dem för att sedan efter ett par dagar varva upp igen till träningsflöde. Ställer man av är det risk för skador som beror på stelhet eller ömmande muskler som inte fått genomströmning. Tur ändå att dem står i hagen och solar sig varma just nu. Jag jobbar bara tisdag och onsdag sen blir det fullt ös i veckoslutet med massor av hästar som ska tränas. Nu lägger vi i en växel till!

Min kung!

Tävling Valborg - Storvik

Vi har haft två underbara dagar i Storvik med så mycket glädje och nervositet, som ni redan läst red vi vår andra MSVA och slutade upp som 4:e placerade i det stora startfältet! Inte nog med det, igår vann vi dagens första klass, en nationell (vår första) MSVB! Molle har uppfört sig som en stjärna, sovit borta och trots att dem blev skrämda på natten av grannar som smällde stora raketer utanför hästhagarna så laddar han om och äter bra, sov bra och gick in på banan med härlig inställning.

 
Första dagen var han jättefin på framridningen, ni vet när man kommer in på banan så släpper man lite på det man ridit fram på framridningen, men jag kände redan när jag travade in att han var så avslappnad och MED mig, så jag ville inte ens be om de där sista trycket som gör att han går från 6 till 8. Jag kände direkt att vi kunde gott få en erfarenhets-runda med bra känsla och samspel, det där lilla sista får komma när vi är helt redo. Vi hade lite strul i vänsteröppnan där jag inte fick klart med ställningen och i vänsterpiruetten föll han isär samt något byte som blev kort, men utöver det en jämn runda. Dock lite skillnad hos domarna med 64, 64 och 61. Jag var jätteglad och stolt över att visa upp oss och komma från Karlskoga där jag tyckte vi hade vårt livs värsta ritt med så mycket spänning och nu visa en totalt avslappnad häst! Så roligt och ett kvitto att vårt jobb hemma ger resultat.

Dag två var han lite tröttare, ville göra sig lite lång på framridningen men jag red täta skritt-trav övergångar och sedan i galoppen gjorde jag lite sluta-skänkelvikning för att få med mig bägge sidor och traven var fortfarande lite utan tryck, men galoppen gjorde vi riktigt bra inne på banan. Jag kom ut och kände mig mycket nöjd, blev en seger där Roger Ohlsson höll oss på 67%! Det var vår första nationella bedömning, jag är så stolt över mig och min häst, vad han gör för mig! Och som vi jobbar och sliter för att allt ska gå ihop, alla i teamet jobbar för att vi ska kunna åka iväg såhär och tävla.

Tack alla som har grattat och skrivit fina rader, blir rörd och känner mig så tacksam.

 










 

RSS 2.0