Vägen är upp och ner


Inte överens om halvhalten där :P

Det är så skönt när man kan prata om att det inte alltid är bra. När folk jag inte känner frågar mig så brukar jag alltid bara svara att allt går bra, för jag orkar inte förklara att jag kan bli upprörd om en endaste hörnpassering inte kändes bra när jag tränade sist haha! Det var någon förut som frågade om det aldrig gick dåligt nångång, för jag låter alltid så positiv. Det är väl klart att det känns dåligt ibland, men det är ju alltid en relativ fråga. Jämför man med hur det brukar kännas eller jämför man med någon annan, så får man ju helt olika svar. 

Sen jobbar vi i ett system där vi alltid (VARJE DAG) lyfter fram våra "problem". Jag skrev ju nyss att jag ridit på rätt mycket senaste tiden, det är för att i perioden när allt bara flöt (runt jul) så passade jag på att göra så mycket roliga saker (bytesserier, piruetter, piaff/passage) så jag glömde bort grunderna igen, och vips så fick jag inte med mig högersidan och till följd började Molle sladda ut höger bak. Och så har jag koncentrerat mig massor på det i en vecka följt av 2 dagars vila, och då kanske man får ha lägre krav på att göra saker och jobba med just det, och i måndags sa Emma att han helt slutat och nu bär sig bättre jämnt bakifrån, och det kändes ju. Men att ha jobb och hemläxor, är det inte det träningen går ut på?

Molle är inte samma dag ut och dag in, utan vi måste ändra på schemat för han blir lite rastlös och tycker att han kan själv. Om vi hade samma framridningsrutin varje dag skulle han tänka ungefär: jag vet redan vad du vill så vi kan väl göra det här bara halvdant... Istället måste jag ändra, växla, hålla honom nyfiken och vaken. Ibland leker jag "westernryttare" när jag skrittar fram, haha jag säger bara så för jag vet att det retar dem som tävlingsrider riktig western men jag använder bara de ordet för när jag tränar "spins" och lite ryggningar och flytta i sidled på långa tyglar. Då blir Molle jätteuppmärksam och undrar vad som händer. Lite så får man jobba honom för att han inte ska bli uttråkad i huvudet, för då vill han inge mer! :) Som ett barn ungefär.

Och när det stämmer med allt, då känns allt bara så självklart! Men när man tappar en pusselbit på vägen, och inte riktigt vet varför det inte klickar i igen, så känns bara allt så jävla hopplöst. Och så är det för alla. Det är en väg som är allt annat än rak, men med en trygg tränare och någon som man kan ringa och ösa ur alla känslor till efter ett sånt pass så kommer man igenom det också. Känner ni igen er?



Kommentarer
Postat av: Paulina

Hur beter sig Molle när han "inte vill något mer?" Jag tappar också lätt grunderna under de perioder då allt bara flyter på och så får vi en dipp efter det och jag blir lika frustrerad och förvirrad varje gång, tills jag rider för min tränare och han påpekar vad som gått snett. Jag hoppas jag lär mig att se o känna det själv någon gång!

Svar: Han är inte så komplicerad, men han stänger av, zonar ut. Om jag blir för långsam eller råkar skänkla samtidigt som jag tar i tygeln så stänger han av mig. Och det är ju mitt fel! Jag måste vara väldigt fokuserad när jag rider honom. Han tar sina chanser när jag inte är "närvarande" och är bekväm helt enkelt. Men när jag gör rätt, då gör han alla rätt och lite till! Så det är såklart helt beroende på mitt fokus och mina energier. Sen kan vi båda ha dåliga dagar men oftast beror det på som du säger, att jag missat någon viktig del som inte fungerat för dagen och jag har fokuserat på annat.
Elin Haglöf

2017-03-06 @ 11:03:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0