Perspektiv

Problem har alla. Problem med formen är det som flest okunniga vill påpeka och diskutera mest. I någons värld verkar det fungera som så att bara nosen är på lodplan eller något framför så fungerar resten bra. Jag kan också springa och imitera en världselitlöpare men jag använder högst troligt inte hela min kropp på rätt sätt.

När jag sitter i ridhus och tittar på hästar, så tänker jag nästan aldrig på hästens huvud. Jag tycker det är jobbigare att se hästar som är tunga fram på sina bogar, som inte kan röra bogarna och som hänger i ryttarens tyglar. Man ser på ryttarens kropp och framförallt rygg att den är stark. Jag tycker det är jobbigt att se en hästs bakdel, när bakbenen inte är under kroppen utan älgar ut bakom hästens rumpa, och hela bakdelen är vinklad utåt/uppåt/bakåt. Då ser man spänningarna det ger i ryggen, svagheten det visar i styrseln. När hästen svajar som en slingrig orm för att den inte tar i med sina bakben, så när du svänger åt ett håll åker baken åt andra. När hästen vid varje övergång blir rakbent och struttig i sitt steg, istället för att böja på sina leder och bli elastisk. En statisk form på lodplan, eller en elastisk ridning med utrymme för nyanser?

Alla dessa problem då, löser man det genom att på ena eller andra viset placera nosryggen i lodplan?

All träning sker steg för steg, men det intressanta är vilken ände man börjar jobba i. :)