Lycklig

Vi har haft en kämpig period som har tagit mycket mer energi än jag trodde, men nu börjar vi jobba oss ur svackan ordentligt och snart kommer finstämmigheten att komma tillbaka. Vi ändrar min ridning igen, och det tar först tid att förstå, sedan tid att programmera om musklerna och sen ska det bara "sitta i ryggmärgen" vilket tar ännu längre tid. Det har varit några pass där jag bara kunnat skritta rakt ut i skogen, så ni förstår att man måste backa bandet emellanåt för att kunna smälta något nytt. Jag är väldigt förskonad från såna här svackor, vi kan ha skitpass men inte som det här när jag tappar bort min ridning. Men som sagt, nu börjar det kännas som vi plockar ihop allt igen och när det stämmer så är vi bättre än vi var i vintras. Ni som rider förstår känslorna som överfaller en när man lägger hela sitt liv i hästarna! Då rasar hela ens värld när man tränar dåligt, men jag måste släppa det och se på det utifrån, smart.

Till något roligare... I helgen kommer en ny häst till mig. Jag kan inte säga så mycket mer i dagsläget men jag längtar till att få göra om hela resan med en till unghäst, som har kvalitéer och som är "gjord" för dressyrsporten. Jag är så taggad så jag spricker nästan! Molle blir storebror kan man säga, jag känner mig så lycklig att kunna ha en häst på hans utbildningsnivå samtidigt som en liten bäbis. Då tappar man ingen ridning och det kommer bara gynna dem dagar det känns kasst, för då har man kanske en som går bra. 

Igår på träningen jobbade vi med att komma till ridning snabbare, jag måste komma "fram" dit jag vill på 25 minuter, inte åka runt och slita på honom i 45. Så vi testar lite olika saker, övningar m.m. som ger det utslag vi söker. Är glad att jag har en tränare som hela tiden vill ta mig vidare, som lär mig saker som ingen annan kanske hade grävt efter. För i slutändan lär jag mig så mycket, med så mycket respekt och ödmjukhet mot hästen. Pet the horse, kick yourself är det ungefär. Tajming, känsla, det är mig det hänger på i varje steg.