Lite om form

Senaste träningspassen med Molle har jag fått ett riktigt bra sug på tygeln där bakbenen vinklats och han bär sig fram till en kontakt med handen. När jag då travar av så är det liksom så självklart och lätt att stretcha halsen och välja vilken form vi ska ha. Jag kan runda honom i sidorna, lägga "ner" honom med huvudet i sanden eller så kan jag växla lite, jag brukar nämligen rida skolor längs fyrkanten när jag travar av, för att bibehålla och få fler kvalitiva steg som bygger något för framtiden. För han släpper inte kontakten, vilket har varit våran stora grej sen han var liten. Han har en aktivitet som går genom hela kroppen och han travar nog sitt finaste då och där när han travar genom ett stort sving i kroppen och en rund fin gång med höga rörelser men helt utan ansträngning. Det känns fantastiskt! Det får mig att känna skillnaden på när man släpper kontakten och hästen får trava utan krav med huvudet var den vill, och att faktiskt göra ett arbete med växling av formen. Vi gör ju det förstnämnda också, men på vilodagar! :) För att bara låta hästen hålla sitt huvud på lodplanet eller framför gör inte skillnaden i kroppen på om hästen går i en bra form eller inte, det sitter ihop. Det är inte ett enda fokus som gör skillnaden. 

Utdrag från Hippson :)

5. Kontakt med motorn via tygeln

Gretzer vill ha kontakt med hästens mun via tygeln, men en lätt kontakt. Hon liknar kontakten i tygeln vid en strömkabel som går från hästens båda motorer, alltså bakbenen, via ryggen och nacken fram till handen. 
– Du känner vad bakbenen gör via den där strömkabeln, då kan den inte glappa okontrollerat.  
Däremot ska man givetvis använda sig av eftergifter som beröm. Men det ska handla om en medveten eftergift när hästen gör något bra, inte ett ”random” glappande. 
– När motorn är riktigt bra i gång kan du släppa lite mer. Men det få inte vara så att hästen släpper bettet och hamnar bakom hand, i ett sådant läge är det riktigt obehagligt att försöka styra på ett hinder. Då blir det ett helsike att hoppa.
När Maria travar av och stretchar Lizette efter arbetspasset rider hon dock medvetet med glappande tygel.
– Nu är motorn i gång, hon bär sig själv och följer skänkeln. Då kan jag låta tygeln glappa, säger Gretzer och berömmer vilken fin skolhäst Lizette är.

Strömkabel, riktigt bra ordval! :D