Att vara på jobbet

Igår fick Emma hoppa upp och känna på Molle. Tyckte vi båda behövde det efter så många "justeringar". Och han var inte riktigt som han såg ut, så det var ju väldigt bra att Emma red så att jag kan få mer hjälp. Jisses vad fin han är! Jag har inte sett han från marken på väldigt länge, och han har blivit så fin både i galoppen och i kroppen. Biffig och mer ihop. Det är inte alls samma sak att se honom på film. Han var dock lite rultig för han var nyskodd sen eftermiddagen, men han klarade absolut att gå ändå.

Idag började jag dagen med att vara lite sur på honom. Skulle ställa han på gången och brodda i en hov och han var töntig och skulle dra åt sig benet istället för att låta mig lägga ner det på mina knän. Bara liksom nonchalant beteende, se om han slapp undan. Sen när jag skulle flytta honom åt sidan så var det verkligen stånk och stön, och ett ben idag ett imorgon. Då blev jag faktiskt lite arg och fick säga till honom ordentligt. Jag förespråkar att människan ska vara hästens flockledare och hantera hästen säkerhetsmässigt som det stora djuret det är och med respekt, det inkluderar i mina ögon att hästen visar respekt tillbaka. Den tiden han är "på jobbet" måste han vara lite vaken och uppmärksam, samt lyssna på vad jag säger. Han har hela dagen att lata sig i hagen och i boxen, men på jobbet måste man jobba. Nu blir det lite stramare gränser faktiskt en tid, jag har förmänskligat honom och njutit av att han börjat bli så gosig så jag kanske släppt på hans ramar lite. Hur ska jag då förvänta mig att han lyssnar när jag rider när han redan på marken tycker att det inte är så viktigt? Det är svårt när han tidigare har varit en lite nervös häst som man fått jobba mycket med att han ska vara avslappnad och lugn, men att vara lat är inte en bra egenskap. ;)