Äntligen fredag

Imorse blev det en underbar uteritt, solen värmde och att det fallit snö som låg kvar på marken gjorde ingenting, det var mjukt på vägarna i skogen och det blev fokus på mjuk kropp och liksidighet. Red på tränsbett och utan sporrar, han var lite i farten redan när jag gjorde iordning honom så kände att jag inte behövde nån extra liten peppning. Efter en stunds tempoväxlingar gick jag ner till skritt och ville känna att jag kunde ta höger bak till höger tygel, jag vill känna bakbenet komma in under magen och kännas i handen. Då gjorde han allt för att slippa, han drog av en piaff som var skitfin, han gick in i en gran och sen galopperade han 10 meter med huvudet rakt upp, sedan gjorde han det jag bad om, jag bara satt stilla uppepå och väntade ut honom. Han får ha en "fajt" med sig själv, om han vill göra det så. Men det är inte så svårt att göra det jag ber om, men han släpper till fortare och fortare. Och när han gör det, så tror jag han känner att det inte var så jobbigt att överge vänstertygeln, för det är ju så att vi båda ska ställa om oss, han är ingen jättesned häst men om man har fått pyttelite mer balans från vä-tygeln i 3 månader så är det en stor omställning även för hans muskelminne att göra annorlunda. Men när han liksom kommer till sans och ro och förstår att "jaha, var det så du menade" så tar han ju i med bägge sina bakben. Lättare att piaffa än att skritta på tygeln, konstigt va?! :P

Skogen doftade av mossa, gran och annat som luktar skog. Det var så underbart fridfullt att vara där på Molles rygg, han lyfter på sina ben och frustar så härligt när han får lunka på stigar. Längtar tills imorgon när vi trimmar vidare.



 
Imorgon ska jag göra klart för den nya hästen. Halma upp boxen, ställa ut vattenhink. Mysigt!

Lycklig

Vi har haft en kämpig period som har tagit mycket mer energi än jag trodde, men nu börjar vi jobba oss ur svackan ordentligt och snart kommer finstämmigheten att komma tillbaka. Vi ändrar min ridning igen, och det tar först tid att förstå, sedan tid att programmera om musklerna och sen ska det bara "sitta i ryggmärgen" vilket tar ännu längre tid. Det har varit några pass där jag bara kunnat skritta rakt ut i skogen, så ni förstår att man måste backa bandet emellanåt för att kunna smälta något nytt. Jag är väldigt förskonad från såna här svackor, vi kan ha skitpass men inte som det här när jag tappar bort min ridning. Men som sagt, nu börjar det kännas som vi plockar ihop allt igen och när det stämmer så är vi bättre än vi var i vintras. Ni som rider förstår känslorna som överfaller en när man lägger hela sitt liv i hästarna! Då rasar hela ens värld när man tränar dåligt, men jag måste släppa det och se på det utifrån, smart.

Till något roligare... I helgen kommer en ny häst till mig. Jag kan inte säga så mycket mer i dagsläget men jag längtar till att få göra om hela resan med en till unghäst, som har kvalitéer och som är "gjord" för dressyrsporten. Jag är så taggad så jag spricker nästan! Molle blir storebror kan man säga, jag känner mig så lycklig att kunna ha en häst på hans utbildningsnivå samtidigt som en liten bäbis. Då tappar man ingen ridning och det kommer bara gynna dem dagar det känns kasst, för då har man kanske en som går bra. 

Igår på träningen jobbade vi med att komma till ridning snabbare, jag måste komma "fram" dit jag vill på 25 minuter, inte åka runt och slita på honom i 45. Så vi testar lite olika saker, övningar m.m. som ger det utslag vi söker. Är glad att jag har en tränare som hela tiden vill ta mig vidare, som lär mig saker som ingen annan kanske hade grävt efter. För i slutändan lär jag mig så mycket, med så mycket respekt och ödmjukhet mot hästen. Pet the horse, kick yourself är det ungefär. Tajming, känsla, det är mig det hänger på i varje steg.

 

Tävling 26/3 Karlskoga RK

Behöver några tävlingar till på mig för att andas och komma ner i rätt mood, jag ska inte vara alltför laddad utan mest fokuserad och ha något konkret att jobba med under hela programmet. Men igår var sista uppridningen under kontroll där vi väntade på varandra och hade en bra takt, alltid något! Jag hade förväntat mig att vi skulle balla ur mer, liksom vi har inte kunnat rida på 2 veckor mer än rakt framåt, 2 dagar bara i skritt för vi har haft en rejäl svacka. Inte gjort skolor eller byten sen fredagen med Emma, och så sätter han så fina byten och får 8 tillochmed. Traven var spänd och jag glömde bort min nya ridning, men nu har jag verkligen en plan tills nästa gång, jag vet exakt hur jag vill göra nu, men jag fastnade i vår gamla tävlings-ridning, den måste bort och min nya ridning ska in. Är så taggad att visa upp honom som han kan vara! 

Helt sjukt att vi blev placerade, vi tänkte åka hem men när vi såg poängen, alltså vi förtjänade inte mer även om hon kanske låg lite lågt i poäng, (64%) men sen såg mamma att det var bra för dagen i vårt startfält. Ibland vinner man på tur, ibland på skicklighet och ibland vinner man på att alla andra också hade det lite jobbigt för dagen. Men Molle vilken stjärna, han ville bara stå och sola utanför transporten, stod och sov med oss medans vi väntade på prisutdelningen. När resultaten på Equipe var klart travade vi upp till ridhuset, bara för att komma fram 1 minut försent och missade hela alltihopa. Snacka om att vi var snopna. Jag kan inte direkt knyta fast Molle i transporten och springa emellan för att lyssna på högtalaren utan vi gick exakt efter equipes uppdatering men kom ändå försent. Det var på håret att dem ens ville ge oss vår rosett, så skamsen jag kände mig!! 

Men kul att vår lägstanivå har höjts såhär pass mycket, vi kan ju visa oss sjukt mycket bättre än detta. Men spänningarna hos både mig och honom måste bort, och nästa gång ska jag verkligen göra allt för att det ska visas upp! Inte ridit detta program sen vi tävlade sist i oktober, så verkligen MVG till Molle som bara följde med. 


Idag har han sprungit fritt på linan på ridbanan, lite bock och bus fick bli dagens rörelse.