Äntligen fredag

Imorse blev det en underbar uteritt, solen värmde och att det fallit snö som låg kvar på marken gjorde ingenting, det var mjukt på vägarna i skogen och det blev fokus på mjuk kropp och liksidighet. Red på tränsbett och utan sporrar, han var lite i farten redan när jag gjorde iordning honom så kände att jag inte behövde nån extra liten peppning. Efter en stunds tempoväxlingar gick jag ner till skritt och ville känna att jag kunde ta höger bak till höger tygel, jag vill känna bakbenet komma in under magen och kännas i handen. Då gjorde han allt för att slippa, han drog av en piaff som var skitfin, han gick in i en gran och sen galopperade han 10 meter med huvudet rakt upp, sedan gjorde han det jag bad om, jag bara satt stilla uppepå och väntade ut honom. Han får ha en "fajt" med sig själv, om han vill göra det så. Men det är inte så svårt att göra det jag ber om, men han släpper till fortare och fortare. Och när han gör det, så tror jag han känner att det inte var så jobbigt att överge vänstertygeln, för det är ju så att vi båda ska ställa om oss, han är ingen jättesned häst men om man har fått pyttelite mer balans från vä-tygeln i 3 månader så är det en stor omställning även för hans muskelminne att göra annorlunda. Men när han liksom kommer till sans och ro och förstår att "jaha, var det så du menade" så tar han ju i med bägge sina bakben. Lättare att piaffa än att skritta på tygeln, konstigt va?! :P

Skogen doftade av mossa, gran och annat som luktar skog. Det var så underbart fridfullt att vara där på Molles rygg, han lyfter på sina ben och frustar så härligt när han får lunka på stigar. Längtar tills imorgon när vi trimmar vidare.



 
Imorgon ska jag göra klart för den nya hästen. Halma upp boxen, ställa ut vattenhink. Mysigt!

Lycklig

Vi har haft en kämpig period som har tagit mycket mer energi än jag trodde, men nu börjar vi jobba oss ur svackan ordentligt och snart kommer finstämmigheten att komma tillbaka. Vi ändrar min ridning igen, och det tar först tid att förstå, sedan tid att programmera om musklerna och sen ska det bara "sitta i ryggmärgen" vilket tar ännu längre tid. Det har varit några pass där jag bara kunnat skritta rakt ut i skogen, så ni förstår att man måste backa bandet emellanåt för att kunna smälta något nytt. Jag är väldigt förskonad från såna här svackor, vi kan ha skitpass men inte som det här när jag tappar bort min ridning. Men som sagt, nu börjar det kännas som vi plockar ihop allt igen och när det stämmer så är vi bättre än vi var i vintras. Ni som rider förstår känslorna som överfaller en när man lägger hela sitt liv i hästarna! Då rasar hela ens värld när man tränar dåligt, men jag måste släppa det och se på det utifrån, smart.

Till något roligare... I helgen kommer en ny häst till mig. Jag kan inte säga så mycket mer i dagsläget men jag längtar till att få göra om hela resan med en till unghäst, som har kvalitéer och som är "gjord" för dressyrsporten. Jag är så taggad så jag spricker nästan! Molle blir storebror kan man säga, jag känner mig så lycklig att kunna ha en häst på hans utbildningsnivå samtidigt som en liten bäbis. Då tappar man ingen ridning och det kommer bara gynna dem dagar det känns kasst, för då har man kanske en som går bra. 

Igår på träningen jobbade vi med att komma till ridning snabbare, jag måste komma "fram" dit jag vill på 25 minuter, inte åka runt och slita på honom i 45. Så vi testar lite olika saker, övningar m.m. som ger det utslag vi söker. Är glad att jag har en tränare som hela tiden vill ta mig vidare, som lär mig saker som ingen annan kanske hade grävt efter. För i slutändan lär jag mig så mycket, med så mycket respekt och ödmjukhet mot hästen. Pet the horse, kick yourself är det ungefär. Tajming, känsla, det är mig det hänger på i varje steg.

 

Tävling 26/3 Karlskoga RK

Behöver några tävlingar till på mig för att andas och komma ner i rätt mood, jag ska inte vara alltför laddad utan mest fokuserad och ha något konkret att jobba med under hela programmet. Men igår var sista uppridningen under kontroll där vi väntade på varandra och hade en bra takt, alltid något! Jag hade förväntat mig att vi skulle balla ur mer, liksom vi har inte kunnat rida på 2 veckor mer än rakt framåt, 2 dagar bara i skritt för vi har haft en rejäl svacka. Inte gjort skolor eller byten sen fredagen med Emma, och så sätter han så fina byten och får 8 tillochmed. Traven var spänd och jag glömde bort min nya ridning, men nu har jag verkligen en plan tills nästa gång, jag vet exakt hur jag vill göra nu, men jag fastnade i vår gamla tävlings-ridning, den måste bort och min nya ridning ska in. Är så taggad att visa upp honom som han kan vara! 

Helt sjukt att vi blev placerade, vi tänkte åka hem men när vi såg poängen, alltså vi förtjänade inte mer även om hon kanske låg lite lågt i poäng, (64%) men sen såg mamma att det var bra för dagen i vårt startfält. Ibland vinner man på tur, ibland på skicklighet och ibland vinner man på att alla andra också hade det lite jobbigt för dagen. Men Molle vilken stjärna, han ville bara stå och sola utanför transporten, stod och sov med oss medans vi väntade på prisutdelningen. När resultaten på Equipe var klart travade vi upp till ridhuset, bara för att komma fram 1 minut försent och missade hela alltihopa. Snacka om att vi var snopna. Jag kan inte direkt knyta fast Molle i transporten och springa emellan för att lyssna på högtalaren utan vi gick exakt efter equipes uppdatering men kom ändå försent. Det var på håret att dem ens ville ge oss vår rosett, så skamsen jag kände mig!! 

Men kul att vår lägstanivå har höjts såhär pass mycket, vi kan ju visa oss sjukt mycket bättre än detta. Men spänningarna hos både mig och honom måste bort, och nästa gång ska jag verkligen göra allt för att det ska visas upp! Inte ridit detta program sen vi tävlade sist i oktober, så verkligen MVG till Molle som bara följde med. 


Idag har han sprungit fritt på linan på ridbanan, lite bock och bus fick bli dagens rörelse.

Jämn, lätt och mjuk

Imorse var Molle så fin. Jämn, lätt och mjuk. I veckan har vi backat tillbaka flera steg, ridit på träns och nött framme för skänkeln, rätt stöd på bettet. Låter så enkelt men är allt annat, det vet alla ryttare. Men imorse kändes han som sagt riktigt fin och jag känner att magkänslan är bra igen. När jag tänker tillbaka på våra andra "dippar" så minns jag inte så mycket, mer än att det går fort att glömma hur det var förut. När hästen känns som bäst, så vill man ha det varje dag. Men nu har jag en plan, och hoppas hålla mig till den.

Igår hälsade jag på hos Emilie Nyreröd, hade vägarna förbi och frågade om jag kunde komma och inspireras lite. Och ställde typ tusen frågor! Det är så viktigt att få höra att även proffsen stöter på problem, hon red i princip precis som Emmas ridning är, som hon lär ut. Svara för skänkeln, fram till handen, ta halvhalten och jobba igång bakbenen. Vi pratade om olika hästar och olika svårigheter m.m, det var så skönt och roligt att få se. Inspiration behöver man fylla på! 

 
 
 
 
 

Perspektiv

Problem har alla. Problem med formen är det som flest okunniga vill påpeka och diskutera mest. I någons värld verkar det fungera som så att bara nosen är på lodplan eller något framför så fungerar resten bra. Jag kan också springa och imitera en världselitlöpare men jag använder högst troligt inte hela min kropp på rätt sätt.

När jag sitter i ridhus och tittar på hästar, så tänker jag nästan aldrig på hästens huvud. Jag tycker det är jobbigare att se hästar som är tunga fram på sina bogar, som inte kan röra bogarna och som hänger i ryttarens tyglar. Man ser på ryttarens kropp och framförallt rygg att den är stark. Jag tycker det är jobbigt att se en hästs bakdel, när bakbenen inte är under kroppen utan älgar ut bakom hästens rumpa, och hela bakdelen är vinklad utåt/uppåt/bakåt. Då ser man spänningarna det ger i ryggen, svagheten det visar i styrseln. När hästen svajar som en slingrig orm för att den inte tar i med sina bakben, så när du svänger åt ett håll åker baken åt andra. När hästen vid varje övergång blir rakbent och struttig i sitt steg, istället för att böja på sina leder och bli elastisk. En statisk form på lodplan, eller en elastisk ridning med utrymme för nyanser?

Alla dessa problem då, löser man det genom att på ena eller andra viset placera nosryggen i lodplan?

All träning sker steg för steg, men det intressanta är vilken ände man börjar jobba i. :)

 
 

 

En bra vecka

Man blir lätt deprimerad när snön yr utanför fönstret. Det skulle nog sluta snöa på förmiddagen och kommer säkerligen smälta bort till lunch men det är ju så onödigt! Molle fick vila igår, då han gjort så himla bra ifrån sig och nu väntar en vecka med lite mer träning igen när vi kommit över vår tröskel. Ska strax ut och mocka och fixa lite innan jag börjar jobba, när jag inte är ut på kvällen innan så känns det som att något fattas inuti mig. Som att jag glömt något väldigt viktigt. Men jag är den typen som också måste få ta igen mig, förra veckan var psykiskt påfrestande och då måste jag ha en kväll där jag bara är jag, och försöker sova mer istället. Så är jag snart back on track! :)

Den här veckan blir extra rolig med mycket utflykter och events! Känns som en riktigt bra uppladdning för våren, med tävling, gala och fullt i häst. Håll koll på min instagram där uppdateras det flitigt. Om ni vill att jag skriver om något särskilt här på bloggen så hör av er, för det är svårt att veta vilka inlägg det är ni gillar mest.

 

Lyckorus

Idag fick jag äntligen skörda lite och känna på Molle. Vi åkte till ett annat ridhus då jag skulle rida en annan häst också och redan från start var Molle "där", på plats! Nu ska jag lära mig ett nytt läge, han var så lätt och fin, när jag kom av mig lite så kunde jag bara lätta på vänster och rida honom fram till höger så var vi tillbaka. Hörnpasseringar, volter, allt var tio gånger lättare. Jag testade en svag öppna också och jag har en helt ny insida. Nu ska jag lyckas behålla det här bara, och utveckla såklart! 

Högergaloppen var riktigt fin medans vänster var svårare, behöver Emmas hjälp där men försökte verkligen använda dem knep jag hade till hands. Avslutade med lite fintrav där jag verkligen inte får hålla minsta balans i bettet utan sitta själv och bara vara mjuk ända ut i fingerspetsarna. Då är han f a n t a s t i s k! Han travar av sig självt, sådär fint och flytande! Jag ska sluta störa honom framöver. Han gör mig så lycklig, han utvecklar mig till en så mycket bättre ryttare än jag någonsin kunde drömma att jag skulle bli. Och för varje gång som ridningen känns skit så ska jag bli bättre på att komma ihåg att det alltid blir bättre när man kommer ut på andra sidan. Och det finns alltid saker att förbättra, det som kändes skitbra i vintras kan slänga sig i väggen när vi befäster det här!


Duktig häst!
 

Så så så fin

Nu har vi kämpat oss igenom detta med högertygeln ordentligt tror jag, jag har ridit ut på Molle och han har hellre stått på stället och gjort caprioller än att komma ärligt fram vilket kan få en att misströsta och tro att något är fel, men när man känner sin häst så väl som jag gör så känner man skillnad på "bus" och på "fel". Och som han dansade igår! För att ärligen ge han chansen att visa att han är med på noterna så ville jag att Emma skulle rida som har tio gånger mer tajming och känsla än mig. Och han var så fin, nu får vi ju med oss bägge sidorna! Och tänk vad allt kan bli så mycket bättre nu! Kvaliten i allt höjdes direkt.

Nu kommer jag få kämpa på med det här, om jag tagit i vä-tygeln vid fel tillfälle en miljon gånger, så måste jag låta bli att ta den en miljon gånger innan det är "återställt" eller hur man ska förklara. Så det är bara kämpa på, han är stark nog att bära sig själv han ska bara övertygas om att göra det också. Komma dit snabbare, för att då rida kortare pass. När bägge sidorna är på plats så kommer ställningen och böjningen bli mycket mer rund och ärlig, vilket kommer ge så mycket bättre intryck i skolorna, hörnen, piruetterna.. :) Är så glad att jag jobbade på när jag egentligen ville lägga mig på backen och gråta!

 
 

Jäkla vänstertygel

Vi tränar på! Fyfan det har varit några pass där jag kliat mig i huvudet. Skrev ju om att vi jobbat med att få med högerbak som han slängt lite utanför kroppen för det har varit lite drygt att ta med sig. När vi fått in de så har det smugit fram att jag hållt balansen lite i vänstertygeln, vilket vi jobbat massor med och nu bestämt oss för att verkligen ta itu med problemet. När då Molle måste plocka in sin högersida och inte ta sin balans på min vänsterhand så blir han lika förvirrad och lite sur faktiskt. Så nu jobbar vi bara med det, och som Emma sa: allting kommer falla på plats när det här gör det. Men det är så svårt, för det handlar om att få honom att driva lika med bägge bakbenen, och bära sig själv. Och det är just det, från att ha en häst som gärna släpper bettet, till att han nu får lite "panik" och vill lägga sig på, för att det är jobbigt att bära sig från sina bakben och över ryggen. Då får jag inte hjälpa och låta han ta balans i vä-tygeln, det har jag gjort omedvetet under en längre tid så nu får jag lära om mitt muskelminne och jag är mer förvirrad än nånsin, men när det blir rätt och han blir "rak", då känns de bättre än nånsin istället. Emma säger att vi kan fortsätta hela livet och smyghålla och balansera på vä-tygeln men då kommer kvaliten inte förbättras och vi kommer alltid ha den där oliksidigheten som syns mer när vi gör svåra saker som piruetter, bytesserierna m.m. Och jag vill ju lära mig och bli bättre, jag kan det ju inte för jag har inte lärt mig det ännu, så måste jag tänka när mina tankar kommer att jag vill vara bäst på allt på första försöket. ;)

Vi ska kämpa på med det här, igår var han så fin så fin. Men om det tjorvar så tänker jag kolla upp honom, om han är överansträngd eller har kompenserat med vä bak till exempel. Så det inte blir någon skada på honom. Jag vill ju att han ska ha rätt förutsättningar att kunna göra rätt för sig! 

 

Att vara på jobbet

Igår fick Emma hoppa upp och känna på Molle. Tyckte vi båda behövde det efter så många "justeringar". Och han var inte riktigt som han såg ut, så det var ju väldigt bra att Emma red så att jag kan få mer hjälp. Jisses vad fin han är! Jag har inte sett han från marken på väldigt länge, och han har blivit så fin både i galoppen och i kroppen. Biffig och mer ihop. Det är inte alls samma sak att se honom på film. Han var dock lite rultig för han var nyskodd sen eftermiddagen, men han klarade absolut att gå ändå.

Idag började jag dagen med att vara lite sur på honom. Skulle ställa han på gången och brodda i en hov och han var töntig och skulle dra åt sig benet istället för att låta mig lägga ner det på mina knän. Bara liksom nonchalant beteende, se om han slapp undan. Sen när jag skulle flytta honom åt sidan så var det verkligen stånk och stön, och ett ben idag ett imorgon. Då blev jag faktiskt lite arg och fick säga till honom ordentligt. Jag förespråkar att människan ska vara hästens flockledare och hantera hästen säkerhetsmässigt som det stora djuret det är och med respekt, det inkluderar i mina ögon att hästen visar respekt tillbaka. Den tiden han är "på jobbet" måste han vara lite vaken och uppmärksam, samt lyssna på vad jag säger. Han har hela dagen att lata sig i hagen och i boxen, men på jobbet måste man jobba. Nu blir det lite stramare gränser faktiskt en tid, jag har förmänskligat honom och njutit av att han börjat bli så gosig så jag kanske släppt på hans ramar lite. Hur ska jag då förvänta mig att han lyssnar när jag rider när han redan på marken tycker att det inte är så viktigt? Det är svårt när han tidigare har varit en lite nervös häst som man fått jobba mycket med att han ska vara avslappnad och lugn, men att vara lat är inte en bra egenskap. ;)

 

Lär mig den hårda vägen

Imorse var jag i ridhuset för ett lösgjörande pass. Igår åkte jag nämligen dit på en luring. Eftersom han var så het i lördags så trodde jag att vi bara skulle kunna börja där vi slutade i princip. Jag ringde Emma när jag skrittade av och grät. Jag fastnade i att träna min "nya" teknik utan att han faktiskt var på plats överhuvudtaget. Han var inte riktigt framme för skänkeln när jag red fram = inte riktigt på tygeln. Ändå gick jag in i fel ridning på en gång. Nej usch! Men det var ett läropass. Nu har jag gjort en checklista eftersom jag tydligen glömmer bort det allra viktigaste ibland.

Fick ju såklart lov att glömma detta pass direkt. Och jag gjorde faktiskt det. Jag grät i min sambos famn sen kändes det bättre, med vetskapen att jag hade ridhuset för mig själv kl 8 morgonen efter. Och började dagens pass med grunder grunder grunder. Skritt halt. Med korta mellanrum. Skänkelvikning i skritt, undan för bägge skänklarna. Trav, framme för benen, accepterande av handen. Det svåraste för min häst är att vara på tygeln. Jag avundas er som har tunga hästar, enklare problem än dem som inte vill vara på tygeln haha! :D Tog ganska tidigt galopp. I höger är han fin, gymnastiserade genom skänkelvikningar med omställningar, tempoväxlingar på volt där jag böjde rätt mycket för att få följsamhet efter tygeln. Såklart med eftergift vid svar, om det inte var självklart.

I vänster fick jag göra fler fattningar, för vid rätt fattning kan jag behålla känslan med mig i galoppen att jag har vänstersidan intill och höger med mig runt. Den är svårare att hitta än att behålla. Därför gör jag kortare sessioner mellan fattningarna. Då och då fick jag påminna höger bak med spöet istället för han måste också acceptera att jobba på lite, och med risk för att jag ska bli klämmande är det bättre att påminna med spöet en gång lätt. Tillslut kändes han väldigt fin, och jag gjorde några byten för att kolla av längs ena kvartslinjen. Började elda upp sig men kännas fin, nästa långsida tänkte jag ta tätare byten men han spände istället till, då var jag snabbtänkt och red förvänd sluta upp längs långsidan, ridandes fram till högertygeln. När han då slappnade av gjorde jag byten i vart fjärde på volten, i högervarvet. Och det gick så lätt, ett stort bevis att han var ihop och korrekt genomriden. Blev stolt att jag tog det snabba valet att inte gå in i bytena när han eldade upp sig, i förrgår hade jag gjort dem ändå för jag tycker han "borde" fixa det ändå, men nu var det inte läge.

Galopperade av i en stretchande rund form framåt neråt, härliga framben som flög iväg eftersom han hade fått samma rundhet fram som bak, med en öppen ganasch. Underbar känsla! Travade av, riktigt undan för skänkeln och kändes som vi flög fram på fjädrar. Läxan lärd, måste börja alla pass med att kolla av checklistan. En hård läxa. 

Tack för jag får en ny chans varje dag min fina häst.

Het och laddad

Igår red jag ut för att byta miljö och landa lite efter träningsdagen i fredags. Jobbade dock konsekvent vidare med vår nya teknik, för att hela tiden i alla situationer inte falla tillbaka i gamla mönster. Molle spänner sig = jag tar i vänstertygeln, Molle är lite het = jag tar i vänstertygeln. Det sitter såklart i oss båda två, jag har ju lärt honom det här. Men redan från start kändes det annorlunda. Känslan av att jag faktiskt hade en till motor under mig! Och jäklar, vad han kände sig annorlunda. När jag nu tillåter bägge sidor att jobba lika mycket så blev det så hett att rida, han var superhet och känslig. Jag tog tillfället i akt att jobba kvicka steg, och jag behövde inte ens klicka igång piaffen utan kunde bara ta halvhalterna och sitta i det, stämma av, känna efter. 

Han piaffade fram på grusvägen, och efter det må ni tro han travade. Jag har aldrig känt han sån, och jag vet att han KAN trava... Nu kunde han tydligen lite till haha. Att hantera den energin, det blir kanske nästa svåra period? Det ser jag fram emot isåfall. ;)

Idag ska jag till ridhuset och stämma av lite. Repetera lite teknik, sätta den in i tempoväxlingar, kvicka steg och lite öppnor. Längtar!

Ur en fin halvpiruett.

Träningsdag

Igår hade vi träningar hela dagen i Vika med Dala Dressage teamet. Alla hade verkligen utvecklats och vi har filmat små snuttar på alla som ska sättas ihop till en liten film. Min träning var väldigt bra och vi fortsatte på samma spår. Det som jag försökt skriva om här med dem förändringar vi har gjort har varit en ökad böjning och mjukhet i insidan, speciellt i vänstersidan där det faktiskt handlar om att jag måste släppa balansen på vänstertygeln och ta halvhalterna på högersidan. Kanske inte så enkelt som det låter, men vi har jobbat så mycket med teknik och muskelminne och nu börjar det komma så smått. När vi har ändrat på detta har vi fått ändra på andra små bitar under tiden, och släppa vissa bitar. Så nu kommer vi snart kunna sätta ihop allt igen! 

Det som händer är att när jag får honom ännu mer på yttertygeln utan att fuskböja i innertygeln så blir han mjukare i sina sidor, ganaschen öppnar sig och jag får en ökad genomsläpplighet och harmoni i allt vi gör. Han blir riktigt mjuk och fin, allt med små lätta hjälper! Hästen gör ju bara det vi säger till dem om. Och jag måste renodla det jag förmedlar, för att jag vill bli bättre och göra allt med större kvalitet. Jag måste tajma när jag ska driva. Tajma när jag ska ta halvhalten. Inte bara ta dem och hoppas det blir rätt. Råka ta i tygeln vid fel tillfälle t ex. Så det är nästan bara det vi har tränat och nu har jag börjat få till känslan, härifrån ska vi återta jobbet med att kvicka till stegen och börja sätta det in i rörelser.

Jag har känt mig lite vilse och förvirrad vilket har märkts såå mycket på min sits. Så nu ska jag fokusera väldigt mycket på den så att jag kan sitta stabilt och inte hålla i mig i vänstertygeln. ;)



Gräver djupt för guld

Igår på träningen kom det som vi grävt "ner" oss i fram äntligen! Jag fick en aha-upplevelse angående inner-yttersidan och mina hjälper. Nu känns det med säkerhet som att vi kommer höja vår lägstanivå efter denna vinterträning. När det inte är någon tävling runt hörnet så är det bra och nödvändigt att gräva i våra svagheter för att kunna höja oss och gå ett steg framåt. Vilket är det vi har gjort nu, och nu är det dags att börja implentera det i vår ridning. Inte tappa det vi gjort, utan utveckla oss med nya insikter och verktyg. Har verkligen fått gå loss med nörderiet kring tekniken i att rida, och Emma har låtit mig göra misstagen för att jag ska kunna lära mig av det. Hur ska jag annars kunna sätta fingret på vad som händer?

Fin serie med 7 byten i vartannat finns på min instagram(klicka här), inte gjort byten på länge men när man sätter grunderna så kan man göra vad tusan som helst utan problem.

Det är så små små detaljer, knappt centimetrar men som gör sån skillnad. Ska verkligen försöka ha i huvudet att jag ska rida kortare, sjukt fokuserade sessioner med microvilor däremellan än att rida som jag brukar, monsterpass haha!

Idag blev det en hopprunda på Pay&Jump med min prins. Såklart gick han felfri, men var spänd runt banan då vi inte hoppat på 4 veckor men jag förväntade mig inget annat. Han var stencool med allt runtomkring, vad han har mognat! Är så stolt över min häst. Han fick leka idag och imorgon ska vi träna dressyr igen, antagligen med en rätt lycklig häst som nyfiket undrar vad som står på schemat.

 

Vägen är upp och ner


Inte överens om halvhalten där :P

Det är så skönt när man kan prata om att det inte alltid är bra. När folk jag inte känner frågar mig så brukar jag alltid bara svara att allt går bra, för jag orkar inte förklara att jag kan bli upprörd om en endaste hörnpassering inte kändes bra när jag tränade sist haha! Det var någon förut som frågade om det aldrig gick dåligt nångång, för jag låter alltid så positiv. Det är väl klart att det känns dåligt ibland, men det är ju alltid en relativ fråga. Jämför man med hur det brukar kännas eller jämför man med någon annan, så får man ju helt olika svar. 

Sen jobbar vi i ett system där vi alltid (VARJE DAG) lyfter fram våra "problem". Jag skrev ju nyss att jag ridit på rätt mycket senaste tiden, det är för att i perioden när allt bara flöt (runt jul) så passade jag på att göra så mycket roliga saker (bytesserier, piruetter, piaff/passage) så jag glömde bort grunderna igen, och vips så fick jag inte med mig högersidan och till följd började Molle sladda ut höger bak. Och så har jag koncentrerat mig massor på det i en vecka följt av 2 dagars vila, och då kanske man får ha lägre krav på att göra saker och jobba med just det, och i måndags sa Emma att han helt slutat och nu bär sig bättre jämnt bakifrån, och det kändes ju. Men att ha jobb och hemläxor, är det inte det träningen går ut på?

Molle är inte samma dag ut och dag in, utan vi måste ändra på schemat för han blir lite rastlös och tycker att han kan själv. Om vi hade samma framridningsrutin varje dag skulle han tänka ungefär: jag vet redan vad du vill så vi kan väl göra det här bara halvdant... Istället måste jag ändra, växla, hålla honom nyfiken och vaken. Ibland leker jag "westernryttare" när jag skrittar fram, haha jag säger bara så för jag vet att det retar dem som tävlingsrider riktig western men jag använder bara de ordet för när jag tränar "spins" och lite ryggningar och flytta i sidled på långa tyglar. Då blir Molle jätteuppmärksam och undrar vad som händer. Lite så får man jobba honom för att han inte ska bli uttråkad i huvudet, för då vill han inge mer! :) Som ett barn ungefär.

Och när det stämmer med allt, då känns allt bara så självklart! Men när man tappar en pusselbit på vägen, och inte riktigt vet varför det inte klickar i igen, så känns bara allt så jävla hopplöst. Och så är det för alla. Det är en väg som är allt annat än rak, men med en trygg tränare och någon som man kan ringa och ösa ur alla känslor till efter ett sånt pass så kommer man igenom det också. Känner ni igen er?



Lite om form

Senaste träningspassen med Molle har jag fått ett riktigt bra sug på tygeln där bakbenen vinklats och han bär sig fram till en kontakt med handen. När jag då travar av så är det liksom så självklart och lätt att stretcha halsen och välja vilken form vi ska ha. Jag kan runda honom i sidorna, lägga "ner" honom med huvudet i sanden eller så kan jag växla lite, jag brukar nämligen rida skolor längs fyrkanten när jag travar av, för att bibehålla och få fler kvalitiva steg som bygger något för framtiden. För han släpper inte kontakten, vilket har varit våran stora grej sen han var liten. Han har en aktivitet som går genom hela kroppen och han travar nog sitt finaste då och där när han travar genom ett stort sving i kroppen och en rund fin gång med höga rörelser men helt utan ansträngning. Det känns fantastiskt! Det får mig att känna skillnaden på när man släpper kontakten och hästen får trava utan krav med huvudet var den vill, och att faktiskt göra ett arbete med växling av formen. Vi gör ju det förstnämnda också, men på vilodagar! :) För att bara låta hästen hålla sitt huvud på lodplanet eller framför gör inte skillnaden i kroppen på om hästen går i en bra form eller inte, det sitter ihop. Det är inte ett enda fokus som gör skillnaden. 

Utdrag från Hippson :)

5. Kontakt med motorn via tygeln

Gretzer vill ha kontakt med hästens mun via tygeln, men en lätt kontakt. Hon liknar kontakten i tygeln vid en strömkabel som går från hästens båda motorer, alltså bakbenen, via ryggen och nacken fram till handen. 
– Du känner vad bakbenen gör via den där strömkabeln, då kan den inte glappa okontrollerat.  
Däremot ska man givetvis använda sig av eftergifter som beröm. Men det ska handla om en medveten eftergift när hästen gör något bra, inte ett ”random” glappande. 
– När motorn är riktigt bra i gång kan du släppa lite mer. Men det få inte vara så att hästen släpper bettet och hamnar bakom hand, i ett sådant läge är det riktigt obehagligt att försöka styra på ett hinder. Då blir det ett helsike att hoppa.
När Maria travar av och stretchar Lizette efter arbetspasset rider hon dock medvetet med glappande tygel.
– Nu är motorn i gång, hon bär sig själv och följer skänkeln. Då kan jag låta tygeln glappa, säger Gretzer och berömmer vilken fin skolhäst Lizette är.

Strömkabel, riktigt bra ordval! :D

Viktigt skrittjobb

Igår tog vi en liten skrittur ner till sjön och tillbaka över åkern. Det ger oss backträning, snöpuls och inte så mycket annat hehe. Men väl tillbaka på stallplan går det att jobba skritt och lite trav, och jag gjorde nog 50 halter och uppställningar. Ska bli mycket mer noggrann, att sitta på sina bakben lite mer in i halten. Då är ridningen ur halten väl på plats och jag kan enkelt bara välja gångart. Det är något man kan träna på när det är lite slirigt ute. Jag övar nu på att ytterligare renodla mina hjälper, att ha tajming att inte råka säga 2 saker samtidigt utan hinna med att dela upp dem men ändå ge dem, om ni förstår vad jag menar. 

T ex när jag travar och vill ha lite mer påskjut, så måste jag följa med drivningen framåt så jag inte råkar hamna bakom honom och luta mig bakåt en centimeter så jag samtidigt säger stopp, eller råkar ta balans i tygeln just det steget. Balanseringen eller avstämningen måste komma efter eftergiften från första hjälpen, framåtdrivningen. Puh, blir svettig bara av att skriva det. Jag har inte en häst som är "fin" bara jag travar rakt fram och håller i tygeln lite lätt. Eller ja, det beror på hur man vill att det ska kännas. Men jobbet med att hela tiden utveckla och förädla är ett jobb som aldrig tar slut, och det är ju det som är det roliga. Jag har verkligen insett att ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte kan. Det är inte svart eller vitt. Din väg är inte den enda rätta. Och ingen har ett system som fungerar precis likadant på alla hästar, det talangfulla i den biten är att våga ändra och prova något annat på just den hästen utan att tappa din grund.

 
Blev massage efteråt, skulle ni vilja se en video med hur jag stretchar och masserar Molle till vardags?

RSS 2.0