Farbror Molle

Nu har jag tränat Molle för Emma två dagar där vi bara jobbat med tanken att manken ska upp på Molle och vi ska behålla samma ridning oavsett om vi ändrar på ställning/böjning, byter linje, byter rörelse. Vi har blivit starkare i vår grundridning och jag har (peppar-peppar) lärt mig rida honom bättre på tygeln äntligen. Just nu känns det som att jag rider bättre än vad jag gjorde bara för några veckor sedan. Jag har slutat älta bakåt och försöker bara se framåt och driva vidare, använder mina verktyg som fungerar och slutar ge mig skuldkänslor att jag ridit dåligt tidigare. Alltså det kanske låter väldigt hårt men ni som har höga krav på er själva förstår nog vad jag menar, man vill bara slå sig själv i huvudet för varje litet misstag man gör men försöker tänka att man måste göra misstag för att lära sig göra rätt! Med misstag menar jag varje litet tygeltag eller felaktigt läge man driver, det måste bli mycket mer disciplin på min ridning men det blir åtminstone bättre. Känns som vår grund står stadigt.

Imorse red jag ut med Emma och Aviici och Molle kändes väldigt fin, det blev som en vilodag då han bara behövde gå rakt fram på åkern som "farbror" åt Emmas häst. Vilket han gjorde väldigt bra haha.

 
#1 - - Erika Pettersson:

Härligt ni jobbar verkligen på bra! 😊