Dåligt pass

Molle har varit så fin senaste tiden, vi har fått åkern klippt så vi kan rida på den så vi har även intervalltränat lite. Men idag, efter 2-3 veckor på tränsbett så tänkte jag testa kandaret igen. Och jag fick en så stum känsla redan från början, när jag skulle korta tygeln. Molle har ju känts som ett gummiband från mule till bakhov ganska omgående när jag tagit tygeln, men nu var det bara stumt. Dum som jag är så tänkte jag "det är väl bara å rida igenom" men efter halva lektionen så fick jag lov att byta till tränset. Och snart var det bättre och vi avslutade då jag redan var så besviken på mig själv, då red jag ner till åkern efter en skrittvända och tog ett varv i trav och galopp och Molle var fantastisk.

Nu har jag analyserat lite och vill bara kasta bort dagens pass. Jag skulle bytt direkt jag tog tyglarna, men jag är ju lite sån att "det ska funka ändå". Iochmed att han inte kom till acceptans av bettet, kunde jag inte göra mina lösgjörande övningar utan fastnade i ridningen "gå fram - ge efter för tygeltagen". Så sätter man inte fjäder på hästen. Blir så besviken på mig själv, samtidigt är jag glad att jag analyserar och till imorgon tänker jag annorlunda. Jag måste rida mina skolor och förvända skolor och flytta bogarna, mjuka upp bakbenen i skänkelvikning innan jag rakriktar och vill få samling. Lösgjordheten kommer långt före! Och när han inte accepterar bett/hand så tar han inte benen heller. Förlåt Molle, tack för jag får nya chanser varje dag! 

Jag försöker tänka att det är mina misstag jag lär mig av. För det sitter inte fast i hästen, det sitter i mig.