Tajming

I helgen har jag varit i Göteborg på lite hästtävlingar och mässa! Blev en rätt stressig period med mycket jobb så därav den uteblivna uppdateringen. Igår var vi och red för Emma en sväng, han gick rätt mycket förra veckan så blev det två vilodagar fred-lör när jag var borta, och nu var han ett snäpp starkare.

I början var han inte ihop ifrån bägge sidor, utan när jag svängde så ramlade hela hästen med i sidorna, så jag värmde galoppen med lite skänkelvikningar och öppna-förvänd öppna, sedan började vi träningen med att rida små serpentiner mellan kvartslinjerna, bara över medellinjen sen sväng igen liksom. I vänster förvänd, för att jag ska komma till att styra med höger. Och det blev riktigt bra! För att kunna runda för vänsterskänkeln så måste högersidan komma in på plats. Hur svårt kan det vara haha!

Helt plötsligt hade jag en ny känsla igen. Den där lilla, att han var verkligen mellan mina ben, inte på något av dem. I traven likadant tänk, rida vänstervarv fast i högervarvet. För att inte ställningen till vänster ska betyda = lägg dig på högerbenet. Och så blev det så bra! En fin trav där jag kunde renodla alla pusselbitar och lägga dem en och en. Nu börjar ridningen att bli så mycket mer känsla än teknik. Man måste lära sig tekniken, men att använda alla sina verktyg vid rätt tillfälle, är så mycket svårare. Jag måste ställa, men fjädra. Måste ta halvhalt, snabbt mjukna. Driva, men på rätt tillfälle och med rätt kroppspråk. 

Såg just detta på Världscupen i Göteborg, att deras tajming är outstanding. Om dem går i en piaff och ska ut, men hästen inte ligger exakt rätt så har dem tajmingen att vänta in exakt rätt steg för att driva hästen eller fånga tillbaka den. Isabell gjorde detta bäst av alla, det är nog därför det ser så sjukt lydigt ut med harmoni. Hästarna vet att hon ger dem chansen att alltid göra det i rätt förutsättning och situation, hon driver inte trots att hästen alltid är framme för benet, utan kanske väntar där hästen verkligen är i rätt ögonblick att svara bäst. Att ha den iskalla känslan inne på banan, det är talang!

Igår efter träningen var vi själva kvar jag och Molle. Det slår mig då hur underbart det är att ha en häst som står i grimskaftet och väntar medan jag klär av och på, packar bilen, han traskar in i släpet enkelt, väntar och är så snäll. Det är en sån trygghet.