Tajming

I helgen har jag varit i Göteborg på lite hästtävlingar och mässa! Blev en rätt stressig period med mycket jobb så därav den uteblivna uppdateringen. Igår var vi och red för Emma en sväng, han gick rätt mycket förra veckan så blev det två vilodagar fred-lör när jag var borta, och nu var han ett snäpp starkare.

I början var han inte ihop ifrån bägge sidor, utan när jag svängde så ramlade hela hästen med i sidorna, så jag värmde galoppen med lite skänkelvikningar och öppna-förvänd öppna, sedan började vi träningen med att rida små serpentiner mellan kvartslinjerna, bara över medellinjen sen sväng igen liksom. I vänster förvänd, för att jag ska komma till att styra med höger. Och det blev riktigt bra! För att kunna runda för vänsterskänkeln så måste högersidan komma in på plats. Hur svårt kan det vara haha!

Helt plötsligt hade jag en ny känsla igen. Den där lilla, att han var verkligen mellan mina ben, inte på något av dem. I traven likadant tänk, rida vänstervarv fast i högervarvet. För att inte ställningen till vänster ska betyda = lägg dig på högerbenet. Och så blev det så bra! En fin trav där jag kunde renodla alla pusselbitar och lägga dem en och en. Nu börjar ridningen att bli så mycket mer känsla än teknik. Man måste lära sig tekniken, men att använda alla sina verktyg vid rätt tillfälle, är så mycket svårare. Jag måste ställa, men fjädra. Måste ta halvhalt, snabbt mjukna. Driva, men på rätt tillfälle och med rätt kroppspråk. 

Såg just detta på Världscupen i Göteborg, att deras tajming är outstanding. Om dem går i en piaff och ska ut, men hästen inte ligger exakt rätt så har dem tajmingen att vänta in exakt rätt steg för att driva hästen eller fånga tillbaka den. Isabell gjorde detta bäst av alla, det är nog därför det ser så sjukt lydigt ut med harmoni. Hästarna vet att hon ger dem chansen att alltid göra det i rätt förutsättning och situation, hon driver inte trots att hästen alltid är framme för benet, utan kanske väntar där hästen verkligen är i rätt ögonblick att svara bäst. Att ha den iskalla känslan inne på banan, det är talang!

Igår efter träningen var vi själva kvar jag och Molle. Det slår mig då hur underbart det är att ha en häst som står i grimskaftet och väntar medan jag klär av och på, packar bilen, han traskar in i släpet enkelt, väntar och är så snäll. Det är en sån trygghet.

 

Låta det rinna av

Idag tänkte jag skriva att det var skit som försökte rida i sadeln idag! Men sen kom jag att tänka att om det hade varit för några månader sedan hade jag säkert fuskridit lite och hållt lite i vänstertygeln och varit så nöjd med gunget. Istället försöker jag kämpa mig igenom dessa svåra detaljer, det som gör skillnaden i slutändan. Och när jag på sociala medier ser vad andra amatörer som jag är nöjda med och tycker är fint, så kan jag tycka att vi får va nöjda med det vi har ändå. Vi gjorde några riktigt bra hörnpasseringar ordentligt på högertygeln så att vi slickade kortsidan i en öppna-känsla med stor gest i kvick trav. Och jag får vara nöjd med det! Idag. Lite trött från vår uteritt, jag har ju en tendens att rida lite länge också.

Nya tag på onsdag med en vilodag imorgon för min prins.

Min älskade kompanjon!
 

Riktig uteritt

Åh idag har jag och Molle varit på vår typ 3:e riktiga, RIKTIGA uteritt sen vi flyttade till Emma! Det är en by vid oss som nästan bara har inflyttat folk från storstäder då det är en "poppis-by" med ett bra rykte vid Runn som är en av de största sjöarna i mellan-Sverige. Det har gjort att vi knappt vågat rida genom byn för om hästarna förstör grusvägen eller ens bajsar så blir dem väldigt upprörda och vi är det närmaste stallet som får ta mycket bråk och klagomål om det sker. Vi har då kommit överens om att inte rida ner där, men idag gick jag genom en liten bit och hittade en stig som leder till andra sidan denna by, där jag vet om att det finns fantastiska ridvägar men aldrig hittat dit, men idag när jag hade tid efter jobbet att rida i solskenet så fann jag dem.

Å ni må tro att vi njöt! Vi har kunnat sträcka ut i full galopp över fantastiska underlag, susat på stigar och hoppat stockar, trimmat dressyr också på några åkrar och njutit av en solnedgång vid sjön samt full fart på långa tyglar på vägen hem. Ett riktigt konditionspass med mycket skritt och lite miljöträning med flera fyrhjulingar och en traktor med släp. Men wow! Har ont i kinderna för jag kunde inte sluta le och skratta åt att allt det här väntade på oss på andra sidan skogsdungen. Ni vet var ni hittar mig varje dag när ljuset stannar lite längre!