Tajming

I helgen har jag varit i Göteborg på lite hästtävlingar och mässa! Blev en rätt stressig period med mycket jobb så därav den uteblivna uppdateringen. Igår var vi och red för Emma en sväng, han gick rätt mycket förra veckan så blev det två vilodagar fred-lör när jag var borta, och nu var han ett snäpp starkare.

I början var han inte ihop ifrån bägge sidor, utan när jag svängde så ramlade hela hästen med i sidorna, så jag värmde galoppen med lite skänkelvikningar och öppna-förvänd öppna, sedan började vi träningen med att rida små serpentiner mellan kvartslinjerna, bara över medellinjen sen sväng igen liksom. I vänster förvänd, för att jag ska komma till att styra med höger. Och det blev riktigt bra! För att kunna runda för vänsterskänkeln så måste högersidan komma in på plats. Hur svårt kan det vara haha!

Helt plötsligt hade jag en ny känsla igen. Den där lilla, att han var verkligen mellan mina ben, inte på något av dem. I traven likadant tänk, rida vänstervarv fast i högervarvet. För att inte ställningen till vänster ska betyda = lägg dig på högerbenet. Och så blev det så bra! En fin trav där jag kunde renodla alla pusselbitar och lägga dem en och en. Nu börjar ridningen att bli så mycket mer känsla än teknik. Man måste lära sig tekniken, men att använda alla sina verktyg vid rätt tillfälle, är så mycket svårare. Jag måste ställa, men fjädra. Måste ta halvhalt, snabbt mjukna. Driva, men på rätt tillfälle och med rätt kroppspråk. 

Såg just detta på Världscupen i Göteborg, att deras tajming är outstanding. Om dem går i en piaff och ska ut, men hästen inte ligger exakt rätt så har dem tajmingen att vänta in exakt rätt steg för att driva hästen eller fånga tillbaka den. Isabell gjorde detta bäst av alla, det är nog därför det ser så sjukt lydigt ut med harmoni. Hästarna vet att hon ger dem chansen att alltid göra det i rätt förutsättning och situation, hon driver inte trots att hästen alltid är framme för benet, utan kanske väntar där hästen verkligen är i rätt ögonblick att svara bäst. Att ha den iskalla känslan inne på banan, det är talang!

Igår efter träningen var vi själva kvar jag och Molle. Det slår mig då hur underbart det är att ha en häst som står i grimskaftet och väntar medan jag klär av och på, packar bilen, han traskar in i släpet enkelt, väntar och är så snäll. Det är en sån trygghet.

 

Låta det rinna av

Idag tänkte jag skriva att det var skit som försökte rida i sadeln idag! Men sen kom jag att tänka att om det hade varit för några månader sedan hade jag säkert fuskridit lite och hållt lite i vänstertygeln och varit så nöjd med gunget. Istället försöker jag kämpa mig igenom dessa svåra detaljer, det som gör skillnaden i slutändan. Och när jag på sociala medier ser vad andra amatörer som jag är nöjda med och tycker är fint, så kan jag tycka att vi får va nöjda med det vi har ändå. Vi gjorde några riktigt bra hörnpasseringar ordentligt på högertygeln så att vi slickade kortsidan i en öppna-känsla med stor gest i kvick trav. Och jag får vara nöjd med det! Idag. Lite trött från vår uteritt, jag har ju en tendens att rida lite länge också.

Nya tag på onsdag med en vilodag imorgon för min prins.

Min älskade kompanjon!
 

Riktig uteritt

Åh idag har jag och Molle varit på vår typ 3:e riktiga, RIKTIGA uteritt sen vi flyttade till Emma! Det är en by vid oss som nästan bara har inflyttat folk från storstäder då det är en "poppis-by" med ett bra rykte vid Runn som är en av de största sjöarna i mellan-Sverige. Det har gjort att vi knappt vågat rida genom byn för om hästarna förstör grusvägen eller ens bajsar så blir dem väldigt upprörda och vi är det närmaste stallet som får ta mycket bråk och klagomål om det sker. Vi har då kommit överens om att inte rida ner där, men idag gick jag genom en liten bit och hittade en stig som leder till andra sidan denna by, där jag vet om att det finns fantastiska ridvägar men aldrig hittat dit, men idag när jag hade tid efter jobbet att rida i solskenet så fann jag dem.

Å ni må tro att vi njöt! Vi har kunnat sträcka ut i full galopp över fantastiska underlag, susat på stigar och hoppat stockar, trimmat dressyr också på några åkrar och njutit av en solnedgång vid sjön samt full fart på långa tyglar på vägen hem. Ett riktigt konditionspass med mycket skritt och lite miljöträning med flera fyrhjulingar och en traktor med släp. Men wow! Har ont i kinderna för jag kunde inte sluta le och skratta åt att allt det här väntade på oss på andra sidan skogsdungen. Ni vet var ni hittar mig varje dag när ljuset stannar lite längre!

 
 

Programmera om ett muskelminne

Idag red jag i ridhuset. Jag har börjat rida med en rem på höger D-ring som jag kan hålla min högerhand i, för jag har svårt att få Molle riktigt ärligt att komma till stöd där, helt enkelt för att jag släpper honom och ber honom komma mer till vänster, men nu försöker jag komma till bukt med det. Det är en viktig nyckel då vi börjar skåla ur ganaschen mer och vill ha ännu ett snäpp upp på nivån av lösgjordhet. Om man tänker tillbaka ett år hur man tyckte han kändes då när han var "lösgjord" och så tänker man idag.. haha tänk om 5 år till!

Det är också viktigt för mig för ibland att hålla i remmen för då är jag extra noga med att verkligen rida fram till handen varje gång, istället för att ta handen bakåt i tygeltag. Det måste börja med att hästen kliver in under sig innan det går att fånga upp i kontakten!

Har ni några små tics som ni jobbar med?

Jag jobbade bara med ridbarheten idag, helt enkelt tempoväxlingar, böjning, rakriktning och att det skulle kännas lika åt båda håll. Enkla byten är bra i vä-varvet för då hittar jag bakbenen, i hö-varvet är det rätt trevligt att rida måste jag säga. 

 

Utbildningsskalan: takt

Jag har förr skrivit om den tyska utbildningsskalan som ett bra instrument för all ridning. Viktiga baspelare som inte går att fuska med eller ta genvägar med. Det är väldigt många som slänger med vad som är allra viktigast och vad som ska komma först, och på den tyska skalan är det "takt" som kommer på steg 1. Självklart ska stegen kombineras för att nå målet att öka ridbarheten i hästen, men det är ändå lustigt att så många som använder sig av denna just inte har kommit till steg 1 ännu, en takt.

Att rida fort ger inte en bra takt. Att rida sakta ger inte en bra takt. Att tempoväxla däremot brukar ge balans och låter ekipaget hitta den takt som hästen kan bära sig i, och känner sig bekväm med och således kan låta sig påverkas i. Det var bara en fundering jag haft då många som pratar om lösgjordhet m.m. inte ens rider sin häst i takt ännu. Takt i comfortzone är olika från häst till häst, men när hästen har olika takt mellan fram- och bakbenen så är den ur takt. Att gångarterna ska vara rena är en förutsättning tycker jag. Många måste våga rida sina hästar lite mer friskt för att få rena gångarter, vissa måste ta tillbaka för att hästen ska kunna balansera sig. Det jag vill säga är att det finns lika många vägar som det finns hästar, och att alla system inte fungerar på alla hästar. Ofta är det vi ryttare som skapar våra problem, för hästen brukar inte ha så många problem från start, men vi måste göra fel för att lära oss något. Men det är viktigt att man analyserar sig själv och ser sina brister så att man kan jobba vidare och lära sig något av det istället! :)

Det är så roligt att nörda ner sig i sånt här, men lika viktigt är det att kunna rida utan att tänka. För mycket gör vi på känsla, och det är så det skapas magi!

 
 
 
 

Smart träning

Oj den här veckan blev det fullt upp!
Har varit flitig med ett bra träningschema då jag var iväg och red för ny tränare på fredagen. Emma följde med och vakade över oss. Molle gick dock riktigt bra även på lördagen när jag red ännu ett pass men för Emma, han visar åter igen att han ska tränas mycket men smart för att vara på topp! Han måste rastas i sitt huvud och inte komma på banan och "gissa" för mycket, utan vänta.

Denna vecka har det varit mycket detaljarbete. Vi börjar klättra upp igen efter en kort svacka och nu sätter vi ihop oss centimeter för centimeter. Grunder alltså, som ska sitta ännu bättre och stabilare för att kunna göra det andra så vackert och enkelt som möjligt. Vi jobbar återigen med att få Molle mer på högertygeln, för att kunna runda oss bättre i vänstersidan. Det ska gå snabbare och enklare att växla ställningen också, som ett kugghjul som bara ska hakas i. 
 
 
 

Helgens ridning

Igår red jag ut med Molle, lång skrittvända och lite skrittjobb bara för att använda huvudet lite. Idag joggade vi i ridhuset, båda dagarna med träns, är skönt att rida igenom lite på träns ibland. Idag var galoppen fin, jag red en övning där man rider en stor volt i förvänd sedan rättvända 10m volter på båda dem öppna delarna. Det är lösgjörande och man kommer till den ridning som "behövs för dagen". Sedan red jag enkla byten längs fyrkanten, inte så mycket böjning eller samling, det får vi ta en annan dag. I traven får jag inte riktigt samma kontakt till bakbenen som jag börjat hitta med kandaret, men jag red lite tempoväxlingar, slutor längs långsidorna och fokus på att bara få gummibandskontakt snarare än att jag måste ta i bettet för kontakt, är våran uppgift. Travade av med noll fokus på gångart, bara kontakten och den var fin.

 
 
 

Tävling 2/2 Insjöns RK

Igår var vi på årets första tävling, där vi startade en MSVB5 på 62%. Molle kändes fin och med bra flyt i traven, men vi fick 6:or rakt igenom. Och det saknades det där lilla extra över ryggen, jag tappade itu honom till två delar, men lite snålt kanske på mina öppnor. Men men, domaren dömer. I galoppen var det i princip katastrof, han blev lite ivrig och jag fick inte ta i tygeln för då bytte han galopp. Flera omslag, byten där det inte skulle vara, i sista längningen skulle jag liksom bara ta ihop honom så bytte han och då tog jag tvärnit på honom faktiskt. Nån måtta får det vara på denna gissningslek! Lika bra att ta det årets första start, som träning. Men konstigt nog hade jag nästan bara 7:or genom galoppen... Kom ut från banan och trodde jag hade säkrat travdelen men så var det galoppen som räddade det. Visst han var fin dem passager där vi gick rätt väg haha, men ibland är det inte som det känns! Vi hade för mycket fyror för att få någon fin procent. Skritten var katastrof, han kom inte med sina bakben fram till bettet.

Framridningen kändes bra, han skyggade inte för dem andra hästarna och han tittade bara liite på läktaren, lyssnade väl men spände i ganascherna. Men det känns helt klart som ett stort framsteg, att komma ut och det går att rida på honom! Jag är nöjd med årets första start, nu kan vi bara bli mer avslappnade och komma till vår hemmaridning fast vi är på bortaplan.

 

RSS 2.0