Vårt upplägg

Vi tränar på och Molle är jättefin att rida. Ju mer förståelse jag får inför ridningen, desto svårare förstår jag att det är att lära sig, och desto mer ödmjuk blir jag inför både konsten och äran jag får att få utöva och träna denna underbara sport. Har haft mycket på jobbet senaste veckorna, datorn startas inte ens och jag har knappt haft minuter över till Instagram, som jag ju annars så flitigt uppdaterar. Börjar förstå att en tävlingssäsong närmar sig, och det här mellanåret tävlingsmässigt vill jag lägga bakom mig och se framåt istället.

Just nu ser våra veckor ut såhär: 1-2 dagar ridhus, 4 dagar ute i skogen. Jag rider och tränar precis som vanligt när jag är i skogen. Eftersom jag alltid har ridit ut är Molle avspänd och går att rida "på riktigt" även ute på en skogsväg. Jag gör ofta mitt grundjobb där, förvända skolor, övergångar, växlingar, enkla byten m.m. så när jag åker till ridhus kan jag rida linjer och rörelser. Det fungerar faktiskt långt över förväntan! Ibland kan Molle vara så galet het ute så jag tror att jag ska få energin på fel sätt när jag ska träna mer "punkt-till-punkt" så att säga, men han ger liksom tillbaka och ställer upp med en positiv inställning.

Dem dagar jag "tränar" i skogen har jag en mjuk väg jag håller mig på. Den går lite upp och ner, men i grund och botten är det sand under så att den har fint underlag. Där gör jag mitt basic-jobb, även bytesserier för den är så fint inramad av skogen. På vägen dit måste vi skritta både uppför och nedför samt gå genom ett snirkligt skogsparti där man får hänga ner på halsen och blunda tills han tagit sig igenom alla granar och rötter, eller så går vi över en liten äng där han får lyfta på tassarna lite. Kort och gott får vi väldigt mycket allsidig muskelträning bara att gå dit! 

Jag började med att fokusera på uteridningen efter att han tyckte jag var pest och pina som försökte träna han fastän han var "sned". Även efter hans kiropraktik så var det psyket som inte riktigt var överens om att jag skulle få kräva något av han. Så jag fick helt enkelt göra som han ville och busrida lite och bara ha roligt tillsammans, för lösgjordheten sitter ju minst lika mycket om inte mer i huvudet på hästarna. Även hoppningen tog jag ju upp lite mera för att han skulle få självförtroende och få gå utan mina krav. Sen har jag bara smygit på mina krav ganska successivt, och det har gått jättebra. Vissa dagar busrider jag bara, med lösa långa tyglar och han väljer fart och form. Vissa dagar kräver jag att han liksom lyfter huvudet högt och driver bakbenen in, men utan att han går "i form". Då får jag upp fronten lika mycket som jag får i samlingen, om inte mer. Och han tycker det är lika drygt, och efter en sån galopp över åkrarna i den formen så är han jättefin dagen efter. 

Så jag har verkligen skräddarsytt detta upplägg efter honom! Och sen jag fick en bra pannlampa så är mörkret varken en ursäkt eller något problem längre, jag tycker det är skitkul att sitta därute och trimma i skogen och han känns fantastisk och magisk, han är så het och glad så det går inte att förklara. Och om jag får 80% av det i ridhuset är jag jättenöjd, för jag vet att han kommer klicka i den sista poletten där sen också. 

Vi har skitkul faktiskt, och jag är så glad att vi är back on track och utvecklas framåt. Ska försöka filma lite piruetter nåndag, han börjar bli riktigt stark och finriden.