Stoppa ångesten

Alla dömande kommentarer och stora uppror på internet skapar ångest hos många ryttare. Nosen bakom lod, #stoppahältan, bär sig inte, för hög form, för mycket hand, fel foder, fel uppstallning och fel verkning och absolut fel träning.

Alltså vet ni vad jag tror? Jag tror att folk inte vågar rida sin hästar längre! Det märks tydligt på klubbarna och inte minst hos ungdomarna. Det är inte många på lägre nivåer som vågar ta sig ut och träna längre för hur du än gör så är det fel och det får du, om inte höra, läsa om sedan på ditt facebookflöde. 

Jag blev så glad när Emelie Brolin skrev ett inlägg om att bara få vara med också. Räcker det inte att man bara är med också? Alla tänker inte rida internationell Grand Prix, vissa vill bara vara med och träna för att man träffar några kompisar och kommer hemifrån med hästen, det är också OK! Erat mål ska man inte behöva berätta för alla skvallerbyttor utan det räcker att du och din tränare vet det. Och nej, bara för att man rider där folk kan se en så ger det inte andra rättigheten att berätta vad man tycker. Man kan hålla det för sig självt, det är inget som ryttaren gett dig lov att diskutera. OCH NEJ, det handlar inte om ryttarens egna självförtroende, "är man trygg i det så ska det inte spela någon roll". Man behöver inte diskutera andras ridning, om inte någon frågat dig om råd och tips. 

Var tog kamratskapen vägen? Jag pratar väldigt öppet om ångest relaterat till prestationer och krav, och inte minst från läktarens skvallerbyttor, eller elaka pikar på facebook. Jag tycker det är störtlarvigt att man ska behöva hävda sig så, tänk ett steg längre: en yngre, skör ryttare som läser ett inlägg om hur den stora dressyrdomaren inte förstår hur alla kan sitta så jävla illa. Denne tar åt sig mer än man tror, skyller sig själv för hur dålig man är och går hem och kanske inte vågar ta hjälp, för på träningarna sitter dem andra som talar om hur jävla illa dem också tycker alla sitter o.s.v. sen slutar hon rida and on and on and on....

Nej nog kan vi agera mycket mer positivt och bjuda in människor till lärande och uppmuntra till bättre skötsel och ridning, utan att hela hela tiden ha en skamläggande ton och negativa åsikter om alla andra.