Morgonpass

Idag blev ett kämpigt pass med riktigt bra avslut. Jag får bita mig i tungan för att inte vilja för mycket på samma gång, jag har en såndär jobbig önskan att få börja passet där man avslutade det förra! ;) Samlingen och formen kommer som ett resultat av ridpasset, inte från start man sitter upp. Sedan ska man helst göra bättre val varje gång man ska säga något till hästen så att man utan missförstånd kommer "fram" snabbare och enklare. Nu har jag hittat lite framridning som passar oss. Jag måste börja med galopp, där jag med en superlätt kontakt bara styr sedan hittar jag mina växlar: jag lägger i ettan, tvåan och trean och för varje växel ska det kännas som att bara man tänker fram så finns en växel till. Och så om han svarar suveränt redan på växel 2, då gör jag tvärtom och samlar, och har han inte riktigt svarat suveränt ens på växel 3 så måste jag köra till 4 och 5 också. Ni förstår nog mitt tankesätt. Vårat problem ligger ju i att jag har backat honom för önskad kontroll istället för att rida honom fram till rätt form. Så nu har jag ägnat ett halvår år att göra på ena sättet så måste jag nog ägna minst ett halvår åt att lära om. Men vi kommer dit, det är jag övertygad om. Det handlar inte om att han ska springa iväg, utan han ska reagera för skänkeln och ta i när den kommer, inte bara röra benen. 

När han svarar för skänkeln på det sättet jag önskar, då kommer resten av sig självt. Han ramlar ner på tygeln och känslan är underbar! Nu börjar jag lägga in lite grejer (volter och skolor) och minsta tendens till att tappa konceptet rätar jag ut och är konsekvent med växlarna igen, sedan in igen. Sitta helt jäkla still utan att spänna sig, skänkla bara när det behövs och klappa och beröm när det är bra! 

Imorgon tror jag att han är fin. :)

Foto av Li Sjöstrand.