Tack så mycket

Nu är jag hemma från jobbhelgen i Stockholm! När jag tog mig upp för att släppa ut hästarna tidigt imorse vet jag inte vem som var gladast, Molle lyste med ögonen när han såg mig. Han är för underbar. Det blev ett lättare pass i ridhuset endast i galopp, lösgjörande med en lång rund form. 

 
Till något annat. Jag är så otroligt tacksam för så mycket. Jag har en frisk häst som jag får uppleva och lära mig massor tillsammans med. Jag har en fantastisk tränare som stöttar och tror på mig och låter mig rida fantastiska hästar utöver min egna. Mina vänner och familj som förstår min ridsportssatsning och stöttar den fullt ut. Tack till alla fina hästägare som låter mig rida era hästar. Jörgens hovslageri som skor Molles snabba fötter så bra. Lotta Tellner som djupvågsbehandlar Molles muskler och hjälper mig bygga om denna räkan till häst. Malin och Emma som lånat ut transport och lastbil när mitt släp är på verkstad, Alexandra m sambo som har byggt en thermobar till Molle, mamma som alltid är hästskötare och filmar och fotar, fantastiska arbetskamrater som byter helger för att jag ska kunna tävla m.m. Till er som läser, följer och kommenterar, även ni som stalkar och skvallrar, tack för att ni ger mig energi! Jag är tacksam för mycket och även sådant som ni inte får ta del av än, man ska ta vara på chanser man får och våga prova!

Min blogg drivs inte för att förändra världen, den drivs för att ge er en liten inblick i hur vi tränar och hur våran väg ser ut. Men ibland visar det sig att gå sin egen väg är det som ger belöningen i slutändan. Mitt mål är kanske inte samma som erat, men jag är definitivt på bra väg mot mitt! Jag har börjat tänka annorlunda och hoppas att det mentala kommer hjälpa mig nästa år på tävlingsbanorna också. Stort tack till alla som hjälper oss och som finns där!

TACK!

Next stop... vem vet! :)

Sagt hejdå

Imorse pussade jag Molle hejdå, nu åker vi till Stockholm för att jobba på mässan i fyra hela dagar! Är alltid lite jobbigt att själv inte ansvara för hästen, men jag vet att dem i stallet kommer se efter honom noggrannt. Så ska inte tänka på det utan köra järnet med jobb i massvis istället! Kom och hälsa på, monter B:34, blir jätteglad om ni kommer förbi. Vi kommer sälja jättefina set med bra priser på schabrak, boots, skydd, lindor m.m. Och såklart rea på Black Friday!

Busig på longeringen imorse, han fick springa fritt på lina, släpper aldrig lös på en ridbana med risken att han hoppar ut. Men röra på hela kroppen, bocka och busa loss när hagarna är så leriga nu. Underbara häst! Saknar honom redan.

Vinterträning

Igår gick Molle ett lättare pass på banan. Nu har vi satt ännu lite mer samling i honom med mer böjning i piruettgalopp och helt enkelt en form där han bär sig i en mer ihop form. Han är så härlig att rida! Så vuxen. Idag vilodag, sedan blir det lite lätta pass måndag och tisdag då jag sen ska jobba på Friends och Molle får ta det lugnare ett par dagar. 



Variera mera :)

Tankar om nästa år

Molle känns stadig och fin, jag kan inte förstå hur han utvecklas så mycket fortfarande. Jag tittar på filmen från MSVA debuten och undrar hur vi kunde få så otroligt fina poäng i traven när vi nu travar dubbelt så bra? :) Längtar att få komma ut och tävla igen, och det gör man alltid när man har en bra form, en uppåtgående båge. Men vintern är lång och det kommer såklart dippa och gå upp igen. När han kommer till en ny nivå så vill man ju lite till, och det är så utveckling sker. Ju starkare hästen blir, desto mer kan man förädla den. Just nu håller Molle på att ändra om kroppen igen, han har lättare för att sitta på sina bakben, han vinklar sitt bäcken och halsen kommer upp från manken av att han bär sig över ryggen. Då får jag ett mjukt lätt sug på tyglarna och kan "bara sitta" och styra.

Kan ni påminna mig om den här känslan när jag skriver nästa gång att det inte gååår!?


Jag är lite förväntansfull inför nästa år. Jag tar ingenting för givet, men jag önskar ju att vi ska rida MSVA och PSG nästa år. Det är så roligt för äntligen har dem tagit tag i en cup för ryttare på MSVC nivå. Och jag är bara lite avundsjuk att jag inte kan rida den, den hade jag tyckt varit en fantastisk sporre för mig och Molle! Sen hade Dressyrringen en MSVB Cup, men jag förstod lite för sent att jag kunde anmäla till den. Och den får man inte starta i när man väl provat MSVA. Så det enda cupliknande som finns kvar för oss är Dressage Power, som är för proffs och eliten. Men jag tänker att vi får väl köra detta år som en provstart i dessa klasser först och se hur vi får till det på tävlingsbanorna, så får vi se var vår gräns går? (Mitt positiva sinne skriker till mig att det inte finns några gränser!) Intermediaire cupen är ju kvar sedan, som vi kvalar till via MSVA. Som jag förstått så kan man anmäla sig till küren via vanliga propparna, det är ingen särskild cup-anmälan som behövs så det kan ju vara en morot, att satsa på till året därpå. För mig är det så viktigt att ha mål och ambitioner med mitt tävlande, jag vill kunna sätta ut delmål och få en klar bild av hur vi ska komma fram.

Har ni några mål för nästa år? 

Grundridning

Jag har alltid sagt att man måste ha en bra grund för att ha något att stå på. Något som man bygger på och utvecklar ifrån, och faller tillbaka på om det gått på tok längs vägen. Grundridning för mig är det som man gör varje dag. Jag har hela pass där det bara är grundridning och pass där det är fokus på tävlingsdelar och programrörelser efter uppvärmningen.

För mig är grundridning att ha renodlad kommunikation med hästen, och vardaglig problemlösning. När jag skriver problemlösning, så handlar det inte om problem som är otäcka eller att hästen faktiskt har "problem" utan det handlar om att få svar på varje hjälp, och att göra något åt det annars. Att ägna pass åt att faktiskt träna sakligt på våra problem, utan att göra massa teknikaliteter. T ex. Om någon rider 10 skänkelvikningar med ungefär samma problem varje gång så skulle jag inte rida 10 till och hoppas att det löser sig av att jag upprepat samma sak. Jag bryter ned rörelsen, analyserar varför det inte går bra. Tar hästen sidförande skänkeln? Ramlar den bara åt sidan? Vill den böja halsen istället för att ställa i nacken. När jag ser på det så istället så tränar jag därefter specifikt på det som inte fungerar, sedan när jag har det på plats så provar jag skänkelvikningen igen. 

Det är precis likadant med oliksidiga hästar och galoppfattningar. Gör inte fattningen 100 gånger och tro att det fungerar nästa gång. Sätt hästen i position för att klara av uppgiften. Om den inte är undan innerskänkeln eller kastar ut bogen, eller går emot hjälpen precis vid fel tillfälle så kommer den inte klara fattningen. Återigen, bryt ned problemet och lös grunden, att lära hästen att kasta sig in i galopp trots att den inte är på plats eller knuffas ur balans för att ta galopp är bara en lösning på symptomet. 

Det finns ju tusentals situationer som jag skulle vilja ta upp specifikt, men det kan jag inte göra. Grundridningen ska genomsyra all träning, och man måste våga skilja på uppvisningsridning och träningsridning. I träningen så måste vi bryta ned rörelser till att göra alla små detaljer bra, på en tävling kanske man får uppvisningsrida och låta problemlösningen vara klar på hemmaplan, man är ju där för att rida program.

Grundridning till vardags måste vara baserat på hästens förutsättningar för arbete. En häst som är framtung kanske ska ridas en större del av passet på bakdelen än i låg form för det vardagliga jobbet, en häst som vill släppa ryggen och höja huvudet ska ridas mer lång och låg. HUR man rider vardagsjobbet skiljer sig från ryttare till ryttare. Man måste ha acceptans och förståelse nog för att respektera att alla gör på olika vis. Men i grund och botten handlar det om att hästens ridbarhet ska öka. Den ska svänga för dina hjälper, gasa, bromsa och gör den det så kan man följa den utbildningsskalan man följer. 

Går det sen på tok när man lär in nya rörelser, såsom byten t ex. Backa bandet, gå till din grund. Varför gick det på tok? Hade hästen alla förutsättningar för att träna på detta idag? Hade jag reaktion för skänkeln? Var den rak o.s.v. Det här kan man prata om i oändlighet men det var iaf ett skrap på ytan. Kram på er! :)

 
 
 

Frågestund / Intervju



Finns det något intresse av en frågestund? Tänkte att jag isåfall kunde svara på frågorna i ett videoinlägg. Har glömt att berätta men jag har övertalat Emma att vara med på en intervju på video, så har ni frågor till Emma som ni vill få svar på så fråga på! Det kan vara allt från vad man har för utrustning till hur man tränar häst m.m. 

Ställ alltså frågor om ni har till mig och/eller Emma i en kommentar. Svaren kommer i en video! :)

 
 

Träning

 
Igår var jag till ridhuset, blev ett pass där jag fick njuta lite igen. Red bara lite tempoväxlingar och öppnor. Han kändes fin! Idag tränade jag för Emma. Fick ett till wow-pass! Vi kollade över lite teknik och nu får jag lära mig och utveckla min ridning ännu mer. Idag fick jag börja med att bara samla honom, ge hjälp för samling och inte hjälpa honom med att driva. Tills han satt av sig själv, så fick jag bara toucha för att be han ta i med bakbenen ännu lite till, fantastisk känsla där han väntade på mig utan att vara långsam eller icke aktiv. Han gick självmant och ville ha en hjälpgivning, ni förstår vad jag menar.

Vi red piruettgalopp runt Emma på en volt, där fokus låg på kontroll - kortare kvicka språng eller lite längre. Att växla mellan dem helt på min kontroll. Han gjorde ett grymt bra jobb så avslutade galoppen där. I traven fortsatte vi med att hitta mer och rätt böjning. Eftersom fokuset alltid ligger på att rida hästen rak (det betyder inte att rida hästen "raaak" utan att den jobbar lika mycket i bägge sina sidor och spårar) så kan jag nu böja honom på rätt sätt, han får mer kontakt med sitt innerbakben men han ramlar inte i sidan eller lutar sig mot mig. Så fick jag göra trav - passage övergångar och lära in nya hjälper för att övergångarna ska gå smärtfritt. Till passagen ska jag skänkla lite längre bak och växelvis, när jag vill framåt i trav flyttar jag fram skänklarna. Han hajjade direkt. Han är fantastisk att sitta på!



 

Är så lycklig

Nu börjar allt komma ihop. Jag var i ridhuset igår och red min f a n t a s t i s k a häst. Nyp mig, är han min?!


Han har efter år av teknik och styrkearbete hittat ihop sig, och blommat ut till en riktigt fin häst. Jag ska sluta tänka att han inte är lika bra som andras hästar, han är så otroligt välriden och nu börjar det svinga överallt i hans kropp och ben vilket ger bra kvalite i det han gör, inte bara gör rörelserna utan gör dem med kvalite.

Jag jobbade lite på en volt med ställning i insidan, tempoväxlingar på det. Tempoväxlingarna satt bara i min sits, jag fick koncentrera mig på att bara sitta rakt upp och ner, inte gunga på eller jobba med höften. Då var det egentligen mitt överliv som bestämde vilken takt vi skulle ha, om vi skulle trava på stället eller ta långa steg. Känslan av att ryggraden fjädrar ner i Molles rygg, vi satt ihop. Jag behövde inte röra handen eller bettet. Jag hade allt i mitt huvud och kropp.

I traven lekte vi bara, nu kan jag rida traven långsammare, och han använder alla sina fyra ben ändå! Som ni trogna läsare vet har han släppt sina bakben och paddlat eller tassat, nu sitter han på sina bakben även om jag rider långsamt. Känslan av att kraft skapas, mot tidigare där han har velat lagt av. Styrkan är på gång! Men vad är det man säger, en dag om året får man känna på sin Grand Prix häst... Men dem smakprover han bjuder på gör att allt är värt det. Fryst jävla vatten i hagen, packa höpåsar, meka med trasiga transporter och svära över annat som ska jävlas med en. Fick rysningar av min egen häst igår, jag önskar att vi ska få visa er andra någon dag. Var bara att styra, öppnor, volter, slutor, passage... 

I galoppen började jag med att rida skänkelvikningar och slutor, på våran hat-övning som nu är favoritövningen, men det kan jag inte erkänna för Emma förstår ni ju. Eftersom han börjat göra den riktigt bra så gör jag det svårare och kontraställer i skänkelvikningen för att verkligen lösgjöra honom, samt lägga den tvärare. Jag gjorde sedan sluta - skänkelvikning in till medellinjen från spåret, och satte ihop det till slutan - bytet - slutan - bytet som i PSG. Det gjorde VI riktigt bra! Gulp! :)

 
Idag blev det jogging och lösgjörande med att hitta ställning genom lite öppna rakt fram på grusvägarna. Joggade en lägre form där vikten ligger på att få underhalsen att komma upp i halsmuskeln, det ska inte finnas några motstånd någonstans utan han ska följa bägge tyglar och fortsätta gå fast man böjer lite extra. Det är inte optimalt efter ett pass som igår, helst hade jag velat galoppera på ordentligt på lite böjt spår men nu var det detta som erbjöds. Imorgon blir det förhoppningsvis ridhuset en sväng igen. Nu blir det ännu viktigare med schema och hur man trappar upp träningen, mer om det i ett nytt inlägg.


Testar Pro Equo

Nu ska jag testa att ge Molle en kur av Pro Equo. Orsaken är att varje år när vi går över till hösilage så brukar han bli lite rinnig i övergången, detta går oftast över inom någon vecka. Men i år har vi blötare hösilage och det går inte över, det är inte diarre men det rinner före, mellan och efter han har bajsat. Det fastar i stjärtlapparna på täckena, på bensnören, hela svansen är nergeggad och benen såklart. Jag tycker så synd om honom och bestämde mig för att sätta in en kur. 

Pro Equo är i själva verket tarmbakterier från en frisk hästs mage. Dem ska stabilisera hans tarmflora och kommer kanske inte bara lösa problemet med en rinnig mage, ofta kan hästens hela välbefinnande öka. Så jag tänkte utvärdera och delge er hur situationen fortsätter och vad jag upptäcker för effekter.
Bildresultat för pro equo

Igår fick han sin startdos med 2 påsar på samma gång. Man börjar med en större dos för att sedan ge 1 påse per dag i en underhållsdos. Varje box innehåller 15 påsar och kostar 369:-. Det är en svensk forskare som har arbetat fram denna produkt och han ligger även bakom Proviva, en fruktdryck för magproblem hos oss människor. Jag hoppas att det ska hjälpa min prins att må bättre i magen samt slippa kladda ner sig själv varje dag. 

Har ni provat? Berätta gärna om era erfarenheter.     

Första positiva reaktionen: Han åt det! Det var inga konstigheter att sörpla i sig tillsammans med mashen. Tur, för annars är han väldigt kräsen.
 


Fotad av Li Sjöstrand

Vinterland

Min transport är på lagning, i förrgår fick Molle åka lastbil till ridhuset. Bara gick raka vägen in, litar på sin matte. Igår blev det en uteritt i nysnö tillsammas med lite sällskap. Det är en fin liten gräns att jobba dem i nysnö, man kan inte hålla på för länge utan får vänja in dem lite försiktigt. Väldigt onödigt att dra på sig problem för att man överansträngt dem när dem själva tycker det är så roligt.

Men ikväll blir det en liten vända till, vi hittade en äng i skogen som var jättebra att rida på och både trava och galoppera. Så får vi försöka åka till ridhuset i helgen och trimma lite mera! 

 

Sluta skänkla - Ridtips

Ville dela med mig av ett litet tips till er som tycker ni har skänkeldöda hästar. Vi tränar i ett "system" där vi försöker ha hästarna självgående. Detta kanske låter helt självklart, vem vill inte ha det så? Ändå ser man hästar och ryttare som lägger snubbelben för sig själva. Jag pratar om att hamna i den onda cirkeln av att skänkla varje steg. 

Jag gjorde så tidigare. Molle kändes ju jättefin när jag varje steg pushade honom framför mig. Men sedan kom det en dag och det tog stopp. Det fanns inte fler växlar framför oss. Vad är det för fel? Varför lyssnar han inte? Det var pga mig som pilot, som hade varit där och skjutsat på för att inte göra så att Molle "gjorde fel". Jag räddade honom varje steg. För att till varje pris få den där fina övergången, få en fin uttrycksfull skänkelvikning. Istället för att släppa benen och se vad som hände så var jag där och klämde lite. Tillslut ville han inte göra något extra, om ni förstår vad jag menar. För mina ben betydde ju ingenting, för dem var ju alltid där och klämde. Men det är bara på Molle jag ridit på detta sätt - en undermedveten press att alltid göra allting perfekt.

Sluta skänkla! Man ser det hela tiden, i varje lättridningssteg, in med sporren. När jag var mindre så fick jag beröm för att jag aldrig var där i onödan och skänklade. Hade jag sagt trav/galopp/osv så var det så. Och man fick vara bestämd mot hästen. Men det började försvinna i takt med att sociala medier växte. Ingen vågar längre vara bestämd. I en ponnygrupp där jag red ungponnyer som vuxen tillsammans med ponnybarn och ridläraren började påpeka att ungdomarna också skulle börja rida sina ponnyer i form så kom denna ursäkt till världen: "Nej men han vill ju inte så han ska inte behöva..." Och jag tror det är kvar. Att man är orättvis/dum mot sin häst om man är bestämd mot den. Jag tål inte det. Det handlar inte om att vara respektlös mot hästen. Att be dem vara framme för benen kan kräva lite jobb och tålamod, men att skänkla varje steg är inte snällt mot hästen. Vad skulle du välja?

Jag fick helt enkelt sluta skänkla. Och när jag ger mig själv ett mantra, då kan ni tro att jag gör som jag säger haha. Helt plötsligt upptäckte jag att jag ju klämt lite i alla möjliga situationer! Istället för att vara rättvis mot hästen och få benen att bara betyda en eller på sin höjd 2 saker, (fram och sidförande) så var jag där och försökte putta i allt samtidigt. Jag får fortfarande ha pass där jag renodlar mig själv, för min egen skull. Och dem passen går ju hästen som bäst. 

Så mitt tips till dig, även om det är svårt för du kommer gå bakåt flera steg först, är att verkligen vara hård mot dig själv och fråga dig själv om du vill ha en halvt skänkeldöd häst eller ta tag i problemet och få en häst som svarar på varje liten kramning? :) Jag brukar säga, hade jag ridit in Molle nu, hade jag gjort på ett helt annat sätt. Man lär sig så länge man försöker. Det kan vara lättare att inse när man får höra att man inte är ensam om detta problem. Kom ihåg, en het häst är ofta inte framme för benen utan aktar sig från jobb genom att springa på, och en lat häst måste man lära sig rida utan att ha benen på. När jag skriver lat häst så förstår ni att det inte är ett skällsord utan en benämning på hur hästen helt enkelt är som individ. Man får ju hela jäkla tiden passa sig för att skriva fel ord för då tolkar någon det på ett eget sätt och så är man idiotförklarad i ett facebook-forum senare på kvällen. Hahaha det är dagens sanning gällande häståsikter... 


Och grattis till alla er andra som har hästar som alltid vill göra rätt och alltid svarar på små små hjälper. :)


Slapp måndag

Jag har verkligen inte haft en minut över till att blogga! Det händer så mycket roligt i livet att nätet får vänta... Skön känsla! Vi har haft inridningshästar och jag har jobbat som en galning och däremellan har det blivit vinter här hos oss med allt extra jobb det innebär. Fruset vatten, stenhårt underlag, köra till ridhuset m.m. Molle är fin att rida iaf och det är väl det viktigaste. 

MEN! Idag gick min transport sönder! Gångjärnen till luckan rostade samman och sprack. Så imorgon bitti ska den på lagning, men på onsdag har jag bokat besiktning och hur lägligt kom allt detta när man måste köra till ridhuset varenda dag?! Och speciellt denna vecka när jag hade så bra arbetsttider så jag kunde rida innan jobbet... Bara att bita ihop och försöka få ihop allt. Tur att jag hann åka och rida Molle imorse och i helgen åtminstone.

Men visst går det alltid så bra att rida när man inte har några tävlingar inplanerade? Det är som en enda lång träningshelg och man släpper all press, medveten som undermedveten och hästarna bara är klockrena. Nu vill vi få hit en gästtränare med ny inspiration och nya inputs för att få vinterträningen att verkligen kicka igång. 

Rider ni hela vintern?

Molles nya kandar som snart ska invigas.

Lugna dagar

Molle och jag har haft välförtjänta vilodagar sen tävlingen. Dagen efter start är vi alltid ute och promenerar, inga undantag på det. Jag började med att rykta igenom honom ordentligt, sedan ut och promenera och gärna upp och ned för backarna. Sedan i stallet så stretchar jag våra utvalda övningar, sedan massage med värmande liniment. Jag tror det är ungefär som för oss, är man lite spänd eller stel så gör det ganska mycket med en massage, iaf så visar Molle att han njöt för fulla muggar. Jag stod på en pall och så flyttade han sig som en katt och visade var han skulle bli masserad och kliad! :)

Idag och igår blev uterittsdagar. Bara mys, idag började vi jobba lite igen genom tempoväxlingar. Han ville inte vara i ramen efter sina dar i frihet så jag valde att ha honom i en öppna, för att få lite hjälp av ställningen och böjningen. I högeröppnan måste jag då och då ställa om för att få med mig yttersidan och inte bara böja halsen. Imorgon ska vi rida ett riktigt pass på banan där jag önskar bara jobba med att hjälperna ska komma fram. Inte krav på något annat, för det tar några dagar innan vi är på plats igen. Sedan kan vinterträningen sätta fart! :)

Han blev så vuxen när det var frack och grejer!

RSS 2.0