Grundligt pass

Molle fick ta det lugnt i helgen, han har gått väldigt bra och mycket träning senaste tiden så i lördags och i söndags red vi ut i skogen, mest skritt, klättrade upp och ner i backar, travade litegrann men inte med något jobb av nåt slag. Väldigt mysigt och skönt, och bekvämt såklart. Så idag vi vi tillbaka lite i business. Vi åkte till grannkommunen och red på en fin utebana med dressyrstaket. Och det var väldigt nyttigt! Molle ignorerade kompisen vi hade med oss (yes!), så skönt att det där med mötesskyggheten bara kommer i faser, som jag redan visste. Är ett test från hans sida. Men hans andra sida kom fram, hans lilla lilla spänning som gör att han går in i trans och stänger mig ute. Perfekt att få möta den sidan på en annan dag än tävling! Kändes riktigt bra faktiskt då jag löste det snyggt och enkelt genom att renodla hjälperna.

Lättast för oss är att börja i galopp då rytmen är bättre än i traven, då rider jag på framåt och ser till att han svarar kvickt för min skänkel, han ska inte springa iväg från hjälpen utan han ska tänka framåt och där stämmer jag av med halvhalter för att hitta ett dragläge, där jag sedan kommer hitta alla växlarna. Men i början finns bara FRAM och TILLBAKA. När jag tar mina halvhalter vill jag få samlad galopp, när benen kommer vill jag ha ökad galopp (i tanken).

När han lyssnar på det så kommer dragläget och då kommer finliret av sig självt, därefter rider jag ett nytt tempo var 3:e galoppsprång. I vänster får jag jobba mycket med förvänd vänsteröppna där jag ställer om till vänster emellanåt för att checka av att han kommer igenom vänstersidan utan att välta. Idag fick jag verkligen till det, han blev rak! Och då kommer bägge bakbenen in under magen som två motorer, när jag då samlar så bara lyfter manken och dem vinklas ännu mer. Åh, det är så roligt! Men svårt. Men idag var jag duktig, för när vi kom fel så gick jag tillbaka till att bara kolla gas-broms och så hittar vi rätt igen. Och hö-vänsterbytena var så fina idag! Vi utvecklas! Det är den bästa känslan.

Red mycket delar ur B4:an och nu börjar skolorna sitta mer. Nu VILL jag sätta både trav och galopp-delen på samma program! Börjar få lite vinnarskalle nu. Det är inte bara kul att få delta, jag vill komma till ridning på banan och jag vill få dem poäng jag vet att vi kan få. Nu ni, vaknade tigern. 

I traven jobbade jag mest på att sänka nacken och trava genom kroppen. Galopperade av honom lång och låg, han gör det jobbet bäst i galopp. Vi avslutade allt med att skritta ut på vägen en bit och tillbaka. Mycket roligt att åka iväg och bara rida, så det inte blir så spänt och allvarligt av allt när man är iväg.


En vanlig dag

Man får hela tiden höra att man måste jobba hårt om man vill komma nånstans inom ridsporten. På samma gång säger dem att hårt jobb räcker inte, då skulle väl alla rida Grand Prix? Men man måste ju börja någonstans. Och jo, det är sant att det bara är ett hårt jobb med beslutsamhet och målmedvetenhet som krävs. Hur mycket vill du? Jag tänkte schemalägga en vanlig dag för mig när jag jobbar på mitt heltidsjobb och en dag när jag är ledig. Jag har gjort ett val att inte skriva om hästarna jag tränar utöver min egna om inte ägaren vill det/ber mig skriva, så ni vet inte så mycket om hur dagarna ser ut på riktigt.

  
 

En arbetsdag mitt i veckan kan se ut såhär:
8-18 jobbar på mitt heltidsjobb
18:20 framme i stallet, ätit nåt i bilen
18:30 rider en träningshäst som kommer till ridbanan
19:30 rider en till
20:15 gör ordning Molle, rider honom
21:30 klar i stallet, åker hem
22:00 lagar mat i pjamas och förbereder morgondagen
22:30 måste sova annars är jag zombie imorgon bitti

Om jag inte rider Molle på kvällen så rider jag honom innan jobbet, men då måste jag va i stallet strax efter 5 för att hinna duscha innan jag börjar. Min mamma är guldvärd som vill följa till stallet dessa dagar då hon oftast gör kaffe och kvällsfika som vi kan äta i stallet.

En ledig dag kan se ut såhär:
6:00 stallet och släpper ut, mockar & fixar till alla eftersom Emma släpper ut när jag jobbar
7:00 frukost hos Emma
8-12:00 rider vi alla hästarna
13:00 äter lunch, oftast hemma nu när vi äter sockerfritt
Efter lunch finns alltid nånting att jobba med på gården eller i stallet
15:00 hästarna släpps in, träningarna börjar för Emma och jag åker iväg och har träningar och rider hästar ända till sent på kvällen.

Jag är tacksam att vi har ett system i stallet som fungerar riktigt bra, jag får hjälp med Molles utsläpp och mockning (för att vi ska ha det så fräscht som möjligt i stallet) mot att jag släpper ut alla Emmas och mockar åt henne dem dagar jag kan. Vi försöker ha en bra balans av tjänster och gentjänster, så att vi båda får ut något av hjälpen. Vi är ju ett team! Och då hjälper man varandra.

Dock avsätter jag också helt lediga dagar då jag bara rider 2 kanske och sen umgås med min sambo. Jag behöver också dagar att få slippa se människor, då jag jobbar med folk både i butik och med hästarna. Vissa dagar måste man stänga av det och bara vara jag, så får alla sms och meddelanden vänta tills dagen därpå. Skönt och viktigt för mig.

Det jag ville komma till är att om man vill bli duktig, så måste man jobba hårt. Rida så mycket man kan! Och det går fastän man bor i stan, har heltidsjobb, inte har egen gård eller något annat förspänt. Jag började med att hjälpa andra, skapa kontakter, visar att man vill jobba och lära, och nu står jag med min tränare i ett privat stall, får jobba som beridare utöver mitt heltidsjobb, får nya elever/hästägare som vill ha hjälp av mig, och min tävlingshäst har precis lärt sig lyfta på benen som en dressyrhäst, känns som om hela livet ligger framför mig. För ridning tänkte jag hålla på med tills den dagen jag inte kommer upp i sadeln längre, om sisådär 40 år kanske?

Film maj 2016


En liten filmsnutt på oss från maj månad. :)

Drömmar

I helgen ska Molle joggas rund och låg, skolor i den formen. Sedan väntar en vecka med träning och 2 tävlingar faktiskt, blir lite intensivt men det är bra träning. Vi ska till Strömsholm på fredagen och till Dyltabruk på söndag. Ska bli så kul att få delta på nationaldagstävlingarna, har drömt om det sen jag var 12 och vi åkte med ridklubben dit för att se på stora hästtävlingar. Nu har jag redan hunnit tävla 2 gånger på Strömsholm i år (!!) men det är alltid kul och väl arrangerat. Min andra dröm är att få fräsa runt på galoppbanan eller terrängen, Strömsholm är ju faktiskt en riksanläggning och det med råge, ett paradis om man som jag gillar att variera sig och kan låta hästen jobba på olika ställen för varje dag. 







Skulle vilja ha tillgång till anläggningen i en vecka, tänk vad mysigt vi skulle ha det. Denna bana runt slottet på bilden ovanför skulle nog bli våran favorit. ;)

Dressyrryttare

Det är lite roligt, jag har en del fördomar om just dressyrryttare. Jag ser inte mig själv som en typisk dressyrryttare, även om det är disciplinen jag satsar i. Jag tror att jag är för wild and crazy för att få vara med i den klubben haha! 

Mina fördomar om dressyrryttare är följande: (ta det med en nypa salt!)

- Allt ska gå till så som det alltid har gjort.
Inga nya tillvägagångssätt, inga fancy tränare eller för yviga hästar.

- Alltid strikt uppsatt hår.
Nästan alltid en svinrygg eller knut, eller på sin höjd en väl borstad hästsvans. Haha!

- Marinblå - Grå - Brun.
Färg? Det överlåter vi till hoppryttare! 

- "Kontroll".
Hästen får göra precis vad den vill sålänge den inte går över eller under lodplan. ;)

- Sporrar from outer space.
Använder hellre 3cm långa sporrar än kickar till med vaden om hästen inte lyssnar på skänkeln. Dressyr är ju faktiskt inte sparka på och dra i tygeln, man får aldrig säga till hästen utan ska viska med små hjälper oavsett vad den svarar... 

- "Min häst är en dressyrhäst".
Vill gärna tala om hur nervig och känslig sin häst är, men man kan se att den ofta är lite bortskämd bara......

Jag älskar dressyr och människorna i sporten, men det här är ungefär vad jag tänker när jag filosoferar i mitt huvud angående dressyrryttare. Som sagt, det är skrivet med lite humor så känner DU dig som en dressyrtant så ta inte åt dig. Jag har tyvärr ännu fler fördomar om hoppryttare haha! Kanske kommer ett sånt inlägg snart. 

 

Jag som är lite hippie-dressyrryttare jag klär mig gärna i häftiga färger som syns och gillar att se sportig ut, jag sparkar till min häst om han inte lyssnar på skänkeln, jag rider inte uppvisningsridning varje dag, jag rider kvickt och tekniskt, jag släpper gärna fram hästen i full galopp över en åker om jag behöver framåtbjudning, jag kan släppa på kontrollen och ramen om jag måste, jag har alltid slarvigt uppsatt hår och viker inte mina täcken tillräckligt bra, Emma går efter mig i stallet och viker om mina täcken på täckeshängaren haha! Jag behöver inte bli ledd i kedja och min häst behöver inte ha lindor på natten och det går helt OK ändå. :) Kram!

Galoppfokus


Idag var vi till ridhuset med Emma och Coco och vi jobbade mest på galoppen, iochmed att vi tog traven igår. Började med att hitta sidorna, fick till vänstergaloppen idag också, det tar sig. Däremot så lyssnade han inte på mig i bytena, jag tror att när jag har lagt mycket fokus på att "få in" sidorna så vet han inte om han ska byta eller bara plocka ihop sig, men såklart ska han lära sig skillnaden och jag måste få ännu bättre tajming. Men bytena hör ihop lite med galoppkvaliten, jag kan inte åka runt och byta i någon dålig galopp, då måste jag direkt gå tillbaka till grunden igen och hitta den där galoppen där jag KAN byta. Igår var jag duktig på det, idag var jag för inställd på vad jag skulle göra så jag gjorde grejer ändå. Men han är fin ändå, jag klagar inte. Men det kan ju alltid bli bättre! 

När jag ridit fram hade jag tio växlar i honom, jättefint gensvar i både att länga sig och att korta sig, direkt på hjälpen. Då sitter halvhalten i magmusklerna, och han är med mig. Avslutade med att trava rund och låg, gjorde några skolor och lite tempoväxlingar i traven också, vill både hitta lite mellantrav och passage-steg i den formen. Stärkande och lösgjörande. 

Börjar bli lite rund och go, min spolmask. :)

Starkare ändå

Underbara prinsen!
Han har stärkt sig och utvecklats ännu ett snäpp. Det började i förra helgen men dem bra passen fortsätter komma. Nu tar han mina små små viskningar och då blir det så samspelt och mjukt, och jag kan börja spela med honom. Korta steg, kvickare steg, långa, höga, framåt, sidan... Är så glad och tacksam att han är min. Och att jag har lärt honom det? Att jag har lärt mig själv det? Förstår inte. :) Och jag kan rida med mulen i backen och jag kan rida med tävlingsform och sug i handen hela tiden. Det kommer alltid vändor där man får kämpa lite, men det är värt det flera gånger om när hästen tar dina hjälper rätt. För då är det en dans. 

Igår fokuserade vi på traven då jag jobbade med sidorna i galopp i tisdags. Och han var fin i skolorna, jag jobbar fortfarande på att få mer böjning i både öppnorna och slutorna utan att tappa ut yttersidan, det går bra. Är lite kämpigt men han orkar mer också, trycker på av sig själv hela tiden. Tittade lite på mellantraven där jag måste få fortsätta ta halvhalter även fast vi är i längningen, han vill gärna inte bli störd, men då springer han på bara. Så det var också bra, efter det tittade vi på hörnpasseringar och red dem i passage och så samlad trav på raksträckorna. Alltså, fantastisk känsla, rund och fin i formen, rundade sig för skänkeln och bara svarade och svarade och svarade på hjälperna, kändes som jag bara "satt där". Var inte ens svettig efteråt. Underbara häst.




Underhåll

Hästarna i vårt stall tränas ganska mycket. Det går absolut inte att jämföra med en trav- eller galopphäst, det är hästar som tränas hårt. Men om man jämför med många vanliga hobby- och tävlingshästar så är vi flitiga med träningen. Jag är uppfödd med att man ska variera träningen för hästen, när jag var liten var det uteritt varannan dag, annars hade inte ponnyn någon motivation att traggla på banan för att jag ville rida den på tygeln (vilket ledde till att han kastade av mig 3 gånger under ett pass för att visa att här var det minsann ingen på-tygeln-ridning som gällde). 

Min häst rids 6 dagar i veckan. Han får trimma dressyr på banan, klättra och galoppera ute i skogen, intervallträna på grusvägar, trava och galoppera bommar, hoppning mer sällan (vi tajmar aldrig när träningar hålls pga arbetstider), tömköras och longeras m.m. Men han går mest dressyr, för att det är det vi tävlar och måste underhålla och utveckla. När hästen har lärt sig allting, runt 9 års ålder, så tror jag definitivt på att man kommer kunna göra samma saker ute i skogen, och stärka dem ytterligare ett snäpp, om inte annat motivera dem! 

Jag underhåller Molles kropp med mycket massage och stretching. Jag fokuserar mycket på rumpa och bakknän med massagen, samt bogen och lite i nacken. Detta efter rådgivning med Li, vår equiterapeut. Han får hjälp där hans exteriör gör det lite besvärligt för honom helt enkelt. Jag stretchar bakbenen rakt ut åt sidan och rakt bakåt, frambenen rakt fram och halsen stretchar jag i sidorna. Jag drar i svansen åt bägge håll och då stretchar Molle sina sidor själv genom att spänna emot. Jag linimentar bakknäna efter hårt jobb, t ex tramp eller piruettjobb. Jag trodde inte så mycket på burkar och flaskor förut men jag ser på Molle vad det gör efter t ex en dusch med linimentshampo. Det pirrar i kroppen på honom och han känns alltid så fräsch och fin efter det. Ärligt talat använder jag inge back on track eller andra produkter, och han är alltid torr och fin i benen och i kroppen, börjar man linda utan att ha problem tror jag man stör hästens egna kroppsfunktioner. Sen är Molles svaghet att han lätt spänner sig, och vi får alltid jobba för att hålla honom varm och avspänd i sina muskler. För det hade jag gärna provat ett back on track-täcke vid dåligt väder. Jag vet t ex själv att mina leder värker vid väderomslag, jag är också en spännis som spänner min rygg när det är kallt och ruggigt, kanske Molle är likadan? Då är jag glad för min skjorta från back-on-track.


Jag reagerar ofta på att hästar som inte används så mycket får väldigt mycket besök av equiterapeuter och massörer. Varför behöver hästen som inte tränas underhållas så mycket? Jag tror ju att bra ridning är den bästa equiterapin för en häst, men väldigt många hästar rids på ett sätt där hästen ramlar fram, den ramlar åt sidorna när man svänger, den ramlar fram på bogen, den är låst över bogarna och så kort och återhållen i sitt steg så att det skapas spänningar. På det sättet finns det ofta mycket att behandla. Men det är just det, det finns många som arbetar med att komma ut och behandla hästen. Att lära hästägaren att ändra om något i sin träning, det är svårare, trots att vi har väldigt många duktiga tränare i Sverige. Handlar det om att man inte vill ändra sin ridning, eller är det bara så jobbigt att höra att du, med din ridning, kanske har orsakat problem hos din häst? Såklart man dör inombords när man får höra något sånt, men det är hör väl också till att äga häst? Att en häst får träningsvärk för man tränar på ett nytt sätt och ömmar i musklerna är en sak, alla som tränar själva vet att man får ömmande muskler, stela leder och inflammationer ibland, fastän man inte tränat fel. Men när det är en återkommande belastning som är felaktig, t ex att hästen springer på snedden, avlastar någonstans och belastar snett, då vill man nog göra något åt det så att man kan få bukt med ett återkommande problem.

Att massera och hålla efter själv har därför blivit så viktigt för mig! För då märker jag av om det är någon ny spänning eller om det har tagit hårdare och kan lägga till det i analysen för hur jag ska träna framöver. Klart att det ska kännas lite i bakknäna om vi har tränat piruetter, då väljer man att fokusera på ett annat område några dagar, precis som vi på gymmet inte bara kan träna biceps varje dag. Vi kan inte sluta träna för att hästarna får träningsvärk, då skulle vi aldrig komma någonvart! :) Jag är hittills fri från all annan behandling, vet att många hästar redan i ung ålder får spruta bakknän eller andra leder, om det är pga att hästarna är så villiga att dem går över sin förmåga på god vilja eller tränas fel, det beror nog helt på vem som rider. Jag kan bara inte tro att det är rätt att man ska in och "smörja upp" hästarna, det är helt sjukt i mina öron att en "frisk" häst ska behandlas i förebyggande syfte? Låt den vila 2 veckor, det är mycket som läker ut bara på den tiden. Tränar jag en helt frisk häst så den måste sprutas i lederna inför varje vinterträning så tränar jag på ett tokigt vis. Håller inte hästen för den träningen man vill göra så kanske man måste göra något annat, det är ju upp till hästägaren att besluta. Nu har jag inte hamnat i den sitsen så jag kanske väljer annorlunda i framtiden, det får vi se helt enkelt.
 
 
Använder ni er av massör/equiterapeut?

Helgens trimmande

Lördag söndag blev det lite jobb på banan, på lördagen själv och på söndagen för Emma. I lördags fick jag använda hela min verktygslåda. Började att rida fram i galopp och först checka fram - tillbaka-hjälperna. Han blir verkligen fin mellan hjälperna där, och då kan jag börja leta upp bakbenen med dem där små halvhalterna. Vi jobbar stenhårt på att vänstergaloppen ska bli bättre och då måste högersidan upp och in i kroppen, inte ramlas ner på. Samtidigt måste han runda sig ännu mer för vänsterbenet, så att han inte spjärnar nåt i vänstersidan. Det kommer! Kollade några byten med hjälp av Emmas pappa, sen kände jag lite på traven. Bara lite på kvaliten, det händer något hela tiden, i början får jag ställa igenom lite åt bägge håll sen kan jag bara sitta med mjuka armar och ta halvhalter med magen. Wow!

Igår tränade vi för Emma, jag sa det: om hästen känns dålig så trimmar man på bana för att få räta på problemen. Men när det känns bra vill man vara snäll och låta den göra nåt annat, då tappar man den bra känslan istället. Så vi trimmade på, vi rider bara 25-30 minuter så hästarna jobbar effektivt men kort. Och Molle startade med en bättre vänstergalopp från start, vi jobbade på med öppnor och slutor för att få tag i bakbenen ännu mer, och tillslut testade vi 3+1 tygeltaget och kunde lösgjöra vänstersidan samtidigt som vi fick kontakt på högerbak och då lossnade något, vi fick rätt dialog. Så nu är det bara att fortsätta träna på det så om ett år gör vi någorlunda vänsterslutor. Vi fokuserade dock på traven och skolorna där, det är dem vi MÅSTE sätta på tävling. Och Molle kändes jättefin, lugn i takten men kraftfull i steget. Han tog mina halvhalter och jag kunde mjukna och direkt rida med mindre hjälper. Började med öppnorna, sedan slutor och äntligen, kände jag att mina hjälper gick fram och han svarade för dem på rätt sätt. Med det så blev traven bättre och bättre, han började sväva och tog alla hjälperna från mina tankar kändes det som. Då är det ju "bara att sitta där"! Underbart.

 

Markarbete

Igår blev det lite bomjobb med Molle. Han var inte så duktig, han tyckte det var onödigt att lyfta på benen. Inte förrän jag satt ihop honom så började han bli gummiband. Tänk att det aldrig går att bara styra runt? Eller ja, det beror på vad man är ute efter för känsla visserligen, men jag måste aktivera för att han ska bli reaktiv. Det är ju rätt självklart, jag kan inte rida om han inte svarar på hjälperna. Galopperade iaf över lite små bommar och travade även på böjt spår. Nu har vi en Passier hoppsadel, den var så skön och jag hoppas vi ska koma iväg och hoppa lite snart. Går inte att hoppa i dressyrsadeln.

Jag avslutade med att rida lite passage-trav. Ibland måste man ta till det för att få igenom halvhalterna. Igår ville Molle trava så stort och luftigt, men jag ville ha en kvick passage. Han försöker vara lat i bakbenen ibland och gå långsamt och liksom häva sig fram, men då måste jag återigen placera honom rakt, för det gör han när han undviker en tygel, t ex så släpper han ut en bog och då måste jag leda in den och såfort jag får den på plats så trillar kugghjulet i och hjälpen på den sidan går igenom, och då blir han superduper, men det är svårt att underhålla det utan att han blir större och större. Jag vill ha den rakriktningen men i "mindre allt". Jag vill ha tryck och suget fram, men i en rund lägre form. Det är skitsvårt, men det kommer mer och mer. För mig är det bara stretching när vi rider lägre form om vi inte kan rida den med samma känsla som i samlade traven. Men såklart avslutar och börjar vi med att stretcha halsen, det är variation i formen som gäller. 

 
 
 

Träningsrapport

Tränade för Emma i onsdags, jag hade kandaret för första gången på ett halvår nästan. I början ville han lägga sig lite och hålla balansen på det, vilket är väldigt ovanligt på Molle, många hästar som inte har bakkärran igång lägger sig lite på bettet men Molle kan konsten att inte ha baken igång men ändå inte vara tung i handen, han håller väl balansen med halsen på något vis. Men efter några snabba övergångar i galopp så kom han tillbaka över ryggen och satte sig på sina bakben istället. I uppvärmningen är jag mycket snabbare att komma till ridning direkt. Istället för att trava runt och "låta han värma sig" så korrigerar jag snedheterna direkt. Det villsäga att jag i vänster varv börjar att rida en utåtställd vänsteröppna för att få bogpartiet till vänster om baken, sedan ställer jag därifrån om till vänster utan att låta honom gnessa ut sig med högersidan igen. Han ska bli kort i vänstersidan och lång i höger. I andra varvet får jag plocka in vänstersidan och tänka att höger sida ska öppnas upp och komma fram till högertygeln, annars ramlar han ner på högerbog och släpper ut vänsterbogen utanför kroppen. Och när jag rider små förvända öppnor/slutor så faller allt på plats och först då kan Molle ha en egen takt. Då får han gå i vilket tempo som helst, bara han faller i den takten. Allt annat är slitage, egentligen, hur illa det än låter. Pinna på utan kontakt och i sin egen oliksidighet, nej vi jobbar för att en dag ska jag kunna sitta upp, ta tygeln och han ska kunna gå i en lång rund form med styrka bakifrån och fram till bägge sidor från steg ett.

 
 
Vi koncentrerade oss på galoppen ur B4:an, och fick rida alla linjer tills dem var bra, verkligen våga rida fast det är "program" och inte låta minsta halvhalt ignoreras utan jag var konsekvent och det var han inte beredd på, men då får jag ju verkligen ihop honom mellan hjälperna. Tänk att bara kunna sitta och ta halvhalter och hästen sätter sig under en, det SER lätt ut men det ska tränas hårt innan man kommer dit, och då blir det en dans utan ansträngning. Bytena börjar bli bättre, jag ska komma ihåg att titta upp, inte ner. 

Vi gjorde även lite piruettjobb där jag fattade galopp ur en bakdelsvändning och sen bara fortsatte vända lite på en volt, tills Emma sa: nu kan du vända. Och hjälp, vilken känsla. Han kommer göra dem bra när han blivit starkare, om ett år kanske vi kan göra en duglig.

I traven red jag öppnor på medellinjen. Oj, vad det märktes att jag bara gjort dem på spåret senaste halvåret... Bakläxa! Var så jäkla svårt att hålla yttersidan på plats, och då tycker jag att jag är så noga. Det blir att träna dem på kvartslinjerna hädanefter. Men när han gick där, oj vad han gick. När han trampar in under sig i en öppna så bara lyfter fronten på honom, mjuk och fin men med så mycket tryck! Knäna ser man framför hakan på honom. ;) Önskar alla kunde få känna på honom när han bär sig bakifrån, det är en fantastisk våg att rida på. Slutorna var lättare efter att vi ridit öppnorna på medellinjen, nog ska vi lära oss dem också. Han ska bara bli starkare, det är bara att fortsätta träna och vila med förnuft.


Fredagsfeeling

En bra träning i onsdags, tänkte jag skriver ett inlägg om den senare idag. Nu är det sista dagen på jobbet för denna vecka sedan väntar bara en helg full av häst som vanligt. Ingen tävling för mig men mycket annat som ska klämmas in. Molle ska trimmas vidare ikväll, tror det blir lite bommar och roligheter.

Titta in sen för en av mina små analyser. 



 
 

Foton från tävlingen









 
Ser ni genom bilderna hur galoppen utvecklats?? Av en (1) veckas detaljarbete och fokus. Fantastiskt, det går att ändra om hästar ganska mycket, men man måste få verktyg till det. Älskar dessa bilder på min fina häst tagna av Annelie Pettersson under helgen i Filipstad.

Tidig ridning

Molle vilades igår, han låg och sov i boxen på eftermiddagen! Var en lite knölig väg till Filipstad, han var duktig som stod så snällt, är så tacksamt att han reser så bra. Det är väldigt viktigt för mig, tänk om man hade ont i magen och lite ångest varje gång det skulle lastas och åka, eller om hästen inte kunde stå i transporten mellan klasserna? Inte alls roligt.

Imorse blev det ett tidigt pass, vi jobbade med dem där bakbenen i galoppen genom att rida framåt, sedan ta tillbaka bara med halvhalterna, det är för min skull jag måste rida så, för då måste jag släppa min smyghjälpande skänkel och bara "sätta" honom tillbaka, för att han ska ta hjälperna rätt innan jag börjar sätta ihop dem. Börjar jag i andra änden och ska ändra lite smågrejer så börjar jag sitta och smyg-klämma och peta lite i tygeln, om jag istället först börjar från början: det här är GÅ framåt - det här är SÄTT TILLBAKA! Så kan jag när det fungerar börja finjusteringen. Och vilken känsla! Allt det här gjorde jag ute i skogen, på min grusväg. När jag hade fått kommunikation till bägge tyglarna, var han så ihop, så jag red upp för en svagt lutande grusväg bredvid en gärdesgård och gjorde 4 seriebyten. När han är där, så kan jag göra saker. Sedan fick jag gå tillbaka till fram - tillbaka, för att få grejerna på plats igen. 

Kändes riktigt bra och jag är så imponerad över min häst som har stärkt sig så mycket. Nu kan jag ta halvhalter och han bara jobbar mer, istället för att stänga av. Underbart!

 

Tävling 15/5 Filipstads Ridklubb

Gårdagens träning kändes så bra så vi åkte på lagtävlingen idag trots att det blev 4 dagar med longering som motion. Molle fick god tid på sig att komma ut och skritta runt, se sig omkring och känna in tävlingsplatsen. Det var 3,5 grader ute och snö hade det kommit hela första halvan av vägen dit, läskigt att köra fastän det inte var något halt, men man har ju sin dyrbaraste last med sig! 

Väl inpackad i mysigt täcke och tjocka paddar och boots. 

Framridningen till MSVC2:an gick bra. Vi fick nog ordning på något förra veckan i Eskilstuna för nu var han hos mig, och slutade testa genom att låtsas vara mötesskygg. Jag red konsekvent, fram, tillbaka, fram, tillbaka. Satt inte och små-tjatade utan tog tag i saker. I galoppen. I traven ville han bli lite hög i nacken, hans försvar när det är jobbigt. Men jag ville sågärna visa upp den där härliga traven, så istället för att ta bort gången och ta itu med problemet så satt jag och försökte dölja det. Och det följde med ut på banan där traven var hemsk! Spänd, hög i nacken, kom inte till ridning. I galoppen var han jättefin, nästan bara 7:or genom hela galopprogrammet som räddade vår procent, men det är ju inte tillräckligt. En dålig ritt helt enkelt.

Till nästa klass bestämde jag mig för att ta ner honom till "tråkig". Back to basics, när jag inte sätter energin och samlingen så har jag mer kontroll såklart över grunderna. Jag längtar tills den dagen då den följer med upp i formen! Men jag blev glad att jag tog tillbaka kontrollen i traven, dock lät jag skolorna bara rinna på då jag bara tog in framdelen i öppnorna och ställde i nacken i slutan. Vi måste ha sista samlingen och energin för att göra dem bra, så det var inte läge. Däremot längningarna fungerade riktigt bra, bakdelsvändningarna och skritten kom fram! Han har en väldigt bra skritt, men det har varit svårt att få till den på tävling. 7,5 på ökade skritten, tjoho! I galoppen slappnade jag av för han hade känts så fin i den, och då kom missarna. Enkla bytena busade han i (!?) och i bytena laddade han på lite för mycket. Men det kommer!

 
Efter ritten var jag dock hemskt besviken att jag inte kom till ridning i galoppen, jag tog väldigt hårt åt mig av att det kändes som jag var värdelös. Varför får alla till det men inte jag? Ni vet dom tankarna. Men efter en kram med Molle och mamma och lite mat så hade jag glömt bort dem negativa tankarna och fokuserade på det som var bra. Något vi såg tack vare film och foton var att vårt jobb med Molles galoppkvalite har gett så mycket resultat! Han hade bogarna uppe mycket mer i galoppen, och att jag kunde rida den som jag kunde talar ju för att saker händer. En dag sitter allt därinne på banan, och en annan gång går det åt helskotta igen. Det är så det är, både jag och Molle ska få mer rutin. Måste påminna mig om att jag inte varit "dressyrryttare" sålänge, inte minst har jag aldrig gjort galoppombyten förrän vi lärde Molle förra våren. Det är vår resa som är viktig, inte dagens resultat. Jag ska högre än MSVB. Längtar dit, njuter idag!

Förresten var det vår första godkända B4:a, trots alla missar! 60,8%.

Min fina prins!

Lyckliga

Nu är vi lyckliga både jag och Molle! Ett trevligt pass på ridbanan efter jobbet, jobbade på så bra och kändes riktigt fin. Vilan har gjort honom mycket gott och jag behövde bara känna lite på honom, kollade av gas och broms, känna hur han gick när jag red ihop honom litegrann. Imorgon ska jag lösgjöra honom ordentligt och rida skolorna med eftergivenhet genom hela kroppen, så kan vi känna oss säkra att rida en klass på söndagen. Jag rider även Ellie imorgon med tanken att låna henne om det inte känns OK imorgon med Molle. Jag vet att han är så bra grundtränad men tänker inte åka om han känns knackig någonstans.

Men tror ni inte att han har slagit upp insidan på vänster fram? Sårig och blod, dock inte öm men jag vågade inte riskera så rengjorde ordentligt, gnuggat hårt, sedan omslag inför natten. Här lämnar vi inget till slumpen gällande blödande sår längre! ;)


Morgonpass

Godmorgon!
Började dagen med att göra hela stallet och sedan longera Molle. Han var så fin! Han kom till mig i hagen i full galopp så jag tror inte det ömmar i hoven så mycket längre. Så ikväll tar jag en liten ridtur och försöker få ihop honom så jag kan lösgjöra honom. Så får vi se om vi får åka på lagklassen på söndag eller om jag tar med mig Ellie istället. Skönt att ha ett alternativ! 

 
Gick upp klockan fem, men det är inte ens svårt när man vet varför man går upp. Nu får jag bita ihop och försöka arbeta mig igenom denna dag, längtar redan ut till stallet igen! :)

Acceptans av skänkel och hand

Rider en fyraåring väldigt mycket, och jag känner att jag vill skriva lite om hur jag gör när jag rider denna. Hästen vill på eget bevåg gå med en rundad hals i en låg form, till synes kanske ganska fin och "unghästig", men till verkligheten så spänner hästen halsen och håller i bettet lite själv, för om ryttaren tar i bettet så tar den 1. antingen upp huvudet eller 2. biter/drar tillbaka lite i bettet för den vet att ryttaren lättar mer på tygeln då. När hästen väljer denna form så luras den att ge ett mjukt stöd, men i själva verket har den inte accepterat att följa bettet. När den får hålla bettet själv, används denna som ett femte ben, bakbenen åker ut bakom kroppen, halsen rundas neråt framåt och hästen "sprätter" mer i travtakten där den också faller på bogarna än att den travar "genom kroppen". Att rida mjukt är inte att rida på lösa tyglar, det är att rida med samstämmiga små hjälper hela tiden. (Pether Markne) Den spårar inte heller utan vill gå med bakdelen innanför i vänster varv och vänster bog utanför i höger varv. 

Det jag gör först när jag sitter upp är att korta tygeln och känner på bettet. Det handlar inte om att man ska ta den på tygeln direkt, utan jag känner om hästen följer tygeltaget. Accepterar hästen att stödet på bettet handlar om en kompromiss, alltså varken jag eller den ska hålla i, vi ska samsas på ett stort gummiband. Gummibandet måste fästa från bakbenet fram till bettringen, så när jag tar i vänster tygel så får inte rumpan åka iväg åt andra hållet. Då fungerar inte kopplingen. Då får jag be hästen med skänkeln att acceptera tygeltaget. Huruvida stor ram man tillåter hästen att gå i beror på utbildningsnivån, en fyraåring ska kunna gå i ram i alla gångarter. Den måste inte ta alla halvhalter, men den ska konsekvent utbildas i att lära sig.

För att hästen ska acceptera bettet måste den först acceptera skänkeln, sen får jag lära den att den ska bära sig genom att använda sina bakben. Det går inte bara att driva på, man måste stämma av med halvhalter som inte är bromsande, utan som lockar fram det där gummibandet vi letar efter. För att få gummiband mellan bakben och bett är första steget att rida hästen rakt. Jag placerar framdelen efter bakdelen, jag flyttar inte bakdelen på en såpass svag och outbildad häst ännu. Hästen lär sig att svara på rätt sätt för mina tygelhjälper, då kan jag börja rida den mellan mina hjälper. Och ju fler steg i ramen vi får, desto snabbare känner jag och ägaren när hästen går isär i flera delar eller faller ur ramen. En ram för en fyraåring är inte stram, men den ska vara konsekvent. Hästen stärker sig genom att spåra och vara mellan hjälperna, där den inte får luta sig på varken tyglar eller skänklar. 

Därefter kan vi börja runda den, för då har vi lärt den att vara mellan hjälperna så blir det inte så svårt att runda insidan om vi kan ha den ihop i sidorna efter jobbet med rakriktningen. Att hela tiden rida medvetet för att stärka svagheterna, alltså att rida lite vänster öppna i högervarv på just denna häst, och tänka vänster sluta i högervarvet (som ungefär alla andra hästar också hihi). 

Nu är det inte såhär enkelt som jag skriver. Alla hästar svarar olika på detta. Men när denna hästen spårar och jag får känslan av att bakbenen driver fram till handen så travar den genom kroppen, och kan ha en lång avspänd form på tygeln, med aktiv gång utan att den blir "hårt riden". Men viktigast av allt, den bär sig på sina bakben och då blir stödet i handen mycket trevligt, lätt och du känner hela tiden vad som händer och då blir det lättare att veta vad du ska göra. Helt plötsligt fungerar styrning, böjning, längning, ja allt du vill prova ändra på fungerar. Underbar känsla, och tänk att den finns där, bara att plocka fram. ;) Hihi ja, såklart inte så bara... Kram!

Jag kunde inte detta när jag "utbildade" min egna Molle, hade aldrig känt på. Jag fick lära mig under årens gång, och är tacksam att jag i framtiden kommer kunna lotsa nästa häst på ett ännu bättre sätt. Men Molle blev kanske inte helt tokig han heller trots detta.

Rätt håll

Man fungerar inte riktigt som människa när inte hästen är 110% bra. Ni vet säkert vad jag menar. Idag var han dock så mycket bättre och han kom nog på att det inte ömmade lika mycket för han blev busig och pigg. Så imorgonkväll ska jag rida, förutsatt att det fortsätter vara bra. HATAR verkligen när man inte kan planera. När man inte kan säga: är han bra igen. Hela mitt liv faller i ett kaos. Och så ska det ju inte heller vara. Men som hästtjej som satsar så är det liksom hela mitt liv. Mitt liv kretsar ju kring hur hästen ska tränas, allt annat bestäms utefter det.

Han fick då en kunglig behandling med massage, kliskrapan över hela kroppen och avslutande ryktning och oljade hovar. Imorgon bitti blir det ett pass på lina sen rider jag på kvällen. Men däremellan ett jobbpass, 8-18 som vanligt! 

Haha var så svårt att få en harmonisk bild på oss alla tre!
 

Två små ögonblick

Här fotade mamma oss på framridningen, tio sekunder senare var vi högt och lågt och överallt haha! :)



Molle, jag och Molly! Brukar vara hundvakt åt henne och hon fick följa med på tävling.



Otur

Tråkiga dagar då Molle lyckats få in grus mellan skon och sulan efter han blev skodd i måndags. Han har ömmat ordentligt och idag kom hovslagaren tillbaka och vi upptäckte då 2 små sår på sulan, ungefär som att det kommit in små stenar och legat mellan sula och sko. Så efter vi åtgärdat det och skålat ur skorna lite så var Molle tio gånger bättre. Ingen träning på 3 hela dagar alltså! Och tävling till helgen. Vi avvaktar en dag till för nu fick vi ta lite till på sulan så han får gå in nya skorna och så ser vi om det släppte eller om det är något annat som gör ont i hoven. 

Jag är så tacksam för vårt team just i såna här lägen! En tränare som jag har möjligheten att stå uppstallad hos, en hovslagare som är guld värd, en vän som lånar ut sin häst till mig i helgen om det krisar då det är lagtävling, en familj som stöttar och förstår hur satsningen kring hästarna går till. Wow! :)

Molle fick beta gräs istället för träning igår. :P inte han emot tror jag!
Jag har dock inte varit hästlös, red 3 hästar igår och blir några idag också. Treåringen har jag börjat rida helt själv och han förstår galoppfattning nu, så kul för nu kan jag börja gasa också, innan har det varit mest åka-med-ridning men nu ska han få börja trycka på lite. Är så skönt att han slutat vara orolig, då kan jag lita mer på honom också.

Visst passar vi ihop? :)

Tävling 7/5 Eskiltunaortens RF

OBS Skulle publiceras igårkväll!

Här kommer en tävlingsrapport! Gårdagens pass blev inte riktigt som planerat, Molle var inte framme för benen men vi fick till det i slutet och han tågade på fint och kändes mjuk och fin som vanligt. Idag började han med att skrämma upp alla hästarna på framridningen genom att ta sin mötesskygghet till nya nivåer... Nu vet jag med all säkerhet att det är ett test han gör, han testar mig. Om jag rider igenom det eller låter han skritta och klappar lugnt. Det sistnämnda fungerar inte, för det testade jag i Strömsholm. Idag när jag skulle galoppera fram så ställde jag honom ifrån mötande hästarna men han gjorde ändå stora kast och var otrevligt yvig, så när han inte tog ställande tygeltag så tog jag tag i den tygeln och höll mot mitt knä, tills han gav efter. Han rätade ut sig åt andra hållet och kastade sig i sidled och vände halsen ut och in och försökte, men jag tycker att jag lyckades få "tag" i honom. 

Men det blev liksom ingen ridning, bara "passa" på honom och ställa överdrivet höger-vänster för att ha honom rörlig på bettet så han inte kunde låsa sig och dra iväg. Inte så roligt, inte så vackert, men förhoppningsvis en läxa tills nästa gång. Traven var lite bättre, men jag fick honom inte ärligt på tygeln för han hade fokus runtomkring sig. 

Inne på banan var det en helt ny upplevelse, han tågade på som bara tusan och jag blev en robot. Satt bara och styrde, för när jag försökte lägga på ben så var det ökad trav men kruxet var att han inte riktigt tog förhållning heller. Så jag höll andan och höll balansen i tygeln och red inte varje steg. Vårt sämsta resultat någonsin oavsett klass men det är bara att bita ihop och ut igen! Jag fick för första gången så otroligt många kommentarer om min häst, vilket ju säger att vi är påväg över en tröskel där han börjar bli riktigt fin så han fångar uppmärksamhet, vilket såklart är roligt och uppmuntrande. Har fått så otroligt fin och varma kommentarer om oss som ekipage under dagen, jag tar med mig det hem och fylls upp av inspiration. Tack till alla som kommit fram och pratat, trodde aldrig att någon annan kunde tycka att vi var inspirerande. Det värmer. :)
Kram


Jogging

 

Gårdagens pass blev fokus på galopp-travövergångar samt fortsättning med genomsläppligheten i sidorna. Fastän jag ska våga böja igenom mer i sidorna så måste yttersidan kontrolleras, så att han spårar och får med sig bägge sidor. Koncentrerar jag mig bara på en sida, t ex insidan så är det lätt att bogen tappas ut, rumpan börjar sladda för helt plötsligt sitter jag och rider halsen på hästen, inte sidan. Jag brukar tänka långt innerben, lite längre fram, halvhalter på ytter och ta med i insidan. På det sättet formar jag hästen vid skänkeln och ganaschen. Inte i halsen. Det funkar i både trav och galopp. Det truliga är att man ska märka om hästen tar hjälperna rätt varje gång, om det vore så lätt som det låter skulle vi alla vara proffs.

När jag travar av vill jag att Molle ska få längre hals och söka sig framåt, men jag vill ha samma känsla i bettet som jag har när vi rider samlad trav. Han ska suga och känner jag lite på bettringen så vill jag ha känslan att jag känner bakbenen. Jag kan alltså inte "släppa" tygeln och be han ta huvudet till backen, utan jag måste rida honom dit. Jag brukar rida svaga svaga förvänd sluta och ibland böja lite i sidorna för att underhålla ridningen, tempoväxlar med takten från lättridningen för att slippa ta i munnen mer än nödvändigt. På det sättet försöker jag hålla honom aktiv även om vi joggar ner. Men det är det allra allra svåraste med denna hästen, rundheten och takten. Han har ju inte en bra egen takt, utan den får jag träna på honom varje dag. Det är en stor styrka att kunna göra detta, han är ju bara 7 och inte direkt i fas för sin ålder men om 2 år kanske jag tillochmed kan börja ridpassen så? :) Målet är ju fler steg för varje ridpass, så småningom blir det ett helt ridpass.



Samarbete

Jag är intresserad av ett långsiktigt samarbete med en hästägare. Detta kanske bara sker med väldigt stora och etablerade ryttare, men jag kan åtminstone lägga ut en invit. Jag skulle vilja ta emot en häst för ett långsiktigt samarbete, kanske 1-3 år med en 3 eller 4-årig häst som ska utbildas, tävlas i årgångsklasser och ev säljas. Jag kan tänka mig att rida och utbilda den för erfarenhetens skull mot att hästägaren ombesörjer underhållet såsom stallplats, foder, hovslagare, veterinär. 

Ni får gärna tänka på mig om ni hör om någon som har en utvecklingsbar unghäst!

 
 

Galoppintervaller

Igår red vi ut, nu när det torkat upp lite så kan jag ta "bakvägen" till min grusväg, jag slipper alltså rida längs landsvägen och det tackar jag för, bilförarna gasar när dem ser oss. Jag är så fruktansvärt tacksam att jag kan rida Molle längs en sådan väg på långa tyglar, men vem vet när han reagerar? När han hoppar framför en bil och vi blir ihjälkörda båda två? Bilförarna tvärnitar vid rådjur/älg men gasar vid ryttare. Otäckt hur man fungerar då.

Tillbaka till ridningen. Jag red galopp-trav-intervaller på grusvägen. Eftersom vi inte rider på lite hårdare underlag så ofta så gjorde jag bara 2 upprepningar. Värmde i trav och skänkelvikning/sluta fram och tillbaka längs vägen, sedan red jag hela vägen i galopp med trav tillbaka och sen hela vägen i andra galoppen sen trav tillbaka. Hur Molle kändes? Som en miljon. :)
Han öste på kan man säga, överlycklig men tog ändå halvhalterna, kändes som hela fronten på hästen var ovanför marken. Underbar känsla. 

 

1 maj träning

Molle har varit riktigt fin att rida senaste dagarna. Han börjar få upp sin lilla svanhals och få en riktigt fin rundning ända från manken. Vi har nu senaste passen jobbat mer med att få igenom sidorna, det är Molles svårighet, böjning i sidorna (inte i halsen). Därför har vi jobbigt med skolorna men det kommer såklart med mer träning och styrka. I fredags red jag fram med tempoväxlingar på serpentinbågar, fortsatte i galopp och jobbade sidorna. Nu tar han alla halvhalter och skänkeln, då kan man börja göra saker. Jag red innanför fyrkantsspåret och gjorde byten, såg till att han tog halvhalterna och väntade kvar hos mig utan att skutt-galoppera eller tappa galoppen. När jag gör seriebyten känner jag verkligen var det fattas för att det ska bli riktigt bra. Vänstersidan måste mer in i kroppen så att höger kan komma upp, han älskar att vara stark och uträtad i sin vänstersida och jag vill göra den kortare och få upp högersidan. Förstår ni? ;)

Men att jag kan sitta och öva på en sån sak gör ju att man bara ler till vår resa. Hur långt vi har kommit. Idag jobbade vi vidare med sidorna och böjde lite mer än vi gjort tidigare. Gjorde skolor i galopp först sedan likadant i traven. Slutorna är så jäkla svåra, men jag vet att jag måste fila fila fila på dem. Träna extra på det som är svårt, följt av saker som känns lätt så vi inte tröttnar såklart. Jag minns att jag hatade att rida öppnor, ville nästan spy när jag hörde Emma säga: nu tar vi vänsteröppnan... Nu får vi 7:or och 8:or på dem för att vi har ju tränat på dem. 

Så glad för att jag kunnat träna mer för Emma senaste veckan, det ger verkligen resultat att rida 30 minuter för henne än 45 minuter ensam. Det är det jag vill, träna och utvecklas, det är det bästa som finns! 




Treåringen hos oss börjar förstå sin roll som ridhäst och jag kommer att rida honom på treårstestet. Det känns verkligen ärofullt att få visa upp honom, jag hoppas att vi kan hålla oss i skinnet där och få visa honom från sin bästa sida. Har aldrig suttit på en häst med mer power, när vi joggar är det fortfarande en jetmotor där bak, suget i tyglarna är fantastiskt. Känns som en liten professor att rida, väldigt lovande.

RSS 2.0