Sjuk

Då jag blev riktigt dängförkyld igårkväll som satt i till idag, blandat med lite stress-sjuka så erbjöd sig Emma att rida Molle istället för mig idag, då jag tyckte det var en ansträngning att ens köra han till ridhuset. Han gick jättebra idag, jag visste att det var på G då vi jobbat upp det under ett par dagar, och när Emma kollat av gas och broms så bara flöt han fram, han tar i så mycket och visar upp sin fina flotta gång. Blev så stolt! Men han är lite lurig, för han gör som jag sagt innan inga dumheter, han står inte på bakbenen eller blir vrång när vi tränar men han försöker luras lite, typiskt fullblod. Han testar om han inte behöver acceptera skänkeln genom att springa ifrån, och ibland går han in i trans och stänger av ryttaren. Det märkte Emma nu, som är snabbare att märka när det händer så hon får tillbaka han snabbare genom att kolla av skänkeln och halvhalterna direkt. 

Det är klurigt och svårt, men vem har sagt att det ska vara enkelt? :P Men det kan kännas ibland som att det "bara är att göra si och så" men det är inte det. Man måste hitta på vägar att klura ut dem. Men som han gick idag, Emma fick ridningen bara i sätet, och man känner inte uppifrån hur mycket han rör sig, han har knäna i taket haha! :) Han är så duktig och ambitiös när han vill, riktigt bra arbete genom kroppen. 


Emma tyckte det var stor skillnad sen sist hon red honom, kvickare för skänkeln, stadigare och mer avslappnad i den runda formen, hon trodde att om någon månad är han starkare i den formen och kan få fler nyanser i tempoväxlingarna. Då kan man börja laborera mer i skolorna också, är så tacksam för att Emma red honom och så stolt över Molle som fortfarande utvecklas såpass mycket. Han har en helt ny mekanik och blir mer ridbar för varje säsong.. :)

Bubblande fin

Idag var Molle så fin. Red ute på vår favoritstig i skogen, en bred mjuk skogsväg där det alltid är bra underlag, samt lite upp och ner och en backe på slutet. Jag rider faktiskt fram och tillbaka på den ett par vändor, det går att rida hem ifrån den i bägge ändar så jag slutar när det känns bra.

Började idag i rätt ände, gjorde skritt till trav med känslan av att trampa igång traven, men varannan gång trampade jag igång och varannan gång bad jag om direkt fram i framåtgripande trav. Jag gjorde det genom att när jag trampade be om aktivitet men med överlivet lite mer tillbaka, bara små halvhalter i tygeln för att be honom trampa kvickare innan traven sedan likadant ner i skritt igen. När jag ville fram så lät jag överlivet gå framåt (alltså bara en aaaanings aning) när jag drev och Molle förstod direkt. Jag koncentrerade mig på min sits och efter gårdagens hjälpmedel (berättar mer om det sen) så hade jag faktiskt en bättre sits idag. Då Molle direkt blev mer nyfiken och lyhörd på mina hjälper kunde jag direkt rida mina tempoväxlingar, idag endast med min sits och då ber jag honom med tygeln att vara lägre och rundare i formen, för att få rörelsen att gå genom hela kroppen. Jag ber honom släppa ner nacken och nu börjar han bli mer avslappnad i det trots ökad aktivitet. 

Han kändes fantastisk, jag kunde ha handen framme och rida mina tempoväxlingar och han flög fram. Gick över till galopp och red enkla byten och några vändor med ökad galopp till samling o.s.v. Avslutade med att rida skolorna och tempoväxla i dem för att verkligen se att jag hade renodlade hjälper. När jag släpper benet och kommer ner i sadeln och anstränger mig för att ta emot rörelserna med magmusklerna så blir det så bra. Dit måste jag komma varje dag!


För att underhålla och förbättra min sits red jag igår halva passet med sandvikter på benen, så att jag skulle få hjälp att hålla ner skänkeln. Jag rider och tycker att jag håller hela benet helt helt helt stilla, men ser ändå i spegeln att skänkeln fladdrar. Jag förstår inte varför men gissar att jag spänner eller spjärnar någonstans och behöver hjälp att träna bort det. Jag har även kommit på en egen grej där jag satt sporremmar i D-ringarna på min sadel och så tar jag ett tygeltag om dem, för att aldrig "backa hem" honom till handen utan alltid rida fram till handen. Och för att påminna mig själv att jag inte behöver göra massa utsvävande ledande tygeltag, jag rider en vuxen häst haha. 


Här ser ni vikterna och sporremmen.
 

T-shirtväder

Får än en gång påminna mig om resan som vi gjort, Molle har börjat stärka sig i sin nya gång och bärighet, mina krav har höjts och jag måste vara mer noggrann för varje pass vi rider. Idag t ex tyckte jag att han travade som ett gotlandsruss och tyckte inte att jag fick till tempoväxlingar. Det kanske berodde på att jag red honom lång som en metmask och försökte göra tempoväxlingar från en trav där han varken sköt på eller höll ihop. Inte förräns jag gjorde övergångar skritt-trav och trampade igång traven upptäckte jag att han måste vara mer ihop först, för att därifrån göra små tempoväxlingar. Då kunde jag börja spela med tempot i takten, och han blev fin och följsam. Innan det så red jag i en halvtaskig slängtrav och undrade varför stödet inte var jämnt och fint... Man blir så trött på sig själv! 

Jag har slutat rida med spö. För jag har använt det när Molle inte tagit skänkeln och istället för att faktiskt upprepa skänkeln så har jag varit lat och lagt till spöet en gång, så nu är Molle jättesmart och tänker att han inte behöver lyssna på den för den har ju inte varit konsekvent innan. Så nu är tredje dagen utan spö, och jag blev frustrerad i början för jag tyckte inte han tog mina upprepningar. Men när jag väl plockade ihop honom så tog han skänkeln jättebra, för jag glömmer bort ibland när jag ska backa bandet och rida dem här mellan-passen, att jag faktiskt sitter på en 7åring som gör trav-passage-övergångar, skolor, byten m.m. Då behöver man inte rida lunk-släng-trav och tro att dem tänker framåt, då måste man hitta energi genom samlingen, inte på fart. Så jag får sparka på mig själv nästa gång och klappa hästen. Dock gäller det att jag fortfarande är lika konsekvent, men jag måste ge rätt förutsättningar för att han ska kunna svara. Bättre att jag får växlingarna om bara små sådana, jag kan inte gå in och tro att jag ska rida passage-samlad trav direkt haha! Man vill ju göra allting perfekt från början. Helst igår.

 
Blev så varm idag när vi trimmade att jag klädde av mig, var nog bara jag som tyckte det var så varmt!

Men summa summarum blev det bara ett pass där jag plockade ihop hästen och renodlade gas och broms. Han blev riktigt fin i slutet och kunde göra tempoväxlingarna i en riktigt rund form med nosen låångt fram. Jättehärlig känsla med suget så långt framme, och bakbenen rakt in under magen. Han börjar kännas stark, även om jag måste lära mig rida vuxenhäst-ridning. Imorgon blir det en galopptur i skogen med mycket tempoväxlingar även där, för att sedan trimma lite på tisdag igen. 



Påskafton





 

Om att respektera andra

OBS! Detta är ett åsiktsinlägg skrivet rakt ut från mina tankar och inte riktat till någon specifik, om du tar åt dig, strunta i att läsa istället. :)

Jag förstår varför duktiga ryttare inte delar med sig av sina tankar och ridpass varje dag. Man blottar sig, skriver om det bästa man vet, man visar sina svaga sidor och vad man provar för vägar att gå för att varje dag ta sig lite närmare sina mål. Men hur man än skriver så finns det alltid människor som väljer att tolka det negativt. Man kan skriva: "Idag var jag mycket kvickare med skänkeln" och så väljer någon att läsa det som antingen: ja, kul att kunna ge hjälp sen vara still igen, och en annan kanske läser det som: jaha då satt hon och hackade häl i hästen igen.. Om man skriver att "jag var mycket mer konsekvent", då läser den ena personen det som: viktigt att vara det varje ridpass, då blir hästens jobb mycket lättare, och en annan kanske läser det som: jaha då var hon hård och elak mot hästen då.


Då är det mycket lättare att bara hålla uppe en fasad. Berätta ingenting, skit i andra och andra skiter i dig. Frågar någon så är det bara: bra. För det finns så många människor som oavsett hur du gör, alltid kommer tycka att du gör fel. Jag tycker inte att andra gör fel, jag har accepterat och förstår att det alltid finns olika vägar att gå. Bara för att inte JAG väljer den vägen, betyder inte det att jag tycker någon annan gör fel? Det är samma som jag skrev ett inlägg om förut, iaf häruppe i Dalarna så är det nästan som att om man rider för olika tränare så är man liksom som i två olika krigsläger. Så tråkigt att vissa ska vara så, släpp ner garden och var bara trygg i det du tror på, smutskasta inte någon annan för jag tror inte att NÅGON människa som rider medvetet väljer att försöka göra fel? Det är mycket lättare att tänka att alla vill gå den vägen som man trivs med, jag t ex tror inte att det är fel alls att rida t ex westen, akademiskt, WE eller hoppridning, men jag vill rida tävlingsdressyr. Det är MITT mål att göra bra ifrån mig inne på en tävlingsbana. Min passion ligger i att träna. Men jag respekterar och förstår att någon annans mål kanske ligger i att utföra en bruksbana på bästa sätt, eller att få hästen att utföra skolor ovan mark, och vissa kämpar bara för att få ihop termen att gå på tygeln. Vi måste respektera att alla tränar mot det mål man själv har, och då kan inte alla göra precis som du för du kanske har ett annat mål.

Så länge det är så här enkelt att kasta skit mot varandra och prata om hur feeeel alla gör, så kommer inga duktiga toppryttare vilja dela med sig av sin vardag, för man orkar inte ta emot kommentarer och skitsnack. Tänk hur kul det hade varit att följa Tinnes vardag, eller kanske Charlotte Dujardins?? Men även dem har andra vägar och metoder som kanske vanligt folk inte hade förstått, och då är det lättare att hålla det osagt och bara träna hemma med sitt privata, tajta team där alla vet hur det fungerar för just dem. 

 




Full fart hela dagen

En underbar dag har det varit!
Började med ridning av tillridningsponnyn och sedan träning med Molle i ridhuset för Emma, som gick riktigt bra, många bra verktyg och nya steg att ta till sig. Har träffat halva utvecklingsteamet idag, goa Ida och Malin red samtidigt som oss nästan, Emilie tränade på eftermiddan och Emma och Daisy kom på lite träning också och alla har utvecklats helt sjukt under vintern. Hästarna börjar forma om sig och har lärt sig mer grejer. Kan bara tala för oss men Molle har fått in den nya traven till sin egen, och jag behöver inte rida passage-tempoväxlingar för att han ska lära sig utan nu är den inbyggd, så efter lite jobb med skolor i traven så bara travade han amazing, stark och av sig självt. Häftig utveckling!

Fortsatte eftermiddagen med tre hästar till, så underbart att få göra det jag älskar. Men nu är jag bra slut, ska försöka ta det lite lugnare i helgen och fira påsk med familjen. 

 
Denna häst utvecklas med stormsteg, och är så mallig och nöjd efteråt. Är sjukt stolt (om man får vara det) att jag har klarat av honom med hans historia, och att få rida åt fantastiskt ödmjuka och tacksamma ägare är det bästa som finns, finaste Martina! :) 

Mitt i veckan

Igår var vi och hoppade. Det blev ett väldigt bra pass, Molle kändes tio gånger starkare och mentalt avslappnad med bommarna än tidigare. Travbommar rakt fram samt med volt ifrån bomserien på mitten. Sedan galoppfattning efter volten, sedan allting i galopp. En svår övning med 90graders vinklar utan utrymme, där målet var att få honom kvickare och mer på bakbenen. Blev så glad för han gick inte i någon korsgalopp och han orkade att byta galopp på svårare ställen än han gjort förut, det händer grejer med styrkan fast man inte märker det själv varje dag. Rakriktning var fokus, för jag red gärna på en enda stor volt istället för i 90graders svängarna, i början trodde jag att jag skulle rida piruettgalopp men det gick ju inte, fram i större språng men samma väntan på hjälper = ge bort lite kontroll haha! Det är svåraste biten av att rida både hoppning och dressyr, att i hoppningen ska jag ge Molle utrymme att tänka själv och ta beslut med mig, medans jag i dressyren vill att han är här och nu, och väntar på alla signaler. Men häftigt att jag äntligen får med mig mer av att hoppa till dressyren nu, igår blev han så jämn i bägge sidor, rakare och kvickare för skänkeln.

Red Martinas hästar igår, de var så fina och Cary hade stärkt sig så mycket efter vintern. Ska tillbaka på torsdag och det blir väldigt spännande att se hur dem är till sommaren! :) Hade lektion för min ponnyelev också, han är så häftig att rida, ett litet russ med fantastisk bärighet och lätthet i fronten. Men han brukar börja med att piaffa när jag hoppar upp, jag vet inte om uppfödarna lärde honom det för skojs skull eller om han har fått lov att göra det med en vuxen på ryggen, men då får man bara länga tygeln och be han skritta på. Han har möjligheter iaf att använda passagen och sina kvicka bakben till att hela tiden förbättra grundgången, han är en perfekt läromästare trots sin unga ålder till sin lilla ryttare. Dem utvecklas tillsammans med stormsteg. 

 
 
 

Måndagsmåsten

Igår blev det ett joggingpass på ridbanan hemma, fokus för dagen blev att hitta gångjärnen. Dem hade smugit sig lite fel igen, och då blir han lite som en orm som slingrar sig istället för att sätta rakt under sig och böja sig i ganasch och för skänkel, så böjer han halsen och bak i virveln. Men överlag så kändes det faktiskt bra, jag gjorde många många övergångar och växlingar, för att behålla aktiviteten. Det gäller att ha honom framme för skänkeln och fokuserad, hela passet. Jag får först fokusera på att plocka in sidorna, det gör jag genom att rida lite undan skänklarna, kanske lite öppna åt bägge håll på rakt linje. Sedan kanske jag rider förvänd öppna och förvänd sluta, jag tänker att jag stänger ytterdörren och tar med mig framdelen in. Haha... Birgitta Kjellins liknelser. När jag kommer åt Molle brukar han bli seg som kola, då vet jag att det är nära. När kugghjulet går i så får han istället bjudning och mer renhet i gången. Lösgjord, mellan hjälperna på plats, därifrån kan man börja göra något, inte innan.

Jag är glad att jag har en häst som går att jobba med hela tiden, han hittar inte på dumheter, han är smartare än så och kan såklart försöka fuska för att slippa ta i så mycket jämt, men han är bara lite tekniskt svår, aldrig dum och hittar på skitsaker. Jag tror att folk tror att Molle är lättare att rida än vad han är, dem som provridit honom tycker jättemycket om honom men dem rider bara på hälften av vad han kan också. Det tycker han är superhärligt haha! :) Och han är fin på 50% också, för det är SVÅRT att rida när man vill ha reaktion av varje hjälp, dels för att man måste vara så snabb att "bara" sitta still emellan och ge rätt hjälp vid rätt tillfälle. Ridningen måste vara så fokuserad, för att han är inte en häst som har gång eller tryck i sig, det får vi rida fram genom aktivitet/reaktion. Man kan inte hoppa upp och sparka på och hålla i. 

Sen är det svårt att sitta på honom när han bubblar på (bubblar är när han har bra bakben och gummiband i hela kroppen) för det rör sig så mycket uppe i sadeln! Hua vad magen gör ont när man lyckas sitta bra då, jag brukar fuska och luta mig bakåt... Men det är svårare ju duktigare han blir, är det inte svårt så brukar jag tänka att jag bara rider på sparlågan haha.... Då har jag antagligen inte klivit ur vår comfortzone för dagen. Det ska man inte göra varje dag, men ur den måste man om man ska utvecklas vidare.

Idag blev det skott med guldsöm!

Idag blev det en liten vilodag, med många andra punkter på listan. Blev skodd på lunchen, sedan har jag varit och handlat foder och ordnat med lite tvätt och sånt, ni vet sånt som sker bakom kulisserna. Jag kommer bara hem för att gå och lägga mig, sedan börjar det om igen. Tur det är påsk snart och lite ledighet igen hehe!
Imorgon kommer bli en fantastisk dag, alla är lediga i stallet och vi har massor med hästar på schemat, jag ska iväg för att rida Cary och Leya igen för första gången efter vintern. Ska bli så roligt! :)

Vad är värt mest?

Läste ett så bra inlägg på Emelies blogg idag, jag har skrivit flera inlägg om det men hon når ut till så många fler, och det är ett viktigt budskap.


Det kan vara värt att tänka på vad man lägger sina pengar på när man gör en satsning. Jag förstår att man väljer bort träning mot en shoppingdag med sina vänner eller hellre köper ett populärt träns och ställer in månadens tävlingar. Men att tro att tränset med anatomiskt passform eller den där sadeln kommer ge dig bättre resultat, det är såklart inte möjligt. Det är så viktigt att komma ihåg att ridning kommer från timmar i sadeln med hjälp, inte från senaste kollektioner av ridhjälmar. Jag vill såklart säga att det inte är något fel i att vilja ha eller köpa ny utrustning ofta, men att låta det ta över från det man vill satsa på är att låta det gå lite för långt. Då kan man inte skylla på hästen när det inte går som man tänkt på tävlingsbanan! :)

När vi syns på sociala medier ser det kanske alltid ut som att man är helkittade från topp till tå, men kom ihåg att alla bara vill visa den bra sidan. Vem vill se oss mocka i mjukisar, mössa och fodrade gummistövlar? Och när man tränar vill jag alltid vara snygg och proper, men vi är på träning för att träna, inte för att visa upp oss. Träna lugnt kompisar! :)

Uteritt i kastvindar

 
 
Idag red vi ut! Friska vindar men grusvägen lockade, Molle var f a n t a s t i s k. Jag behövde bara koncentrera mig på hur jag skulle förvalta all power han kom med. Försökte jogga med låg rund form, samma bibehållna stöd oavsett kortare eller längre steg. Lite öppnor för att rida honom till en jämnare kontakt och ta med sidorna in. Jobbar med att släppa ner nacken och verkligen att ha ställningen i ganaschen istället för i halsen, så att böjningen kommer vid skänkeln, så att vi har rätt gångjärn. Sånt övar vi på mellan träningar, grunder. :)

Han är så fin att rida just nu, en riktigt härlig och häftig period. Min prins.

Repetition

Igår åkte vi till ridhuset igen och jag red en repetition av träningen från dagen innan. Jag har min prioritering på att han är framför skänkeln, är han det så är stödet automatiskt bra (då bär han sig, istället för att spänna sig eller hänga), därifrån försöker jag sedan variera allt från takten, steglängden till formen. När han orkar hålla ihop sig i sidorna som han gör så slutar liksom vänster/höger att göra någon skillnad, då är vi bara en liksom. Tänk för tre veckor sedan kunde jag inte rida i vänster varv. Börjar en ond spiral snurra, då är det svårt att ta sig ur den om man inte vet varför. Och eftersom jag sätts i så många, för mig och oss, nya situationer nu så vet man inte riktigt hur det ska kännas. Men nu har vi istället tagit oss förbi och till en ny nivå, starkare. 

Slutorna kändes faktiskt bra i bägge varven idag, högeröppnan behöver jag dela upp och först rida rak i nacken, för att sedan ta ställningen när jag fått med mig yttersidan. Vänsteröppnan kan jag laborerar hur jag vill nästan, i arbetstrav, mellantrav, passage, där har jag massor med knappar. 
Galoppen red jag inte så mycket, jag lösgjorde mycket med volter i förvänd galopp där jag tog med mig ställningen så Molle fick självmant plocka in sin sida för att bära upp sig. Lite samlad galopp i piruett-tänk, jag har inte tränat så mycket på det men han hade stärkt sig väldigt mycket. Några slutor som han gjorde väldigt fina, blev förvånad. Som jag alltid säger, när man har grunden med sig så kan man göra vad tusan som helst bra ju. :)

I helgen blir det bara jogging, med samma konsekventa arbete, men inga rörelser utan bara tempoväxlingar och övergångar i den låga formen. Idag kunde jag rida halvhalterna i traven så att han ryckte upp bakbenen och blev kvick, wiho! :D Jag känner bakbenen i tyglarna när han är framför skänkeln. Jag känner att jag är fylld av ny motivation och ork, jag orkar ha fokus på att göra rätt saker när jag rider. Känns äntligen som att jag vågar rida igen efter en period där jag har varit försiktig och trevandes, pga olika orsaker. Ibland räcker det att någon säger något som gör att man blir helt förlamad för någonstans där längst inne så gnager det. Men jag har fått så mycket energi sista tiden så nu är jag stark igen.

 

Wow-känsla

Idag var det en strålande träning för Emma, både min ridning och Molles ridbarhet. Var otroligt noggrann från start, lade jag på skänkel för sidförande så får han inte fundera ett steg sedan sega sig som kola undan skänkeln utan då var jag blixtsnabb och knackade till och innan han ens hann fundera på att "spela chockad" och försöka ta upp huvudet hann jag på att ta halvhalten och lätta av igen. Jag var faktiskt snabb idag! Vilket gav en fantastisk energi och lösgjordhet, han var bara DÄR. Och när han är det, då kan vi göra allt.

Började efter uppvärmningen att kolla av öppnorna på långsidorna, vänster var fantastisk! Klättrade med takt, energi och bärighet. Bästa vi har gjort. Vänsterslutan får jag tänka om lite, tänka ta ut framdelen istället för att runda för mycket i vänster. Och där hittade vi rätt, så det ska jag fortsätta jobba på. Han fuskar litegrann, för att jag som pilot låtit han ta mer stöd på innertygeln i slutan. Diagonalslutorna går bättre för där kan inte jag fuska med det.

Högeröppnan får jag jobba extra mycket med, för att få med vänstersidan så att jag kan ta med mig högerbogen upp. Innan hörnet får jag tänka lite extra stöd på höger. Däremot är högerslutan riktigt fin. Åh! :) När han är ihop och är framme för skänkeln (det betyder inte att han springer fort utan att han är framme i stödet och i vaderna, så han lyssnar på skänkel och tygel utan problem) så får han sånt härligt tryck och power, han är helt mjuk över ryggen och bara bubblar fram! Älskar den känslan. Är värt alla joggingpass däremellan. Dem är ju orsaken till att han är så fin nu!

I galoppen hade jag samma känsla, han var framme i vaderna, jämn på bägge tyglarna. Gjorde enkla byten, ibland bara samling sen fram igen, men massor med enkla byten där jag själv avgjorde var jag gjorde dem. Överraskade Molle och fattade förvänd flera gånger och han bara lyssnade, lydigt och energiskt. Kollade av bytena också, plättlätt. Alltså, det är magiskt när allting fungerar. Får aldrig glömma att ha hästen framme för hjälperna, det är alltid det viktigaste. Sen måste man såklart mixa, ni vet ju hur vi får jobba. Hela tiden lära oss något nytt!

Idag var du kung.


Fantastisk dag

Man är lika chockad varje år - årets första vårdag med stekande sol, värme och allt bara spirar! Både vi och hästarna sprudlar av energi, allting känns lättare och alla, verkligen ALLA är utomhus och försöker samla D-vitamin. Vi har tränat 6 hästar idag och hunnit sitta i solstolarna en hel timme vid lunch, och sedan har jag ridit Molle på eftermiddagen och städat ur stallet och organiserat i garderoben, Emma har krattat och sandat stallplanen och ridbanan har tappat sin snö och ser dagens ljus för första gången efter vintern. En lika dag imorgon väntas, med 12 plus och solsken. Att det sen ska snöa på torsdag det får vi ta då haha! Nu njuter vi.

 
Molle fick gå ut i skogen idag, men skulle jogga igenom honom men blev svårt pga tjällossningen, så hittade en åker nere vid sjön som var i skugga = snö, blev en genomkörare där. Red längre än jag tänkt, men det behövdes, och det skrev jag inte i någon negativ aspekt. Han var pigg och ville ha knäna ovanför huvudet helst och gå ökad trav. Jag började med att kolla av att han var framme för skänkeln. Har äntligen "hittat det", känslan för denna period. Där jag är snabb att både lätta i handen men också snabb att ta rätt tygeltag vid rätt tillfälle i samband med skänkeln. Jag har varit så långsam en period men det beror på att jag fastnat i något statiskt, för jag har blivit satt i en position jag inte varit van vid pga Molles nyfunna kadens. Men nu börjar vi hitta ett bra utgångsläge.

 
 
Försökte rida övergångar mellan skritt och trav där han inte häver sig iväg, men ändå tar i och trampar igång sig, inte trippar. Allt i en väldigt låg form där nacken ska vara så låg som han orkar bära sig. Det ska vara bakbenen som bär upp formen genom att fortfarande komma in under magen och bära upp hästens mittpunkt, och lägger jag honom låg med rak hals och utan kontakt på tygeln så går hästen på bogarna, så det gäller att tänja på den gränsen. Ju mer samling jag ber om, desto mer vill formen komma upp. För att han tar i lite på det sättet, han är inte formad att röra sig i samling med den runda formen, det kommer vara det svåraste för oss i alla lägen. Men om vi har en lägre utgångspunkt så blir det en väldigt fin form när jag rider skolor och sätter lite tryck och samling.

Red lite skolor idag, och jäklar vad bra det blev, inte för att vi gjorde det perfekt utan för att jag fick plocka isär både rörelserna och hjälperna. Han är så formbar när han är ihop! Började att rida rakt, ställa i nacken, funkade det? Ja runda i bogen, funkar det? Ta med rumpan in till en sluta? Så höll jag på. Inte svajandes, utan distinkt. Annars är det bara gissning och lite på måfå. Hästen ska inte vara i 4 delar, den ska vara som en fast deg att forma där rörelsen går genom hela kroppen, inte som en kedjelänk där allting flyttas och åker ut o.s.v. Fick in en så bra "skolning" idag där jag red en öppna och skulle sedan gå över direkt i en sluta, och då hävde han sig iväg i stora steg och spände nacken, ignorerade halvhalten. Då var jag snabb och drog faktiskt stopp på han, han blev nog överraskad, men tvärnitade. Klappade, fortsatte varpå han direkt svarade på den lilla hjälpen och då flöt han fram.

Han kan då lyfta på tassarna, ska man lära sig elevation och hur man lär hästen att sprattla med benen så ska man sitta på Molle. Han är så häftig när han sätter sig och fronten automatisk kommer upp, då känns det som att han kan ha knäna ovanför mulen! :D Haha det har han ju inte riktigt, men han riktigt klättrar i både öppnan och slutan när han lyssnar till alla hjälper och håller ihop kroppen. Jag är så tacksam att jag fått lära mig rida såhär och hjälper hästen att korrekt använda sin kropp för att den ska hålla. 


Film från ridhuset



Min fina prins, här är 4 minuter från ridhuset. Ville lägga upp all film men ingen orkar titta då haha! Syns det att jag jobbat med mina armar? Dem ska komma längre fram men dem är mjuka som gummiband nu, sen ska det jobbas på skänkeln. Men kan inte koncentrera sig på sånt förrän hästen bara "går" att sitta på. 

I galoppen tänker jag vänsteröppna även i högergaloppen, ni kommer se på film. Han känns så jämn och fin nu. Underbara bakben i galoppen, dem visar verkligen hur hästen ska böja in bakbenet och sätta under och inte skövla som en paddel. När jag rider med mer samling och tryck så har han börjat få upp fronten också, men idag satte vi inget tryck eller samling, bara red runt och varierade och stämde av alla hjälper.

Fler bitar på plats

Jag trodde min häst skulle vara lite laid-back idag efter en hopptävling, vi åkte till ridhuset och red ett lösgjörande pass med fokus på eftergivenhet och växla tempot. Jag känner att vi börjar en ny fas, han känns sådär som om något har landat och han känns stark. Vi har haft lite jobbigt med att han fastnat i sin nyfunna kadens senaste tiden och tänker mer upp än fram, och nu har vi hittat tillbaka och kan börja blanda och mixa, för att få vår nya lugna trav att kunna vara både med häng och lite kvickare. Han tar skänkeln mer rätt, och kvickar till sina ben istället för att häva sig iväg. Detta får vi underhålla hela tiden, det är inget som bara fungerar helt plötsligt som en knapp på denna häst. Men nu känner jag det mer tydligt.

Efter att ha jobbat och fått honom att komma ihop i sina sidor och lyssna på hjälperna på rätt sätt, så kunde jag korta tygeln och lägga fram handen och kolla om det gett resultat. Ååh så fin han kommer bli. Men jag måste bli påmind att jag hela tiden måste gå tillbaka, för att ej få en statisk form eller gång. Ridning är så svårt och utmanande men jag vet att med Emmas hjälp klarar vi allt vi tar oss för. 

Imorgon blir det vila och därefter en uteritt i solskenet som blivit lovat under tisdagen. Onsdag är det träning för Emma igen och längtar tills jag får trimma min fina igen! Han har satt snart hela sommarpälsen! Han hade skav för 2 dagar sen som man inte ens ser tillstymmelsen till längre, det säger en del om vad det kräver från hästarna i dessa tider, inte konstigt om dem faller ur eller äter mer just nu.





 
Warm up/down - Working-zone - Extension

Tävling 12/3 Falu RS

Idag har vi varit och startat en lokal hopptävling. Haha jag vet inte HUR många gånger jag blev frågad förra året: "När ska du starta hoppning då? Ska du inte hoppa nå mer? Har du slutat hoppa?" Bara för att jag vill satsa mer på dressyren har jag inte slutat hoppa. Jag trodde jag var väldigt tydlig med att jag gillar varierad träning, sen att det inte fungerar varken ekonomiskt eller tidsmässigt att tävla båda grenar för mig, det kan jag inte göra så mycket åt, jag är hänförd av dressyren men jag värdesätter att Molle (OCH jag) är grundutbildade i bägge grenar, jag tycker nog att ska hästen gå medelsvår dressyr ska den kunna gå 120 hoppning. Men idag fick jag istället höra: "Vad gör DU här? Ska dressyrhästen skolas om nu?" Jag förstår att man använder lite glimten i ögat såklart, jag tycker det räcker kort och gott med att vi är här för att vi har roligt när vi hoppar. Jag älskar att ha en häst som jag själv utbildat som går både hoppning och dressyr, och inte bara med mediokra resultat utan han utvecklas och gör bra ifrån sig.

Jag tror personligen att vi skulle kunna rida 110-120 utan att åka på hoppträning 1-2 ggr i veckan. Vi kan hoppa när tid och tillfälle finns, kanske 2 ggr i månaden med lite bomjobb däremellan. Det sitter inte i hindren eller i höjden, även om ryttarens hinderkänsla är bra att underhålla. Jag såg idag på lokal nivå att dem flestas problem är att hästarna inte är framme för hjälperna. Alltså, hästarna tar inte gas eller broms som dem ska. Och då ÄR det kämpigt att ens klara sig runt en 80cm på storhäst. Nog om det! Ett åsiktsinlägg om det kanske kommer senare, faktamässigt sådant, alltså utan påhopp, sånt gör inte jag.

Molle var en stolle ur transporten och ända in på tävlingsbanan, gick passage och piaff hela vägen ner från parkeringen och visade upp sig. Jag red mina tempoväxlingar och skritt-trav övergångar. Hoppade fram men inne i det lilla ridhuset var han spänd, så jag red lite öppna, tempoväxlingar och lät han rulla över det lilla hindret flera gånger tills han var avspänd, då fick han gå på räcket. Det är inte för mig noga att rida alla hinder på framhoppningen när vi ska tävla under 1m, fungerar gas och broms så fungerar säkerligen hoppmekaniken. När Molle blir spänd så blir han försiktig och då måste jag överdriva grunder och "ordning & reda" för att han ska känna sig trygg, då vet han vad som gäller och vi kan möta varandra i kommunikationen.

När han entrade banan så var det ungefär: jaha, är det dethär jag ska göra? Som en kung gick han in, avslappnad och fin, bara var framme för mina hjälper och jag styrde runt utan komplikationer, med världens leende på läpparna. Så roligt att rida denna hästen! Aktiv galopp, letade hinder, inge tittig. Underbar! Och felfri.

Nästa klass var han lite mer lugn att rida fram till. Nu var han däremot inte riktigt lika framme, och när vi kom in på tävlingsbanan hade läktaren fyllts! Han tittade lite på den, så jag fick mana till 2 hinder som hoppades mot läktaren, annars kändes det jättebra den klassen också. Felfritt där med. Jag känner Molle och han är inte den hästen som jag ska skola till fullo inne på tävlingsbanan. Landar han i fel galopp så får han rätta sig när jag ber honom, eller så hjälper jag han lite med balansen så får han gå i sväng i fel galopp. Han blir otroligt stressad om jag skulle börja göra övergång till trav och fatta om varje gång, jag vet att han kommer landa i rätt galopp med mer träning, och såklart lyssna bättre till byteshjälpen med mer rutin inne på banan, men tills dess så får jag prioritera rytmen och lugnet hos honom. Stör jag för mycket så rubbar jag hans självförtroende.

Här kommer film på bägge rundorna!





Ledig helg

Äntligen lite ledig tid! Just nu sitter jag faktiskt och ser på live-sändningarna från Grand Prix i Borås, försöker bara slappa och njuta av en helt ledig kväll. Jag orkar faktiskt inte skriva om alla pass sen sist, men Molle har joggats 2 dagar efter besöket från Li och ena dagen har jag fått hjälp av Emma. Även fast vi "bara" ska jogga så vill jag ha ögon på mig så vi inte blir passiva. Vi jobbade mycket med att släppa ner nacken och hålla honom aktiv med hjälp av tempoväxlingar. Det ska vi göra varje dag, för varje millimeter han provar trycka upp nacken (försvar) så ska jag lägga honom lägre. Han kändes så fin, och imorgon ska vi träna dressyr för Emma igen.

Det känns verkligen att mars månad har varit helt utan mål. Ridning är inte roligt om man inte har träningsmål! Vi sa att vi skulle gå tillbaka ett steg och lösgjöra och hitta mer avspänning och verkligen få den här månaden efter 2 tävlingar att analysera vad som fattas, men nu längtar jag ut till tävling. Därför åkte vi också på hopptävling idag, som jag ska skriva mer om i ett eget inlägg. Men mars är också månaden som vintern känns som längst.. man är rätt trött på att jobba 8-18 varje dag och sen åka till ridhus och komma hem i mitten av natten och sen börjar allt om dagen efter. Just därför har jag inte valt att skriva så mycket här, för varje minut hemma är dyrbar och läggs på annat. Påtal om det kanske ni sen vill läsa om hur vi ska lägga upp planer för tävlingsdagarna framöver? Inspirerad till max har vi ett nytt upplägg för att kunna ha rätt inställning...

 
 
 

Equiterapeut på besök

Idag har equiterapeut Li Johansson gått igenom hästarna. Jag är så glad över Molle som accepterade att en okänd människa klämde och kände på honom, jag förvarnade Li om hur han är och hans historia. Han stretade emot i vissa lägen och kroppen gick i försvar och spände emot, men hon gjorde precis som jag önskat och stod kvar resolut med samma t ex lasern över en akupunkturpunkt, tills han accepterade det och då minsann visade han avslappning och tuggade gott. Kroppsligt var det inga överraskningar, utan bara en bekräftelse av det jag redan vet med hans vä/hö-sida och svagare punkter. Bara att jobba vidare på att få mer bärighet och avslappning, han är ju en känslig, vaken häst som gärna använder sin anspänning lite på fel sätt.

Igår var vi till ridhuset och hade ett joggingpass. Och jisses, vad jämn han var! Målet var bara att sluta tänka sidor, och bara tänka jämnt driv till bägge tyglar, fokus på rakriktningen. Han fick en lång fin hals med härligt stöd på tygeln, bara lekte i traven utan att gå till varken samling eller mellangångarter. Jag hade helt rätt fokus och mentala närvaro, och kunde använda alla mina nya verktyg. Bara min nya placering av armarna och självdisciplin att hela tiden påminna mig om det gör att jag får en helt ny känsla i handen, mer bärighet i en bättre form, och då får jag mer gensvar av skänkelns hjälp och vi hittar till ett härligt läge där vi kan jobba utan varken slitage eller på någon gräns till utmaning. Även om vi ska jobba med gränserna känns det underbart att ha ett läge där vi bara kan fokusera lösgjordhet, rakriktning och rida skolor t ex.

Man får absolut inte fastna i något jämntjockt, men det är underbart med dessa pass där man hinner med och får tänka själv, och upptäcka och utforska dem aha-upplevelser man får. Längtar tills imorgon när jag får jogga Molle igen och känna att vi fortsätter vara jämna och lika i bägge sidor, både min kiropraktik och nu hans ska nog göra sitt att vi blir ännu bättre lösgjorda så att han kan röra sig genom hela kroppen och utveckla både sin kropp och även tävlingsrörelserna på längre sikt. Jag gick ju själv till en kiropraktor utan att ha ont i kroppen eller känna mig sned, och hade så mycket låsningar som jag fick hjälp med. Då tänkte, vad har inte hästen då som den inte visar? Känns bra att ha kollat igenom honom och bokar snart en genomgång igen för att se att det utvecklas åt rätt håll. Men jag har alltid ansett att rätt ridning är den bästa terapin för hästen så rätt men varierad träning är verkligen att lägga mest vikt på.

 

Utan ordning blir det kaos

Det märks verkligen att jag lever ett hästliv, när jag för en gångs skull spenderar min tid på något annat än hästen och ridhuset så blir hela mitt liv ett enda stort kaos. Jag har varit ivägrest för bröllop, en natt har jag varit borta. Pga det och lite förberedelse inför det så har Molle stått 2 dagar och blivit dåligt riden en dag pga tidsbrist och fick då rida på rådande underlag utomhus. Dåligt samvete för den förjäkligt dåliga förberedelse för att åka och hoppträna på söndagskvällen direkt hemkommen från storstaden, dock gick träningen mycket bra, men underlaget var skit och Molle lite svullen i benen morgonen efteråt, stenhårt och halt, rullgrus på betong kändes det som. Dock fin igen idag dagen efter, helt jämn och bra påskjut, trodde han skulle ha mer träningsvärk. Dock inte riktigt vad jag hade tänkt mig för imorgon kommer massör/kiropraktor/laser-Li och kollar igenom alla hästarna. Jag hade ärligt talat glömt att det var såpass snart och hade gärna ägnat veckan åt lösgjörande pass för att Molle verkligen skulle vara så nollställd i kroppen som möjligt, inte kul att ha ut en massör om hästen blivit hårt ansträngd för då kan det bli en orättvis bedömning och man missar de snedheter han har "naturligt". Haha sådan röra!

Kanske bara är jag som överanalyserar? Jag pratade med mamma och vi kom fram till att det finns nog andra människor som åker på träning utan att rida dagen före. Men jag har väl mitt kontrollbehov att verkligen känna att jag är förberedd och hästen är jämn och fin dagen innan så att jag får ut så mycket som möjligt av träningen.

Om jag orkar så ska jag dock återberätta dem senaste dagarnas ridpass, för det har varit så bra! Vi är verkligen påväg över ett trappsteg.

 
 
 
 
 
 
 
 

Bra hoppgener

I onsdags red jag träning för Anna, vi började med att trava över ca 12 galoppbommar som Anna hade lagt ut. Kunna ha kortare trav utan att han försökte länga sig eller låg på. Han var jättefin i värmningen, aldrig känts så bra i vänster galopp och han var verkligen ihop från manken och jämn på bägge tyglar. Fick avancera övningen genom att fatta galopp över bom nr 2, ett av våra svåraste övningar för han är så markskygg och koncentrerad på bommarna att jag försvinner lite däruppe på ryggen, därför också en så jäkla nyttig övning. Galopperade över dem och letade känslan att han kom upp med fronten över varje bom, gav verkligen mycket. Fortsatte med att rida serie med tre hinder, sen satte vi ihop allt till en bana på ungefär 11 hinder, med kanske 18 språng. Svårt för ryttaren, som inte hoppat bana sen i somras men Molle måste gå på sin hoppstam, han gjorde precis det piloten sa till om.

Jag har inte förvaltat hans hoppgener på något bra sätt, ändå gör han det så oförskämt bra, så jag undrar hur han hade utvecklats som ren hopphäst? Dock tror jag att han tycker om att vara dressyrhäst också, han är nog glad att han får vara både och.

Ja jag hoppar i dressyrtränset! Haha, skämdes nästan. 


Senare på kvällen åkte vi till Strömsholm och gick på föreläsning med Jens Fredricsson och Andy Swärdh. Så himla bra och nyttigt, fick med mig massor av verktyg hem. Nu längtar jag till nästa tävlingsstart!

Vardagspass

Idag var vi till ridhuset, vi var 4 ekipage som red samtidigt vilket jag tyckte var så bra, vi behöver verkligen träna på den biten, att hitta till ridning trots att vi är flera. Jag började med att trava fram med fokus på lång hals, kunna ställa åt bägge håll bara i nacken. Ju mer minuterna gick började jag böja igenom lite mer och rida ordentliga hörnpasseringar (jag brukar rida mer runda hörn i början för att inte ställa alla krav från början). Då brukar jag samla upp honom lite till hörnpasseringarna, lite passagetänk fast samma låga form. Ett bra sätt att "plocka isär halvhalten" och behålla det avslappnade fastän vi ändrar lite på takten.

Gick över till galopp och idag tog jag direkt fram min "känsla" och ja, han är inte riktigt framme till höger (vilodag igår) och då i höger galopp så red jag förvänd sluta, alltså en sluta med rumpan till vänster haha. Så då måste jag dels styra framdelen till höger med högertygeln, samt ta halvhalterna på höger för att rida honom rund för innerskänkeln (vänster i detta fall). S - Å bra! Det gäller att hitta små sätt och metoder för att komma till ridning, istället för att rida runt 20 minuter och vänta på att något ska hända av sig självt. När han kommer upp till bägge tyglarna kan jag börja styra på vänstertygeln och i vänstergaloppen kunde jag äntligen hitta känslan av att han lyfte och kom upp med vänsterbogen. Red lite slutor och öppnor efter långsidorna, växlade mellan för att ha kontroll och känna att han svara rätt på hjälperna.

Fortsatte med traven, och för att hitta bägge sidor red jag långa diagonala skänkelvikningar. Renodlade sidförande / rakriktning / framåtdrivande hjälperna och fick honom mycket mer mellan sidorna. Jobbade med kvickheten i den samlade traven, det här är vårt svåraste. Jag måste till "gränsen" där våra svagheter sitter, jag vill ha ett jämnt sug på handen där och han orkar inte riktigt än, så han biter tag litegrann. Då backar vi sen bjuder vi upp igen. Det är ju meningen att han ska stärkas, en dag när han är stark nog så kommer han vara så mjuk och fin. Märkte det tydligt idag när jag sista 10 minuterna lade formen ett snäpp lägre, och samlingen sänktes lite och vips, där hade vi Molles nya comfort-trav!

Har aldrig känt honom sån, han verkligen hade hittat sin takt, i en fin rund form perfekt för tävling, där han drev på som ett hjul med bägge bakbenen, kunde rida skolorna och längningar ifrån den traven och vi behärskade det precis som jag önskade, jag kunde bara sitta med armarna intill kroppen och handen långt fram och styra. Här hade vi vår takt! För denna styrkeperiod alltså. Men med Molle har det aldrig varit enkelt i traven, så jag blev så lycklig att han blivit så stark! :)
 
 
 
 
 

RSS 2.0