Sjuk

Då jag blev riktigt dängförkyld igårkväll som satt i till idag, blandat med lite stress-sjuka så erbjöd sig Emma att rida Molle istället för mig idag, då jag tyckte det var en ansträngning att ens köra han till ridhuset. Han gick jättebra idag, jag visste att det var på G då vi jobbat upp det under ett par dagar, och när Emma kollat av gas och broms så bara flöt han fram, han tar i så mycket och visar upp sin fina flotta gång. Blev så stolt! Men han är lite lurig, för han gör som jag sagt innan inga dumheter, han står inte på bakbenen eller blir vrång när vi tränar men han försöker luras lite, typiskt fullblod. Han testar om han inte behöver acceptera skänkeln genom att springa ifrån, och ibland går han in i trans och stänger av ryttaren. Det märkte Emma nu, som är snabbare att märka när det händer så hon får tillbaka han snabbare genom att kolla av skänkeln och halvhalterna direkt. 

Det är klurigt och svårt, men vem har sagt att det ska vara enkelt? :P Men det kan kännas ibland som att det "bara är att göra si och så" men det är inte det. Man måste hitta på vägar att klura ut dem. Men som han gick idag, Emma fick ridningen bara i sätet, och man känner inte uppifrån hur mycket han rör sig, han har knäna i taket haha! :) Han är så duktig och ambitiös när han vill, riktigt bra arbete genom kroppen. 


Emma tyckte det var stor skillnad sen sist hon red honom, kvickare för skänkeln, stadigare och mer avslappnad i den runda formen, hon trodde att om någon månad är han starkare i den formen och kan få fler nyanser i tempoväxlingarna. Då kan man börja laborera mer i skolorna också, är så tacksam för att Emma red honom och så stolt över Molle som fortfarande utvecklas såpass mycket. Han har en helt ny mekanik och blir mer ridbar för varje säsong.. :)

Bubblande fin

Idag var Molle så fin. Red ute på vår favoritstig i skogen, en bred mjuk skogsväg där det alltid är bra underlag, samt lite upp och ner och en backe på slutet. Jag rider faktiskt fram och tillbaka på den ett par vändor, det går att rida hem ifrån den i bägge ändar så jag slutar när det känns bra.

Började idag i rätt ände, gjorde skritt till trav med känslan av att trampa igång traven, men varannan gång trampade jag igång och varannan gång bad jag om direkt fram i framåtgripande trav. Jag gjorde det genom att när jag trampade be om aktivitet men med överlivet lite mer tillbaka, bara små halvhalter i tygeln för att be honom trampa kvickare innan traven sedan likadant ner i skritt igen. När jag ville fram så lät jag överlivet gå framåt (alltså bara en aaaanings aning) när jag drev och Molle förstod direkt. Jag koncentrerade mig på min sits och efter gårdagens hjälpmedel (berättar mer om det sen) så hade jag faktiskt en bättre sits idag. Då Molle direkt blev mer nyfiken och lyhörd på mina hjälper kunde jag direkt rida mina tempoväxlingar, idag endast med min sits och då ber jag honom med tygeln att vara lägre och rundare i formen, för att få rörelsen att gå genom hela kroppen. Jag ber honom släppa ner nacken och nu börjar han bli mer avslappnad i det trots ökad aktivitet. 

Han kändes fantastisk, jag kunde ha handen framme och rida mina tempoväxlingar och han flög fram. Gick över till galopp och red enkla byten och några vändor med ökad galopp till samling o.s.v. Avslutade med att rida skolorna och tempoväxla i dem för att verkligen se att jag hade renodlade hjälper. När jag släpper benet och kommer ner i sadeln och anstränger mig för att ta emot rörelserna med magmusklerna så blir det så bra. Dit måste jag komma varje dag!


För att underhålla och förbättra min sits red jag igår halva passet med sandvikter på benen, så att jag skulle få hjälp att hålla ner skänkeln. Jag rider och tycker att jag håller hela benet helt helt helt stilla, men ser ändå i spegeln att skänkeln fladdrar. Jag förstår inte varför men gissar att jag spänner eller spjärnar någonstans och behöver hjälp att träna bort det. Jag har även kommit på en egen grej där jag satt sporremmar i D-ringarna på min sadel och så tar jag ett tygeltag om dem, för att aldrig "backa hem" honom till handen utan alltid rida fram till handen. Och för att påminna mig själv att jag inte behöver göra massa utsvävande ledande tygeltag, jag rider en vuxen häst haha. 


Här ser ni vikterna och sporremmen.
 

T-shirtväder

Får än en gång påminna mig om resan som vi gjort, Molle har börjat stärka sig i sin nya gång och bärighet, mina krav har höjts och jag måste vara mer noggrann för varje pass vi rider. Idag t ex tyckte jag att han travade som ett gotlandsruss och tyckte inte att jag fick till tempoväxlingar. Det kanske berodde på att jag red honom lång som en metmask och försökte göra tempoväxlingar från en trav där han varken sköt på eller höll ihop. Inte förräns jag gjorde övergångar skritt-trav och trampade igång traven upptäckte jag att han måste vara mer ihop först, för att därifrån göra små tempoväxlingar. Då kunde jag börja spela med tempot i takten, och han blev fin och följsam. Innan det så red jag i en halvtaskig slängtrav och undrade varför stödet inte var jämnt och fint... Man blir så trött på sig själv! 

Jag har slutat rida med spö. För jag har använt det när Molle inte tagit skänkeln och istället för att faktiskt upprepa skänkeln så har jag varit lat och lagt till spöet en gång, så nu är Molle jättesmart och tänker att han inte behöver lyssna på den för den har ju inte varit konsekvent innan. Så nu är tredje dagen utan spö, och jag blev frustrerad i början för jag tyckte inte han tog mina upprepningar. Men när jag väl plockade ihop honom så tog han skänkeln jättebra, för jag glömmer bort ibland när jag ska backa bandet och rida dem här mellan-passen, att jag faktiskt sitter på en 7åring som gör trav-passage-övergångar, skolor, byten m.m. Då behöver man inte rida lunk-släng-trav och tro att dem tänker framåt, då måste man hitta energi genom samlingen, inte på fart. Så jag får sparka på mig själv nästa gång och klappa hästen. Dock gäller det att jag fortfarande är lika konsekvent, men jag måste ge rätt förutsättningar för att han ska kunna svara. Bättre att jag får växlingarna om bara små sådana, jag kan inte gå in och tro att jag ska rida passage-samlad trav direkt haha! Man vill ju göra allting perfekt från början. Helst igår.

 
Blev så varm idag när vi trimmade att jag klädde av mig, var nog bara jag som tyckte det var så varmt!

Men summa summarum blev det bara ett pass där jag plockade ihop hästen och renodlade gas och broms. Han blev riktigt fin i slutet och kunde göra tempoväxlingarna i en riktigt rund form med nosen låångt fram. Jättehärlig känsla med suget så långt framme, och bakbenen rakt in under magen. Han börjar kännas stark, även om jag måste lära mig rida vuxenhäst-ridning. Imorgon blir det en galopptur i skogen med mycket tempoväxlingar även där, för att sedan trimma lite på tisdag igen.