Djupvågsmassage omgång två

Igår fick Molle en ny vända med djupvågsmaskinen. Det var en helt ny häst. Spänningarna fanns inte kvar, han tillochmed lutade sig mot maskinen och visade henne var hon skulle arbeta. Han sov från start till slut. När hon sedan fick arbeta på vänstra sidan av nacken så bara släppte jättemycket i honom! Helt otroligt vad en enda behandling kunde göra, och vad månne det bliva om vi fortsätter? Hans muskler kommer gunga fram när vi swishar förbi i ökad trav! :D Så tacksam för den hjälp jag får av djupvågsbehandling, i samarbete med Lotta Tellner och Anna Blondell.



 
Så häftigt. Idag får han nya skor, så han är helrenoverad inför tävlingsstart på lördag. Vi får se hur träningen känns inför lördag, om vi åker. Vi red för Birgitta i förrgår och jag hade en fruktansvärt dålig känsla. Jag måste liksom veva igång Molle och starta maskineriet för att ha något att rida på, annars kommer vi i det läget där han stänger av litegrann. Men hon ville prova en annan approach, samma som alla andra tror ska fungera. Men det gör inte det med den här hästen, jag har alltid sagt att man måste träna han lite annorlunda, och andra som hoppar upp och rider har ju inge svårt att rida honom så det är liksom ingenting som är konstigt egentligen, men man måste ha vissa saker på plats innan man kan kräva vissa andra saker helt enkelt. Som att ha gas för att man ska hitta broms. Att ha lite motor innan man kan ha samling. Samling ska vara uppsamling av energi, inte långsamt, energilöst och segt. I mina ögon! :) 

Men jag vet att Birgitta hade för avsikt att "visa" mig någonting, för hon tror att Molle kan springa Grand Prix. Och hon vill att jag ska bli duktig, så hon satte mig i skiten av en anledning. Jag ska bara smälta det och ta med mig något från det! Emma hjälpte mig att jogga Molle igår, alltså från marken, och det kändes bra igen. Jag måste ha hästen framför mina hjälper, han får inte stänga av och ignorera skänkeln. Finns mycket kvar att lära mig!



Midsommarhelgen

Molle har gått bra senaste dagarna, Emma satt upp på midsommarafton då jag bara fick en på/av känsla i stödet. Jag fick lära mig en ny teknik förra veckan, och nu märker Molle att jag är snabbare än han ibland och då provar han lite olika saker när det blir lite jobbigt, t ex när jag vill ha in bakbenen längre under magen. Så jag hamnar i ett läge där jag istället blir osäker, vet inte vad jag letar efter. Molle är en häst där man nästan alltid vill ha mer stöd, vad gör man då när den hästen suger tag för mycket på bettet och tågar på, ni förstår mina tankeförvirringar. Emma satt upp och kände och kunde sätta ord på mina känslor. Molle var jättefin. Emma sa också att ibland tror jag att det är värre än det i verkligheten är. Förra sommaren sprang han liksom fortfarande, och när Emma satt upp och bara "joggade" omkring så såg han jättefin ut. Så jag måste lita på att det är bra, bara för att det inte känns helt f a n t a s t i s k t så behöver det inte för det vara DÅLIGT.

Sen satt jag upp efter Emma och kände lite mera, och i läget där jag fastnar så mjuknade jag av, för att ta om tygeltaget istället för att hålla kvar som jag gjorde i min panik, och då blev det mycket bättre. Imorgon ska vi träna för Birgitta Kjellin som kommer upp i hela 3 dagar! Så idag blir det jogga igenom kroppen, kolla av gas/broms och lite sidvärtes.

 



Att ta det lugnt

Nu har Molle fått tagit det lugnt ett par dagar. Igår värmde jag bara honom innan jag hade ponnyridning med lite vänner som kom på besök. Han gick så snällt med både vuxna och barn, haha skeptikern! Blev så stolt över honom. En av dem hade jag lovat en ridlektion, han har aldrig ridit på riktigt. Men gud vad orolig jag blev när han skulle trava och tappade balansen, klämde sig fast med skänkeln och höjde händerna, Molle är ju inte förlåtande som en ridskolehäst, han undra vad han menade för kommando och blev lite orolig. *apa med händerna för ögonen* Hjälp! Jag sprang ju med och höll i lina och ropade "ptroo"! Haha efter alla hade ridit så fick jag lov att hoppa upp och känna litegrann på honom. Han kom ihåg allt, puh. Efteråt fick han ju massage, så imorgon ska han också ridas lite lugnare, bara röra på sig i skritt trav och galopp. Så börjar vi träna ordentligt igen till helgen. Gud, hur gör folk som inte tränar?? Jag vill träna varje dag! Jag värdesätter att man myser och fillifjonkar med sin häst, men jag vill träna hårt och på svåra saker, tänk att man kan sakna det efter bara 3 dagar sen tävling. 


Mitt största driv med hästarna är att man utvecklas så mycket. Jag är glad för alla små framsteg. Jag vill ha en mening med att träna, ett mål. Partnerskapet med min häst är så viktigt. Hela MITT liv kretsar kring hur Molle ska tränas. Och med det gäller det att läsa av honom hela tiden, behöver han gå lite mer den här tiden, ska han vilas lite extra, nu sätter han dem musklerna, nu har vi lärt oss nåt nytt då behöver vi backa bandet o.s.v. När har hästen en formtopp, hur känner jag igen dem här signalerna m.m. Lyhördhet för hästen. Men samtidigt måste man våga t r ä n a. Det finns ingen topphäst som vilar sig i form, man kan inte vila hästen varannan dag och tro att det kommer fina resultat. På en lägre nivå ja, men det är inte heller snällt mot hästens kropp. En elitidrottare som helt plötsligt ska vila efter att ha tränat hårt, den kan ta stryk av det. Har man kommit så långt så man jobbar med finlir så kommer man dessutom märka att ekipaget måste träna tillsammans flera dagar på rad för att det här detalj-arbetet ska sitta i ryggmärgen på båda två, känslan för det lilla lilla försvinner om hästen ska vilas hela tiden.

Molle börjar ju bli vuxen nu. Han är fortfarande en ung häst, men han tränas som en vuxen med kortare lugna perioder emellanåt för återhämtning. Han är ju inte riktigt gjord för det dressyrjobb vi tränar på, så han tränas på ett lite annorlunda vis mot hur man kanske tränar en häst som har gångart i sig. Allt går ju ändå, så man måste bara hitta andra sätt och vägar. Det är iallafall spännande... Nu blev det ett lite luddigt inlägg men jag kan avsluta med att säga god morgon, hoppas ni får en fin onsdag. :)



Djupvågsmassage

Idag har hästarna samt jag och Emma fått djupvågsbehandling. Det är en massage som går igenom bindväven och hela 7 lager ner i musklerna. Den lossar på bindväven som sagt, samt skapar genomströmning och ger musklerna en riktig omgång, på ett positivt sätt. Molle var ju såklart väldigt skeptisk, och visade inte sin uppskattning förrän sista 2 minuterna. Men nog tog det bra, och vi ska behandla flera gånger för att det ska få landa lite hos honom. Vi ska få genomgå lite djupvågsmassage under en period för att se hur det påverkar både oss ryttare och hästar. Lotta är fantastiskt duktig och proffsig, vi kunde ha en diskussion om hur hästarna rör sig och känns att rida, hur svagheterna vs styrkor känns. Väldigt uppskattat! 

 

 
 

Li Sjöstrand

Vi hade ju fotograf Li Sjöstrand med oss till Strömsholm på tävling. Det var en av de bästa ritterna vi ridit, och Li fotograferade lite hela tiden. Tänkte visa några bilder därifrån. Kom ihåg att du också kan anlita Li för att fota dig, hemma vid träning eller på tävling, hon ställer också upp om du har några häftiga ideer som du vill ha fotograferat, teman och dylikt. Här kommer några av hennes fantastiska bilder, på en fantastisk häst. 







 










 
Jag älskar dessa bilder! :) Verkligen kul att samla minnen på vår långa resa.

Miljöträning

Molle hade myror i brallan idag och jag hade redan sen igår bestämt att han skulle miljötränas idag. Han var full av energi och var sprallig att börja. Hade slängt ut lite olika föremål på ridbanan och hängt täcken på staketet. Började redan i skritt och rundade allt, med fokus på att han följde tygeln, det han gör när han spänner sig är att spänner emot tygeln och insidan som jag försöker runda blir rak, så då måste man släppa yttertygel och allt annat, och få hästen med sig. När han följer som han ska lättar jag av i inner och rundar för skänkeln och börja ta mina små halvhalter på ytter för att balansera upp igen. 

Fortsatte likadant i trav, Molle tyckte det faktiskt att det inte var läskigt utan bara roligt med lite nya grejer. Han kändes så framme och härlig i traven, mycket bra påskjut och en rundare lägre form. Bara styrde runt och lät honom runda sig igenom ordentligt. Samma i galoppen, här blev han tillochmed ännu mer avslappnad och kändes lekfull och vi svängde runt dem där små grejerna och ibland red vi förvänd och ibland bytte vi galopp hej-vilt. Han var helt med på noterna. Fina killen! Gjorde lite samlingsjobb också, och använde mig av en fåtölj att träna halvpiruett på, viktigt att tänka att hästen ska ha en galopp där den är eftergiven i insidan, den får inte stanna upp och häva sig runt. Bra sätt att träna detta. Ska absolut fortsätta träna såhär, han fick lov att sluta titta och lyssna på mig för att hinna med i alla vändningar. 



 
I samlingsjobbet måste jag vänta ut honom lite genom att bara ta upprepade halvhalter, kanske breddar ytterhanden lite för att rama in men sen måste han reda ut själv hur han ska sätta sina ben, få lite tid att hitta rytmen och balansen själv. 

Förberedelse

Jag har fått köpa Emmas gamla tävlingskåp! Känns helt fantastiskt att ha allting i det, blev ju inge kånkande och rörigt alls idag när vi var på tävling. Att det regnade och allt blev dyngsurt var ju inte skåpets fel haha. Jag började packa det igår och hade först en strikt plan om ordningen. Som ni ser så blev det snabbt åtgärdat med KAOS då jag behövde få plats med så mycket olika saker så tillslut fick grejerna ligga där dem fick plats helt enkelt. Jag måste förbereda dagen innan, annars kan jag inte släppa det från hjärnkontoret och då glömmer jag oftast något viktigt istället.

 







Förbereder mat och hö dagen innan också, enkelt att hänga in hönätet så det är på plats.



Molle är överlycklig när han får höra att han ska få ett bad. Jag älskar att duscha honom dagen innan och sen gå en rask promenad och låta blodcirkulationen komma igång inför natten och få upp värmen i musklerna för att sedan torka med ett täcke på över natten, varm och go i musklerna tills tävlingsdagen.

Tävling 18/6 Mariefreds Ridklubb

Idag har vi varit till Mariefred och tävlat, en MSVB4. Framridningen var utomhus i spöregn, var en enda stor lervälling men faktiskt så spände Molle av direkt efter lite galopp, när vi var genomblöta och leriga så var det ju inget konstigt med att fortsätta gå i vattnet. Han gjorde en bra framridning, perfekt i tidsplan med en mjölksyre-stund och sen sätta lite tryck i skolorna precis innan start.

Tyvärr hände nåt när vi äntrade ridhuset. Bakom domarborden (3st) stod det 15 vita trädgårdsstolar och Molle tvärnitade redan vid bokstaven E och skulle inte gå en meter till. Fick byta håll och försöka lirka honom förbi, precis när jag är vid domaren får jag startsignal, men hinner vända en cirkelbåge igen och rida mot domaren en gång till innan jag startar. Han är spänd och tittig, jag känner redan i uppridningen att han stängt av mig och har sin fokus på nåt annat.

Sen går programmet med att varje gång vi går ifrån domaren så ökar han lite, men varje gång vi vänder upp (enkla bytena, bytena) så spänner han till och tittar. Det sista diagonalbytet, som har varit SÅ fint senaste tiden, är han helt avstängd så han fortsätter bara i galopp som att jag inte finns där. Jag får lov att dra stopp och be om nästa galopp, en 0:a på det. Med koffecient 2. Faktiskt så var bytena det enda vi gjorde bra under detta program, frånsett det sista vänsterbytet alltså. Slutorna går mot domaren, han vägrade böja sig eller tvära, ändå fick jag 6,5:or på dem?? Snäll domare! Inte ofta man tycker så själv. Hade han bytt och fått en 6:a så hade vi haft över 62% bara där, och hade vi gjort det andra som vi kan, så vet jag inte var procenten hade slutat.

Det var kanske just det, som gjorde att jag bröt ihop efteråt. Jag kände att jag faktiskt börjar få koll på detta program, att vi kunde göra bra ifrån oss, jag VILLE göra bra ifrån oss. Han var fin på framridningen, allt försvann inne på banan. När jag kom ut efter att ha känt mig värdelös under hela programmet så bara rann tårarna. Jag var inte arg på Molle eller sur, jag grät i takt med regnet medans jag joggade av Molle i lervällingen igen, återigen avspänd. Alltså inte bara lite vattnig i ögat, jag hulkade! Dem andra ryttarna blev helt förstörda av att möta min ledsna uppsyn. Det behövde få komma ur helt enkelt, tror jag. Det hjälper inte när någon annan kommer fram och berömmer vad fina vi var på framridningen, vi vill också få resultat i hetluften! Men jag kunde inte förbereda mig på att han skulle vara såpass rädd som han var. 

Nu i efterhand upptäckte jag under eftermiddagen att det var dags för den tiden i månaden, vilket förövrigt är ett mardrömsdilemma! Vita ridbyxor och inte någon föraning?! Haha, det bidrog kanske till att jag blev så känslomässigt rubbad efter ritten. Nu några timmar senare känns det bättre, efter att ha sett superfina hästar i klassen efter få några nerv-missar och då ramlar poängen ner direkt på 55%. Det kostar, man måste ha felfria ritter. Och jag tänker inte jogg-rida klasser för det har vi inget för. Vi ska vara avslappnade med tryck, för att få poäng. Det är bara att tävla på, vilket gjorde att jag på vägen hem anmälde lördag 2/7 ändå, vi får inte ha för långa tävlingsuppehåll helt enkelt.

 
Min fina prins idag!

Träning

Igår tränade vi för Emma. Vi började med galoppen där jag i uppvärmningen red dåligt, jag stämde inte av utan jagade på honom lite för mycket. Fick börja om, börja med att hitta honom i samlingen, och därifrån rida fram större språng utan att släppa kontrollen. Han börjar komma till det nya trappsteget, nu när vi börjar kräva den galoppen under längre stunder och i bytena. Jag måste vara så snabb att våga ändra på min ridning när det krävs, finns inte bara ett sätt att göra på, måste använda alla mina verktyg.

Vi red linjerna i B4:an i den galoppen och det var lite jobbigt åt honom, men han kämpar på. Bytena blir så mycket bättre när kvaliten på galoppen är bättre. Det är faktiskt rätt fantastiskt att vi har kunnat utveckla galoppen såpass mycket på honom som vi har gjort, det är inte lika lätt som med traven. 

Fortsatte i traven med att rida lite skolor. Han fastnade lite i vänstertygeln och då red jag skolorna med lite kontraställning, för att få mer balans. Han kändes framme och fin, lättriden. Underbara Molle.

 
 

Vilken sommar

Wow, vilken sommar jag har framför mig!

Allt börjar en vecka innan semester med träningar i 3 hela dagar med Birgitta Kjellin, gurun! Hon är en fantastisk tränare och en ännu mer underbar människa som har varit med om a l l t. Historierna Birgitta berättar är bortom allt man tror man vet om häst-business! 

Jag har avbokat Dyltabruks tävlingar den helgen för vi åker till Falsterbo på söndagen, och med träningar innan så känns det som det blir stressigt istället för roligt. Istället har vi träff med Dala Dressage söndag förmiddag och sen styr vi bilen mot Skåne och Falsterbo! Där stannar vi tills torsdagen och sedan åker vi hem för att träna vidare, full i inspiration från unghästarnas tävlingar.

11-12 juli har jag blivit sponsrad av min svärmor med ett Bootcamp hos Jeanna Högberg på Segersta! Är så glad och tacksam som får åka och träna, perfekt att bo kvar och få ut det mesta av vistelsen genom att se andra träningar och fina hästar. På kvällen den 12 juli så har Emma fått en mental coach sponsrad så vi kommer ha en föreläsning med honom privat, med alla i teamet. Hur häftigt som helst!

Veckan efter är det dags för 4 dagars meeting. Det är många dagar, men tänk vilken erfarenhet och vilken bra träning för oss båda. Då vi inte har tävlat på ett par veckor innan detta så blir det kanon att rida 1 klass per dag denna helg. Förhoppningsvis känner vi oss redo att testa ett nytt MB program via B5:an, men vi rider också lite MSVC för att slippa känna press varje dag att allt måste sitta.

Veckan efter det jobbar jag igen, men då till helgen är det dags för sista omgången med laget och det är i grannkommunen, nära och bra. Känns det OK, så rider vi lagklass + MSVB4 och eventuellt B5:an igen, beroende på hur det känns med alla rörelser. 

Under hela min semester kommer även min sambo jobba hemma, vilket är så skönt, då kan vi träffas varenda dag och bli trött på varann lagom till att han börjar resa igen på vardagarna. Ser så fram emot dessa intensiva veckor!

 
Från förra Birgitta-dagarna, fotograf såklart Li Sjöstrand.



Akupunktur



Idag har Molle provat något nytt och spännande. Han har fått en akupunkturbehandling! Jag var ju som ni förstår mest nervös över hur han skulle acceptera att någon främmande höll på med honom och klämde och kände, men på den fronten har han verkligen mognat. Han skötte sig riktigt bra och slappnade snabbt av med Mica som var ut hos oss. Han började ändå med att sätta en lugnande nål, mitt i pannan. Snart slappnade han av och behandlade på det stället han har haft låsning på. Han hittade samma punkt som Li, equiterapeuten, också hittade. Han har bara "besvär" där, vilket är skönt men man ska också veta om det, det är väldigt lite men ändå vill jag att det ska släppa och han ska få hjälp. Han har en muskelspänning på höger rumpa, ca 10 cm bakom schabraket enkelt förklarat. Efter 30 minuter med nålar i så var det så stor förändring bara att känna över ryggen på honom. Wow! Mica tyckte Molle var fin i övrigt och fina bakknän, stor lättnad att höra en kunnig säga sånt haha. 










Molle var så nöjd efteråt så Mica fick tillochmed gosa. Mica och Jörgen, det är Molles enda killar här i världen som duger tydligen. Jörgen får alltid en gos i håret när han finputsar på hovarna. :)

Efterfrågad film



Detta är bland det mest efterfrågade jag har att visa. Hur traven har utvecklats haha! Och som ni vet går det att läsa under fliken "Träning" här i bloggen hur allt har hänt, steg för steg. Han är helt amazing! Älskar min häst. Och det roliga är att på filmen när han är 5 år så var jag SÅ superdupernöjd med det passet och lade ut en lång film och ni alla kommenterade vad han gick fint. Haha så tittar man nu och undrar var man hade ögonen då?

Travjobb

Igår skulle jag fokusera på traven då vi red galoppen på lördagen. Red fram ute på betet, Emmas sambo hade klippt en stor remsa som det gick att rida på. Sen tog jag galoppen på banan, hittade honom mellan hjälperna, fick honom riktigt kvick och ihop, att tillochmed vänsterfattningarna var undersatta och med avstamp. Då provade jag byta från förvänd, det satt riktigt fint, så jag vände in på en diagonal och gjorde 3 byten i vart tredje. Alltså!? Inget blir svårt när hästen är på plats. Det är viktigt att få prova och känna att vi kan ibland. Skönt om inte annat.

Sedan tog jag traven, började med att rida öppna men fick snabbt byta plan och bara rida kroppen rak och ställning i ganaschen först, för han ville välja tempo själv och då är det bättre att backa ett steg och ta kontroll. Han gjorde superfina vänsteröppnor, gjorde dem på medellinjen och längs spåret. Även vänsterslutorna var fina. I höger fick jag ställa om och rida vänstersluta på den linjen för att därifrån ställa om. När jag fått båda sidorna till bettet så gick det att rida höger diagonalsluta tillochmed. Mellantrav på diagonal och det kändes hackigt, fortsatte i vänstersluta i mellantrav och sedan provade jag igen på diagonalen, jättefin. Det gäller att man har bägge sidor med sig, hästen får inte vara sned och krokig nånstans. Det går inte att rida om hästen ska luta eller vara böjd som ett C nånstans. Avslutade med att rida fintrav, växla fram och tillbaka, hitta drivningen från magen med handen på halsen. Red öppna volt sluta som det ligger i PSG. Det måste börja övas i tid! Så nöjd med Molle och min ridning, min mage värkte direkt efteråt redan när jag skrittade av, det gör den bara om jag verkligen suttit med honom och ridit med sätet. Magmuskler krävs om hästen ska lyfta i manken! :D

 

Treårstest

I lördags visade vi vår treåring Foxhill på treårstest! Han uppförde sig exemplariskt, var så snäll med allting, men inne i ridhuset blev han nervös och lite rädd, och så ska man jaga dem med långpisk runt, han blev väldigt spänd och visade inte upp sig som han brukar. Trots det blev poängen skritt 7,5, trav 9, galopp 8. Och då är galoppen bättre än traven ofta. Under ridprovet hade dem satt för en pressenning över en spegel, som hängde ända ner till sanden. Han skyggade lite men gjorde precis vad jag sa till honom. Vi fick 9-9 på ridprovet och diplom, samt blev dagens bästa gångartshäst! Jättekul att få vara med och visa honom. Nästa år har vi 2 att visa, och det verkar som att det kommer hästar på inridning efter sommaren. Jättekul! :)

 

Lördagsträning

Idag har vi tränat för Emma och det var så svårt. Vi jobbar vidare med galoppen, den är så mycket bättre men härifrån vill vi nu få samma luftighet och samling som han har i sin "piruettgalopp" med oss i galopp med längre språng. Alltså rida fram utan att släppa ut och iväg. Och det går inte att sitta och finrida för när jag kommer åt honom (det betyder att han sätts i en jobbig situation) så provar han lite snabbt att kasta ut en bog, ta lite stöd av en annan tygl m.m. Och då får jag göra lite allt på en å samma gång, rama in, driva fram, samla, lossa och ge eftergift. Haha! Det är inte bara att sitta där. Det får jag göra när det är befäst och stärkt! Då kommer det fungera att bara samla och gasa. Typ. ;)

Sedan gjorde vi byten från förvänd till förvänd på serpentinbågar. Mitt huvud exploderade! Det gick bara inte, blev totalt kaos. Fick lov att byta linjer innan jag klarade av övningen. Det är supersvårt, och jag är glad för Emmas resonemang att det är lika bra att ta det här svåra sakerna från början så jag direkt märker var det fallerar. För då märker man verkligen att man inte har hästen så ihop som man tror. Men vi klarade av något i den stilen till slut och efter skrittpaus tog vi lite tramp längs fyrkanten och ett varv i fintrav innan vi gav oss. 

Foto av Li Sjöstrand.
 

Lösgjörande

Igår hade jag ett sånt där pass med grundligt lösgjörande. Varje halvhalt skulle gå igenom, varje liten sak jag sa ville jag skulle fungera. Jag kan bli så uppslukad av att det måste kännas superbra varenda steg så jag lägger snubbelben för mig själv. Även om vi siktar mot att han ska gå precis mellan hjälperna hela tiden så är det inget han orkar från en dag till den andra. Så jag måste våga rida och göra övningar trots att vi tappar isär oss någon millimeter emellanåt. Det största felet jag gör är att jag småduttar. Usch det värsta som finns! Jag vill hellre tala om att här ska du vara, sen låta hästen vara, sedan korrigera om hästen smiter iväg igen. Men inte varje steg, för att min känsla ska vara bra... Gör om och gör rätt piloten!

Däremot så bytte han så jäkla fint, speciellt till vänster. Raka och lätta. I traven red jag bara serpentiner i olika storlekar och på olika linjer, lösgjörande att få vända och vända hela tiden. Mot slutet kunde jag ställa igenom insidan bara med skänkeln och det kändes så bra och följsamt. Idag tänkte jag rida ut och galoppera på lite, sedan träna för Emma på lördag. Jippi!
 
















 

Onsdag

Igår red jag ner Molle till sjön och upp i skogen. Barbacka! Haha det är så roligt att han kan stå två dagar sen kan jag skritta ut barbacka och han är lydig och lugn. Betyder mycket för mig. Jag arbetade dock honom i skritt, vill ha mer kontakt och kontroll över alla tempon i skritten. Samt är det supernyttigt att öva ställning i ganaschen i skritt, att ställa igenom utan att hästen 1: ramlar inåt 2: skjuter ut sin andra bog 3: sladdar ut rumpan 4: ändrar tempo eller påskjut. 

Annars så har vi vilat upp oss och är redo att träna igen. Jag har mycket högre mål och tankar om hur vi ska nå dit. Det tar tid att stärka en häst, man måste ha tålamod och ett öppet sinne, så man kan lyssna både på hästen och på dem man tar hjälp av. Jag är så evigt tacksam för min tränare att jag får den hjälp jag får. 

Molle börjar komma mer ihop i sidorna, han tar inte stöd av mina skänklar eller tyglar, det är bara ett härligt sug i tyglarna som jag får gummibandet i honom av. Många frågar hur man får hästen att trava större eller med mer uttryck, det svåraste ligger ju i att hästen ska vara framme för skänkeln och komma till suget, men därifrån inte hänga eller bita tag. Då kontrollerar man bakdelen och kan ta sin halvhalt antingen för att rama in, eller för att snärta upp steget. Om man ramar in bakdelen med sina skänklar så har man ofta hästen i två delar, se till att den driver in sina bakben under magen och kontrollera framdelen först, rätta inte in bakdelen efter framdelen i början. När motorn driver av sig själv så kommer den att följa efter framdelen. Och om hästen släpper kontakten och hästen "trampar luft", driv in dem igen. Det handlar inte om att rida fort, men många kanske glömmer att halvhalterna är till för att stämma av och göra ett "landningsställ", annars skulle vi gasa och gasa och hästen blir längre, knackigare och hemskare att rida. Men det är det som är svårast att lära ut, hur stämmer jag av, hur gör jag en halvhalt? Det är teknik och den blir bara bättre ju mer man tränar, men man måste hitta någon som kan lära en hur i början.

 
Från dagens pass på åkern. :)
 

Tävling 5/6 Dyltabruk

Igår var vi till Dyltabruk och tävlade igen. Vi red en lagklass först där han kändes fin och spänstig, men för många små missförstånd, blev svårt att gå från att rida på kandaret på fredagen - vila lördag - tävla på träns dagen efter. Vi fick en tvärnit i enkla bytena, han kom inte riktigt fram till bettet i ökade skritten, jämfotahopp i upptagningen efter ökade galoppen = 4,5.. Men annars helt OK program, lite oflyt i cirkelbågarna. 63% och nånstans i mitten. 

Andra klassen var en MSVB4 och Molle var liite trött. Det märktes för direkt var han lite skygg på framridningen, hittar på lite småskit istället för att fokusera. Och när han blir trött så blir han inte seg, han sprallar och brallar! Men vi gjorde ett lite hastigt travprogram där jag inte riktigt fick igenom halvhalterna som jag ville, det blev lite tågande från Molles sida men äntligen satte vi slutorna helt OK. Ryggningen som är våran paradgren blev för tveksam, men galoppen stämde däremot bättre med 3 rena och luftiga byten, något spralliga, och fina bitar med längningarna och förvända galoppen. Äntligen ett MSVA-kval, med dryga 66%!
Så nöjd med mina starter denna helgen, känslan i fredags slår allt och hade jag ridit så igår hade vi haft så mycket mer poäng. Men slutade även här första utanför placering, nu är jag revanschsugen och vill träna på för att bli säkrare. Men först ska Molle vila 3 dagar helt, och återhämta sig i gräshagen. 

Lite bilder från Dyltabruk.









 

Tävling 3/6 Nationaldagstävlingarna

Idag har vi varit i Strömsholm och tävlat, för tredje gången i år. Men som sagt, mycket välarrangerade tävlingar och enkel resväg på 2 timmar. Molle var fantastiskt fin på framridningen och var med mig från start. Red in sidorna och fokuserade sedan på lite enkla byten innan jag gick över på traven som hade så mycket eget tryck så jag red några skolor innan start.

Inne på banan så spände han till men jag red mina tempoväxlingar tills han kom tillbaka till mig, och sen gjorde vi vårat bästa B4-program någonsin. Han var jättefin, lyssnade på hjälperna, tyvärr 1 orent byte men resten gjorde vi bra. Inga större missar, lite taktfel i skritten då jag bad om lite för mycket men det är sån hårfin balans där. Men poängen stämde inte alls överens med känslan, ärligt talat stämde den inte överens med filmen heller. Det var väldigt snålt idag, och jag var inte ensam om att tycka så. Flera championat/Falsterbo-hästar kom ut med världens känsla och så nerdömda. Vissa domare dömer hårdare om man kommer på en häst som rör sig lite flottare, som att man ska ha det enklare som ryttare då. Det är ju tvärtom. Ju mer de rör sig, desto svårare att manövrera. Men såklart, när allt stämmer så är det dubbelt så läckert att se på! Tråkiga, framtunga hästar med styv form får 7 på skolor där de travar markbundet men ställda åt rätt håll, medan en lösgjord, rörlig häst får 6 för att det svajar lite, men den travar genom kroppen och får en lättare front. Tråkigt! Men domaren dömer lika och rättvist.

Molle och jag fick 61,5% och vi blev första utanför placering! Det är ju helt sjukt, i det stora startfältet på en så stor tävling. Fick höra när jag anmälde att jag var modig som gick ut i det motståndet, men det kändes ju så himla bra efteråt! 4% till vinnaren från mig... Säger lite om hur tajt det var. Jag är så nöjd med mig själv och min häst, han var fin och vi trodde det skulle landa kring 65% men kanske får vi till en likadan ritt på söndag så ser vi vad den domaren tycker. Det är en bedömningssport! Vi åkte hem stolta och glada med vår 9:e plats.

Foto av Li Sjöstrand.

Bra träning

Molle fick vila tisdagen för sen är helgen fullsmockad med tävling, men han känns faktiskt så fin så jag tycker han gott kan ta det lugnt idag och på lördag mellan tävlingarna för att hinna återhämta sig. Sedan ska han få vila från ridning 3 dagar nästa vecka (mån-ons) för att verkligen få återställa kroppen och musklerna. Att han är såpass ridbar när jag sitter upp efter en vilodag visar för mig att vi har blivit starkare i grunden.

På träningen igår kunde vi direkt efter framridningen börja jobba. Vi jobbar vidare med att jag ska ha touchscreen i honom, han ska vara såpass kvick och reaktiv för hjälperna så att jag bara ska lägga an en hjälp för att den ska gälla. Inte trycka - klämma - understödja. Kvick! Detta för att han ska bära sig själv och hålla sin egen balans. Så vi började med skritt-galoppfattningar och växelvis höger och vänster, för då känner man om det bär iväg någonstans, han vill såklart luta lite med magen mot en skänkel men då är det en perfekt övning att kunna känna det, för skillnaden blir så stor mellan hö och vä. När jag ridit in sidorna mot varandra är han en decimeter högre i manken, då kommer ryggen upp och vi kan börja vara helt rakriktade med jetmotorer från bakbenen. Red linjerna ur B4:an och försökte vara konsekvent för direkt jag rider tävlingslinjer så ändras både jag och Molle till någon slags barbiesar som är stelopererade och inte kan inverka = Molle stänger av för att jag inte rider som jag brukar, dvs jag stänger också av. Låt honom inte vara, påminner Emma. Växla tempo, lossa sidan, rid.

Mycket roligt att vi direkt kan gå in och öva såna här saker. Jag är inte ens rädd för att rida program längre på träning! För jag vill inte längre att det är perfekt, jag vill känna mig så trygg att jag rider likadant hemma som på tävling. Rider jag, då går Molle. Och jävlar vad han går! Nu har vi lämnat "gångartsträningen" för länge sedan men nu utvecklas han i takt med att rörelserna blir mer och mer korrekta. Och i en korrekt öppna/sluta då ska framdelen klättra när bakbenen bär upp hästen. Och det gör vi, emellanåt. ;) Är så frustrerande när man ser på tävling att andra rider skänkelvikning i skolorna med hästen på framdelen och får 6-6,5... men mer glädjande att när jag väl sätter den så är vi direkt på 7 eller högre! Bara att kämpa på. Domaren dömer!


RSS 2.0