Hästbytardag

Lördag och idag stod hästbytar-dag på schemat med utvecklingsgruppen. Min fina Molle blev idag utlånad till en jätteduktig ponnyryttare, som red honom så så bra. Hon fick rida lite skolor i galopp och trav, och han är helt fantastisk den där hästen, gjorde precis allt som hon frågade om, öronen spikrakt framåt som vanligt. Jag red hennes ponny, som var väldigt spännande och svår, den ville slingra sig och min uppgift blev att rama in den mellan alla hjälper. Så kul att få sitta på en fin ponny, som går lite höga klasser. Tack för lånet snälla Emma. :)

"Min" fina ponny Daisy.
 

Liten filmsnutt

I onsdags var vi till ridhuset, jag red med kandaret för första gången på länge. Det märktes för jag fick igenom halvhalterna genom att bara tänka ungefär, och då fick jag hjälp med hjälpgivningen "kvick för skänkeln-men också ta halvhalten innan vi runnit iväg" och det gav oss så mycket! Det var jobbigt för Molle för han måste bära upp sig ännu lite till så jag red inte många minuter och satte inget tryck i honom för han fick tryck bara av sig själv så jag njöt runt lite. Han gick emot bettet en gång och ryckte upp huvudet när jag upprepade halvhalter efter lite tempoväxlingar framåt, vi trodde han höll på med sin tunga men efteråt så såg jag i munnen att bridongen på något sätt hängde lite lägre och låg "på" stången, jag funderar på om han liksom klämde till sig något. Jag ska korrigera den tills nästa gång såklart, ska bara vara positivt att ha kandaret på. Men han kändes fin och till ro med det annars. Lite kul att komma åt lite våra problem och bara kunna rida med små fina hjälper genom dem. 

Red travbommar med längning efteråt och det gav oss mycket, då han lyder halvhalten bättre helt enkelt. I galoppen red jag bara låg och lösgjorde, han är finare i galoppen på kandar än han varit i traven, det beror på att han har mycket egen bjudning i galoppen och har lättare att komma fram till stödet, så var så härligt att faktiskt få känna den känslan i traven nu, att jag fick fram honom i handen och då blir formen rundare från manken istället för fram i nacken. Jag ska definitivt rida mer på kandaret nu, det kommer göra honom och oss gott som ekipage att få slipa på det.


Hästsportmässa

I måndags var jag på mässa med jobbet, där vi beställde både lite vårgrejer men mest lade vi order till höstens kollektioner. Det är alltid svårt att veta vad och hur mycket man ska ta hem, men vi hittade en stilfull röd tråd på dem beställningar vi lade. Dessutom är det extra kul att få beställa hem lite nytt till sig själv! Förutom höstorder så har jag beställt 2 par nya ridbyxor, en vacker ridtröja i spets och ett nytt träns.. Blir dyrt, bara att jobba på helt enkelt. Jag tänkte visa grejerna här sen när jag får dem. 

 
Jag är så bortskämd och tacksam som inte bara har ett par dressyrstövlar utan numera två par! För ett år sedan ägde jag inte ens ett par utan red fortfarande i mina mjuka hoppstövlar. På mässan talade jag med några stöveltillverkare för jag har länge varit sugen på vinröda i typ croco, men jag känner mig jäkligt töntig som funderar på ett tredje par, jag menar, det är ju så mycket pengar. Men drömma kan man ju göra! :) Tyvärr rider man ju inte bättre för att man har fina eller flera stövlar haha, om det ändå vore så lätt. 

Vad har ni för drömprodukt, eller äger ni redan eran mest älskade pryl i utrustningsväg? Berätta! :)

Ledig tisdag

Idag var det ett lösgjörande pass på schemat. Vi var till ridhuset, värmde ganska länge i traven med tempoväxlingar där jag tänkte mot skrittövergång men bjöd fram igen en växel. Ett bra sätt att i låg form ändå föra vågskålen bakåt, så bakbenen bär upp hästen även i låg form. Många fokuserar på var huvudet är placerat, när prioritet borde ligga på att bakbenen arbetar och därmed ger en högre front, trots att man kan välja en låg form. Baken bör aldrig vara högre än framdelen, då går hästen på sina bogar, trots att den böjer på halsen/nacken. (vi talar om arbete, inte hästar som kanske är överbyggda) Han var väldigt fin i stödet idag, sög i bettet, varken tom eller hållandes. Så jag fortsatte i galopp där jag tränade på att kontrollera långsam eller kvick rytm. Började med förvänd galopp och skänkelvikningar fram och tillbaka mellan långsida - kvartslinje, sedan förvända slutor längs långsidorna. Mycket bra för att lösgjöra innersidan. Gick över till rättvänd och öppnor, sedan red jag bara ökningen och bytet på kortsidan som det ligger i B4:an, fortfarande i den låga formen. Lösningen till kortsidebytet ligger i en bra hörnpassering, viktigt viktigt...

Fortsatte med lite mer trav där jag kollade av lite mer övergångar. Kunna svara fram och tillbaka, i samma takt, bara länga/korta sina steg. Det tar sig verkligen, det är ett jobb för resten av vårat liv, det är inget som en dag fungerar för man höjer sin känsla och därmed sina "krav" hela tiden. Jag är så glad att jag ens kan jobba med det. Ju mer vi tränar desto mer kan vi viska till varandra. Snart sitter det bara i tankarna, så vet Molle om han ska gå passage ner till piaff, eller en ökad trav. (alltså i våra drömmar...)

Jag skulle rida en till häst i ridhuset så fick skynda mig efter ridpasset att göra klart Molle i stallet. Så när jag tog in dem så blev det rykt följt av massage i 40 minuter, han är verkligen bortskämd. Jag lär mig nya saker och snappar upp mycket just nu där jag kan få professionell hjälp. Jag märker hur mycket jag lär mig om min häst, och hur jag hjälper honom. Han har inga konstiga avvikelser eller spänningar, men att underhålla är för mig att förebygga. Han är torr och fin i benen jämt och sätter muskler i den takt han ska. Men numera älskar han när jag håller på och masserar och hittar punkter, han visar så tydligt att han mår bra av det. Och så är det fantastiskt kul att få behandla honom som den kung han är. (och ja, jag är ensam på vardagarna så har ingen sambo hemma som vill att jag skyndar mig hem! Haha forever alone)
 
 
En färsk 6-åring på sin första start i medelsvår! <3

Fin känsla

Igår började vi med lite massage på stallgången och lite nya övningar som jag lärt mig... Är så otroligt roligt att se och känna reaktionerna på den underhållning jag har fått in i vardagen på Molle. Han förtjänar det bästa och jag tycker så mycket om att umgås med honom och känna att vårat band är starkt. Började gårdagens ridpass med att longera lite, för att låta honom jogga igång själv efter hoppningen och dels för att ridbanan var plogad så ville se hur han tog underlaget utan mig på först. Kommunikationen efter markträningen tar vi med oss i ridningen, Molle var så fin att rida igår. 

När han är framför mina skänklar är munnen så stadig och tillfreds, så jag kunde bara ha handen framme på manken utan att röra den. Fram, tillbaka, fram, tillbaka, kvickare, samling, energi, samling. Han kändes jättefin. Mycket volter, rakriktning, volter, rakriktning. Följa med på böjt spår, behålla sina kvicka steg i kadens. Inte rinna iväg. I galoppen jobbade jag öppnor, lite förvänd galopp sedan slutor följt av rakriktning-samling, för att förflytta bakbenen ännu ett snäpp till under sig. Han gjorde fina slutor, jag tänkte lite mera fram i dem. Sedan gjorde jag en sluta - byte - sluta - byte som den är i PSG, men gjorde den åt "fel håll", alltså började med en högersluta. Han kan den, man får inte öva för mycket och hellre rida enkla byten eller kanske tillochmed skritta på mitten sen fortsätta i samma sluta. Men jag är glad att han visar att han kan och vill, en väldigt go egenskap. Avslutade för jag har en tendens att rida längre och längre pass har jag märkt, för det är sååå roligt! Men idag räckte det gott och väl med 25 minuter, när han är "där" är det bara att tacka och pyssla lite mera i stallet istället. 

Gårdagens lösgjörande hoppning gav fina resultat helt enkelt, då känns det inte svårt utan bara enkelt att rida. Som att allting är självklart. 

 
Nu har jag nördat ner mig i denna bok och har redan läst halva och lite till. Vilken bok! Härligt att få ord på det man själv upplever. Grymt!

Saker vi saknar med sommaren

Förutom alla mygg och flugfän, svettiga dagar med ridstövlar eller kånkande med höet som ska lyftas in på logen så kan vi väl vara överens att sommaren bjuder på underbara ögonblick? Tänk er det här:

...man kan diska och fylla vatten i hinkarna dagen före i hagen utan att riskera att göra islyktor

...slippa täcke på - av - hals på - av!

...inte behöva undra vilket ben hästen slagit sig i med broddarna den här gången

...spola av skydd och boots efter ridningen och ställa dem mot stallväggen och dom torkar!

...en uteritt tidigt på morgonen, dagg på gräset och solen värmer utan att du blir svettig

...putsa utrustningen utomhus och njuta av det
 
...ha en tröja på sig, thats it!

...borsta sommarpälsen ren från lite damm och gräsfläckar

...fundera över huruvida man ska grilla korv eller hamburgare efter träningarna

...rida ut 23:00 och inte ha reflexer överallt

...sitta på gräsmattan och titta på träningar

upd: FALSTERBO!


 
Foto: Li Sjöstrand

Hoppning

Igår hoppade vi lite i ridhuset. Det var otroligt nyttigt och jag tar allt från början precis som vi brukar göra här. :)
När Molle och jag hoppar så lägger han automatiskt in lite lattjolajban-humör, vilket jag absolut uppmuntrar, det gör mig inget att han bockar och busar lite efter första små skutten, men han är faktiskt lite smart för han vill gärna försöka dra sig lång och långsam när vi hoppar. Han vill rusa på, men inte ha den här elastiken i kroppen. Det märkte jag inte minst förra gången vi hopptränade för Anna när han skulle korta ihop sig och det fanns bara två växlar: ös på eller skritt. Så jag måste även i hoppningen sätta mycket tryck i honom, ha honom framför mig men där måste han svara på halvhalten och korta ihop sprången och kroppen men behålla drivet. Det är det som är det svåra i all ridning. 

När jag hoppar så har jag Annas ord i mitt huvud, jag tänker att jag måste samla kraft i Molle, jag driver fram, lösgjör genom svängar och samlar kraften genom halvhalter men benen måste vara på om han går bakom skänkeln så att säga. Men jag började med att trava bommar på volt, det fungerade bra åt bägge håll, jag gick olika långt ut på bommen för att gå både långa och korta snabbare steg. Sedan skulle jag hoppa bom - sockerbit - bom på volt och för självförtroendets skull började jag i höger varv och det gjorde han bra, jag krävde inte så mycket böjning utan han fick klura ut sina ben lite som han ville, bara krav att han skulle vara rund för inner och behålla samma galopp.

I vänster var det som att jag satt på en annan häst. Han kastade sig in på innerskänkeln och ville bli helt rak i vänstersidan när jag ridit över första bommen. Efter ett par gånger när han inte tog korrigering (jag lade fram innerskänkeln och fick knacka till åt han) så gjorde jag halt när jag kom ut till väggen och så flyttade jag honom i sidled undan vänsterskänkeln med huvudet mot väggen. Inte argt eller hastigt, faktiskt var det väldigt lösgjörande för han fick lov att gå undan. Efter det var han fin ett varv sedan provade han igen varav jag gjorde samma sak och flyttade honom. Sen gick han bra igen 2 varv och då nöjde vi oss. Det var otroligt nyttigt och upphöjda bommar i galopp kommer ge oss så mycket i vårat svaga varv. 

Sedan hoppade jag bom - räcke - bom från bägge håll och lade in en oxer på en åttvolt som jag rullade på i olika tempon och galopp, där jag lösgjorde och släppte ner nacken emellan för att hitta avspändhet. När jag var nöjd med hoppningen kände jag lite på traven som var fin och framåt och galoppen där jag bara lekte lite med samlingen på volt, vände några språng men inte alltför samlat. Han var duktig! :)

  
 

Fokus på ryttaren

Idag blev det ett faktiskt bra pass på egen hand, lite lugnt. Jag började som igår med markträning. Det känns som att vi hade mycket mer fokus av varandra idag och Molle hade förstått "övningarna" helt och hållet och vi kunde avancera. Efter det hoppade jag upp och idag var fokus på mig. Jag var superdupernoga med att inte fastna i handen utan att verkligen vara följsam och inte bli kvar i en halvhalt eller råka hålla balansen i tygeln en minsta millimeter. Jag tog efter lite framridning av mina stigläder och övade vidare. Mycket trav, tempoväxla och göra honom kvick utan att hålla i mig i tyglarna. Ni förstår, hoppas jag, att jag förklarar och skriver med större ord, för att min text ska bli igenkännlig och för att man ska få en bild framför sig. Även om den innebär att ni kanske ser mig typ hänga i bettet på Molle så hoppas jag ni förstår att det handlar om att fastna i handen en millisekund för länge, och jag vill verkligen träna för att få bort det helt och hållet. Allt som krävs är benhård självdisciplin och timmar, timmar, timmar i sadeln. 

När jag fick över halvhalterna till magen så upptäckte jag nästa problem: när jag tar emot stötarna med magmusklerna så spänner jag vaden om Molles mage istället. Jag måste där kunna skilja på min mellandel och nederdel av kroppen, och låta dem jobba både isär och ihop. Riktigt hjärn-gympa-pass idag, perfekt när Molle inte behöver maxa sig något alls utan jag får maxa min ridning helt och hållet. Så roligt också när han såklart svarar med att vara jättefin och mjuk när jag inte småfuskar. Ridning kräver sån total fokus!

I galoppen kollade jag av tempoväxlingar i en lugnare galopp, underlaget håller inte för någon racing hehe! Men efter lite check så kollade jag av min kroppskontroll även här och bara samlade, tog bak min ytteraxel och vände honom. Och hästen svarar med att ta några piruettsprång, där jag litade på honom och var stark i sätet vilket tillät honom att sätta sig och komma upp. Mycket roligt. Såklart inte något slutresultat men ett kul steg i rätt riktning. Stor guldstjärna till min läromästare Molle, vi lär oss allting tillsammans.

 

Word



Det är väldigt enkelt att bara sitta vackert på en välriden häst,
men det är inte lika enkelt att få en häst välriden genom att bara sitta vackert.

By Cornelia Rylen.


 
 

Tandläkare och kommunikation

Vår veterinär var på besök igår och gjorde bland annat tänderna på ett par hästar, Molle fick sin årliga raspning. Dock lite försent för han hade fått vassa hakar men det hade som tur var inte blivit något allvarligt av det. Jag försökte få till det i december men då fanns ingen tid men nu vet vi att det är rätt precis att han måste kollas med ett års mellanrum. Skönt att veta att allt ser bra ut och checkat så man kan köra på ett år till. 

Idag skippade vi bettet helt och körde markträning i grimma. Jag jobbade lite med longering men mest med kommunikation faktiskt. Lite övningar och nya sätt att kommunicera med varandra. Kändes riktigt bra och han fick jobba med huvudet och såg allt lite trött ut när vi var klara. Man vill hinna med mer sånt här men jag prioriterar oftast ridningen när man kommer efter 10 timmar på jobbet. Men det är kul att vi får till det emellanåt åtminstone. 

 

Onsdagsinspiration

Här kommer lite inspiration till er! Ett mycket inspirerande ekipage på det sättet att det inte är något flashigt wow-ekipage, men som utvecklas under filmernas gång och som jag känner igen mig i, syns att hästen har varit trippig och här visar dem faktiskt ganska så exakt hur vi har jobbat med Molle också, i hur man eleverar traven. Hur alla steg måste finnas på plats innan man går vidare, och faktiskt så är filmen "mer äkta" för den visar när hon ber om för mycket då stannar hästen, och dem situationerna uppkommer faktiskt för alla, och det är bra att det är realistiskt och visar vad hon (Debbie McDonald) väljer att prioritera i dem lägena.








Träning

Igår red jag träning för Emma. Vi tittade först av travkvaliten lite, och jobbade fortsatt på att han skulle vara kvick. Det är jag som måste lära mig, hur jag ska göra. För han gör det jag säger åt han att göra. Och igår så liksom skänklade jag på, sedan blev jag kvar i handen då håller han också kvar, så höjer jag handen då höjer han formen så blir det så mycket att ta reda på istället för att bara göra rätt från början. Det tog säkert 20 minuter innan jag kom på tekniken och då kom skänkelhjälpen, följt av halvhalten och se till att ge eftergift så att han kunde svara på eftergiften och så lägre hand för att bjuda in till lägre form. Och då helt plötsligt så går det som en cirkel där hjälperna avlöser varandra och Molle kan bära upp sig över ryggen. Och ju starkare han blir i detta, desto mer går det av sig självt och så småningom kan jag bara sitta där och styra och han vet och kan göra det jag ber om. Längtar! Fastän resan är det roligaste så längtar man ju till alla gånger då man tänker tillbaka och säger: oj kommer du ihåg hur det här såg ut när vi började med de? :P

När vi rider detta så försöker vi få honom kvick i en mindre trav, men växlar med lite större steg emellanåt för att se att den mjuka känslan följer med. Efter detta så kollade vi av linjerna ur C2:an och Molle ville först inte riktigt följa med innertygeln så vi red öppna - volt - öppna - volt för att dels ha honom kvick i skolorna (där jag lärt honom att vara långsam för det var så jag hittade hiss-knappen) men också för att få honom att ärligt följa med utan att hänga sig på sin innersida själv. Det är så stor skillnad att rida en öppna där dem klättrar och lyfter sina bogar, än när dem bara går på fler spår och hänger lite mot innerbenet eller till ochmed när man får lov att ta bak innerskänkeln för att hålla dem kvar. Jag vet, för jag red öppna så när vi började hihi! Men numera kan öppnorna faktiskt bli riktigt bra, och vi har fått 7:or hittills på dem på MSVB nivå men nog ska vi kunna höja lite till...

Slutorna var faktiskt idag så bra dem kan vara just nu, sluta längs spåret är en av mina största svagheter, men idag kände jag hur jag förmådde mig forma honom fram utan att tappa eftergiften för innersidan. Jag har liksom fuskat och trängt innerhanden mot mankammen för att han har gått emot innerskänkeln lite, men idag kunde jag vara "lös" i innerhanden och rida slutan med ytterhjälperna och runda för benet. Äntligen, mycket att jobba på därifrån innan dem är godkända men klar förbättring.

Avslutade med att rida serpentinbågarna i galopp där bytet ligger från förvänd. Vi gör enkla bytena så mycket bättre nuförtiden, nu när jag rätar upp mig så samlar han sig och väntar, det finns styrka där nu. Känns som jag kan göra enkla bytena bättre än flygande byten just nu, tänk hur det kan vända snabbt?


Joggat i ridhuset

Åh jag är så nöjd att jag hade en bra plan för dagens ridpass och höll mig till den, och uppnådde det jag tänkte. Ett joggingpass med bara grunder, grunder, grunder. Sidorna på plats? Kvicka bakben? Mjuk i kontakten? Kontroll på formen? Kändes så bra när jag blev lite klokare på både formen och tempot igen. Vi är ju lite mitt uppe i en ny och stor förändring för oss där Molle både rör sig annorlunda och vi lär oss nya saker som är lite svårare och kräver lagom träning för att både stärka och befästa. Vi lär ju hålla på bra många år tillsammans, jag och Molle, med tanke på allt man ska lära sig behärska! :)

Ibland lär man sig mest när man bara sitter och påtar lite på egen hand, det är då poletterna trillar ner. Jag orkar faktiskt inte gå in på dagens pass idag men jag är så glad för min lilla häst, tänkte jag lägger upp en filmsnutt imorgon kanske. Godnatt! :)

 
Idag var jag kokande varm när jag red, bara -14 och sockor
ovanpå ridstövlarna samt ridkjol, men den blev nästan för varm. :)
 

Ännu en solig vinterdag

Mamma följde med mig ut och pulsade i snön för att fota lite nya vinterbilder. Tyvärr är underlaget förjäkla dåligt, det är jättebra att variera underlaget men jag rider inte på åkern mer än ett par minuter, iochmed att vi inte har fått någon plusgrad alls sen snön kom så har det inte blivit något riktigt fäste. Tacka vet jag ridhuset! (hehe)
Jag orkade inte redigera eller klippa något i bilderna så dem är lite små och man ser väl mest siluetten av oss men här kommer lite nya bilder åtminstone. Han kämpar och kämpar min Molle, tar i så han spricker ibland. Svårt att få honom att bli lagom alla gånger.













 

Svinkall träning

Igår var det sådär superkallt och ganska hög luftfuktighet ute, inte alls lätt att veta hur man bör träna. Molle fick gå i hagen ett par timmar på förmiddagen, sedan släppte jag ut dem en sväng igen när graderna stigit till -21 och då longerade jag Molle lite lätt på ridbanan. Sen fick dem gå in igen. Dem fick gå in för att stallet inte ska frysa, dessutom står dem bara stilla i sina hagar så det kvittar faktiskt en sån här dag tycker jag, att dem står stilla inomhus istället. Var tillbaka på kvällen och promenerade då med honom i 20 minuter på hårt underlag, så bra för blodcirkulationen. Jag har köpt begagnade BoT paddar som jag ska ha till såna här dagar, eller dagen efter lite extra tuffa pass. 

Idag var det träningar med utvecklingsteamet då det skulle vara mildare med "bara" -13 grader men det stämde inte alls. När vi kom till ridhuset var det -25 grader och jag red ändå i mina ridstövlar, med sockar utanpå men jag lovar er, jag ska aldrig mer utsätta mig för det. Smärtan när blodet kom tillbaka i tårna efteråt var det värsta jag har varit med om. Lovar att barnafödande kommer kännas lätt efter detta! :P
Vädret till trots, så var Molle jättefin och lyssnade så lydigt. Redan i skritten från början var han med och jag hade bakbenen med mig från start. Flyttade i skänkelvikning på en slarvig åttvolt, så att jag liksom på dem öppna delarna sladdade lite med baken med störst fokus på att fånga upp ytterbog och låta bakbenen korsa varandra utanför spåret. Samtidigt som jag ledde lite långsammare tag med innertygeln för att verkligen hitta en lägre nacke och avslappning. 

Sedan tillät jag honom inte att vara vräkig, utan redan från starta trampa in bakbenen och komma under sig. Galoppen kändes fantastisk från start, lösgjorde med öppnor och förvända öppnor. Vi började träningen med att kolla linjerna i B4:an, vi fick också ändra och rida baklänges och lura Molle lite för han lär sig så snabbt så han vill visa hur duktig han är och göra själv. Efter mycket galopp och jobb med bytena för jag måste lära mig att byta till höger galopp utan att ställa om till höger, så tog vi lite trav. Där började vi med att göra övergångarna skritt-trav genom att trampa igång traven och likadant i avsaktningen. Det har han lärt sig, blivit starkare. Sedan tittade vi några växlar framåt och sedan red jag långa diagonaler i samlad trav med trampsteg på mitten, innan vi avslutade med att rida längningar där vi för första gången fick till det i den lugna traven. Men det är så mycket mer jobb med dem kvar innan det är bra. Men jag har en plan för första tävlingsstarten, där jag inte tänker maxa dem utan verkligen jobba med att behålla kvaliten.

 
Efter träningen hade vi träff hos Emma med prat, målsättningar, lite presentation av nya medlemmar och så tävlingssnack. Och fika! :) Mysigt.

Programträning

  

I onsdags var vi till ridhuset efter en vecka hemma på snö och grusvägar. Molle kändes jättefin i galoppen fastän vi inte galopperat mer än fräst över en åker. Jag började dock med traven då jag känner mig trygg i den numera. Jag kan redan från början kolla av att han tar skänkeln rätt, att bakbenen drivs in under magen utan att farten ökar. Där måste jag träna på att vara så snabb att inte råka bli hängandes i tygeln utan att parera av för att behålla den låga nacken. Så fort jag rider tempoväxlingar och han inte riktigt tar den som planerat så får jag vara mer konsekvent och då provar han att "springa" istället men då får jag vara systematisk och ta tillbaka till den lugna traven och göra om, då brukar han svara med att faktiskt tempoväxla och då är det klapp och vara still som gäller. Nu gäller bara att träna träna träna för att få honom stark och elastisk i detta, så att jag när som helst kan lägga an skänkeln och han växer men med samma runda känsla i handen (att han håller ihop kroppen och är med över ryggen alltså), att han orkar så att man kan rida i samma form. Just nu tar han i så mycket så han vill också höja nacken, men det kommer med mer träning. Då får man be om några färre steg bara. En helt ny värld har öppnat sig sen han började bära sig i traven, åren innan har vi fått göra allt på ett annorlunda sätt för att han ska hitta traven ens. Såklart backar vi tillbaka när han faller tillbaka i mönster, men det känns så roligt och posititivt att vi kan träna som vi gör nu.

Började galoppen med att kolla av lite öppnor men tyckte inte jag kom till ridning riktigt så jag valde att rida förvänd galopp där jag fick det lättare att komma ner i sadeln och styra framdelen. Han kändes framme och fin i handen, och jag testade efter lite tempoväxlingar här (som han gör lättare än traven) så samlade jag på volt och bara satt still, skänkeln hängandes ner på sidan. Och det var som om en polett trillade ner, han kunde galoppera med känslan av att galoppera på stället, utan att häva sig inåt. Och ifrån det läget, kan man börja vända på riktigt. Men jag ska hitta den fler gånger innan jag vänder i något som ska likna en piruett. För nu kunde fronten komma upp utan att han slutade "gå". Kollade av enkla byten, han gjorde 3 klockrena på en diagonal, så lugn och fin! Gjorde sedan andra diagonalen med 3 byten, räknade inte (för det kan jag typ inte) emellan men blev 3 byten med 6 och 4 språng emellan. Gjorde dem när han kändes med och hade galoppen ihop.

Kollade igenom MSVB:4 och jäklar, vad svårt det är. För att han ska vara fin inne på tävlingsbanan krävs ju att han är j ä t  t e f i n hemma och vi har mycket att jobba på med kvickheten. Nu har vi ju använt oss av öppna och sluta för att hitta det långsamma i Molles takt, och nu försöker jag lära honom att vara kvick ifrån det långsamma. Han måste gå upp och ner snabbare utan att springa. Rakt fram och i 10m volter går det bättre, men i skolorna är det så mycket svårare. Och det är svårt att rida ett hörn bra när t ex slutan på medellinjen har varit långsam, där är det lydnaden som går in och han måste ta halvhalterna rätt = pumpa energi, inte ta bort den. 

Galoppen är sjukt nog mycket lättare, där är han aktiv på ett annat sätt. Där kan jag istället leta efter en långsammare känsla för att ge ett maffigare intryck, och sätta lite tryck inför bytena. Han gjorde rena byten genom hela programmet, dock var min väg till ett av bytena på kortsidan lite hastig, men det hinner vi träna på.

Sjukt roligt att iallafall få träna på dessa program. :)



Alternativ

Vilken hjälm och vilken frack skulle ni välja?

 






Vilodag

Idag har jag mått lite konstigt under hela dagen, lite illamående och klen på jobbet. Så jag får ändra om i planeringen, vila Molle och ta en kväll i soffan med lite lugn och ro. Jag hade tänkt vara i ridhuset efter kl åtta när det blivit ledigt men det gör inte alltför mycket att ta det imorgon istället. Har smått panik över att jag inte jobbat galopp på en vecka ungefär, då vi snart tävlar och galoppen måste underhållas. Men jag är däremot gladare att jag lyckats lösgjöra honom i traven desto bättre, och det ena gynnar ju det andra så jag tror faktiskt att han kommer kännas mer ihop även i galoppen. Vi hinner göra 100 enkla byten innan tävlingen så det är ingen fara, det brukar göra susen för galoppkvaliten. 

Första tävlingen måste vi ändå ta med en nypa salt, jag vet att han kan vara lite överallt och flyga runt men jag ska rida där med inställningen att han kommer vara lugn och perfekt i temperamentet. För inställningen är ju åtminstone halva grejen eller hur haha? Jag spår att vi kommer börja göra fler "felfria" ritter och istället få jobba med flytet och kvaliten i år. Tidigare år har han varit lite känslig och spänd så vi har haft för många missar, men nu tror jag han är lydigare och då kommer vi få jobba med att höja kvaliten, och därmed ökar vi känsligheten igen. Det är en trappa, det är inte meningen att vi ska göra allt 100% i MSVB men det är riktigt bra program för det börjar hända saker hela tiden. Förbereder oss jättebra inför våra drömmål. Blir kul att se hur många protokoll vi får i år med "hastigt" som kommentar! :P

Molle, numera sengångare. :D

Träning ute

Igår red vi ut jag och Molle. Han är så fantastisk, sprudlar av energi och vill busa och ha roligt. Skrittade ner till sjön (vår vanliga rundtur) och travade upp i skogen, var lite plogat/oplogat om vartannat så han fick lite variation. Han ville gärna trava stort och rund idag så jag fokuserade på att sänka halsen och jag gjorde så att jag greppa tag i mankammen med tyglarna och så red jag tills han inte kröp upp längre utan kom fram till handen. Det är bara att fortsätta jobba på med det, om några år sitter det. Gjorde mycket övergångar och tempoväxlingar, tills han verkligen var framme hela tiden. Vi jobbade runt på våra stigar och vägar ute på byn, och jag gav mig inte förräns detaljerna var slipade på. T ex när jag skrittar på vägen och samlar skritten så vill han lite i smyg vingla fram och tillbaka, därifrån ska vi kunna göra övergång till trav eller galopp och då ska ju bakbenen vara på plats. Red massor med öppnor och slutor rakt fram och då började jag med att rida öppna och utan att ändra ställningen tog jag med mig rumpan in. Viktigt för oss är att han trycker på lite i slutorna för där vill han bromsa självmant, det är ju en samlande rörelse vilket gör att jag vill rida den mer framåt för att utveckla den. Nu är ju framåt för oss inte längre bara spring-spring utan han utvecklar ju gången ytterligare nu när han faktiskt sätter in bakbenen längre in under magen. 

Att variera skolorna på rakt spår är så fruktansvärt underskattat, jävlar vad han rör sig sen med ryggen. Jag kunde inte sitta ner och fick rida lätt! Tänk om ni sett mig haha. Han frustar och blir rundare och kontakten blir så fin. Jobbade på lite och red sedan tiometersvolter och halvcirklar och här hittar vi ännu mer knappar. Det är så roligt att rida, red över en timme! Blir ju så när vi skrittar så mycket också. 

Har ni sett nåt så gulligt? Det syns vem som är Molle kan man säga. 


 
 
 
 
 

Film



Från förra veckan, lite fintrav i kylan och den lilla snön som då hade kommit.


Tre ridpass

I fredags blev det ett pass på ridbanan där jag red igenom travdelarna i MSVB:4an. Det är mycket som ska sitta samtidigt och det måste också vara bra kvalite, i allt man gör. Får jag inte till öppnan så får jag verkligen inte till halvcirkeln och då försvinner slutan också. Och allt börjar i hörnpasseringen. Haha! Men har verkligen hittat mer böjning i honom och det är så jobbigt såklart att bära upp sig och böja sig och samla sig på samma gång. Övar massor med tempoväxlingar och verkligen våga rida schwungtraven och tempoväxla i och ur den. Så att hans springtrav helt och hållet försvinner såsmåningom, när vi tempoväxlar framåt ska takten vara lika men han ska ta för sig större framåt, och likadant tillbaka. Tänk att min hastiga, snabba häst har blivit långsam? Så roligt att vara med om denna resa och allt vad det innebär. Det går upp och det går ner helt enkelt.

På lördagen red vi ut i kolsvart mörker, ner till sjön, han var så pigg och framåt! Travade upp och ner för en backe och avslutade med galopp på en åker. Sedan red vi lite tramp-övergångar mellan skritt och trav, samt skrittjobb där jag hittade samlade skritten där jag som ryttare fortfarande kunde vara avslappnad och rida, och kontrollera skrittempot i "magen" bara. Han var väldigt lydig.

Idag red vi på banan i all snö som har vräkt ner! Joggade lång och låg, bara avslappning, tempoväxlingar med lång hals men bibehållet stöd, det tränar vi på jämt. I joggingen vill jag stretcha ut musklerna på honom, samt använda mig av t ex skänkelvikningar på volt för att verkligen få inre bakbenet att komma under och magmuskulaturen lyfter liksom upp ryggen då. Och allt i ett lägre tempo, så vi hinner med. Lite segt, men utan att svara segt om ni förstår vad jag menar. Jag växlar mellan skänkelvikning och sluta på volten, jättebra att ha ett böjt spår då man verkligen känner om hästen försvinner iväg någonstans och bra att träna utan väggarna som hjälp. Vi har jobbat hela vintern i en lägre form och det har verkligen gett resultat då vi tidigare i veckan kunde ta upp formen och han har varit mjuk och fin. Men med Molle som gärna vill trycka upp nacken jobbar vi alltid med att släppa ner den, och få han rundare för att sedan i den högre formen behålla rundheten och mjukheten. 

 
Lång, lägre form -  Hög, "kortare" form
 
 

-22

Idag var det lite för "hostig" kyla för min del att vara ute och träna i. Och jag ville ge Molle en dag off. Han ville dock ut och göra något men ibland är det bättre att vila helt. När Molle vilar brukar jag sköta honom precis som alltid gör varje dag ändå. Jag ryktar, alltid. Med ryktborste alltså, haha, på riktiga sättet. Många är så snabba och borstar av hästarna men jag tycker den tiden är så viktig, då umgås vi och han får både massage och blodgenomströmning, så glänser han så fint också. Jag gillar att ha en välryktad häst, det både ser och ger välmående hos honom. Jag sköter hovarna och oljar dessa, och ofta får han massage över hela kroppen. Nu är det väl egentligen mest för hans välbefinnande, jag tror inte att jag med min "styrka" kan massera ut eventuella knutor eller liknande, men han älskar det och då gör jag det. Jag gör allt för att han ska känna sig som en kung. 

Utöver hans skötsel så är det så mycket mer man hinner med en dag när man vilar från träning. Foder ska handlas, bäras runt, packas, iordningställas. Putsa grejer, plocka undan täcken. Sånt man inte hinner med nu när man inte direkt spenderar varenda lediga minut i stallet (som jag annars gör på sommaren haha).

 

Just idag längtar jag dock till våren... Sommarpäls och kortärmat. 

Repetition

Idag red jag först en häst i ridhuset, det var såå kallt och jag hade redan bestämt mig för att rida hemma med Molle, och tur var det. Var mycket varmare att rida utomhus, och med ländtäcke, ridkjol och jacka+halsduk så gick det så bra. Molle var grymt fin idag, han var framme för skänkeln mycket mycket mer, tog i med sina bakben och då följer en mjuk fin mun med på köpet. Jag kunde sitta stilla och bara rida små tempoväxlingar, gjorde inte i närheten av dem växlingarna från igår då han som jag skrev måste stärkas i stegen före först. Men han var grymt fin och elastisk, jag är så stolt över oss båda. Det kommer alltid, alltid, alltid tillbaka till om hästen är framme för dina hjälper. Det ska jag aldrig glömma igen. ;)

Var -19 när vi red men faktiskt så kändes det inte så kallt när vi var igång, och tur att vi hade varmt stall att gå in i igen direkt efteråt. 

Min fina kille. :) Fotograferad av Li Sjöstrand.

Träning för Jeanna


Molle var spänd från start. Han har en grej som "vi gör", han går och vill bajsa men han bajsar aldrig. Och då lyfter han svansen och signalerar men sen kommer han aldrig till skott. Under den tiden så har jag börjat typ vänta ut han, och när han inte går fram för skänkeln så tänker jag liksom "aa nu ska han stanna å bajsa". Sen har han satt det i system, och så rider jag med tanken att han är spänd över ryggen och vi kommer aldrig till skott.

Och så var det idag! Och faktiskt så är jag glad för det. För då fick jag hjälp att v e r k l i g e n ta igenom detta problem! Om allt hade varit "bra" och som vanligt så hade jag kanske inte fått samma hjälp/verktyg. Började med att jobba traven, och eftersom Jeanna inte visste ett dugg hur han hade travat förut så ville hon se till att han verkligen gick fram för skänkeln ordentligt från den här långsamma traven som vi har hittat. Molle spänd = svarar inte ett dugg. Använder det för att stänga av mig och slippa undan att stoppa in bakbenen. Men vi kämpade på, men när han inte trycker på för egen maskin så går mina ben hela tiden. Jag måste bli bättre på att skänkla sedan släppa benen och avvakta. Vi växlade från den långsamma traven där Jeanna ville att han skulle ta större steg och bli kvickare ifrån det. Men när han går fram från den långsamma traven så tappar han hela sin trav, han är inte där ännu. Men ibland är det bra att utmanas, jag menar det kunde ju inte Jeanna veta. Så hon höjde liksom nivån 3 snäpp från där vi är och jobbar. Han försökte smita undan genom att ta till galopp och skutt, och var skitdryg ett tag. Men vi fick till det, och kunde jobba fram och tillbaka på fyrkanten. Han var så trutig i början men började släppa till lite mer och mer.

Jag berättade sedan att han travat så hastigt och trippigt tidigare, samt lärde sig det långsamma för bara några veckor sedan och inte har hunnit bli stark i det, så vi lämnade traven där. Nu har vi iaf kvitto på att vi jobbar rätt med traven hemma, men vi har inte utmanat det riktigt såhär långt. Men vi fick se att trava, det kan han minsann göra. När han satte in bakbenen som värst var hela fronten i luften. Shit. Kul att veta att vi jobbar gångarterna på samma sätt. När han tar i mera sen, ska vi jobba skolor i den traven. Men det är ett tag kvar. ;)

I galoppen gjorde vi samma sak. När han är såhär spänd så förklarade jag att han känns som en kaviartub som man klämt ihop på mitten. En klump fram och en klump bak och så inget på mitten som man kan skänkla på. Han ignorerar mig, blockerar mig. Men vi fick bara ta igenom det på samma sätt, galoppera långsamt och släppa benen, sedan be om mer aktivitet och vara konsekvent med skänkelhjälpen. Igen, det är något han sätter i system för att komma undan. För helt plötsligt när han är tvungen att lyssna på skänkeln så slutar han vara mötesskygg och rädd för annat i ridhuset. Tänka sig! ;) Gjorde några byten, men vi missförstod varann lite i början då jag inte kunde ha headsetet utan Jeanna fick skrika på mig, och då hörde jag inget. Men vi kollade bara av att jag kunde laborera med galoppen, långsammare emellanåt och aktivera den bara inför bytena. Han ska ju lära sig att gå med mer energi i den långsamma galoppen. Avslutade med några galoppslutor och vi krävde inte så mkt mer för han var så trött då. 

Egentligen är det samma saker som jag gör för Emma, men det kan vara bra att åka iväg till en sån duktig ryttare med så mycket erfarenhet av olika hästar för att kolla av hur mycket vi kan kräva. Jag menar, jag är alldeles för snäll mot Molle! Måste vara tio gånger så konsekvent annars kommer jag ha kvar detta problem med spändheten. För jag vet nu att det inte alltid är på riktigt. Han är ju smart, och försöker ibland att smita undan. Kul att Jeanna trodde det skulle bli riktigt bra med Molle också. Jag såg ju när han tog galopp där när vi tränade traven att ja jävlar, visst kan han galoppera med fronten uppe. Ska tänka på det när jag rider min piruettgalopp sen. Imorgon känns han nog jättefin! Vi ska fortsätta stärka traven genom att göra honom kvick i det långsamma som vi gör hemma, men då och då utmana och kräva mer genom det jobbet vi gjorde idag. Vi ska bara passera alla steg i rätt ordning. Kul och fick mycket tankar med mig hem. Tack Emma och Anna som följde med och hjälpte till, guld guld guld!


Härlig känsla

Idag kollade Emma på mig och Molle i ridhuset. Hon satte spiken på huvudet, jag måste rida in bakbenen på hästen så han får kraft. Jag är inte längre i det stadiet där jag kan rida runt och gasa lite för det är den enda växel vi har för att få lite fart på maskineriet. Hon föreslog att jag värmer upp traven (efter framjoggning) genom tempoväxlingar i det som jag kallar "samlade" traven. Det är helt enkelt hans nya trav, och jag ska rida i den och tempoväxla i den. Och när jag hade tempoväxlat lite fram och tillbaka så sa hon bara: kolla 3 växlar framåt och Molle bara växte fram med kvicka bakben! Kändes fantastiskt. Så vi avslutade traven direkt efter bara dem minuterna. Vi gjorde samma jobb i galoppen, också bara några minuter, och jobbade med att från samlingen kunna driva fram precis i rätt ögonblick för att få fronten att lyfta mer, det är millimetrar det handlar om, hundradels sekunder att hitta rätt tajming. Känns iaf jättebra inför träningen imorgon! 

 

Långdragen söndag

Idag blev det en uteritt i snön med Emma och Federation! Molle var en lugn farbror när Federation började busa men när vi kortade tyglarna och skulle trava och galoppera skulle han visa sina konster = började byta i serier fram på stigen! Åh härliga häst, det var hans sätt att "busa" idag, fint på tygeln och stor gest. Ingen ide att rätta honom när han visar sån glädje!

 
Har ridit lite i ridhuset också, blev en rätt långdragen förmiddag och kall blev jag mellan hästarna, hela kroppen tog mer stryk än vad jag trodde så nu har jag sovit ett par timmar i soffan. Haha hatar att somna på eftermiddagen! Men bara ladda om för morgondagen. 

Lugnare dagar

Igår blev det ett lugnt pass på banan hemma i snön, var OK underlag men inte för mer än skritt och lite trav. Red långa skänkelvikningar och han travade så fint så. Mycket skrittjobb som han tycker är pest och pina när vi är på en ridbana, men det måste göras ändå, bra sätt att lösgjöra bogar och över ryggen. Idag var vi till ridhuset tidigt på morgonen och red, han är mellan hjälperna, fin i munnen och lyssnar men han kändes faktiskt lite matt. Så jag lyssnar på honom och låter han ta det lite lugnt nu, det är så otroligt mycket som har skett på så kort tid, han lär sig nya saker hela tiden och han känns superfin i kroppen, jag longerade lite idag också och han är jättefin, men jag tror att allting måste landa lite i huvudet på honom. 

Han får ta det lugnare och longeras imorgon och ridas på måndagen, sedan tränar vi Jeanna på tisdag för det är planerat sedan länge. Sen även om han känns "bra" så får han ta en lugnare vecka med lite longering och skogsturer istället så han hinner smälta allt som vi lärt oss i vinter. Jag masserade honom igår och nu börjar han förstå det här med att det är skönt att få massage och bli uppmjukad. Förut kunde jag inte ta ut någon massör för han är så skeptisk till folk så när någon ny kommer så är han ju rädd för den, och stirrar man tillräckligt länge på ett av hans ben, då kan han lyfta det och undra om han har ont där! Tack och lov har det blivit tusen gånger bättre med hans folkskygghet, det är nog tack vare att vi flyttade till ett mindre stall där han känner igen sina rutiner och dem som sköter om honom. 

 



Hjälptygel

Ett känsligt ämne. Jag har egentligen inte något emot hjälptyglar, och tycker att man ska använda det i just dem fallen man kanske behöver h j ä l p. Men jag tycker inte att man ska använda dem som ett dagligt verktyg för att få resultat för dagen, eller för att "slippa" 10 min extra jobb eller vad det kan vara. Många använder graman i fel situtation pga okunskap, och då kan jag tycka det är konstigt när alla säger att rida hästen på tygeln börjar i bakkärran och varför ska man då stoppa på en graman fram, det kan ju kännas lite paradoxalt. Och som nybörjare, är det bättre att lära sig att sätta på en hjälptygel än att faktiskt lära sig att man kan ta i hästens mun, men såklart få lära sig att hästen svarar först när du ger eftergiften?

Jag vet inte hur det är med era hästar, men om jag hade varit duktigare när jag red in Molle så hade jag nog kunnat göra ett bättre jobb med kontakten redan från början. Molle har alltid varit känslig och fin i munnen, men jag visste inte då hur jag ville ha honom för jag visste inte bättre än jag gjorde. När jag rider så "pratar" vi hela tiden, och jobbar fram/tillbaka och försöker vara snabb att lätta av och ta ny halvhalt, för att vi ska ha en bra kommunikation. Det finns hästar som "går på tygeln" från att du tar tygeln utan att ens behöver krama i den, och det finns också hästar som bär bettet själv där ryttaren tillochmed glappar i tygeln och kanske inte kommer fram med sina tygelhjälper för hästen har kontroll över bettet.

När då min häst kanske spänner till i nacken och vill trycka sig uppåt, så är min tanke att jag måste bli ännu duktigare att ligga steget före, hinna rida honom avspänd i nacken innan han blir det, kanske hinna ställa ut lite lite och sen tillbaka eller vad det kan vara. Om jag varje gång då får öva på att bli kvickare att lätta av eller kvickare i min hjälpgivning så blir det ju bättre för varje träningspass. Det är här väldigt många kanske sätter på en graman, för "hästen drar upp huvudet i bytena" eller den kanske spänner upp överlinjen när du ska träna upp mer gångart hos hästen. Min naturliga tanke är då att man "rider" igenom detta, och får kanske jobba några månader extra men efter det så har man lärt sig något och antagligen blivit skickligare av det. 

Jag tycker man ska använda hjälptygeln om det är en lösning när det kan uppstå farliga situationer utan den. Om man ska rida på hästar där det uppstår sådana situationer är en annan femma, men ni förstår vad jag menar. När jag ser gång på gång hur stora stall och många proffs (samt många hobbyutövare) sitter med gramaner och kandar och rider fram gångarter och sätter tryck ifrån det, så känner jag ingenting för det. Det är ju en genväg. Min häst kanske spänner upp nacken för det är något nytt och något han inte riktigt kan ännu, det betyder att jag låter det ta längre tid och han får stärka sig i det steg för steg, det måste inte sitta från första början.

Men nu ska jag säga något som kanske låter illa: men jag förstår ju att det "måste" gå fortare för försäljningsstall att hästarna ska utvecklas blixtsnabbt och då är det quickfix, men jag skulle inte välja den vägen för jag har inte häst på det sättet, och tycker inte om den inställningen. Sen kanske många använder graman för man är rädd för känslan att det känns "dåligt" när man rider, och då är det lättare att sätta på gramanen och hästen kanske lyder den bättre än tygeln och då känns det bra varje dag. Men hur gör man när man måste ta av gramanen och situationen smyger sig på igen?

Så när Molle spänner till när vi introducerar något nytt, då oroar jag mig inte för jag vet att det är så han gör, då tar man det lugnt, backar nåt steg och slipar grunderna, för att sedan ha stärkt honom mer och då kommer han utföra det nya utan problem. Jag är stolt att jag inte tagit till graman eller hjälptygel för att få vardagsjobbet att fungera, det kanske inte har varit lätt och jag har gjort fel många gånger, men jag är ändå glad att jag lärt mig så mycket på det.

Jag dömer ingen annan som rider med graman/hjälptyglar. :) Har som sagt full förståelse för att det finns situationer där det behövs, och jag gissar att alla siktar på att kunna ha kommunikation utan hjälptyglar på längre sikt. 



Har ni några tankar om hjälptyglar? :) När behövs de?

RSS 2.0