Galoppintervaller

Idag har alla hästarna varit ett snäpp finare! :)

Molle fick gå ett "kort" pass idag, för när jag kortade tygeln och travade fram kändes han så loss och fin, en perfekt dag att gå vidare till att göra saker men jag bestämde mig för att låta det hållas där med den känslan också, så jag red bara ett kortare pass. Travade fram i 5-6 minuter där jag hade låg handställning = låg form men rund. Han var följsam och framme på bägge tyglarna, kändes ingen skillnad mellan hö och vä varv. Det måste vara till stor del att jag blivit rakare i bäckenet sen kiropraktorn som gör att han blivit jämn, vilken tur Molle har som inte längre har en helt sne pilot.

Tog galopp, han bara var framme i handen, tempoväxlade med alla dimrar, från långsam till kvick och tillbaka till långsam både i korta och långa språng. Eftersom jag red på åkern kan man lätt hamna i stora böjda spår så jag red på ordentligt framåt, sedan lade jag en åtta/tiometersvolt i en mer satt galopp där jag inte lät honom sänka formen utan verkligen kvickade upp bakbenen av vändningen istället för att bli sävlig och långsam. Spåren i snön hjälper till att verkligen rida den storlek på volt jag ville ha, och komma ut på samma ställe där jag längde honom igen. Bra övning, åt bägge håll. Han var så fin och jämn så jag började byta galopp och bytena var spikraka, så jag testade en serie med 4 byten. Att något som känts så långt borta förut kan kännas så enkelt, när allting är på plats. 

Fortsatte jobba sidorna och han känns så kraftfull och stark, jämnare än någonsin och det syns på hela han. Kraft ifrån bakdelen, fin i pälsen, musklerna bara bubblar på honom och han är skitglad. Känns som att jag har hittat till en jämnare träning nu när vi har möjlighet att rida lite på åkern och inte bara stänga in oss i ridhuset denna dåliga vinter. Det ska på lite flås nu så kommer han vara i storform till sommarens tävlingar. Det är många bitar som har fallit på plats och mer ska därtill. Tänk i sommar? Nästa år?! :)
Nu fokuserar vi dock på här och nu, och njuter av att jag har en frisk och glad häst som jag får träna med varje dag.










Film från ridbanan


Från galoppen får vi gratis lösgjordhet med oss, som ni ser i filmsnutten borde jag ha gått tillbaka ett steg där på mitten men gnesar mig igenom det istället. Så bra att filma av den anledningen, nästa gång kanske jag göra några galoppövergångar och får tillbaka det. Mycket att lära!

En solig ledig lördag



En underbar dag! Ledig helg för första gången på väldigt länge, känner att jag verkligen behövde detta. Det blev dock ingen lugn och ro, utan har haft full fart hela dagen som började i ridhuset med ridning av häst nr 1. En travare faktiskt som behöver hjälp att lösgjöras och bli smidigare, mycket roligt faktiskt, dem har fantastiska psyken. Jag jobbar med hästens ägares fru och dem har frågat länge efter en tid att få träning, och idag var första gången. 

Sedan red jag samma ponny som jag red tidigare när vi hade hästbytardag med teamet, skimmelponnyn Daisy. Hon behövde trimmas, ägaren var förkyld och sportlovet väntar. Så jag ska rida henne 3 gånger nu i dagarna. Hon var så fin så.

Sedan trimmade jag lite med Molle på banan hemma = mamma fick träna med nya kameran! Bilderna är helt oredigerade så ni får stå ut med det. Nu har vi hittat lösgjordhet i uppvärmningen igen, känns helt enligt plan. Nu ska bara lösgjordheten följa med upp i samling och högre form, och där måste jag backa tillbaka emellanåt för att behålla samma känsla. Men jag får fler & fler verktyg varje dag, och tackar Molle för en ny chans att bli bättre varje dag. Känns iaf som att han har blivit starkare i den samlade traven, och orkar lite fler steg, men jag måste påminna mig själv om att gå tillbaka ett steg då och då, kanske lägga en volt och lösgjöra lite mer genom att lägga ner formen och låta han tänka lite mer framåt utan samling så han får en "paus".

Avslutade med att rida nya tillridningshästen som kom idag. Roligt. :)






Molle börjar bli musklad nu!










Inspiration

Jag tycker att det är jättekul att skriva på min blogg, gå tillbaka, kika vad vi gjorde för nåt år sedan, vad vi tränade på. Samla fina bilder på oss och dela med mig av det jag får lära mig och utförligt beskriva vad vi tränar på.

Det är väldigt utlämnande och lämnar stort utrymme till att bli bedömd av andra, och många gånger dömd av andra, som läser med sin egen ton och tolkar allt åt ett håll. Men vet ni, det gör ingenting för mig, för det vägs upp av alla som berättar hur inspirerande det är att följa en verklig resa! 

Att kunna inspirera andra är något som ger guldkanten av att blogga. Ni får läsa hur det fungerar i verkligheten, här kommer vi inte alltid fram till målet varje dag, men vi jobbar på att vara bättre än vi var dagen innan. Att jag har en häst som inte ens har förutsättningarna att gå kvalitativ dressyr gör det hela ännu roligare. Och jag märker på dem bloggar jag vet läser här att jag inspirerar er egen träning, för ni skriver med "mina" ord många gånger och tränar på mycket liknande som vi tränar på. Alltså inspirerar vi varandra! Helt fantastiskt, blir jätteglad när jag ser mina interna uttryck på andra ställen. 

Att jag blir tillfrågad att rida andras hästar, det gör mig jätteglad. Älskar att rida nya hästar, svåra, kluriga, lätta, problematiska, det är alltid en ny utmaning. Jag i min tur tackar min fantastiska vän Emma, som lär mig allt hon vet och kan. Hon har en naturlig talang och känsla för det här, och har jobbat arslet av sig hela sitt liv för det. Vi andra (JAG) får jobba på och lyssna, se träningar, ta varje chans att rida och vara ödmjuk inför varje ny häst och hitta alla verktyg till ryggsäcken. Jag brukar säga att den enda dåliga träningen är den som inte blir av!

Så hoppas vi fortsätter inspirera varandra under 2016, jag tänker fortsätta skriva som jag gör. Med fokus, mål och en stor dos glädje.




 
 

 
 
 

Känns som en vinst

Igår red vi träning för Emma. Det var en mycket bra träning! Jag började under uppvärmningen med att rida Molle mer mot högertygeln oavsett vilket varv jag var i. Det handlar om att få jämnt stöd på bägge tyglar, men om han vill vara mer på vänster måste jag sikta mer mot högertygeln tills det att han blivit jämn. Uppvärmingstraven var fortsatt mycket bra, så härligt att kunna börja passet med att runda ordentligt i sidorna och rida lite skänkelvikningar och söka stödet. 

Sedan galopp, där jag red mycket öppnor, förvända öppnor och mest tempoväxlingar för att känna att jag både kunde bromsa och gasa med stödet kvar på högertygeln, kolla att han var framme och undan för skänkeln. Efter uppvärmningen kollade vi traven först, på min inrådan. Då gjorde vi en så viktig upptäckt, ändrade lite saker hos mig i sitsen och vips, så blev Molle stadig i formen. Han har vobblat så hemskt i vä-varvet, men nu tycker jag att han är framme till stödet och ändå vobblar han. Emma upptäckte problemet när jag sa igen att det känns som om jag blir hängandes i munnen på honom i nedsuttna traven. Jag fick korta tyglarna 2 dm och luta mig fram och fokusera på att slappna av i armarna = en stadig form och fick en ärlig känsla av "driva fram till handen". Jag har blivit lite så att jag har "backat" av honom till handen, men när jag bara fokuserade på att slappna av i armarna så fick jag LOV att ta halvhalterna i magen, och kunde använda handen till att ställa och lösgjöra nacken om det behövdes. Känns som vi fick ett helt annat utgångsläge, och längtar till att fortsätta träna på min sits!

Vi tog bara tempoväxlingar i traven och sedan gick vi över på galopp, där vi fortsatte med min sits. Gjorde tempoväxlingar på volt först, sedan fick jag göra byten på volt. Emma är smart hon, då glömmer jag bort att vänster galopp inte känns kul att rida, för då fokuserar jag på vad jag ska göra och då ser jag automatiskt till att galoppen går att byta ifrån. Efter att ha gjort denna svåra övning fick jag göra seriebyten längs fyrkantsspåret. Gjorde 4 per långsida som mest, med största fokus på att ha en energisk, stampig men samlad galopp. Emellanåt fick vi till det, och han ska gå med mycket mer energi och samling än jag ridit tidigare. Vi kan, och jag ska plocka fram det ur honom. Är så motiverad och kände så många aha-upplevelser idag, nu kör vi! 





 

Motiverad

I måndags var vi till ridhuset och red ett dressyrpass, första riktiga efter en vecka med lösgjordhet, uteritter och annat. Lite mys-vecka helt enkelt. Och han kändes fin. Jag har fått tillbaka uppvärmningstraven, och faktiskt så har jag honom väldigt fin i stödet i den lägre formen, det som ska komma nu är att lösgjordheten ska följa med upp med mer tryck och när formen höjs till tävlingsform! Men glad att jag kan rida mina skolor och lösgjöra lite i uppvärmingstraven igen, som sagt. Travade fram och han kändes kanon, tog galoppen, där fick jag rida igenom halvhalterna lite innan han var ärligt framme på rätt stöd. Först provar han om han ska vara tom - nej. Sen provar han att bita tag lite - nej. När jag har upprepat halvhalterna och gjort honom drivandes igenom dem så suger han fint på bettet och svarar som han ska. Jag har lärt mig massor angående stödet på honom den senaste tiden, är sådan skillnad sen han bara sprang förut. Går ju hela tiden upp och ner. 

Red slutor och öppnor i galopp, i höger galopp är han fantastiskt fin. Red sedan lite tempoväxlingar, han är lite nonchalant när jag nu ska öka för jag har kommit på lite knappar där för att få fronten att växa. Jag har släppt iväg honom i handen men det är ingen tjänst, jag måste be han gå fram mer ärligt för benen där och rida lika mycket halvhalter som jag gör i övrigt. Annars kommer han aldrig bära sig på bakdelen när jag rider framåt, och då faller han isär och kommer inte ihop när jag samlar efter längningen heller.

För att få rätt stöd i vänstergaloppen så kom jag på en bra övning igår när jag hoppade. Jag brukar rida vänsteröppna i höger galopp, fast i vänstervarvet. Och det har alltid funkat bra, men för att verkligen få igenom det så måste jag tänka att höger är ytter även i höger galopp. Och när jag verkligen ber om det, så har  han försvarat sig lite med att byta galopp om jag gör så. Så nu gjorde jag så enkelt så att jag rider vänster galopp, i höger varv, och rida öppnan med framdelen ut mot sargen. Det bjuder inte in till att byta, och jag måste både styra och ta halvhalterna på högertygeln, samt rida han undan vänsterskänkeln. Tjoho, det släppte hur mycket som helst! Så ska prova det i uppvärmningen på Emma-träningen ikväll. 

Jag har en stooor portion med motivation just nu, jag vill bli så jäkla mycket kvickare och skickligare som ryttare! Märkte nu när proppen kommit loss ur Molle hur jäkla känslig han blev. Det är teknik, som jag måste lära mig och ta fram, vara mycket mer här och nu, och inte överanalysera så mycket på hästryggen, det gör jag så bra efteråt och här på bloggen. Det hänger på mig nu, att vi ska utvecklas mer. Hästen är bara ett resultat av det jag gör. Så jag är så motiverad att bli ännu bättre och duktigare!

Foto av Li Sjöstrand.

Ett hinder i taget

Idag blev det lite hoppning! Jag kan ju dela med mig av en liten surprise, vi ska förhoppningsvis starta en hopptävling under mars då det var torka på bra dressyrtävlingar i närheten för oss. Så vi måste igång och få upp lite flås. Molle är inte tittig på hinder, idag hade vi tagit i rejält och hoppade över både infångare, vattenmatta och såna där stora runda plastmattor. Det enda "svåra" som jag tycker är att han ska hålla ihop sig mellan hindren för att få sprången så runda och kvalitativa som möjligt.

Vi återkommer till samma grundridning hela tiden, han måste vara framme i stödet speciellt mer till höger, den vill han inte riktigt komma till utan biter lite tag i den när jag tar halvhalter, då blir det ett motstånd istället för att man får den där känslan att hästen sätter under sig. Men ju mer medveten jag blir och känner minsta lilla så blir det bättre, det är ju något vi alltid kommer få fila på, och det kommer te sig på olika vis under årens gång.

Även i hoppningen vill jag ha honom framme på stödet, så att jag har känslan av hans bakben i min hand. Först när han kommer fram till stödet så tar han i på riktigt, innan det springer han lite i luften, så blir känslan om ni förstår. Så det är ju orsaken till att han släpper där, för det är lite jobbigare att ta i på riktigt. Det ska kännas badabam - badabam - badabam - hopp - badabam - badabam o.s.v. Lösgjord hela hela tiden med ett eget driv som driver genom halvhalterna, inte stannar upp av dem. Det är stor stor skillnad på halvhalt och förhållning. 

Men han gör det bra, han är lätt att korta, lätt att länga, när han är framme hos mig. Ska bli riktigt kul att åka på hopptävling igen, han är felfri 1m som bästa resultat hittills. Jag är lite såndär, att jag kan inte göra något halvdant. Skulle det gå bra och det inte förstör i våra dressyrplaner så skulle jag vilja hoppa högre, 120 är ett mål som jag satt för oss. Men för det krävs att han är framme ordentligt och tar stödet, vi har mycket på marken kvar, precis samma i dressyren som hoppningen. Men på slutet tog jag lite fintrav och visst var han mycket kvickare, så jobbet ger resultat. Imorgon blir det dressyrträning sedan får han ta det lite lugnare två dagar. 

 

Min fina prins!

Galoppintervaller

Idag blev det galoppjobb ute på åkern. Underbart! Hade hoppsadeln på, jag tycker många dressyrhästar skulle behöva få ridas lite mer i fältsits emellanåt och bli lite "hoppridna", det är väldigt lösgjörande och ger avspändhet att låta dem stora muskelpaketen få sträcka ut lite mer i en friare, rund form och frusta loss, låta snön göra jobbet. Jag lade upp passet som en sorts intervallträning. Jag började efter framskrittning att låta honom rulla lite i valfritt tempo, men successivt började jag flytta honom lite i skänkelvikning fram och tillbaka, för att få benen att korsa över varandra = böja mer på benen = ta i mer utan att veta det = mjukhet i munnen. När jag har börjat att påverka bakbenen så kommer stödet naturligt på bettet, för innan när han får rulla på som han vill så håller han i bettet också, och då vill jag inte börja med att "dra tillbaka det" haha, det är en dragkamp man förlorar. Men det måste gå att påverka hästen även när man rider ut och fast man busridit någon minut, det tycker jag är så viktigt.

Fokus låg på en rund form, jag gör ingen träning utan att hästen är på tygeln, det är bara slitage. Hästen måste bära sig själv, annars är det ingen sorts träning öht. Red sluta, red rakt, red sluta, red rakt. Varierade honom utan att han får ändra något annat, tempo eller form. Gjorde några åttor med byten, lösgjörande och man märker verkligen om det felar någonstans. Fortsatte lika här, sedan kollade jag av att vi hade dimmer, från långsam galopp i korta språng till långa långsamma språng, och samma fast kvicka korta språng, och kvicka längre språng. Det är viktigt för mig att våga utmana åt bägge håll: kan jag ha honom lösgjord i en galopp som hör hemma i en kapplöpning? Kan jag ha honom lösgjord i piruettgaloppen utan att han kortar sin överlinje?

Jag övar lite som jag vill ha honom när jag hoppar, när jag lättar från sadeln så vill jag ha honom framåt, när jag rätar upp mig så ska han svara med att korta ihop sig. Det kan man öva på ett helt pass, för det ska sitta i oss, som ekipage. Avslutade med att galoppera i en låg form, nosen i snön men utan att han faller isär eller rinner iväg. Underbar känsla idag, och så härligt att ha ett sånt här pass i ryggen, Molle brukar vara så fin och lösgjord i kroppen när vi kunnat sträcka ut ordentligt, hans motor kommer igång och han känns så framme. Så imorgon tänkte jag rida dressyr i ridhuset! :)



Skönt att slippa halsen på sa Molle, och rullade sig flera gånger! :P

Jogging

Igår red jag så bra!
Måste få säga så ibland.
Jag red ett kortare joggingpass på banan hemma i snön. Red från start med fokus på stöd långt fram, längre hals. I det så red jag tempoväxlingar där jag ändrade steget med tempot av min lättridning. Varierade med att ha honom mer uträtad på volt och så riktigt ställa igenom utan att ramla inåt. Kollade av att han kunde ha nyanserna från att ta korta steg men snabbare, men även långsammare till att ta långa långsamma steg, och långa snabba steg. Det är så häftigt att bara känna att man "tänker" något och får det över till hästen. Inte göra si och göra så med skänkeln utan bara tänka, så blir det.
 
 

Överrullning till överdrift

Jag jobbar på en butik där jag får möta många proffs. På riktigt alltså, bland annat så är en av Sveriges duktigaste hovslagare där mycket och vi diskuterar alltid en massa när han är inne. Han är lärare och tas in i diskussioner som för skoning framåt. Han har iaf spenderat väldigt mycket tid på en av Sveriges riksanläggningar (eller ja, allihopa men Mellansveriges i det senaste) och upptäckt att trender även drabbar hovslagarutbildningen, inte bara vi ryttare som tror att friska hästar ska ha PG beslag och överullning hit och dit. Senaste är att dem lär ut att göra så mycket överrullning för bakhovarna, där hästen inte alls lyfter benet likadant som på fram. Han hade ifrågasatt det högt och tydligt, för inte ens läraren hade vetat vad det gjorde för hästens rörelser, dem skor och verkar på döda ben. 

När dem kapar tårna för mycket och drar bak skon med sidokappor så skapas en överrullningseffekt, det fungerar bra fram av naturliga skäl i rörelsemönster och exteriör. Men bak så försvinner själva "motorn" på hästen, den ska trycka ifrån med hoven och kapar vi tån så måste hästen kompensera den ytan, och det gör den genom att vinkla ut benet och trampa ifrån med insidan av hoven eftersom det blir ungefär som att tån är vriden. Och vad händer då? Jo benet måste rotera utåt för att kunna pendla framåt, och hästen kommer vagga fram, lite från sida till sida.

All ridning går ut på att hästen ska lyfta upp och sätta in bakbenen rakt under sig, nu skapar vi inte bara ett förstört rörelsemönster vi skapar dessutom påfrestningar på leder och muskler som inte funnits innan. Felaktiga sådana. Och då hästen vaggar med bakbenen istället för att sätta dem rakt under sig (titta på när Valegro joggar så ser ni en häst som går rakt under sig) så försvinner möjligheten att bära sig bak, och då blir hästen framtung och eleverna får höra att det är en konst att lära sig rida hästen lätt i fronten. En konst ja, men vägen dit blir tio gånger lättare om hästarna får rätt hjälp.

Detta har jag sett, men eftersom jag inte förstår allt så har jag trott att de (instruktörerna i Sverige) har tyckt att "vaggningen" är bra, som att de har förväxlat samling med vaggning. Men efter att han förklarade och jag så konkret kunde sätta huvudet på spiken, så förstod jag vad det berodde på. Och man kan verkligen inte vara expert inom alla områden när man har häst, man måste få lita på sin veterinär, hovslagare, tränare m.m. Men jag kommer aldrig låta någon sko min häst som inte har sett min häst röra sig. 

Alla små saker spelar roll när man vill nå sina mål. Jag är så nöjd med min hovslagare som ser till att Molles fötter både är fint skodda och att dem är rätt skodda, så Molle kan sprattla högt med benen som en följd av rätt arbete med kvicka bakben. :)

 

Börjar bli ordning

Idag har vi varit iväg i nytt ridhus och haft ännu ett lösgjörande pass. Super att komma till ridning på bortaplan. Jag red ungefär lika som igår och Molle kom mellan hjälperna nästan direkt, och då liksom faller allt på plats, och man känner att jaha, nu kan jag göra vad jag vill. Vände i en (stor) halvpiruett till höger. Jaha, hade den fallit på plats under denna lilla svacka? Haha så härligt. Bytena, fina och med stor gest, på hjälpen.

I traven kom jag äntligen till ridning i vänstervarvet, och lyckades knyta upp våra knutar. Bara konsekvent arbete, samma fråga ställs om och om igen tills hästen "hittar svaret". Jag red i måndags för Emma på Saras Glitter, vilket är en helt annan häst än Molle. Vi har samma mål, men olika vägar att gå. Molle behöver man rida på ett helt annat sätt än henne, och det gav mig så mycket i min ridning igen på honom efteråt. Tänk att man kan söka samma resultat, men använda två HELT olika vägar dit?! Det är ju fantastiskt! Det om något visar hur ödmjuk man måste vara inför individen. Om jag red Molle som jag rider Glitter så skulle det inte fungera alls haha. Så häftigt. Nu blir det lugn dag imorgon, kanske en liten prommis sedan ett lösgjörande pass på fredag. Nu är det bara att fortsätta ha allting på plats för att kunna göra grejerna inför tävlingsterminen bättre.





Som sagt, mitt arkiv är så bra att gå tillbaka till! Tänka sig att vi hade samma svårigheter i somras, tänk vad fort man glömmer bort när det går bra igen! Haha helt sjukt ju.

 

Uteritt

 
Jippi idag fick jag till ett så bra lösgjörande ridpass, ute på en snötäckt stubbåker. När jag jobbat en stund med vår svaga punkt just nu så bara släppte "proppen" och han flöt fram utan slinger eller vilja hänga på någon sida. Åh jag ville bara rida vidare då men jag avslutade såklart och fortsätter istället imorgon. Det har känts "omöjligt" att backa några steg för att han har försvarat sig lite med att gå passage och vill då att jag berömmer honom för att han är såå duktig, hehe, men idag kunde jag komma till riktig yoga-ridning. Tjoho! Duktig Molle! Det betyder att vi är påväg upp ur svackan. Kände hur mitt självförtroende kom tillbaka efter att ha ryckts ifrån mig under en period. 

Började med galoppen och i höger är han väldigt fin, det är tack vare det som det blivit så tydligt med svagheterna i vänstervarvet. Red fram ordentligt och tänkte öppna i en stor framåtgalopp för att verkligen gymnastisera hela kroppen. Gjorde stora övergångar mellan samlad galopp och framåtgripande för att få med samlingen i längning och lika för att få större språng i den samlade. I vänster varv så faller han mot vänsterskänkeln och vill korta sin högersida genom att ta ut rumpan till höger när jag tar halvhalter på högertygeln. Så där fick jag vara mer teknisk, jag samlade galoppen på ett voltspår och ställde om lite höger/vänster för att få mer grepp om vad som felade: när jag ställde ut till höger så ramlade hela hästen på vänsterskänkeln och då rundar jag honom lite till undan vänster samtidigt som jag fortfarande ber honom ta halvhalterna på högertygeln. Då vill han så gärna att jag tar på vänster för att han ska kunna göra sig rakare i vänstersidan men jag lyckade hålla mig. Red också mycket vänstersluta där jag får stå emot samma frestelse och snart så började jag få kontakt med bakbenen och då kunde han runda sig i insidan och komma upp med den sidan och galoppera ut ur kroppen på rätt sätt. Tjoho!

I traven fick jag börja med att lossa honom för skänkeln så jag red mellantrav på en åttvolt. Det är inte så illa som ni tror, tänk er en jogging-mellantrav, där hästen har takten från mellantrav men lägre form och med fokus att vara mellan skänklarna. Därifrån började jag ställa igenom mer och med fokus på att inte låta yttersidan försvinna. Såsmåningom blev ställningen en öppna, och då i vä-varvet listade jag ut min stora svaghet. Jag rider mycket öppna på volt men har på slutet börja rida skänkelvikning på volt och då flyttar jag ut bakdelen och på en gång tappade jag kontakten på höger. Så red öppna och sluta samtidigt och hittade då igen lösgjordheten och därefter bara flöt han fram med rätt kontakt och så fin takt. I den låga formen! :) Mycket klapp och beröm, bara att ta sig dit varje ridpass. 

Några steg idag, några fler imorgon. Snart känns han "som vanligt" men på en högre nivå tror jag. 


Förra april, snart dags för hans mörka fina sommarpäls..
 



Att tänka rätt

Förde över filmen från MSVB4:an till datorn och har tittat och bestämde mig innan för att fokusera på att hitta det vi gjorde bra. Och faktiskt, trots att han inte orkade och hade helst velat skritta igenom travdelen så gör han sakerna, på rätt linjer. Han går i en öppna och sluta, men bakbenen orkar inte trycka in under magen. Där han får gå rakt fram (uppridningen och kortsidorna) så gör han det bättre. Det är så mycket styrka som ska på plats. I galoppen så gör han första enkla bytet riktigt bra, och första riktiga bytet. Sedan byter han ett språng efter hjälpen och före fram för han orkar inte, han orkar inte hålla ihop sin stora kropp runt hela banan. Så min plan att starta en klass nästa tävling känns som ett vinnande koncept. Det och träna med fortsatt fokus på att stärka alla nyanser av hans gångarter. Om några månader (år) kommer han ha landat i sin nya takt och fått mer styrka, och då kommer han äntligen trycka på själv så om ett år så tror jag han kommer vara mer som ett popcorn, lite som Jenny Magnussons häst Goodie, som också fått lära sig elasticitet på egen hand, inget som kommer gratis på den heller. Och när han orkar det och har fått kroppen att bli mer elastisk med påskjut och bärighet så kommer jag få sitta och samla samla samla för att hinna med rörelserna haha! :)


Här ser man att Molle minsann är större än vad man tror, dem andra ser små ut i jämförelse.

Och här bredvid den långe domaren så sjönk han ner till typ D ponny igen haha! 

Jag ska bli ännu bättre på att tänka positivt. Vi har ridit MSVB på godkända poäng så det är inte någon omöjlighet, allt ska stämma bara. Och det var lika som förra året, då gick LA programmen mycket bra och vi praktiserade i MSVC. I år kommer MSVC programmen gå riktigt bra och vi praktiserar i MSVB under tiden. Att få rutin och styrka är inget som kommer över natten, men som jag sagt förut, ibland vill man för mycket! Man undrar varför det inte stämmer när man kommer ut på tävlingsplatsen. Men vi ska ut och träna mera borta, hitta knutlösare på bortaplan. Är så laddad också inför våren när vi kan börja rida på våra älskade åkrar, så vi kan få fräsa på och leka lite utomhus. Det behöver vi båda två, och arbete på varierat underlag och med lutning såsom det blir på åkrarna tror jag verkligen på. Det är bara att fortsätta träna, en dag är vi starkare och då kämpar vi med något annat "problem" istället! :D


Tävling 14/2 Leksands RK

Igår var vi på tävling i Leksand, som byggt nytt fräscht ridhus. Det kommer jag absolut att åka till och försöka träna för det var väldigt bra underlag och ljust och luftigt. Tummen upp! Vi red en MSVC2 med 67% och en fjärdeplacering, samt en MSVB4 på 59%. Vi tar det från början.

Uppvärmningen till MSVC kändes kanon. Molle var fint framme, han var avslappnad. Kunde trava med lång hals och lite längre trav i början och bara ta upprepade halvhalter så han hittade lite takt. Klappade om honom och talade om hur duktig han var, ville att han skulle vilja visa upp sig. I galoppen var han också fin. Inne på banan spänner han sig lite, och släpper ryggen. Då kommer han inte fram till handen, och då har jag inget att rida på så att säga. Så kändes som att jag fick lotsa honom igenom programmet och bara hjälpa honom att behålla den lite mer bäriga traven. Kändes ärligt talat inte alls bra, men såklart jag vänjer mig snabbt vid hur han kan kännas när han är FIN, men han är kanske lite fin trots att det inte känns 100. Galoppen var äntligen lite bättre än vanligt, även om jag hade önskat lite mer avslappning. Sista uppridningen känns alltid super och Molle levererar alltid en bra längning på medellinjen.

Vila lite i transporten, sedan ut till MSVB. Då efter 5 minuters travjobb fick vi gå in på prisutdelning, och efter det var Molle typ, blockerad. Spelade ingen roll om jag lade på spöet, han stängde mig ute. Och lika på banan, alltså jag skänklade värre än en B-ponnyryttare men när man rider såna här program där det händer så jäkla mycket så kan jag inte bara dunka på för det finns inte utrymme. Men han var lite trökig, för han gör lite så "med flit" för att det är jobbigt. Och det säger jag inget om, men man kan tycka att han ska ställa upp lite. Men avslappningen kommer när vi tävlat fler tävlingar, och nästa gång rider jag nog bara en klass så det känns lätt och roligt att tävla. Men vi måste passa på när dessa klasser finns i närheten för att få rutin och få in känslan. Men man vill så gärna att det som sitter på träning ska få visas upp på tävling, men nya tag! Han bytte inte rent eller på hjälpen på diagonalbytena och han blev liksom lite tom i handen för han kom inte bakifrån under programmet, men däremellan har vi fått finfina siffror av domaren så det blir så tydligt att han när han spänner av kommer kunna göra riktigt bra poäng i dessa klasser.

Det blev iallafall en underbar dag med så många vi kände igen, så vi kunde hejja på alla för det var alltid någon man kände som placerade sig, roligt. Och bra peppning fick jag från överdomaren, att våga tro på mig själv och se till att vi faktiskt är inne och rider dessa MSVB program, och han är ju inte dum på något sätt, han ska bara få styrka i allt. Jag kommer ju på igen att han faktiskt bara hittat fintraven för några månader sedan, och det dröjer minst ett år till innan jag har nyanserna i samma! Titta på en "dressyrhäst", när man skänklar till den eller bromsar den så gör den det i samma takt lite av sig själv, den har en takt som är i kroppen. Den har inte Molle, han måste hitta sin takt i alla tempon innan jag "bara" kan använda gas och broms. Just nu är det teknik, teknik, teknik. Lite orättvist ibland, men jag väljer att jobba med det jag har, för jag älskar den häst jag har. Han är ju helt fantastisk!



 



Emma rider Molle

Igår tränade vi med Emma, och jag bad Emma sitta upp för att känna och få en bild av hur han är just nu. Emma red honom precis som hon ber mig göra, kvickare för skänkeln och in med sidorna så han slutar slingra sig. Det är jobbigare åt honom nu, men ju fler steg vi får ihop för varje träningspass desto starkare blir han. Men han är så snabb och lite lurig, han försöker kompensera genom att utnyttja alla brister jag har som ryttare. Emma fick också klura med honom, för när han inte är riktigt framme så blir han ju stor och stark på fel sätt, han trutar lite när man vill att han ska korta ihop sin kropp och kliva under sig. Det är så stor skillnad på att han är "öppen" i formen eller om han trutar, formen blir bra av sig självt när han är där han ska vara, undan för skänkeln. Så nu ligger fokus på att jag ska bli så fruktansvärt mycket snabbare i min hjälpgivning, om jag vill få honom så fin som han kan vara så måste jag vara så fokuserad och kunna rida med den powern som kommer med. Man har ju ett val: antingen rider man lite mellanmjölk och det är lagom och 6,5 på allt, man hinner med och gör ingenting om jag råkar bli kvar i tygeltaget ibland. Eller så vill jag ha en häst som lyssnar på mina minsta hjälper, och som dansar under mig men då krävs det 100% fokus, hela tiden. Då måste jag vara starkare i min kropp, snabbare i mitt huvud och reaktionerna måste sitta i ryggmärgen. 

Och när man får känna på det när han svarar "som han ska", så undrar man hur fasiken man ska hinna med och tänka när man rider rörelser också?? Haha! Det blir bara svårare och svårare, ju mer utbildad hästen och jag blir. Men det är bara att få hästen fram till handen ärligt, det gör man inte genom att böja den på volt eller genom att gasa runt på spåret. Det är bara ett jobb att hela tiden känna att man får reaktionerna man frågar efter, och gå till grundproblemet om man stöter på patrull. Shit, detta är så mentalt svårt så man får nästan sluta tänka emellanåt haha.

 
Eftersom jag känner att jag bara har "en" trav just nu så värmer jag honom hellre i galopp. För jag kan psykiskt inte tillåta mig själv att trava runt med lite längre tyglar om han inte svarar på mina hjälper där, hur ska jag få honom reaktiv när jag vill göra saker i arbetstraven? Han är lite lat i det avseendet, förut kunde jag hela tiden avancera traven och bygga upp till mer tryck från en "yoga-trav", men nu blir han för stor för mig om han gör sig lång och det fungerar bättre att jag galopperar fram för där har jag ärligare kontakt och kan variera mera både tempo, tryck och form. Så tar jag traven sen och gör mina tempoväxlingar, i slutet länger jag alltid ut formen och känner att vi har samma kommunikation men med längre hals, till sommaren kanske vi kan börja våra pass så också, när han är stark nog. Annars är det bättre jag longerar fram så vi inte hamnar i en ond cirkel med varandra.



Ridbyxor

 
Ca 1049:- 

Jag har köpt en ny vårgarderob. Eller delar av den hehe, jag förnyade min ridutrustning i höstas och har en jättefin brun kombination som jag fortfarande använder, men det är alltid kul med någon ny färg. Har alltid smyggillat grön och just grön/guld är ju fantastiskt tillsammans. Så jag provade dessa ridbyxor och jag har inte haft något annat på mig sen jag köpte dem.


Ca 859:- 

Så blev det nya svarta, dessa har jag haft förut med vanlig helskoning men jag gillar silikonet tack vare att man inte blir lika varm haha! Dessutom hade jag haft mina i över två år, kul att byta ut dem men ändå välja samma modell när jag gillar dem så mycket.

Jag själv tycker det är kul och roligt att få inspiration och tips på ny utrustning i alla prisklasser, så jag delar med mig lite här när vi köper nytt.

Hittat proppen

I tisdags blev det en uteritt och igår tränade vi för Emma. Vi hittade var "proppen" kom ifrån och kunde jobba oss över det genom vänstersluta längs fyrkantsspåret. Vårt lilla korvstopp kom helt enkelt från att jag använt högertygeln på fel sätt, jag har gjort en bromsvajer av den istället för en koppling.. Jag vill ju att han hela tiden kommer mer till högertygeln men jag har inte låtit honom bli längre i högersidan när jag rundar honom till vänster. Alltså jag har tagit ut rumpan till höger och rundat honom för högerskänkeln för att få en bra känsla till högerhanden. Och nu kom det upp till ytan och vi fick jobba precis tvärtom, som inte har fungerat de senaste dagarna. Alltid, alltid, alltid, rund för vänster för att komma till höger, men med olika sätt och metoder. Jag har aldrig ridit mycket slutor av den anledningen att rumpan lätt blir vinglig, men Elin, nu är din häst 7 år och inte en svag bebishäst. Så möjligheterna att hitta lösgjordhet sprider sig och blir större, nu måste jag utveckla känslan ännu mer och våga testa mig fram. Det som fungerade i höstas kanske inte fungerar lika bra nu? 

Är så skönt att jag har Emma som löser allting åt mig! Det är bara i galopp som det kommer fram så tydligt, i traven är det inte lika synbart utan där kommer det fram som att när jag tar en halvhalt i högertygeln så blir han lite långsam, så jag måste lära honom att bli kvick för den. För i andra varvet fungerar det utmärkt. Han var görfin både i trav och galopp i höger. Jag fick göra lite mer tramp mot piaff igår för att göra honom kvickare i bakbenen, för han vill gärna tänka passage men han måste också kunna trampa in bakbenen kvickt och inte ha hela hissfunktionen hela tiden. Han har mycket bra teknik så det kommer bli lätt för honom i framtiden. :)

 
Det är ju bara ett embryo, ni behöver inte tro jag har fått storhetsvansinne och tror jag rider piaff haha! :D
 

Back to basics

Nya tag idag. :) Med en ny plan så fungerade dagens ridpass mycket bättre. Det känns precis som i somras när vi var nära en ny "nivå", och han provar lite allt möjligt för att se hur mycket koll jag har på honom. Idag var det slingrig som var ordet. Ville gå i en sluta hela tiden och när jag tog på yttertygeln så bytte han galopp eller gick på bredden. Så det var lite knutar att knyta upp för skänkeln och när det kom på plats så kändes det ju istället riktigt, riktigt bra. I början var han lite tom till handen och var bakom skänkeln, alltså känslan att man rider på luft, det är inget lokomotiv där bak som sköter motorn utan vi åker på en ballong där luften snart tar slut. Men då har vi åtminstone en konkret situation att lösa, inte som igår där det blev fel från början och vi bara hamnade i en ond cirkel med varandra. Att hela tiden ha hästen framför skänkeln är svårt, och en dag som denna så fick jag hela tiden lov att göra precis tvärtemot vad Molle försökte/ville. När han tog i vänstertygeln fick jag rida honom till höger, när han slirade in arslet till vänster fick jag rida ut den till höger o.s.v. I slutet kunde jag äntligen komma till ridning där jag red öppna, ställde om och fångade in högersidan för att sedan ställa tillbaka och då kunna lösgjöra vänstersidan på riktigt. Yes! 

En dag som denna när Molle inte har motorn igång så rider jag gärna lite mer framåt än normalt. Sen checkar jag såklart av att det trycker på i ett långsammare tempo emellanåt men måste fokusera på att hjulet alltid snurrar framåt. Fastän vi ryggar så ska hjulet snurra framåt. Fastän vi rider piruettgalopp så ska det vara tryck framåt, inte trampa-luft-känslan.

Traven var mycket finare idag än galoppen, tjoho! Fokuserade på en liten kvick trav. Började med traven efter galoppen, enligt plan, och bara gick skritt-trampa-skritt några gånger. Detta för att få honom uppmärksam och kvick i reaktion för skänkeln. Sedan trampa-trav-trampa-skritt. För att få kvicka övergångar. Sedan tog jag traven och bara kände att jag kunde bolla honom i små tempoväxlingar där han var undan för skänkeln i både lite mer framåt och mer tillbaka. Det ska ju sedan bli våra piaff-passage övergångar så det måste tränas på redan i traven. ;)

Är så laddad att fortsätta få igenom ännu lite mer imorgon och sedan tränar vi på onsdag, då jag räknar med att rida lite program. Grunder, grunder, grunder! Jag tror han kommer vara superfin om några dagar! En nivå till av fin liksom. :)


 
 
Tack för responsen om att jag berättade om vår dåliga dag igår. Det kan vara skönt att se att det är LIKA för alla. Ibland är kommunikationen på noll ungefär. Bara att resa sig och borsta av sig, ta nya tag. :)

Skitpass

Idag hade vi ett riktigt skitpass! Molle tyckte det var helt onödigt att befinna sig framme för skänkeln och mellan mina hjälper och skulle slingra sig, bromsa lite eller också provade han att gå balanstrav. Usch och fy, man ska inte älta sådana här pass utan bara släppa dem och gå vidare. Han var precis såhär i somras också, när vi precis satte ny styrka och släppte "spring-fasen". Det känns inte alls kul idag, men jag vet att det är också såhär när vi är nära att få till det riktigt bra. Så det är bara att ge sig ut och rida ändå! :)

Man känner sig inte riktigt sugen att tävla om 7 dagar igen men jag vet att vi kan och det är bara att jobba sig igenom det här och komma ut starkare på andra sidan. Man får aldrig skylla på hästen, det är bara min egna ridning och system som gör att Molle inte går bra alla dagar, men ibland vill man bara säga åt helvete med allt! :P Det är då det är så viktigt att man har någon att prata med och man får ut sina frustrationer om vad som inte fungerar så man inte går och ältar allting för det hjälper inte, man kan inte få passet ogjort för det. Så bara att sova på det och prova igen. Vi får en ny chans varje dag, vilken tur vi har.

 

Lösgjordheten

Så skönt, idag kunde vi vara på ridbanan hemma! Red mitt lösgjörande pass och det behövde vi verkligen båda två. Började i skritten med att rida rakt fram innanför spåret och ställa till höger, rakt och så vänster. Ungefär 10-12 steg åt varje innan växling. Renodling av hjälperna helt enkelt. Ställande tygeltag utan att hästen flyttar övriga delar av kroppen åt något håll. Fortsatte likadant i traven, och sedan rakt fram och tempoväxlade ner till nästan-skritt och sedan fram igen. Några riktiga övergångar mellan skritt och trav där jag var noga att inte släppa iväg allt när det blev skritt utan bara rida vidare sen trav igen.

Vi (molle haha) vill ju gärna vara lång i sin vänstersida och kort i sin högra, så jag får alltid ha det i åtanke när vi lösgjör. Jobba lite mer på det som är svårt så att bägge sidorna blir mer och mer jämlika. I höger varv så vill han därför gärna ställa sig mycket men inte riktigt komma fram och upp med sin högersida, för han vill låta vänstersidan hänga lite ut. Därför måste jag komma ihåg att alltid plocka med mig yttersidan först innan jag kan lösgjöra på insidan. Ibland glömmer jag det här, och kan sitta och lirka hur mkt som helst med innertygeln men det blir liksom inge bättre för jag fokuserar på ställningen men borde fokusera på att plocka in vänstersidan först sedan ställa igenom. Det ska inte vara lätt jämt och visst måste man ha mycket mental fokus för att rida rätt!

I vänster varv är det lika, för att få stödet långt fram på högertygeln som är ytter så måste jag få in högersidan, men jag tror att jag ska börja med vänstersidan och forma den men då tjuvar han lite och vill ligga på bredsida inåt om ni förstår vad jag menar. Jag luras därför att lirka och höja innerhanden men allt jag gör då är att skapa min böjning i halsen, och inte vid skänkeln. Därför red jag på åttvolt där ena volten blir förvänd, för i övergången mellan volterna så märker jag att han inte har högersidan med sig och innan han har det så kan inte vänstersidan komma in för att korta sig. Logiskt efteråt eller när Emma säger det, svårt att plocka fram rätt verktyg väl på hästen, i just det ögonblicket. :P Nu sitter man inte och analyserar det såhär djupgående på hästryggen, men det är bra att få ner i ord och inte bara i känslor ibland.

Red mycket galopp-travövergånger när jag hade fått honom mer ihop i sidorna. Det är bra för det är lösgjörande i sig, det går inte att fuska med handen när jag rider från galopp till trav samt att bägge gångarterna är ofta i sina bästa skeden under dessa övergångar. Och den traven jag har direkt i övergången är fantastisk, lösgjord, bubblande, mjuk och jag ska spara den känslan för att hitta den i fler situationer. Att behålla samma form och långa hals i alla övergångarna utan att fuska genom att hålla i någon tygel är väldigt nyttigt för både kvalite och mjukhet i hästen.

Lösgjordhet för mig är mycket mer än att hästen ska gå med lång hals på lös tygel utan att öka farten. Ridning handlar ju om att hela tiden ge finstämmiga hjälper och upprätthålla en kommunikation, och lösgjordheten gör ju att alla förutsättningar är på plats för att hästen ska kunna använda sin kropp på ett korrekt sätt som gör att den bär sig själv och oss som ryttare utan att varken falla på sina bogar eller någon av sina sidor, att vi har ett elastiskt band mellan bakben och nos som speglas i våran tygel. En lösgjord häst i mina ögon ska när tygeln tas uppåt, vinkla in sin bakdel och höja sin front ifrån bogarna. När tygeln ges framåt ska det vara som att tyglarna är påkar som vi rör framåt och hästens mun följer med framåt med samma kontakt. Det låter väldigt fint när man pratar om det, sen kanske vi uppnår det på olika sätt för olika hästar. Molle behöver ha lite ben på sig, annars blir det blockerat mellan oss. Jag kan inte sitta som en barbie sedan ge ett kommando utan jag vill ha benen intill och känna honom i mina vader. Medans en annan häst kanske behöver få igång kroppen utan ryttare på ryggen? En tredje behöver kanske börja sitt pass med lydnad och konsekventare övningar för att få lösgjordhet. Jag tror att man som ryttare känner sin häst bäst, och får utforma sin väg utefter det. :)

Men vi som ekipage behöver slipa på detta varje vecka, det är så roligt sen att få åka på träning och jag kan ta upp allt ett snäpp och lösgjordheten följer med. Det var detta jag råkat slarva med sista tiden. Man är inte sämre än att man kommer på det och rättar till det! :) 
 

Tankar

Tittat tillbaka lite i mitt (fantastiska) bloggarkiv. Shit vad jag skriver bra ibland. Precis vad som var meningen med min blogg, att kunna gå tillbaka och läsa och känna att jag vet precis vad jag skriver om, jag minns ridpassen tillochmed. Och en sak som jag slarvat med sista 2 veckorna är mina lösgjörande grundliga pass. För vet ni, ända sen jag och Molle klev upp på detta trappsteg med nya traven och piruettgalopp och allt vad det inneburit, så har jag fokuserat på mycket andra saker och inte backat tillbaka och bara lösgjort. För att man vill träna på allt det roliga, ha honom kvick och hitta "traven" blandannat. Men tittade som sagt tillbaka i arkivet och såg att när han gick som allra bäst i höstas så red jag grundliga lösgjörande pass med massor av bra övningar flera dagar i veckan. Och nu när man sitter och åker till ridhuset så glömmer man liksom bort att blanda in allt, och man jobbar så mycket med styrkan som ska till för att det ska bli riktigt bra i vår nya "fas", men denna vecka och fortsättningsvis under våren så ska våra pass, där lösgjordheten är vårt enda mål, inte glömmas bort.

Riktiga gymnastiserande öppnor, galopp-travövergångar, avslappning, travbommar, lång hals, rundad för skänklarna i sidorna, växla mellan öppna-sluta och tempoväxlingar, verkligen ta ner honom på yttertygel och inte sätta trycket om jag inte kan ha kvar samma känsla i lösgjordheten. Vet att det verkligen är det som saknades för gårdagens tävling, och nu får jag bakläxa och lägga mer krut på det framöver. Tänk att ibland är det som stoppar en, samma sak som vill ta en framåt, viljan att göra allt perfekt! Tillbaka till underläge och hårt jobb. Jag längtar!




Tävling 4/2 Insjöns Ridklubb

Igår var vi iväg och premiärtävlade för säsongen! :) Molle var gudomlig att ha med sig, bara lugn och fin och stod still när vi gjorde iordning. Jag red först en MSVC2 och framridningen var inte bra. Jag kände mig alldeles för fokuserad på dem som stod på läktaren och red som en spänd barbie, känslan följde lite med in på banan där Molle var lite långsam, men vi kunde ändå ha lite av den trav vi jobbat fram under vintern. Domaren kommenterade i slutet för en fin, spänstig trav, men vi hade bara sexor rakt igenom traven. Kanske lite i underkant på poäng men hon låg inte heller högt för dagen i övrigt. Skolorna var för raka, och längningarna för lite påskjut då jag för första gången red dem med mer samling. Galoppen var genomgående fina poäng upp till 7,5, missar i enkla bytena som jag "gav bort" men så är det i början på året. 

Till andra klassen, där vi debuterade MSVB4 så red jag fram lite mer konsekvent, men här märkte jag att Molle började tappa fokus/bli trött för han började ta in energierna från dem andra hästarna = ett sätt att busa och slippa undan lite. Han kändes fin på framridningen där jag krävde mer energi och kvickhet, och kunde fånga upp det via en kvick hand men inne på banan släppte jag iväg det hela. Jag kände inte att jag var stressad under programmets gång, men när jag såg filmen efteråt så kunde jag bara skratta = det såg ut som jag var jagad av bussen! Molle lång som en kamel och vi halkade tillbaka i vad som hände hela förra säsongen = vi sprang igenom programmet. Inte en enda hörnpassering, jag satt som en barbie i galoppen och tog inte en halvhalt, dem saker vi var säkrast på innan programmet var det vi sabbade. Travsteg i ökade skritten, travsteg i alla enkla byten samt en felfattning, han bytte inte på dem raka linjerna, vänsterbytet på kortsidan flöt han in på men högerbytet satte han jättefint, alltså tvärtom vad det varit på träning! Nej inte alls bra. Jag var jättebesviken först men efter jag sett filmen kunde jag skratta åt oss istället och nu har jag laddat om för lösgörande träning i veckan och nya, noggranna tag till nästa helg då vi tävlar igen. Bara att göra om och göra bättre, känner mig så laddad att fokusera på rätt saker, vilket innebär att stänga av alla andra och hitta mitt och Molles samspel där jag kan samla kraft i honom och fånga upp istället för att mata på och släppa iväg. Vi kan ju, men det är mycket mer som spelar in utanför våra hemtrakter. 


Trimmat

Idag blev det ett pass i ridhuset tillsammans med mina underbara tjejer Emma och Malin. Jag red programdelar och Molle var lydig, jobbade på att han måste vara kvick i alla hörn och vändningar för att jag ska ha energi med mig in i skolorna. Galoppen kändes bra, men inte helt hundra. Fick lov att lyfta upp honom lite till och med för han kröp ihop, angenämt problem eller vad man ska säga. Enkla bytena fungerar så bra att jag numera får samla till galopp på stället sedan fortsätta framåt utan skrittövergången bara för att fortsätta ha honom vaken och nyfiken, han gör precis rätt och samlar sig när jag förbereder bara med magen. Häftigt!

I längningarna måste jag faktiskt börja med att se till att han tar skänkeln ordentligt, så då rider jag lätt första vändan och fortsätter genom kortsidan i mellantrav och sedan en kort övergång till arbetstrav, sedan diagonalen i längning. För han tar mig inte riktigt på allvar och då måste jag bara tala om att jag verkligen menar längning, inte bara lite stora steg. :) Men öppnorna och slutorna som är på rakt spår kändes faktiskt, behärskade och under kontroll. Skönt ju! Sen vet man inte hur de känns på tävling, men vi gör vårat bästa såklart.

Molle 5 år.
 
 
 

RSS 2.0