Uteritt i snön

Imorse var jag och Molle ut på en härlig uteritt, långt innan solen gått upp. Han fick stå kvar inne när jag släppte ut de andra, broddade i på nytt och sedan ut i snön, det var så kallt (-13) så det knarrade inte ens under hovarna på honom. Ljudlösa kände vi oss! I den backen där vi brukar galoppera fick han själv välja tempo på lång tygel och han valde travar-trav, haha han är så rolig. Kan inte annat än skratta åt honom då. När jag släpper på kraven så blir han busig. Han körde en galopp ut på en åker när han låtsades bli rädd för släpvagnen som han passerat tusen gånger men alltid måste pipa och hoppa till för. Men när han hade låtsas och dragit en bit så blev han lite rädd på riktigt och drog iväg så jag fick lov att dra i en tygel och styra in några höga täta granar. Alltså! Jag blev så förbannad. Men sen var han som ett lamm, för han kände nog alldeles själv att det blev fel. Så han gick så fint som en liten prins bör göra hela vägen hem! Han är ju för knäpp, ibland känns dem verkligen mänskliga på något vis!?


När jag släppte ut i hagen började ljuset vakna till liv.