Dagens ridpass

Idag var äntligen mamma med ut i stallet och kunde filma när jag red. Det var länge sedan jag fick ordentligt filmat och man måste se utvecklingen med egna ögon emellanåt. Just som ni vet så har vi hållt på och tagit stora klivet från den mer såkallade unghästridningen till att vara mer på plats, med gummibandskontakt mellan bettring-hand och mellan skänkel-hand och såklart mellan sidorna på Molle. Det är svårt att varje dag känna att jobbet ger något, men såklart så ser jag mycket skillnader på oss när jag får titta i lugn och ro på filmerna. 

Molle har blivit tryggare i traven och har en bra takt från början, han har hittat en bättre form och en trygghet på bettet. Han svarar framåt och tillbaka med samma känsla i handen, däremot börjar jag nu härifrån kräva lite högre form och lite mer ihop, det får smyga fram men det ska komma så småningom. Min drömsyn av oss är att han är så pass ihop att jag har handen nästan halvvägs fram på halsen och en stilla, stadig och jämn kontakt med hans mun så det inte ens syns att jag gör någonting. 

Men.. Det är ett piss att sitta på honom just nu! Allt rör sig så mycket, och jag kan knappt sitta still. Såklart ska allt befästas lite till innan det är uppvisningsskick på oss, men det är så lätt hänt att jag i min iver att vilja sitta still, istället spänner mig och blir då för långsam med både skänkel och tygel. Då håller jag kanske balansen i tygeln 2 steg, och det räcker för att förstöra allt jag byggt upp. Eller så släpper jag kontakten med honom, och då tappar vi det istället. Det är en cirkel av energi mellan oss som jag måste hantera, i både små och stora gångarter för att lyckas på banan. Jag ska även hantera den i alla rörelser, det är lite enklare om programmen var runt runt på fyrkantsspåret! Haha. Här kommer en film iaf med lite snuttar från idag. Han har tagit det lite lugnt så får inte till dem där riktigt kvicka bakbenen men han är skön att se på.

Här ser ni både ris och ros. Och ja, bara för att jag lägger sekunder av klipp i denna film så har vi travat fram och av i en låg form utan tryck och gjort skolor i rund låg form och ridit tusentals hörnpasseringar innan jag bad om lite till energi. Då han har fått "ny" hals och lite form så har jag inte full kontroll på denna energin, den flyger tyvärr ut lite fram och lite bakom oss men den finns där och vi måste fläta in den i vardagsjobbet.

Vilodagar

Molle fick en härlig vecka med lite blandade pass och två vilodagar. Jag gillar att vila honom i perioder, och få ordentlig återhämtning. Idag var ju inte allt på plats såklart men det blir bättre och bättre utgångsläge. Nu är han lite väl mycket på bettet, för att bakbenen inte är kvicka nog. Men jag kan inte kräva det direkt första dagen efter vila. Men imorgon jobbar vi på med det. Idag gjorde jag enkla byten runt fyrkanten och på volt, sen gick jag över till att byta på volt, allt för att kvicka upp hans sinne och hans bakben. Det är farligt att fastna i samma tempo, runt runt på fyrkanten. För oss. Då går vi båda in i trans. Ändra, variera, det är våran melodi för att hålla oss ajour.

Imorgon ska jag flytta all min utrustning till den nya sadelkammaren. Ska bli så härligt att få stort utrymme och inreda den som vi vill. Hörs! :)

 

Terrängträning

Jag har haft några fullproppade dagar och ingen tid över till datorn! Men nu ska ni få höra vad vi gjorde i onsdags. Vi entrade en terrängbana för första gången! Jag blev så sugen när jag såg på OS och alla bruna hästar utan tecken i ansiktet såg ju precis ut som Molle så jag kände bara, nu är det dags att rida terräng med Molle. Och vilken strålande debut han gjorde... När vi hoppade fram var det lite bock och bus, men öronen spetsade rakt framåt såklart. Jag tyckte han var strulig i vattnet för att han stanna en gång och behövde ledas i, men sedan under kvällens gång upptäckte jag att även vana terränghästar kunde strula runt på alla möjliga hinder, så Molles lilla tvärnit vid vattnet var bara en bagatell. Sedan gick han nästan klockrent på de flesta hinder - nästan, haha han hade lite svårt för dem hinder han bara skulle "ploppa" över, det var höga försiktiga språng som gällde hela tiden. 

Men så roligt vi hade tillsammans, släppa loss och busa lite, sträcka ut ordentligt, mycket mer än vad jag trott att vi gjort på åkern. Jisses, jag var inte rädd för ett enda hinder men jag trodde Molle skulle bryta benen när vi öste omkring på banan. 


Ska klippa ihop en liten film och lägga ut för att visa er, detta ska vi göra om någon mer gång. Vi ska inte tävla eller träna det regelbundet, men absolut som inslag för att ha kul och motivera oss båda.