Dagens ridpass

Idag var äntligen mamma med ut i stallet och kunde filma när jag red. Det var länge sedan jag fick ordentligt filmat och man måste se utvecklingen med egna ögon emellanåt. Just som ni vet så har vi hållt på och tagit stora klivet från den mer såkallade unghästridningen till att vara mer på plats, med gummibandskontakt mellan bettring-hand och mellan skänkel-hand och såklart mellan sidorna på Molle. Det är svårt att varje dag känna att jobbet ger något, men såklart så ser jag mycket skillnader på oss när jag får titta i lugn och ro på filmerna. 

Molle har blivit tryggare i traven och har en bra takt från början, han har hittat en bättre form och en trygghet på bettet. Han svarar framåt och tillbaka med samma känsla i handen, däremot börjar jag nu härifrån kräva lite högre form och lite mer ihop, det får smyga fram men det ska komma så småningom. Min drömsyn av oss är att han är så pass ihop att jag har handen nästan halvvägs fram på halsen och en stilla, stadig och jämn kontakt med hans mun så det inte ens syns att jag gör någonting. 

Men.. Det är ett piss att sitta på honom just nu! Allt rör sig så mycket, och jag kan knappt sitta still. Såklart ska allt befästas lite till innan det är uppvisningsskick på oss, men det är så lätt hänt att jag i min iver att vilja sitta still, istället spänner mig och blir då för långsam med både skänkel och tygel. Då håller jag kanske balansen i tygeln 2 steg, och det räcker för att förstöra allt jag byggt upp. Eller så släpper jag kontakten med honom, och då tappar vi det istället. Det är en cirkel av energi mellan oss som jag måste hantera, i både små och stora gångarter för att lyckas på banan. Jag ska även hantera den i alla rörelser, det är lite enklare om programmen var runt runt på fyrkantsspåret! Haha. Här kommer en film iaf med lite snuttar från idag. Han har tagit det lite lugnt så får inte till dem där riktigt kvicka bakbenen men han är skön att se på.

Här ser ni både ris och ros. Och ja, bara för att jag lägger sekunder av klipp i denna film så har vi travat fram och av i en låg form utan tryck och gjort skolor i rund låg form och ridit tusentals hörnpasseringar innan jag bad om lite till energi. Då han har fått "ny" hals och lite form så har jag inte full kontroll på denna energin, den flyger tyvärr ut lite fram och lite bakom oss men den finns där och vi måste fläta in den i vardagsjobbet.


Vilodagar

Molle fick en härlig vecka med lite blandade pass och två vilodagar. Jag gillar att vila honom i perioder, och få ordentlig återhämtning. Idag var ju inte allt på plats såklart men det blir bättre och bättre utgångsläge. Nu är han lite väl mycket på bettet, för att bakbenen inte är kvicka nog. Men jag kan inte kräva det direkt första dagen efter vila. Men imorgon jobbar vi på med det. Idag gjorde jag enkla byten runt fyrkanten och på volt, sen gick jag över till att byta på volt, allt för att kvicka upp hans sinne och hans bakben. Det är farligt att fastna i samma tempo, runt runt på fyrkanten. För oss. Då går vi båda in i trans. Ändra, variera, det är våran melodi för att hålla oss ajour.

Imorgon ska jag flytta all min utrustning till den nya sadelkammaren. Ska bli så härligt att få stort utrymme och inreda den som vi vill. Hörs! :)

 

Terrängträning

Jag har haft några fullproppade dagar och ingen tid över till datorn! Men nu ska ni få höra vad vi gjorde i onsdags. Vi entrade en terrängbana för första gången! Jag blev så sugen när jag såg på OS och alla bruna hästar utan tecken i ansiktet såg ju precis ut som Molle så jag kände bara, nu är det dags att rida terräng med Molle. Och vilken strålande debut han gjorde... När vi hoppade fram var det lite bock och bus, men öronen spetsade rakt framåt såklart. Jag tyckte han var strulig i vattnet för att han stanna en gång och behövde ledas i, men sedan under kvällens gång upptäckte jag att även vana terränghästar kunde strula runt på alla möjliga hinder, så Molles lilla tvärnit vid vattnet var bara en bagatell. Sedan gick han nästan klockrent på de flesta hinder - nästan, haha han hade lite svårt för dem hinder han bara skulle "ploppa" över, det var höga försiktiga språng som gällde hela tiden. 

Men så roligt vi hade tillsammans, släppa loss och busa lite, sträcka ut ordentligt, mycket mer än vad jag trott att vi gjort på åkern. Jisses, jag var inte rädd för ett enda hinder men jag trodde Molle skulle bryta benen när vi öste omkring på banan. 


Ska klippa ihop en liten film och lägga ut för att visa er, detta ska vi göra om någon mer gång. Vi ska inte tävla eller träna det regelbundet, men absolut som inslag för att ha kul och motivera oss båda.



Videoblogg nr 3

Idag vet jag inte hur jag spelade in men här kommer en video som handlar om mina tankar på tävling och hur jag tänker kring pressade situationer. På slutet är det lite bonusmaterial, bara för att ni ska stanna kvar tills dess. 


Dagens ridpass

Igår fick Molle en hel vilodag i hagen. Han tog väl tillvara på den och låg helt utsträckt och sov! Idag blev det ett av mina vanliga pass efter tävling - bara känna var alla knappar är, om dem finns kvar på samma ställen eller om det är lite att jobba ihop o.s.v. Men han var väl på plats från start, vi har ju under senaste veckan jobbat väldigt mycket på att vara ärligt mellan hand och skänkel, från start. Men vi har inte satt någon direkt press eller jobbat upp tryck, utan hållt oss till en avspänd lite lugnare arbetstrav men ingen större samling. Men nu efter en veckas jobb med det så är det dags att väga om vågskålen och få in baken lite till och därmed få fronten upp. Med fronten menar jag bogarna. 

Det var inte jättesvårt att få med mig eftergivenheten upp i samlingen idag. Det mixade arbetet ger resultat, och nu när han tar hjälperna bättre och kvickare så kommer reaktionen direkt jag lägger an skänkeln, och jag hinner ibland också fånga upp den så precis så jag har bakbenen i tyglarna, och då är han väldigt lätt att styra och göra grejer med. Vi har jobbat in vänstersidan väldigt mycket och idag upptäckte jag att jag även måste jobba in vår högersida haha. När jag fick koll på bägge sidor genom att rida öppna - förvänd sluta på långsidorna så blev Molle mycket rakare och vi gjorde både några serier och lite piruettlinjer.... Iiiih! Är så roligt att fantisera att jag ska rida program med dessa saker. Det är kvaliten på skolorna i traven som måste börja sitta på tävling, men jag vet att poletten trillar ner tillsammans med styrkan snart och då kommer det vara värt att vänta på, för då travar han som en gud...

Är väldigt nöjd med hur det kändes både i traven och galoppen idag, och känslan i galoppen var tillbaka, han var nog lite mör efter många dagars träning. Idag red jag på vanligt träns och det kändes fantastiskt! Vi har jobbat oss över den här tröskeln vi klättrade upp på där under semestern där Molle försökte smita undan mer än ställa upp. Men nu börjar det bli riktigt behagligt och jag hoppas jag får behålla denna känslan som grund framöver.

 
Foto taget av Li Sjöstrand.

Tävling 21/8 Falu RS

Idag tävlade vi då MSVB5 och jag red fram hemma. Jag valde att sätta på kandaret då han gick emot bettet igår, och det kunde vara en bra skolning. Han hade ett mycket bättre sug och när jag då ville sätta mer skjuts i bakbenen så gick halvhalten igenom då jag såklart hade ett starkare bett, det kan vara till hjälp istället för att bli rörig i handen. Han var också lite mer avslappnad. När vi kom till tävlingsplatsen gick jag in i ridhuset och travade några varv, kände på några öppnor sedan gick vi ner och startade. Traven var helt OK, lite hård bedömning på mina öppnor och längningar tycker jag nog. Slutorna var raka så dem måste jag jobba mer på, men har man inte den där riktigt goa bjudningen så är slutorna inte roliga att försöka jobba med. 

Galoppen är inte riktigt som den ska, jag tror att han har det jäkligt jobbigt efter några veckors jobb med lättheten i fronten, han är nog lite trött. Han kommer inte upp med bogen, bara med halsen. Precis tvärtom mot hur vi har jobbat alltså. Så nu ska vi jobba lite extra på traven ett tag, så får galoppen vila sig lite på plats. Hoppa lite studs och jobba ihop honom mer i traven för extra styrka och lätthet i skolorna. Men till tävlingen, så blir han lite studsig när jag vill sätta energi, som en hopphäst! Höjer bakdelen istället för fronten, och det är inte lätt att styra en häst som inte bär sig bakifrån. I serien så hopplar han lite med bakbenet i vänsterbytet annars var den faktiskt bra. Kändes som vårt minsta problem.

Med tanke på alla små missar och att kvaliten öht var låg så är jag mycket nöjd med återhämtningen sedan gårdagen i psyket samt vår % som vi höjde till 61,4%. Vet att många skippar att tävla denna klass då det är så sjukt många moment och det kan vara lättare att rida A1:an nästan då det är många svåra moment, men det är en mycket rolig klass och när man gör B5:an riktigt bra så är man i princip redo att starta George, enligt Birgitta Kjellin. Så den litar vi på! ;)

 
 
 
 

Tävling 20/8 Falu RS

Igår tävlade vi första av två dagar på Falu Ryttarsällskaps dressyrmeeting. Molle kändes laddad men rätt fin på framridningen, galoppen var inte så fin som den har varit senaste 2 veckorna. Han kom inte riktigt upp och undan med fronten. Väl inne i ridhuset spänner han till det där sista som jag inte kan påverka, det blir som att han hugger tag i bettet och följer inte med tyglarna. I galoppen var han liksom som en krokodil på bettet, av och på, en jätteobekväm känsla där jag hade velat lossa honom ordentligt, men det gör man inte på tävlingsbanan. Det blev inte alls den ritt som jag hade planerat, jag hade ingen kontroll och jag var riktigt besviken och lite arg faktiskt på Molle. För jag tycker att han börjar bli så rutinerad så han ska inte försöka ta över på det här sättet mera. Han var olydig faktiskt. Vi låg på 64% fram tills sista enkla bytet där han började krångla mer och vi slutade på 60%....... Kanske lite nerdömda i traven men som sagt, hon såg säkert min känsla också.

Jag har så mycket högre mål än att överleva en MSVB klass, jag vill inte åka på tävling och jogga runt och lägga ner honom för då blir det ingen kvalite inne i programmet, det är inte dressyr. Jag måste ju träna på att ha energin och trycket, för jag vet att han kan gå med det och ändå vara avslappnad. Så vi måste träna på det på tävling också! Ridhuset på FARS är ju lite overwhelming att komma in i, men jag tycker som sagt att han börjar bli såpass rutinerad så att han kan få spänna till första varvet sedan komma tillbaka igen. Men det var iaf en ny sorts spänning, nu var det full gas framåt, han brukar ju kunna stänga av min skänkel vanligtvis.

Idag är det dag två och vi ska rida fram hemma, undvika att vi hamnar i en spännissituation på framridningen och så går jag in med inställningen att vi ska träna oss runt programmet. Tar han inte halvhalterna så kanske jag gör en tvärnit, för att skola honom. En bra sak igår var att han var inte mötesskygg alls. Så jag vet att jag har rätt med mina teorier angående det också... Man kan bli bra sjuk i huvudet på dessa hästar, fastän man älskar dem och jag lovar er, Molle fick sin rykt och handmassage ändå när vi kom hem från tävlingen. ;)


Denna känslan vill jag känna idag... Fotat av Li Sjöstrand såklart.

Födelsedag

Idag är det min födelsedag! Den ska jag spendera som groom på tävling haha! Skämt åsido. Jag började morgonen strålande med ett träningspass för Emma i spöregn strax innan klockan åtta imorse. Vi fick så bra hjälp med bytena och galoppen överhuvudtaget, där jag blir lite för analyserande och glömmer bort att känna igen, här och nu. Han byter bättre i bägge bytena nu, men det ska fortfarande till den där bra galoppen innan så det kan bli ännu rakare och luftigare byten! Det är inte så enkelt när hästarna vill fuska genom att böja kroppen, och jag som ryttare lätt blir bekväm eller missar när jag tappar spåret så att säga. Men ni vet hur det är, när det väl fungerar så undrar man hur det inte kunde kännas så självklart innan?


Ikväll ska Emma tävla 2 hästar i Falun, jag tror att hon och Ellie kan göra en riktigt bra start faktiskt. Sedan ska jag skynda mig hem för att ha nån slags middag med lite gott vin innan helgen som är fullsmockad. Jag och Molle startar DM imorgon och på söndag ska vi ta revansch på B5:an.


 
 
 
 

Bra feedback

Fick en jättebra kommentar på mitt inlägg imorse angående mina analyser när jag rider. 

Hej! 
Jag har länge tänkt skriva det här men har inte gjort det fören nu. Jag vill inte på något sätt vara ett troll men jag besöker din blogg då och då och har tänkt på iprincip varje ridpass du skriver om är guld och gröna skogar. Du berättar om att Molle alltid är så himla fin, han utvecklas i raketfart och du rider skickligt. Har ni aldrig några downs? och då menar jag inte om han inte tar en hörnpassering korrekt... Det jag vill ha sagt är att jag tycker att du skriver bra och intressant men att det blir för lite dynamik när det bara är halleluja inlägg och därför kan det tyvärr ge en påklistrad känsla :/ Våga sänk fasaden lite så kommer du bli en av mina favoritbloggare! 

Jag tänkte jag kunde svara på denna kommentar med ett litet inlägg. Jag har ingen fasad eller prestige som jag upprätthåller. Vissa dagar känns ridningen åt helvete och man drar och bankar och ingenting händer. Jag har skrivit mycket inlägg där jag känt mig värdelös och som en nybörjare, men jag har faktiskt medvetet valt att sluta tänka så mycket på dem pass där det inte fungerar. Som häromdagen när galoppen var dålig, så skrev jag bara det. Jag djupdyker inte och försöker analyser varför si och så, utan bara försöker radera det så fort som möjligt. Det är av den enkla anledningen att det är det bästa för min privata träningssatsning.

Jag, som många andra, försöker visa personlighet och dela med mig av både med och motgång, men utan att släppa er alltför nära inpå. Om jag delade exakt varje sak som går dåligt, då kan det störa mig på tävling: då tror jag att ni letar efter dem problem som jag skrivit om när jag syns ute på tävling. Det är inte värt att förstöra min egna satsning för att bloggläsare ska veta exakt allt som sker. 

Däremot tänkte jag att jag ska försöka bädda in våra down-perioder på ett sätt som inte påverkar mig, men som bjuder in er att förstå. Men för mig kan ett pass vara bra fastän vi bara "underhåller". För MIG kan det vara halleluja att kunna trava rakt fram, i bra takt och form. Så min uppfattning kan ju vara att det är ett jättebra pass, men i din värld kanske det är ett dåligt pass om inte allt går enligt plan. Jag är ju tyvärr en sån där glad jäkel som är glad bara för att jag få vara med i denna värld haha! Så det ska mycket till innan jag är riktigt missnöjd med ett ridpass, även om det strular.

Det sättet vi tränar hästarna på är ju också ett konsekvent system, så vi har inte så mycket långa svackor. Vi upptäcker snabbt problem och korrigerar dem snabbt, vi jobbar medvetet med våra svagheter hela tiden så vi får nästan aldrig några oväntade missöden. Sen kan min ryttarkänsla kännas på botten, om jag känner att jag har dålig tajming och läser av situationer fel, men min häst gör ju bara det jag säger åt den. Säger jag fel så blir det fel. Våra exteriöra problem är ju dem som vi korrigerar varje dag, dem ser jag inte som downs eller problem, utan som styrketrösklar. T ex att Molle vill placera rumpen till vänster, så jag får i alla rörelser tänka framdelen innanför, för att ge ett exempel.

Jag skriver inte detta för att lEåta som en världsmästare, utan för att det är så jag lärt mig att se på detta. Även om vi är fis i rymden jämfört med eliten så vill jag ha en noga plan både fysiskt och mentalt för att kunna ge allt i vår träning. Hoppas flera som undrar fick sina svar, så ska jag försöka hitta ett sätt att skriva om våra svackor också. Ni som läser regelbundet vet ju om att tillochmed jag känner mig skitdålig och helkass emellanåt. ;)

Sätter in denna passande bild från mitt instagramkonto,
där jag förövrigt har lite mer humor och tok för mig.


 

Trimmar

I söndags tränade vi för Emma. Varför kommer vi alltid till bra ridning då, huh? Vi tog bara trav. Direkt i uppvärmingstraven så tar jag "tag i saker" när jag ska rida träning, kanske undermedvetet för att jag vill kunna träna på allt när Emma väl kommer. Då har jag redan från början kollat tempoväxlingar och sett till att han tar både halvhalter och skänkel, istället för att mysa omkring och fundera och överanalysera. Vi fick överdriva tvärning undan vänsterskänkeln för att verkligen hitta honom mellan den och högertygeln, sen flöt det mesta på faktiskt. Nu har jag blivit duktigare på att direkt vi tappar något så fortsätter jag inte rida runt och hoppas att det löser sig längre fram utan nu tar jag tag i det på en gång. För att ge er ett exempel:

När jag ska rida hörnpassering i vänstervarvet provar Molle ibland att några steg innan själva hörnet och vändningen så följer han inte med yttertygel ut utan han lutar sig på insidan och vill istället för att runda sig, ramla åt sidan lite. Om jag då lägger till innerskänkeln snabbt så kan han prova springa iväg istället, så då tar jag direkt stopp på honom och rider honom undan för vänster lite bam-bam! Nästa gång tänker han till och balanserar upp sig själv. Istället för att rida 10 hörnpasseringar och snart gasar han rätt igenom haha. :)

Idag red jag själv på morgonen. Molle hade den där spralliga härliga energin när han kommer till bettet direkt och vill arbeta! Började med att rida skänkelvikning på rakt spår undan vänster bara för att komma åt honom lite extra från start. Sedan tog jag galoppen, han kom på plats ganska snabbt och vi lekte med steglängd och tempo för att få det där gummibandet i oss. Red 4 byten i vart 4:e på långsidan och sedan skrittpaus. Därefter lite fattningar och enkla byten, och så red jag igenom B4:ans galoppdel som kändes så enkel och det var härligt att känna så.

 

Video - En augustidag i stallet


Kontakt

Igår gick Molle ett kvällspass och jag är riktigt nöjd. Till en början var kontakten av och på, och istället för att bli stressad över det så satte jag oss i ridning. Jag gjorde tvära skolor längs fyrkanten, en halvmeter innanför, med omställning och genomböjning i yttersidan. Då får jag automatiskt lägga fram handen framför manken med kortare tyglar och då rider jag mer från mina skänklar till handen istället för tvärtom som det kan bli när tygeln tenderar att bli för lång. Sedan gick jag över till enkla byten längs fyrkanten med bara några få steg skritt emellan, varannan hö/vä. Detta jobb blir Molle lite het av, kvickar upp sina bakben och jag får in timingen i handen att vara följsam och ta rätt halvhalter. Snart var han görfin, gjorde byten längs fyrkanten, intervallade fram och tillbaka i tempo, sedan red jag in på linjen i MSVA och gjorde 3 steg halvpiruett, sedan ut och galopperade i låg form. Samma i bägge varven, vänster var bäst.

I traven började jag med tempoväxlingar och återigen hörnpasseringar för att få följsamhet i både inner och yttertygel. I slutet kunde jag sitta med handen som en knopp ovanför manken, ihop, och göra serpentiner i en fin trav och han följde med bägge sidor utan att bli hängig åt något håll.

Idag hoppas jag kunna ta vid efter detta pass och göra skolor.

 

Mellanpass

Molle har tagit av sig en sko, jag red honom igår ändå på banan. Han var först lite springig och inte riktigt loss för tygeln. Jag fick jobba mycket med hörnpasseringarna och lade även in 10m volter för att hitta bägge sidor och komma till den här nya ridningen vi börjar hitta spelet i. Tillslut var han görfin, och jag hade all kontakt i magen och kunde rida kvickare, långsammare och välja form hur jag ville. Han var riktigt framme till bägge bettringar och jag kunde spela med honom med små hjälper, mjuka armar och ben. Åh, så underbart. Det kommer fler steg för varje dag. Just nu jobbar vi inte upp någon stor trav utan bara en kvick samlad trav i en rundare form. Det känns fantastiskt vissa steg, och jag känner att vi snart vill börja sätta travdelen inne på banan också. 

Galoppen var inte så fin, men jag hade redan bestämt att satsa på traven för dagen så vi får ta galopp en annan dag. Eller, jag har ju lite höga krav också. Vi har ju jobbat otroligt mycket med mer samling senaste veckorna. Inte minst syntes det igår när Molle fick djupvågsmassage på kvällen. Han hade ändrat form tyckte massören. Och jag såg det också. En rest hals, högre manke och mer satt i kvadrat. I avslappnat tillstånd! Fronten har kommit upp väldigt mycket. Jag jobbade med galoppintervaller på åkern i förrgår av den anledningen, att få sträcka ut framåt lite som omväxling. Så nu är det bara att fortsätta intervallträna, på banan alltså. 2 steg lite samlad, 3 steg fram och så lika igen. För att få längd ur samlingen, få höjd i framåtskjutet. Åh vad dressyr är häftigt! Har inte sett så många hästar som ändrar galoppkvaliten så pass mycket heller, det är roligt att se förändringen år för år.

Molle hade hittat lite "nya muskler" igår på massagen. Som jag sa så har han hittat en större, mer krävande samling som sliter på musklerna såklart. All träning är nedbrytande och skadlig, det är därför det är så viktigt att inte göra "allt" på varje ridpass utan dela upp det och varva med lugnare dagar då musklerna får återhämta sig. Att rida utan att kräva är inte att vara snäll mot hästen, det är slitage. Jag rider hellre med fokus på vad vi ska träna och förbättra, varvat med vila. :)

Imorgon kommer hovslagaren så blir ett ridpass till kvällen hoppas jag. 



 
Underbara häst, som man kan släppa loss på en åker för att sedan rida bytesserie och en arbetspiruett. I hoppsadel :D

Videoblogg nr 2

Idag berättar jag lite om hur vi har fått träna min häst från 3 års ålder, vilka grundtankar vi haft och ändringar som kom under årens lopp. :)


Bra träningar

Vi red träning i lördags och igår, söndag fick Molle faktiskt vila pga skitväder. I lördags fokuserade vi på galoppen där han var väldigt fin och vi jobbade med delar ur B5:an. Igår tog vi bara trav, och han var väldigt fin i en lagom, mjuk arbetstrav där vi hittade bättre kontakt och tränade nästan bara på hörnpasseringar och ingången i öppna. Det jobbet gav väldigt mycket och vi fick nya verktyg till den ridningen vi vill ha och få till. Vi börjar få ett härligt spel mellan hjälperna nu, dit måste vi hitta varje dag och stärka oss. 

 

Som alla andra år





Kände ni? Alla kände det. Sommaren som snabbt tog ett farväl. Med löfte om små återblickar under augusti och september. Men luften blev sval och frisk igen. Fleecetröjan fick följa med på ridpasset under veckan. Det är en varm och mysig känsla för mig med höstens inträde. Jag får en svårbeskrivlig känsla i kroppen. Halsduken är på, hästen matchar i lindor och ländtäcke och en rykande hästmun står i kvällsmörkret på ridbanan och andas efter ett ridpass. Molle går som bäst tidig vår och under hösten. Han är ivrig att träna och röra på sig. Allt som vi tränat under året knyts samman inför nya styrkeetapper för vintern, vi får njuta av det vi kan och gör, vi kanske debuterar en ny klass och allt känns spännande.

Att rida utomhus en krispig septemberdag med en kraftfull häst och solens svala strålar på oss. Det är bland det bästa som finns!

Mordillo 4 år.


Första uteritten...

 

Bra känsla

Idag var Molle väldigt fin i galoppen. Tycker han känns starkare efter bara 2 vilodagar, gör fortfarande gott att vila sig i form, dock med några träningsveckor mellan gångerna. Har tänk på det mycket, läser bloggar där folks hästar vilar var och varannan dag, för dem gick "så hårt igår". Vi vilar nog vuxna hästar alldeles för mycket här i landet. Vi tränar mycket på fel sätt också, men det är ju av olika tycken beroende på vem man frågar haha!

I traven började han med att söka stödet på nya bettet. Då var han först lite orolig i munnen, sedan när jag hittade mjuka armarna med ett fingerspel på bettet så fick jag sån kontakt jag aldrig haft, där jag kunde hålla i tygeln, men ändå ha det mjuka i hela armarna och handlederna, med en fin fin kontakt på bettet. Där kändes det kanon, och jag kunde spela fram och tillbaka med honom som jag velade. Jag tror att han kommer trivas att trimmas på detta bett, och hitta en lugn position för sin känsliga mun. Imorgon ska vi försöka filma lite så jag också får se hur det ser ut när känslan infinner sig.

 

Nykär

Alltså... Jag blir gång på gång nykär i min häst! Provade faktiskt ett rakt bett idag då det verkar som att antingen har han bitit sig i kinden pga nosgrimman eller så är det pga delningen i bettet. Så tog remonten plus ett rakt bett. Och han var så känslig och fin i munnen, på tygeln och framme. Han hade längtat efter att ridas nu med 2 vilodagar. 

Har kommit på att vi måste återigen ta oss iväg för att trimma på andra ställen, för att få denna avslappnade, lätta och enkla känslan när vi är på tävling. Han gör ju allt hemma. Allt. Idag joggade vi såklart bara, men direkt ihop i sidorna och bara kollade av byten på rakt spår för att känna att vänstersidan var på plats. Traven var bra och jag rättade för skänkeln till en stilla, låg hand. Kändes så fin, och mycket saker hade ramlat på plats av vilodagarna.

 

Såret hade inte tagit illa av bettet heller, så vi får prova rida på det tills det är helt och hållet läkt. Skönt att hitta alternativ som fungerar ifrån alla aspekter, och så härligt att känna Molles arbetsglädje!
 

Återhämtning

Molle hade fått ett litet sår i munnen på högersida av delningen på bettet, antagligen därför han agerade som han gjorde på söndagen. Så nu har han fått vila så det läker ihop, idag rörde jag lite på honom i bettlöst träns för han sprang omkull i hagen efter det regnade så ville se att han var OK i kroppen. Kollade bara lite skänkelvikningar/sluta i trav och lite galopp men inga fel på han inte. Han är så jäkla smidig, han sprang ju bara vidare efter han hade ramlat omkull pladask. Skönt. Men nu hoppas vi att såret är ihopläkt imorgon så vi kan rida på som vanligt efter lite återhämtning i två dagar. 


Tävling 31/7 Falu RK

Lördagkväll var jag på möhippa, fullt medveten om att vi skulle starta på söndag eftermiddag också. Men livet utanför hästarna måste också underhållas, och eftersom vi bestämt att detta bara skulle vara ett test så hade jag lite den inställningen också.

Tyvärr blev vår framridning riktigt dålig. Det fortsatte lite från lördagens då han valde att bli introvert och stängde av. Och tog varje chans att försöka slippa vilket gjorde att varenda gång en häst närmade sig så försökte han vända halsen ut och in, "låtsas" bli rädd och dra iväg. Det var inte kul ridning, som tur var hade jag Emma i hörselsnäckan som lotsade mig att backa några steg, göra omställningar, försöka sätta honom i arbete men samtidigt förstår ni alla att man inte gärna korrigerar på en tävlingsplats. Hade behövt 2 lösgjörande pass emellan tävlingsdagarna. Men vi har ju höjt kraven på samling, och kände redan från början att han inte riktigt ville vara på plats i sidorna, och då fungerar ingenting helt plötsligt då vi har ändrat vår ridning så mycket. 

Vi gjorde lite tempoväxlingar och små förflyttningar men det var kämpigt. Precis innan vi skulle gå in fick jag bredda handen och verkligen rama in honom, för han gick emot hjälperna tillochmed. Så när dem ropade in oss hade jag inte ridit några skolor eller byten direkt, bara försökt hitta kommunikationen. Med tanke på den framridningen så är jag väldigt nöjd med programmet. Slarvade in i vänsteröppna/slutan i traven men längningarna var OK, höger var bättre. Bytesserien var jag så nöjd med men räknade fel i sista, haha. Dem flesta bytena var bra, lite svajigt då jag inte kunde stämma av som jag velade då han inte var mellan hjälperna. Men nu har vi nåt att träna på i veckan, först lite vila sen blir det att fortsätta befästa det nya ridsystemet och jag tror att vår sista lilla trots-grej med hästmötena kommer att ge med sig med tiden. Men han blir tyvärr riktigt dum, kastar sig och flänger som en olydig snorunge, kämpar med mitt tålamod i dem lägena. Inne på banan sköter han sig ju, där är ju inga andra hästar! Vi fick ihop nästan 61% och programmet var riktigt riktigt roligt att rida, så vi ska leta fler klasser innan vi vågar oss upp en nivå. Men jag känner att fracken snart vill lufta sig...


Fint vänsterbyte.


Mellangalopp på långsidan.


Högerbytet i serien, släppte iväg honom lite efter detta.


Halt hälsning.


Det syns ju på honom att han har en räv bakom bägge öronen....


Fin uppridning.

Fin mellantrav på långsidan som belönades med en 7:a.

Summerat kan man säga att vår nya styrkenivå inte riktigt är befäst, och att han kommer behöva mycket tid (såklart) innan han tycker det är vardag att gå med så mycket mer samling som vi krävt. Och tänk sen när jag ska be om ännu mer framåtgrip ifrån samlingen, då får vi det lite jobbigt igen. Vi backar och tar ny sats helt enkelt. Älskar den här hästen lika mycket ändå, han är med mig på vår resa och gör så mycket för sin matte. 

Tävling 30/7 Falu RK



I lördags tävlade vi en lagklass på Falu RK, och jag hade nog i huvudet bestämt mig för att det blir sista MSVC klassen vi gör. Om det inte händer något som tar bort all vår känsla och självförtroende såklart, då går jag direkt tillbaka till denna nivå. Men jag har medvetet börjat snegla mot endast MSVB klasser då jag inte är ute efter att jaga rosetter utan att utvecklas. Och vi gjorde en halvtaskig framridning då jag snabbt och lustigt bestämde mig för att byta bett då han har fått ett sår av delningen på det vanliga tredelade. För att ändra tryck och så så valde jag att byta bettet, på tävlingsdagen..jag vet... Känslan i munnen var borta, och då började jag som jag ridit förut: ta i bettet före jag använder benen, och så trasslar vi ihop oss istället för att blomma ut. Men det hann räta till sig lite, men inne på banan kändes det stelt och spänt, galoppen var helt OK och på filmen syns inte allt jag känner. Men domaren tyckte han var spänstig och fin med mjuka bakben, och att jag hanterade spänningen helt rätt. 69% och en tredjeplats i ett riktigt konkurrenskraftigt startfält. Wow! 



Vårat lag tog också hem andraplats i lagomgången! Vi har verkligen kämpat på och haft roligt, fast denna omgång var vår mest framgångsrika.



Domare Tina berömmer vår utveckling, hon såg oss för ett år sedan och då hade han ju några av sina bättre ritter men hon genomskådade dagens lilla spänning och såg ändå kvalitéerna i oss. Så roligt att höra hennes ord.






Denna bild är från förra helgen i Ludvika, MSVB4 på 67%.
 

RSS 2.0